Sverige 2025

2
5408
sverige natur

En vision om hur Sverige kan se ut år 2025 om man kombinerar Per Lundgrens ekonomiska system med Freedom Force Internationals människosyn och kryddar det med egna tankar och idéer.

Få om några trodde att en dylik förändring kunde ta form så snabbt. Förmodligen inte ens de som initierade förändringen. Året är 2025 och nationen Sverige har blivit ett lysande exempel på hur man med relativt  enkla medel kan omstrukturera inte bara ett ekonomiskt system, men även ett helt samhälle. Här gick människor i generationer och trodde att alla omfattande förändringar krävde enorma resurser och åratal i anspråk; när det i själva verket bara tog några år, ett par individers geniala idéer, historiska fakta och de mångas mod.

Detta är historien om hur Sverige kan se ut om vi vågar och tänker stort, så stort att inga tidigare existerande tankebanor kan riktigt fungera som referensramar. Välkommen till min vision.

Nationen Sverige 2025 består av 11 299 310 medborgare eller individer
som vi även kallar oss. Vi kallar oss inte längre stat då staten har fått en
underordnad funktion i vårt samhälle. Flerpartisystemet är skrotat och
faktum är att politik som vi kände till den tidigare existerar inte längre. Vi
har behållit benämning stat för den funktionella apparat som idag sköter en
hel del praktiska uppgifter åt oss samt ser till att våra liv skyddas, vår
frihet består och vår egendom är säkrad. De många problem vi brottades
med tidigare har försvunnit direkt eller indirekt till följd av de förändringar
som vi började införa 2016. Vi är friskare; vi har en utbredd livsglädje; vi
har inte längre arbetslöshet eller utanförskap; vi upplever inte längre den
stress och press på oss som det gamla ekonomiska systemet lade som ok
på våra axlar; vi har ingen statsskuld och inga skatter; vi skapar vår egen
individuella och gemensamma utveckling och vi gör det med minimal
åverkan på naturen och miljön. Fördelarna kan staplas på varandra, men låt
oss börja från början av berättelsen.

Förändringen
2016 var landet och vår omvärld i en prekär situation. Världsekonomin
gick på knäna och situationen var överlag värre än den kanske någonsin
varit. Arbetslösheten var högre än åren innan. Fler och fler blev
utförsäkrade och tvingades ut ur hus och hem. Åtstramningspolitiken hade
haft oss i sitt grepp under ett antal år. Att lyckas i livet under dessa
omständigheter tedde sig mer och mer som ett lotteri. Fastighetsbubblan
hade mer eller mindre spruckit och bankerna och finansinstituten fortsatte
att kamma hem storvinster på de mångas bekostnad. Politikerna hade inget
grepp om situationen och oavsett vilken åtgärd de satte in så åstadkom de
enbart tillfälliga förbättringar som nästan alltid resulterade i försämrade
framtidsutsikter.

Det kändes som om vi satt fast i kvicksand och så fort vi försökte initiera
en lösning så sjönk vi djupare ner i dyn.

Men ändå så vägrade politiker och marknaden i stort att erkänna bristerna
och krypa till korset. De kämpade alla för sin överlevnad i en värld som
snart skulle komma att sluka dem, bokstavligt.

Under ett antal år dessförinnan hade ett fåtal individer börjat titta på en
ekonomisk modell som delvis var baserad på tidigare ekonomiska
modeller i historien, i kombination med ett nytt tänkande som kunde
revolutionera hela samhället. Man fick sakta men säkert mer gehör för
denna modell, man blev fler och fler och ryktet samt informationen
började sprida sig att det fanns en tänkbar om än lite svårbegriplig lösning.
Men de etablerade ledarna och media vägrade tala eller skriva om detta.
Anledningen till det berodde på att denna modell var så annorlunda i sin
grundstruktur att den kullkastade den för dagen ledande hierarkin. De som
innehade makten förstod att den innebar slutet för deras välde och valde
helt enkelt att ignorera och smutskasta den för att rädda sig själva istället
för att rädda folket och nationen.

Man brukar säga att den kritiska massan nås vid 13 % och en dag i maj
2016 verkade detta bli ett faktum. Detta var dagen då folk tog till gatorna i
en tidigare aldrig skådad manifestation och krävde av Riksdagen och
Regeringen att överlämna den formella makten över nationen till folket
och dess representanter. Representanterna var inga andra än vanliga
människor som hade arbetat under ett antal år för att få förändringen till
stånd. Några anspråk gentemot resten av Sveriges medborgare hade man
inte. Man eftersträvade ingen makt för någon enskild, utan enbart för
folket. Ingen vet med säkerhet hur många människor som tog till gatorna
men det ryktades om närmare 1 miljon. Protesten gick fredligt och lugnt
till, men det fanns en beslutsamhet hos de närvarande som man inte hade
skådat tidigare. Detta var ingen vanlig demonstration för högre löner,
rätten till samkönade äktenskap eller kortare arbetsdagar; detta var ingen
vanlig manifestation. Otaliga företag och verksamheter stannade av under
protesten, men det verkade folk inte bry sig om. De väsentligaste
funktionerna hölls igång men folk hade fått nog och kände att de inte hade
mycket mer att förlora. Dels insåg man att de ledande partierna inte hade
den minsta ambition att finna en lösning som gynnade alla. Oavsett färg på
partiet så adresserade inget av riksdagspartierna de tre kärnfrågorna samt
de två följande men ack så viktiga tilläggsfrågorna; hur pengar skapas, av
vem de ägs och hur de förs ut i samhället; samt huruvida staten skall
bekosta sina utgifter genom att skuldsätta sig (statsskuld) och behöver
folket beskattas överhuvudtaget för att finansiera skuldsättningen? Folk
hade insett i tillräckligt stort antal att lösningar fanns och det enda som
stod mellan dem och dessa var en girig elit som hade bestämt sig för att
följa med skeppet till botten. Men folket hade fått nog. Det är viktigt att i
sammanhanget poängtera att röster höjdes i samband med dessa
manifestationer och elaka sådana kallade detta för en folklig revolution.
Men faktum är att revolutionen hade startat flera år tidigare, men inte av
och för folket. Det som verkade som en folklig revolution började redan
2008 i samband med den senaste finanskrisen. Tanken var att den skulle
uppfattas som en folklig rörelse men likt många tidigare s.k. false flags så
var denna i själva verket skapad och dirigerad av den finansiella eliten
själva. Syftet var att under förespegling av att finanskrisen handlade om en
naturlig ekonomisk katastrofal händelse, skulle man kunna införa ännu
hårdare åtstramningsåtgärder och med hjälp av vår skenbara demokrati ta
oss ett steg närmare en totalitär stat. Förfarandet var på intet sätt nytt och
med en betydligt mer vaken befolkning än tidigare, så anade folket, vart
det hela barkade. Den 25:e maj 2016 var slaget vunnet och makten
lämnades formellt över till Sveriges folk som en första direktdemokratisk
åtgärd.

Grundlagen
Det första man då gjorde var att ta kontroll över statlig media, vilket
skedde redan nästa dag. Med hjälp av den gick man ut till landets alla
medborgare och meddelade det inträffade och bad alla fortsätta som
vanligt med sina göromål. Det kan låta märkligt men tanken var att
samhället inte skulle stanna av tvärt och folk få panik. Man informerade
noga vad man ämnade att göra samt hur det skulle gå tillväga. Denna
information åskådliggjorde inte bara tanken bakom förändringen utan även
de kommande fördelarna med den. Den sittande Riksdagen beslöt
samtidigt att kringgå den tidigare lagstiftningen kring grundlagsändringar,
för att förenkla processen och snabbare tillgodose folkets vilja. Inte en dag
för tidigt skall tilläggas. Därefter ändrade man grundlagen enligt följande
19 punkter:

1) Alla svenska medborgare är individer och likställda med den svenska
staten avseende deras rättigheter samt skyldigheter, oavsett etnicitet,
kön, tillhörighet, läggning, politisk åsikt, utbildning och religion; så
länge individen inte skadar andra individer eller samhället. Individer
och medborgare är samma entitet vid läsningen av grundlagen. Svensk
medborgare är den som är född av svenska medborgare; eller valde att
bli svensk medborgare när den direktdemokratiska nationen Sverige
proklamerades 2016-05-25; eller den av utländsk härkomst som väljer
att bosätta sig i Sverige och bidrar till landets samhälleliga uppbyggnad
och fortlöpande välstånd.

2) Staten är underställd svenska folket och skall skydda medborgarnas liv,
frihet och egendom från hot inom och utom landet. Staten får aldrig
utföra en handling som den enskilde individen inte får utföra. Statens
roll är inte att styra utan att utföra svenska folkets vilja, som framförs
genom de direktdemokratiska kanalerna. Staten har även till uppgift att
föreslå åtgärder som gynnar samhället i stort. Dessa förslag röstas sedan
igenom via de direktdemokratiska kanalerna. Staten har ingen egen
makt att vare sig ta ifrån eller ge till medborgarna någonting, om detta
inte beslutats via de direktdemokratiska kanalerna.

3) Sverige styrs från och med nu år 2016 genom direktdemokrati, där
individerna beslutar i gemensamma frågor, som berör samhället i stort.
Individer har rätt att framlägga förslag för röstning. Staten äger ingen
rätt att påverka individernas personliga val, så länge inte individen
genom medveten handling, skadar andra individer eller samhället.

4) Alla Sveriges medborgare fyllda 15 år har automatiskt rösträtt så länge
de lever. Denna rösträtt kan aldrig fråntas dem eller ges bort så länge
man innehar ett svenskt medborgarskap.

5) Nationen Sverige skall för all framtid eller så länge nationens
medborgare väljer så via de direktdemokratiska kanalerna vara fri från
deltagande i unioner, federationer eller andra grupperingar med andra
nationer; vare sig militära och/eller civila.

6) Individen har rätt till privat egendom. Denna rätt kan endast överföras
till andra av egen fri vilja eller genom naturlig succession. Saknas sådan
tillfaller egendomen samhället i stort. Denna egendom kan sedan delas
ut till den som önskar nyttja den på så vis att den varken skadar andra
individer eller samhället.

7) Alla individer är lika inför lagen; likväl som staten. Alla som bryter mot
lagen ”du skall icke stjäla” bedöms utifrån 3 grundpremisser: syfte;
handling; konsekvens; där det lägsta straffet utdelas vid uppfyllandet av
en av premisserna; och det högsta straffet utdelas vid uppfyllandet av
alla tre. Straffen utformas på så sätt att samhället i stort och individerna
i fråga behöver lida i minsta möjligaste mån.

8) Alla svenska medborgare har rätten att under hela sin livstid sysselsätta
sig med sin egen valda sysselsättning, oavsett vad denna är så länge
individen inte skadar andra individer eller samhället i stort.

9) Alla medborgare har rätten att försvara sina liv, sin egendom samt sin
frihet.

10) Det är envars valfrihet att välja att vara medborgare i nationen
Sverige; och envar som väljer att så vara är skyldig att efterleva
nationens grundlagar och direktdemokratiska beslut.

11) Endast svenska folket äger den svenska valutan, kronan.

12) Endast svenska folket äger de funktioner som kan skapa den svenska
kronan, både fysiska och digitala.

13) Inga andra valutor än den svenska kronan får användas som
betalningsmedel inom landets gränser om inte hot om
valutaspekulation föreligger eller används mot nationen. Enbart då får
reservvaluta användas. I samband med detta tar reservvalutan över
funktionen av den föregående valutan.

14) Alla svenska medborgare är från den dagen de föds till den dagen de
dör berättigade till ekonomiskt oberoende genom ett kontinuerligt
tillflöde av folket ägda svenska kronor. Eget betalningsmedel ges dock
först dagen man fyllt 18 år.

15) Inga svenska kronor får lånas ut mot ränta.

16) Inga svenska kronor får ackumuleras (samlas på hög) över tid. De får
endast användas som ett växlingsmedel (en bytesvara) i transaktioner
med andra varor och tjänster.

17) Den svenska kronans värde är fast och fastställs genom att en vara
eller tjänst betingar det pris som det tar i tidsenheter (minuter och
timmar) för varan eller tjänsten att produceras. Ingen svensk
medborgare är skyldig att producera och/eller sälja/köpa en vara eller
tjänst mot sin vilja. Detta sker enbart på frivillig basis och efter bästa
förmåga.

18) Staten får aldrig bekosta sina egna utgifter via beskattning av landets
medborgare och privata entreprenörer. Staten bekostar all sin
verksamhet endast via folkets eget ägda pengaskapande funktioner.
Staten får aldrig ackumulera statsskuld och låna pengar av något slag,
annat än av medborgarna (individerna) själva; vilket bestäms av
medborgarna själva i direktdemokratiska val. Detta för att förhindra en
eventuellt begynnande inflation.

19) Inga svenska soldater skall delta i några militära och/eller civila
aktioner utanför Sveriges gränser och inga svenska soldater får under
några omständigheter användas mot Sveriges befolkning inom eller
utom Sveriges gränser. Deras uppgift är endast att skydda landet och
dess medborgare mot yttre attacker från främmande makt.

 

Varför behövdes en förändring?
En sak som är viktig att förstå i sammanhanget är problematiken bakom
det svunna centralbankssystemet som rådde i världen inklusive Sverige
före den 25:e maj 2016 och tyvärr fortfarande råder på många håll. Ett
system som för övrigt vuxit fram i världen ända sedan 900-talet. Det som
kallas vinst och tillväxt kom att bli mantran för våra svunna politiker och
var nödvändiga begrepp för att mörklägga vitala delar av
centralbankssystemets inbyggda negativa funktion/effekter. Systemets
funktion var avsiktligt att hämma demokratiutveckling; skapa
förutsättningar för korruption i samhället; skapa rena vinster genom de
enorma räntekostnaderna för samhället i stort, vinster som ackumulerades
över tid hos de insynsskyddade instanser som på den tiden hade makten att
skapa landets pengar; skapa enorma förmögenhetsskiften från de många
till de få; samt, om man ser på den dåvarande centralbankskartellen i stort,
via pyramidspelsprincipen skapa ett enda stort riggat bokstavligt kasino av
världens ekonomier. Hela ekonomin byggde på att pengar skapades ur
tomma intet (”luftpengar”) i form av skuldsedlar, som påtvingades
samhället mot att samhället sedan återbetalade dessa med riktiga pengar
genererade genom arbete. Återbetalningar i form av amorteringar, skatter
och ränteavgifter. Räntan tvingade samhället till att hela tiden öka
skuldbördan därför att räntan och amorteringarna tvingade samhällets
pengar tillbaka till utlånarna. Amorteringarna, räntorna samt skatterna var i
själva verket ett enormt bedrägeri avsiktligt skapat av bankhegemonin och
genomfört med hjälp av den del av våra politiker och lagstiftare som
kunde köpas för pengar och önskan om mer makt. Det som var gemensamt
för alla inblandade centralbanksländer, vilka var över 170 till antalet, var
att statsmakten (folkets förlängda arm) i dessa länder varken ägde rätten
till sina egna pengar, hur dessa skapades eller hur dessa fördes ut i
samhället. Samtliga dessa länders statsapparater bekostade sina utgifter
genom att skuldsätta sig via stora affärsbanker och senare återbetalade
dessa lån genom beskattning av folket. Allt detta fullständigt i onödan. Ha
även i åtanke alla de krig och allt elände detta ekonomiska system
(centralbanksekonomi) åsamkat världen och Sverige. Detta är viktigt att
förstå när man begrundar flera av de beslut vi tog genom våra
grundlagsändringar.

 

Ännu ett betalkort och invandringen
Med hjälp av grundlagsändringen gick Sverige 2016 omedelbart ut ur EU
och tog avstånd från NATO. Vår neutralitetspolitik blev nu inte bara
munväder. Man tog snabbt tag i den befintliga ekonomiska infrastrukturen,
engagerade Riksbanken som ju nu var i folkets fulla ägo (till skillnad från
tidigare då den genom EU-lagstiftning begränsades till att enbart och helt i
onödan, som en del i världens kollektiva centralbanksbedrägeri, låna ut
pengar dels till staten i utbyte mot statsobligationer, dels till de privata
bankerna). Man skapade ett nytt betalkort, till vilket man förde över
100.000kr vilket var kortets övre gräns och gav detta till alla medborgare
fyllda 18 år. Dessa kort fylldes sedan på varje månad upp till gränsen. Med
dessa kort kunde medborgarna betala för varor och tjänster, men man
kunde inte använda dessa för att plocka ut kontanter. Kontanter plockades i
detta sammanhang bort då behovet inte längre ansågs nödvändigt. Men
man valde att behålla dessa i grundlagsstiftningen som en slags reserv för
framtida eventualiteter. Nu när staten bekostade sina egna utgifter genom
att direkttillverka sina egna pengar utan att behöva låna, och Sveriges
arbetstagare fick sin försörjning säkrad genom folkets egna medel, kunde
företagen avhändas d.v.s. slippa ifrån kostnader såsom skatter och löner.
Detta skapade omedelbart bättre marginaler hos företagen och deras
möjligheter att uppgradera och investera ökade bokstavligen över en natt.
Detsamma gällde medborgarna, som nu med pengar på fickan kunde
säkerställa sin konsumtion. Samtidigt blev denna konsumtion snabbt både
medveten, etiskt och moraliskt inriktad, då anledning att införskaffa sådant
som motarbetade samhället i stort, vilket en korrupt ekonomi tidigare
gjorde, inte längre existerade. Människor spenderade pengarna på det som
behövdes och inte det som man tjänade mest på. De ekonomiska
incitamenten fanns där inte längre, vilket många upptäckte väldigt snabbt.
Detta att stora mängder pengar nu helt gratis tillfördes individerna och
därmed samhället via folkets riksbank, var något man hade uttryckt oro för
att det skulle skapa inflation, men det visade sig vara helt obefogat. De
pengar som staten förde in i samhällsekonomin cirkulerar enbart runt i
något som man närmast kan beskriva som ett bassängsystem, där
överflödiga pengar rinner över i nästa bassäng, för att till slut hitta tillbaks
till ursprungskällan, vilket är Riksbanken, där pengarna först skapades.
Mängden pengar i cirkulation är aldrig mer än vad det finns medborgare
samt tillfälliga besökare, som jag nämner mer om längre fram i berättelsen.
Utöver detta finns den mängd pengar som gratis skapas av staten för
investeringar i samhället och som därför inte blir någon börda för vare sig
stat eller individ. Märk noga att det hela inte handlade om att införa en
variant på 1900-/2000-talets kommunism med planekonomi, utan om att
införa ett i grunden människo- och företagsvänligt samhälle präglat av ett
enastående välstånd, trivsel och självvald sysselsättning för alla.
Man antog en intressant hållning gentemot invandringen som ju hade
utgjort ett mycket hett debattämne de senare åren innan förändringen. Man
bestämde på nationell nivå genom direktdemokratiska val att även de
utländska besökarna såsom turister/flyktingar/arbetskraftsinvandrare m.fl.
även de skulle få betalkort, om än tillfälliga. Detta kan vid första påseende
låta märkligt, men man tittade på allmännyttan och funktionen i första
hand. Man ville inte ha utslagna människor på gatorna i Sverige; man ville
inte ha tiggeri och kåkstäder; man ville inte ha segregation o.s.v. Det man
ville ha var ett ekonomiskt, kulturellt och kunskapsbaserat utbyte. Genom
att skapa de ekonomiska förutsättningarna så gjorde man dessa människor
istället till en del av vårt samhälle, inte till en belastning för det. De
ovannämnda betalningsmedlen kan endast användas inom landet så
pengarna stannar kvar i Sverige och spenderas på våra varor och tjänster
och detta har fått mycket gehör från länder varifrån besökarna kommer.
Denna insats visade att vi vill skapa ett medmänskligt samhälle och
samtidigt marknadsföra våra idéer och vår handlingskraft runt om i
världen. Det var uppenbart att när vi nu började må bra ville vi ju att andra
också skulle få den möjligheten.

 

En nationell databas
Man hade redan tidigare, före förändringen, börjat bygga en nationell
databas, där man samlade upp allas befintliga statusar inom yrkesval,
kunskap och färdigheter samt samhällets behov och önskemål.
Målsättningen med denna bas var, att få vetskap om medborgarnas
kompetens samt önskemål om vad i princip var och en skulle vilja och
kunde sysselsätta sig med. Det blev som en avancerad portal som
sammanförde massor med önskade statliga och privata projekt med
samhällets många ambitiösa individer och deras idéer och önskemål, allt
på helt frivillig basis. Allt som den gamla arbetsförmedlingen aldrig var.
Nu när medborgarna blev ekonomiskt oberoende började fler och fler sätta
igång mer och mer ambitiösa privata projekt men även ta initiativ till en
mängd allmännyttiga projekt. De människor som var villiga och började
arbetet med statsapparaten tog snabbt fram önskemål och planer på vad
som behövde åtgärdas i samhället. Dessa projekt blev snabbt omfattande
och eftersom finansieringen var ekonomiskt obegränsad, kunde projekten
komma igång snabbt och effektivt. Inget saknades – varken kunskaper, de
mångas vilja eller pengar. Människor bokstavligen vallfärdade för att
hjälpa till med vägbyggen, broar, järnvägar, sjukhus, bostäder o.s.v. nu när
man allmänt började förstå idén med den nya samhällsekonomin. Plötsligt
fick vår individuella kompetens komma till sin rätt och många duktiga
individer slog sina kloka huvuden ihop, för att komma fram till de bästa
och mest hållbara lösningarna. Pengar var inte längre ett hinder, eftersom
sådana nu tillfördes samhället utifrån ett behovsperspektiv till skillnad från
förr då mängden pengar handlade om kreditvärdighet. Detta innebar att
man nu kunde fokusera på de bästa istället för de billigaste lösningarna ur
allas perspektiv. Man insåg snabbt hur den tidigare inbyggda bristen i det
gamla ekonomiska systemet, hade tvingat fram kortsiktiga och ofta
lågkvalitativa lösningar på det mesta som producerades, och sällan
gynnade någon annan än den finansiella eliten samt de mutade och
korrumperade i samhället, vilket hade avslöjats vilka dessa var.

Efterhand växte databasen och den uppdaterades kontinuerligt med nya
projekt och nya önskemål. Efter bara ett par år började rutinerna komma
på plats. Folk arbetade med alla möjliga privata projekt från konst och
musik till omfattande infrastrukturförändringar och bostadslösningar.
Pengar var som sagt inget problem. Om något saknades, så var det
kompetent arbetskraft, så stor var samhällsaktiviteten. Kompetent personal
som efter många år nu kunde dels forska förutsättningslöst men även
förmedla den inhämtade kunskapen utan vare sig ekonomiska eller
politiska begränsningar. Såsom forskning egentligen var tänkt att fungera
från början. Det viktigaste är att komma fram till ett resultat, oavsett vems
eller vilkas intressen det gagnar. En intressant följd av allt detta är att vi
har utrotat begreppet pensionärer. Ja, det låter fasansfullt men saken är den
att eftersom alla är ekonomiskt oberoende och kan sysselsätta sig så
mycket och länge man vill, är det idag få som ens funderar på behovet av
att pensionera sig.

Tekniken och miljön
Den ekonomiska modellen som implementerades redan samma år 2016
gjordes inte enbart skottsäker mot både inhemska utan även utländska
ekonomiska attacker. Aldrig igen skall vi kunna angripas som vi blev
under 90-talet under den då svåra inhemska finanskrisen; eller i någon mån
även den mer internationella krisen från 2008 som egentligen aldrig
släppte taget förrän vi införde förändringarna. Men den nya modellen
medförde också att vi förändrade hela vår syn på produktion och industri.
Helt plötsligt var teknikutvecklingen till fördel för oss, då den inte längre
hotade våra arbetstillfällen, utan gjorde det möjligt att eliminera alla dessa
tunga, svåra, repetitiva arbetsuppgifter. Då vi nu fokuserar på lösningen
istället för på vinsten, kan tekniken byggas ut och förbättras i all
oändlighet. Idag sätter enbart vår fantasi, kunskap och våra naturtillgångar
begränsningarna. Lantbruken fick förnyad kraft i och med utträdet ur EU
och de ekonomiska tillkortakommandena försvann. Inga fler bidrag eller
dålig lönsamhet utan nu kunde vi producera våra produkter själva utan
vare sig inblandning av enskilda ekonomiska intressen, GMO eller
olämpliga bekämpningsmedel.

I samband med den tekniska utvecklingen kom även den miljömässiga.
Miljöarbetet hade två ståndpunkter: för det första hade vi insett att den
påstådda klimatförändringen inte hade något med mänsklig påverkan att
göra. För det andra förstod vi sedan att miljöförstöringen som pågått och
ständigt pågick, helt och hållet berodde på vinstprincipen (användandet av
ränta i samhället). Så länge det var mer lönsamt ur företagsekonomisk
vinstsynpunkt att hugga ner träden och spy ut kemikalier i mark och sjö,
skulle detta fortsätta. Men detta vinstincitament tog vi bort och började
sedan på allvar att ta itu med de problem som människor faktiskt var
skyldiga till. Men vi har anpassat även energiutvinning, resursutvinning,
återvinning samt nyproduktion helt till principen att allt vi utvinner skall vi
återbringa och återanvända. Vi tar inte ut mer än att vi kan bygga upp igen.
Detta har lett till vissa tvungna restriktioner inom de många projekt som vi
företar oss, men samtidigt skapar vi nu allt mycket mer hållbart. Så även
om det går åt säg 100 % mer råvara för framställningen av t.ex. en bostad,
så byggs huset så att det håller 400 % längre tid, är betydligt mer trivsamt
och vackert att bo i samt att det behövs endast ca 30 % av den tidigare
energiåtgången för att kunna bebos. Summa summarum så förbrukar vi
mindre trots att vi skapar mer. Visst låter det enastående enkelt, om än
kanske motsägelsefullt för vissa? Men det är i så fall bara för att vi tidigare
har blivit indoktrinerade att leva med motsatsen – att resursslöseri och
kortsiktigt tänkande skulle vara bra för konsumtionen och den eviga
tillväxten. I vårt nya inhemska samhälle fick företag med utländska ägare
valmöjligheten i ett tidigt läge att antingen stanna kvar i landet och arbeta
utifrån de nya premisserna eller lösas ut mot ett överenskommet
”avgångsvederlag” i svenska kronor motsvarande engagemanget de
bidragit med. Dessa kronor har ju ett fast värde och kan utan problem
spenderas tillbaka in i landet. De är dock tidsbegränsade och kan inte
ackumuleras över tid. Detta var en av åtgärderna man skapade för att
undvika valutaspekulation från andra länder/intressen. Flera företag valde
att stanna kvar, omstrukturera sin verksamhet och tog även med sig sina
svenska erfarenheter till sina egna hemländer, där de i sin tur började
anammas. Dessa relationer över gränserna har visat sig vara enormt
fruktbara för alla inblandade.

 

Vad hände med politiken?
Partipolitiken och blockpolitiken är nu blott ett minne även den och
sedermera har hela den politiska apparaten med lobbyverksamhet och
tusentals tjänstemän upphört att existera. Politiska partier och opposition
existerar inte längre. De behövs inte, då deras huvuduppgift i första hand
var att enbart upprätthålla den tidigare illusionen om demokrati och
samhällslögnen att staten gjorde så gott den kunde i att hantera den dåtida
ofrånkomliga systemorsakade kroniska bristen på reformpengar. Man
valde även tidigt att inte fullt ut med stränga straff ställa ansvariga
politiker till svars för de många brott i dessa fall de begått mot det svenska
folket. Även om känslorna var delade och många gånger mycket heta, så
insåg folket att politikerna och tjänstemännen som låtit sig korrumperas av
den finansiella makten, var en konsekvens av ett defekt system; och man
valde därför att vända andra kinden till och inte älta mer tid än nödvändigt
på att bestraffa gamla synder. Vi behövde lägga fokus och all vår kraft på
nuet och skapa en hållbar framtid. De relativt få som idag utför uppgifterna
inom statsapparaten har valts ut noggrant och genom särskilt framtagna
personlighetstester. Detta för att garantera att inga individer med
egenintresset i första rummet eller med psykopatiska personlighetsdrag
skall hamna i dessa ack så viktiga positioner. Här krävs empati, medkänsla
och klokskap. Inte för att de har någon reell makt, men för att på bästa sätt
tjäna samhället och medborgarna. Dessa tjänstemän och kvinnor har fullt
tjänstemannaansvar inför folket. Problemet med den tidigare politiska
sfären var att den aldrig representerade folket fullt ut. Denna sfär kom
faktiskt till först efter att den privata finansiella eliten hade byggt upp och
säkrat sitt ekonomiska system, vilket i Sverige möjliggjordes genom de
sex regeringsformerna fram till 1974 med början under 1600-talet.
Anledningen till detta speciella regelverk med folkets indirekta inflytande
på politiken var just att skapa en illusion av att det var folket som
bestämde över sina liv och sina val och över samhället, trots att så
egentligen inte alls var fallet. Människor kom att bli mycket starkt
förankrade i sin tilltro till systemet och staten. Man trodde sig ha förståelse
och förtroende för hur saker och ting fungerade, då man trots allt genom
relativt marginella förändringar fick det bättre och bättre materiellt under
århundradena. Men den utvecklingen skulle visa sig vara relativt patetisk
jämfört med den utveckling som kom efter förändringen 2016. Men mer
om det senare.

Ekonomiskt oberoende
Då alla numera har samma ”lön” (d.v.s. är ekonomiskt oberoende) i
samhället finns det inte längre någon anledning att vare sig se upp till eller
ner på någon annan, åtminstone inte av ekonomisk orsak. Alla tillför
något, stort eller smått, men man får, märk väl, bestämma detta själv, vilket
är det viktigaste. Människor insåg snabbt att det liv de tidigare levt hade
varit allt annat än fritt, jämlikt och rättvist. För många blev det ett
uppvaknande de aldrig hade kunnat föreställa sig, därför att de inte trodde
att det nya livet var möjligt ens teoretiskt som en utopi. Nu var det plötsligt
verklighet. Då individerna sysselsätter sig med sina favoritsysselsättningar
gör man detta med den tid man har och den energi man själv väljer att
lägga ner på saken. Detta sköter sig nästan helt automatiskt och man
arbetar med sina privata och gemensamma projekt precis så mycket man
vill bidra med. Någon semester behöver man inte längre ta ut och gemene
man arbetar ca 4-8 månader om året. Resten av tiden spenderas på andra
intressen; man umgås mycket mer med familj och vänner; man reser mer;
man unnar sig en riktigt innehållsrik och givande fritid. Att omskola sig
eller byta yrke är ingen svårighet och kräver inte mer än ambition och
vilja. Finns inte det du vill eller önskar i det allmänna utbudet, så kan du
skapa det själv, oavsett vara eller tjänst. Detta möjliggör de bästa tänkbara
lösningarna ur både mänskliga, miljömässiga och praktiska aspekter, då
lönsamhet (vinst) inte längre är drivkraften. Kvaliteten hos varor och
tjänster har sedan 2016 utvecklas dramatiskt, därför att den livsglädje som
människor känner i sin nya frihet i att själva få bestämma, skapar
yrkesstolthet. I det gamla samhället byggdes dålig kvalité in medvetet som
ett sätt för giriga affärsintressen att maximera sin egen vinst och samtidigt
kontrollera samhället genom att tvinga människor att arbeta onödigt
mycket, för att kunna betala de höga priserna och den onödiga
konsumtion, som blev en följd när saker gick sönder alltför lätt. När saker
gick sönder eller ansågs förbrukade p.g.a. lagstiftning som syftade till att
gynna miljö och säkerhet (alldeles i onödan), tvingades folk att köpa nytt,
vilket sades hålla igång tillväxten, men som egentligen bara handlade om
vinstprincipen i pyramidspelet.

Företagandet
Företagande idag är av en helt annan karaktär än före förändringen.
Tidigare var företags mål att skapa en så lönsam verksamhet som möjligt
för aktieägarna; eller de privata ägarna. Detta skapade dåliga
arbetsförhållanden, långt ifrån optimala produkter, girighet, hierarki och en
ständig kamp mellan företagen om marknadsandelar. Dagens företagande
bygger i grunden på premissen att gemensamt skapa de bästa tänkbara
lösningarna för samhället, individen, miljön samt naturen. Idag arbetar
man sida vid sida och inte uppifrån och ner. Jag ljuger inte när jag påstår,
att idag sätter endast fantasin gränser. Jag skulle kunna räkna upp otaliga
nya lösningar och uppfinningar för dig som existerar idag men du hade
nog knappast trott på mig, då dessa var otänkbara för bara några år sedan.
Det är fantastiskt vad man åstadkommer när man lösgör denna samhällets
urkraft och när vi idag ser tillbaka och inser hur enkel lösningen var, så
kan vi inte annat än att sucka djupt och ta oss för pannan över att det inte
blev gjort tidigare. Företagens storlek är väldigt varierad och förändras
ständigt. Den stelhet som tidigare existerade är dels ointressant idag men
var även onödig. Man skapar idag det man för stunden behöver.
Dynamiken i arbetskraften är unik och man samarbetar därför att man vill,
inte därför att man är tvungen. Ingen är orolig för att förlora en
arbetsuppgift/ett arbete eller för att inte kunna få det jobb man vill ha.
Ägarförhållandena är helt demokratiska. Är man två som delar på ett
företag så äger man 50 % var. Är man 10 så äger alla 10 % var o.s.v. Fler
samarbetspartners innebär att man kan genomföra större, gemensamma
investeringar. Byråkratin är som bortblåst och tid läggs idag på att skapa
mervärde och inte pappershögar eller otaliga digitala dokument; annat än
när det givetvis behövs för dokumentation. Försäkringar hör till det
förflutna, då man numera insett värdet av att bygga trygga arbetsplatser,
praktiska arbetsmiljöer och produkter som håller och inte orsakar onödiga
problem. Tvister och advokater är även det något som återfinns i
historieböckerna. Det ekonomiska incitamentet för att försöka lura
varandra existerar inte längre och i de få fall man inte kommer överens, så
är det inte av ekonomisk karaktär. Patent tjänar heller inga syften längre,
då ambitionen är att skapa optimala lösningar i gemensamma projekt, inte
skapa garantier för vinst som gynnar enskilda individer. Givetvis erhåller
många människor erkännanden av olika valörer och vi ser många fler
exceptionella individer idag än någonsin förut. Men självhävdelse är inte
längre något man eftersträvar, då alla får komma till tals och uttrycka sig
på sitt egna, unika sätt. Det är detta vi kallar för samhällets urkraft.

 

Att åldras och bli sjuk
Eftersom så många numera kan sysselsätta sig med det de brinner för, och
vill dela med sig av sin kunskap och välvilja, har många
samhällsfunktioner snabbt kommit på plats. Sjukhusen bytte namn till
Friskhus eller Hälsohus. Det vi tidigare kallade för traditionell medicin
(skolmedicin) har kompletterats med mångtusenårig österländsk och
västerländsk alternativ medicin (integrativ medicin). Traditionella
läkemedel kommer till användning främst vid akutvården som
vidareutvecklats och vid kirurgiska ingrepp. Den integrativa medicinen har
fått en stor roll i dels förebyggande syfte, men framförallt vid hantering av
kroniska och svåra sjukdomar. Genom omfördelning av resurser och
betoning på integrativ medicin, har man på mindre än ett par års tid fått ner
antalet långtidssjukskrivningar med 90 % och kronisk sjukdom med 75 %.
Den fristående och ekonomiskt oberoende forskningen har bidragit till att
på kort tid komma fram till lösningar som tidigare inte ansågs lämpliga ur
ett ekonomiskt perspektiv. Att bli sjuk idag är inget ekonomiskt hinder
längre och fokus kan istället läggas på att komma till rätta med problemen
och inte enbart lindra symtomen, vilket vi gjorde under så många år.

Åldringsvården och vård för personer med speciella behov har också
förändrats i grunden. Detta var ytterligare en nödvändighet för att
överhuvudtaget för att samhället skulle få lov att kalla sig
människovänligt. Man lägger fokus på problemet och använder i mycket
större utsträckning drogfria alternativ. Även detta har visat sig fungera
mycket bättre och många fler mår idag mycket bättre långt upp i åren och
flera som tidigare hamnat i utanförskap är tillbaka med full kraft och kan
leva normala liv. Oavsett vilket, så lämnas ingen utanför och alla får bästa
tänkbara vård. Återigen så hindras vi inte av en bristfällig ekonomi.
Människorna och staten, ja hela folket, har äntligen mycket gott om
pengar.

Lära för livet
Utbildning och skolgång reformerades helt. De allra yngsta fick börja delta
i utvecklingsgrupper i Reggio Emilia-andan. Det finns givetvis flera
alternativ och alla är frivilliga. Från 5 års ålder kan man börja skolan men
leken är för ett barn det viktiga och behöver bevaras. Det teoretiska
fokuset kommer ju, lärde man sig ur så kallad högkulturkunskap, när
barnen själva börjar vilja veta, och det sker vid olika tillfällen för olika
barn. Man försöker inte längre stöpa alla barn efter en mall, utan
undervisningen är individuellt anpassad efter varje barns egen läggning
och därtill kärleksfull; men samtidigt med tydliga regler så att den viktiga
ordningen och arbetsron återskapas i skolorna. För att skapa trygghet och
mycket fokus på varje elev i klassen har man satt klassens storlek till max
12 elever. Detta har bl.a. lett till att elever och lärare blir vänner för livet.
Betyg behövs inte, därför att man lär sig och inte för betygens skull. Man
lär för man vill lära och tycker det är kul. Tvång i form av måsten och
skall har på detta sätt försvunnit. Istället för betyg får varje elev när eleven
själv vill ett personligt omdöme, som berättar mer om människan och
personligheten än om hur snabb man är på att addera 1 + 1. På så sätt
stimuleras också samhällets viktiga särbegåvningar (ofta udda genier med
inte sällan känsliga och komplexa personligheter med kanske drag av
autism och andra tillfälliga svårigheter i sin livsutveckling). I det gamla
systemet kunde en särbegåvning motarbetas och träda fram först sent eller
mycket sent i livet, om alls. På flera platser i landet byggde man upp
skolor eller så kallade kunskapscentrum, och de är tillgängliga för alla från
5 år och uppåt så länge man vill. Där samlar vi all tänkbar kunskap och
den är tillgänglig för alla. Du läser och studerar det du vill och
hemundervisning är inte längre förbjudet. Materialet erbjuds digitalt, men
också i bokform för den som så vill, därför att vi människor är olika i hur
vi vill närma oss informationen. Möjlighet att läsa äldre läroböcker från
tidigare århundraden finns, därför att flera av de udda genierna påpekade,
att i äldre tider hade mycket gedigna läroböcker skrivits inom vissa
ämnesområden av sin tids stora genier med ett fenomenalt djup och
mognad i ämnet. En förmåga, som mycket få vanliga moderna
läroboksförfattare ens är i närheten av, har det visat sig. Utbildningen
utformas för att passa allas individuella behov. Hittar man inte det som
passar, så kan man skräddarsy en utbildning. Man är inte längre låst i ett
fack utan kan verkligen bli en mångsysslare.

 

De två offentliga utredningarna
Den viktigaste utredningen har utan tvekan varit den mycket djupgående,
omfattande och helt nödvändiga samhällsutredningen som sattes igång
samtidigt som den nya samhällsekonomin infördes, allt i syfte att kartlägga
den verkliga omfattningen och strukturen av den gamla ekonomin, som ju
byggde på ett gigantiskt bedrägeri. Denna utredning, den största någonsin i
landets historia, engagerade tiotusentals människor och vände på varje
sten, och var som sagt helt nödvändig för att sålla bort vissa dunkla
samhällsinstitutioner och många skilda komprometterade personer, inte
minst politiker och tjänstemän, men också personer tillhörande många
andra yrkeskategorier, som hade sett till att det gamla systemet med bland
annat omfattande korruption kunde fungera. Det var först när denna
kartläggning var klar som samhällets alla förtroendeposter – med hjälp av
de tidigare nämnda psykologiska testerna – kunde besättas med nya
befattningshavare som uppfyllde det grundläggande villkoret, nämligen att
de hade förmågan att ”tänka med hjärtat”, en grundförutsättning för att den
nya ekonomin och det nya samhället skulle bli en framgång.
Den andra stora utredningen har rört vår historiebeskrivning. Den sattes
igång samtidigt som de nyss nämnda utbildningsbaserna byggdes upp. Det
handlade om en också om en jättelik offentlig utredning med full insyn i
alla delar av vår historia. Frivilliga samlade ihop alla former av
information som sedan scannades in i en enorm databas. Den hanteras av
den senaste datatekniken och speciella sökprogram, hämtade från modern
högre matematik, vilket möjliggör sökningar och hopkopplingar som
tidigare inte varit möjliga för allmänheten. På detta sätt stöptes vår historia
om i många fall och politiska, ekonomiska och sociala skeenden fick
äntligen sina rätta perspektiv. Detta blev många gånger chockerande
uppenbarelser för många, då det kom fram i vilken enorm utsträckning
adekvat historiebeskrivningen har undanhållits, manipulerats och
förfalskats. Det var så hela folk tidigare hade kunnat fösas omkring som
lydiga fårskockar i tron att de hade full insyn i skeenden, men i själva
verket var listigt förda bakom ljuset. Det har sedan dess blivit en uttalad
samhällspolicy att det är A och O att alltid tala sanning och agera med
transparens och ärlighet. Förljugenheten hade inte lett till annat än
världsomfattande problem och otrevligheter. Dessa inhämtanden av
information från förr, pågår hela tiden även idag och nytt material
uppdagas hela tiden.

 

Värnplikt och statsplikt
Man beslöt tidigt att införa dels en form av frivillig värnplikt, dels en s.k.
statsplikt. Värnplikten handlade inte så mycket om de militära aspekterna,
mer än att man fick lära sig hur vi bäst försvarar vår nation om vi skulle bli
anfallna. Man hade som sagt redan tidigare fastställt i lag att inga svenska
soldater någonsin skulle agera utanför landets gränser igen. Vi skall enbart
ha ett försvar av landets gränser och inte ingå i någon form av aggression
mot annan stat. Man skulle framförallt lära sig att överleva under knappa
förhållanden och en hel del praktiska ting, som vi alla har nytta av under
livet. Detta tar ett år i anspråk och det gör man någon gång mellan 18-22
års ålder. Frivilligheten var viktig, därför att människor är olika och det är
genom fritt val som rätt man och kvinna kommer på rätt plats med en ur
personen starkt sprungen motivation. Landets försvar för övrigt tas om
hand av det s.k. hemvärnet. Ungefär som gamla tidens deltidsbrandmän.
Man träffas ett antal gånger om året, utbildar sig, övar, lär känna varandra
och förbättrar hela tiden vår försvarsförmåga. Vår sedan tidigare ganska
omfattande vapenproduktion har ställts om delvis för tillverkning av
försvars- istället för anfallsvapen samt till annan användbar produktion.
Ambitionen är att vi en dag skall kunna upphöra helt och hållet med all
produktion av vapen.

Statsplikten varar från ett par veckor eller längre för den som vill och
genomförs två gånger under det att man är 25-70 år gammal. Man
bestämmer tidpunkterna själv, men är tvungen att meddela i god tid innan.
Statsplikten innebär att man arbetar eller rättare sagt praktiserar i
statsapparaten sida vid sida med de professionella arbetarna och lär sig hur
samhället fungerar i stort, samt hjälper till med de otaliga projekt som
folket bestämt skall genomföras via de direktdemokratiska valen. Man
arbetar med att uppdatera de tidigare nämnda databaserna, så att de alltid
är dagsfärska och kan utnyttjas maximalt. Syftet med statsplikten är att
göra alla delaktiga i och ge alla förståelse för samhällets uppbyggnad och
nytta, samt att förankra statens funktion på en bred gräsrotsnivå, vilket
omöjliggör en statskupp eller någon form av konspiration för störtandet av
statens funktioner. Tro det eller ej, men statsplikten har visat sig vara
väldigt omtyckt och populär.

Livet på landet och i utlandet
Andra delar av samhället som har förändrats drastiskt är hur och var vi bor
och arbetar. Folk upptäckte ganska snabbt att när ekonomin inte längre styr
ens val, så kan man bo nästan var som helst och hur som helst. Tidigare
drogs vi mer och mer in till storstäderna, för där fanns jobben och där steg
bostadspriserna mest, vilket var en förutsättning för att kunna belåna oss
mer och mer. Folk började nu i den nya ekonomin att bygga de mest
fantasifulla hus och hållbara dessutom. Både val av material samt hur
fastigheterna värmdes upp respektive kyldes ned genomgick en revolution.
Lägenheter och hus byggs välisolerade och genomtänkta. Man behöver
inte längre hushålla med energi, varför alla kan tappa upp ett varmt
avkopplande bad när som helst eller duscha hur länge som helst och vädra
ut bostaden för att få in frisk luft till skillnad från den tidigare cirkulerande
och ofta ofräscha inomhusluften. Man hade upptäckt att det gamla
samhället hade manipulerat energianvändningen genom att strypa den i
sken av att det rådde brist på energi, vilket det naturligtvis inte alls gör, när
man väl tillför ekonomiska resurser att ta till vara de oändliga energidepåer
som naturen tillhandahåller på olika naturvänliga sätt. Förvånansvärt enkla
åtgärder som plötsligt hade blivit hur enkla som helst att finansiera när det
gäller utvinnandet av energi och hur man bygger bostäder på ett gediget
sätt, skapade med både skönhet och trivsam harmoni, blev mycket
uppskattade. Storstäderna började så smått avfolkas, då människor insåg
att man inte längre behöver söka sig dit för sysselsättningens skull. Byarna
och de mindre städerna började snart befolkas igen och landsbygden
blomstra på nytt efter många års avfolkning. Den globalisering som ju
tidigare dikterade villkoren var nu blott ett minne. Nu handlade man och
skapade lokalt. På bara några år har vi gjort oss självförsörjande till 80 %
mot knappt hälften bara några år tidigare. Det vi fortfarande saknar och
behöver från utlandet löser vi på ett genialiskt sätt: då vi arbetar och skapar
under helt andra förhållanden än tidigare, kan vi skapa utomordentligt
välbyggda, hållbara och genomtänkta produkter. Dessa blir givetvis inte
svårsålda i utlandet, och i gengäld kan vi begära i retur allt det vi behöver.
Att sälja billiga varor till oss är ingen betjänt av, då vi inte längre behöver
kompromissa med kvalitet och miljö. Och vi behöver inte snåla heller utan
kan betala för de produkter/tjänster vi köper in, så att vi inte bidrar till en
vidareutveckling av den låglöneekonomi, med den typiska låga eller
mycket låga kvalitét på produkter, varor och tjänster, som kom att
dominera runt om i världen i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet.
Vår valuta har även den snabbt blivit intressant för omvärlden men inte på
det sätt som man tidigare förhöll sig till valutor. Den svenska kronan är en
stabil valuta då den baseras på vår gemensamma produktion av varor och
tjänster, d.v.s. vårt samhälles urkraft; samt är utan kostnad för vare sig stat
eller individ. Då den även är förbjuden att ackumulera så uppstår ett behov
att snabbt spendera den tillbaka in i den svenska ekonomin. Att handla
med den på utländska marknader är ointressant eftersom den har ett fast
värde, inte kan lagras och inte är räntebärande. Pengarnas viktigaste och
faktiskt enda funktion är att cirkulera i samhället som ett smörjmedel i
utbytet av varor och tjänster.

De svenskar som väljer att bosätta sig utomlands av olika anledningar
under delar av året får samma ekonomiska fördelar, som om man vore
boende i Sverige. Tanken bakom detta är att svenska medborgare inte skall
bidra till utnyttjandet av andra nationers ekonomier i negativ mening, utan
istället bidra med medveten konsumtion, vilket ju ett ekonomiskt
oberoende för med sig. En förutsättning för detta är ju dock givetvis att
man är välkommen i det landet. Detta har dock inte visat sig vara några
problem då vår modell har väckt stort intresse över hela världen, med
några få undantag i hårt styrda diktaturer av kommunistisk modell.

Infrastruktur och energi
Då behovet av att arbeta enligt den traditionella 40 timmarsveckan med
tillhörande pendling till och från jobbet har minskat, har även trafiken
minskat på våra vägar. Vägsystemet har byggts ut och säkerställts för
framtida krav, och även om kollektivtrafiken minskat så har den
effektiviserats till den mildra grad att vi numera knappast varken har
förseningar eller driftstopp. Vi bygger numera förebyggande in både en
säkerhet och överkapacitet så att vi inte på många, många år skall behöva
bygga om igen. Onödiga driftstopp och flaskhalsar i infrastrukturen var
något man tog tag i ganska omgående efter förändringens tillkomst år
2016. Tänk så mycket en frigörelse från ett ekonomiskt ok kan skapa! Den
individbaserade bilismen har också fått ett uppsving i form av val av
drivmedel. Miljövänlig el i kombination av nya tekniker för att bygga
riktigt effektiva batterier, har gjort att vi idag kör nästan alla fordon på
denna teknik alternativt på vätgas med bränslecellsteknik. Vi utnyttjar även
idag tidvattenkraft samt mycket mer förfinade varianter av solceller. Man
ligger även långt fram i utvecklingen av s.k. noll-punkts-energi men vi är
inte riktigt där ännu. Även frekvensbaserade energitekniker har kommit att
nyttjas mer och mer. Dock hämmas vi inte längre av patent, ekonomiska
särintressen eller brist på ekonomiska resurser, utan driften är att finna de
bästa tänkbara lösningarna utifrån samhällets, individernas gemensamma
och miljöns bästa oavsett kostnad.

 

Lagen
Kriminaliteten minskade drastiskt de första åren till följd av de
ekonomiska förändringarna. Framförallt de ekonomiska brotten upphörde
nästan helt. Ingen behöver stjäla längre, för alla är ju ekonomiskt
oberoende. Den kriminalitet som fortfarande existerar rör viss stöld, våldsoch
sexbrott men den är liten till antalet. Människor mår mycket bättre
idag än kanske någonsin tidigare och det sätter sina spår i deras beteenden.
Man ser även väldigt få fall av kränkningar, mobbning och översitteri.
Man har även skapat en uppsjö av olika ofarliga alternativ där människor
”med speciella behov” kan få ”leka av sig” utan att de skadar sig själva,
andra eller samhället. Själva rättssystemet är väldigt förändrat jämfört med
tidigare. Lagboken är löjeväckande tunn och dyra advokater som väljer att
tolka den i olika riktningar beroende på vem som skall försvaras och
betalar högst, behövs inte längre. I grund och botten bygger lagboken på
en endaste lag, och den lyder: du skall icke stjäla. Utifrån den har man
bantat ner de många paragraferna till enbart tre: 1. Har du haft motiv för
att utföra brottet? 2. Har du medvetet handlat för att utföra brottet 3. Hur
digra blev konsekvenserna?

Olyckshändelser hanteras även de under dessa förutsättningar. Utifrån
dessa tre paragrafer fastställs domar och bestraffningar. Men syftet är inte
att vare sig straffa, hämnas eller statuera exempel, utan försöka ställa saker
till rätta så långt det går och återanpassa individerna så att de och offren
inte behöver lida mer än nödvändigt. Det finns inte längre något
ekonomiskt incitament att hålla människor instängda. Däremot finns de
flera skäl att göra människor till en del av samhället igen, så fort det bara
går. Diskussioner har pågått under ett par år om att inrätta zoner – kolonier,
eller ”ett slags samhällen i samhället” – på exempelvis isolerade platser
såsom öar, dit de individer som begått svåra brott och som inte går att
rehabilitera till att fungera i det vanliga samhället, skall kunna omplaceras
till ett gott liv. Detta skall alltså ske under mycket humana former. Dessa
kolonier skall ha samma ekonomiska, kulturella och sociala strukturer som
resten av samhället, men vara åtskilda i syfte att dess individer inte skall
kunna skada det egentliga samhället. Återigen skulle detta inte vara en
ekonomisk börda för samhället och möjlighet att återgå till det vanliga
samhället måste existera. Individer som inte är svenska medborgare
hanteras på samma sätt, men där har vi även det tillägget att vid extra
grova brott, så utvisar vi dem tillbaka till deras ursprungliga hemland eller
om sådant inte kan påvisas, till deras senaste hemvist innan de kom till
Sverige. Polisen har vi kvar, men de är lokalt förankrade och relativt få till
antalet, p.g.a. den låga brottsligheten. Poliserna genomgår samma
omfattande personlighetstester, som de som arbetar inom statsapparaten.
Genom dessa åtgärder har vi kunnat kapa ett antal led i rättssystemet,
varvid polisen numera sköter de uppgifter, som tidigare sköttes av
tjänstemän, advokater, åklagare, domare och nämndemän. Detta innebär
att rättvisan skippas relativt omgående och på plats i ens närområde. Borta
är de långa och utdragna rättsprocesser som kostade både samhälle och
skattebetalare massor med pengar tidigare. Polisen arbetar nu väldigt
mycket mer med brottsförebyggande åtgärder än man tidigare gjorde.
Återigen en konsekvens av att inte vara avhängig ett defekt ekonomiskt
system. Individens integritet är av högsta vikt i samhället, så övervakning
av annat än på känsliga/viktiga samhällsobjekt för folket och staten, är
förbjuden. Vi inte enbart tror på våra medmänniskor men väljer även att
leva efter den premissen att du är oskyldig tills du bevisats skyldig. Det är
faktiskt fantastiskt vad vi har lyckats åstadkomma enkom genom att ge oss
alla sann frihet. Ingen föds av ondo och ingen vill andra ont av naturen.
Dessa beteenden skapades genom vårt förhållningssätt till varandra som
påtvingades oss via de gamla ekonomiska och sociala systemen. Om man
skall hårdra det hela, hade vi förr varken demokratisk rätt eller personlig
frihet; annat än den vi kunde köpa oss för pengar och det oftast på andras
bekostnad.

Summering
Nio år senare sitter vi här och begrundar vad som hände. Det finns inget
starkare än en idé vars tid är kommen, har det sagts, och ingenting kan
vara mer sant när det gäller det som vi har upplevt under denna tid. En idé
som odlats under århundraden och anpassats till vår tid och ett antal
individer som valde att föra fram den till människorna var det som
krävdes. Jag tror, utan att veta med säkerhet, att alla idag kan hålla med om
att det som vi har skapat och fortsätter att skapa varje dag, i varje minut, är
vida överlägset vad vi tidigare hade. Denna urkraft som vi bevittnar lockar
inte bara fram det bästa hos människan, men öppnar även upp för de bästa
gemensamma ansträngningarna. Att vi är i färd med att bygga upp en ny
högkultur är det ingen tvekan om, och var det hela slutar vet ingen, men vi
vet att vi gjorde rätt, det känner vi i våra hjärtan och sinnen. Idag har vi
sann frihet, demokrati, rättvisa och jämställdhet och ingen lämnas utanför.
Visst har vi olika liv med olika innehåll och olika konsumtionsbeteenden
och vissa anstränger sig mer och andra mindre; men vi gör det av egen fri
vilja. Slavsamhället är borta – länge leve friheten! Länge leve vår
människovänliga väl fungerande monetärt finansierade samhällsekonomi!

Av Thomas Magnusson
Copyright © 2015, Thomas Magnusson

sverige2025.se

  • Direkt demokrati är den enda sanna demokratin och den verkliga folkmakten. Våra självutvalda ledare är livrädda för äkta demokrati, eftersom den skulle rasera deras kära pyramid. Därför lär man våra barn att verklig demokrati är tungrodd och omöjligt att genomföra.

    Dags att vakna upp ur hypnosen!

  • buscador

    en organisation som säger sig ha knäckt koden till det ekonomiska slaveriet.
    Mycket lärorikt om symbolism och ordmanupilation

    http://panterrapca.org/