En klok man talar för att han har någonting att säga; en dåre pratar för att han måste ha någonting att säga. Om jag inte är helt ute och cyklar så var det Platon som sägs ligga bakom dessa ord – ord som verkligen passar in i dagens klimat mer än någonsin.

För visst är det så att många idag konstant ska ha någonting att säga. Man upprepar det som redan sagts många gånger om – någonting man hört, läst eller sett – utan att gärna hänvisa till källan utan istället vrider och vänder på det som att det verkar och låter som om man själv kommit på både det ena och det andra. Titta på mig, lyssna till mig – se vad jag kan! Så duktig jag är som upprepar statistik och siffror, gammal visdom, livsfilosofier, samhällsåskådning och systemkritisk kunskap. För jag minsann: jag kan!

När man är nyfrälst vill man gärna stoltsera och skylta med sin nyfunna identitet och allt som kommer med det. När man är nyrik likaså. Lite så är det väl även inom många delar av den självutnämnda vakna befolkningen i Sverige, speciellt bland de som utsett sig till någon form utav ledare – här är det viktigt att grabba tag i fackla och fana direkt och visa alla vart skåpet ska stå. Som om det på något sätt ligger på en eller få individer att sprida allmän kunskap som vem som helst, om man lägger manken till, kan skrapa fram på några minuter.

Men nuförtiden är man ju alldeles för lat för det.

Det som sägs är redan sagt av någon annan, på någon annan plats, i någon annan form, för något annat ändamål och i ett annat syfte. Eller på precis samma sätt och för samma orsaks skull. Men detta vänder många blinda ögat till för de flesta av oss är självupptagna, nyfrälsta och nyrika.

Den moderna västerländska människan älskar att traska runt i gamla mönster samtidigt som man inbillar sig att det som sker här och nu är någonting alldeles speciellt, nytt och spännande. Sekunder blir till minuter som formas till timmar som blir till dagar som mynnar ut i veckor, månader och år. Allt är redan sagt, skrivet och hört men kommer i ny tappning om och om igen.

Visste du att ungefär 80% av de tankar du tänker dagligen har du tänkt tidigare? Som en repig gammal LP-skiva. Som i en sömnig liten småstad där samma gamla väninnor sitter och skvallrar om samma gamla grannar och fikar på samma gamla kaka och kaffe som för tio år sedan. ”Förresten, vi ska gå på bio i helgen! Lovade barnen att se den nya Jurassic Park,” säger den ena för att bryta av och förnya samtalet ett snäpp.

Den första Jurassic Park-filmen släpptes 1993 och tog världen med storm. En helt ny typ av dataanimering som tog tittarna till en nivå de aldrig tidigare drömt om. Och dinosaurier, så spännande! Allt eftersom åren gått har uppföljare poppat upp lite nu och då, i försök att få till den där första wow-effekten, men de flesta av dem är väl inget att hänga i granen direkt. Det som sägs har redan sagts. Det blir endast en form av upprepning som på sin höjd barn uppskattar för de tycker att filmerna är lika fräcka som den första. Som vi alla vet är det bara underhållning för att hålla pöbeln i schack, precis som vilken annan storfilm som helst. Give them bread and circuses and they shall never revolt. Juvenal.

Men det är inte bara inom film- och musikbranschen det ser ut så här; även politik är underhållning för massorna, och Sveriges riksdagsval är bara några månader bort. Debatterna handlar givetvis om samma saker som de gjorde för fyra år sedan. Sänka skatt eller höja skatt. Ge mer bidrag eller reducera bidrag. Öppna våra hjärtan ännu mer eller stänga gränserna med lås och bom. Arbetslöshet, miljö, sjukvård, äldre- och barnomsorg, Nato och fan och hans moster är med på spelbordet. Men det som sägs är redan sagt – det som görs är redan gjort. Allt är som en repig gammal LP men man envisas ändå med att stå där men knutna nävar och fackla och fana i hand. Nu, nu sker det! Nu kommer förändringen!

Precis som när du i din vardag lovar och svär att denna vecka minsann, denna vecka ska jag dra ner på sockret och gå promenader på lunchen. Ingen mer skräpmat eller slöscrollande på mobilen. Nej, nu är det dags – nu är det på riktigt! Beach 2022 är säsongen då jag kommer att minnas som den sista med kroppsångest inför stranden. Eller är det sista gången du väljer fel typ av partner? Sista gången du lovar och svär att sluta dricka? Sluta bli arg på dina barn när de går över gränsen eller sista gången du är en sådan tidsoptimist?

Nej, precis. Samma repiga gamla LP-skiva. Du har sagt det förut och du säger det igen. Allt är redan sagt och allt är redan gjort.

Trender kommer och går, förnyas, förbättras och sätts på repeat efter ett tag igen. Se på mode och stil: 70-, 80- och 90-talet, ja till och med tidigt 2000-tal kommer tillbaka igen. Samma mönster, färger, linjer och cuts. Men med en liten tvist. Många kids idag tänker säkert ”Wow, vilket coolt plagg!” medan deras mamma eller mormor tänker ”Äsch den där trenden igen” eller ”Åh kanske jag har kvar de där gamla jeansen på vinden?”. Precis som många idag tror att de har uppfunnit hjulet och att den information de har trillat över är helt ny och aldrig tidigare exponerats. ”Wow, kolla på det här – lyssna på det här; lyssna på mig! Det här är årets upptäckt!” Nej, det är det inte. Du har googlat dig till din information. Precis som 14-åringen på perrongen har köpt sina 90-tals-inspirerade jeans på H&M upprepar du endast det du exponeras för.

Trender kommer och går. På 70- och 80-talet så var motionslopp stort och alla skulle vara med och springa. I början av 90-talet var det gympa som gällde och sedan gjorde gymmen entré. New Age blev också trendigt och kristaller, tarotkort och alternativa mässor var ett absolut måste. Nyligen har det varit vegansk mat och yoga som varit på tapeten, sedan blev gongbad och soundhealing hett, och nu är det cacaoceremonier som gäller. Precis som på 60- och 70-talet så är det peace, love and light som toppar listorna men såklart med en liten tvist idag: sanning och frihet. Men bara en viss typ av sanning. Bara vissa personers sanning. De nyfrälstas sanning. Och även fast allt redan är sagt så upprepas det om och om igen. Det citeras och kopieras men marknadsförs som om det är någonting helt nyuppfunnet.

Så hur kommer det sig då att om det redan sagts måste det sägas igen? Är det för att vi inte lyssnar? Eller är det för att vi har lyssnat men glömt bort och hör på de upprepande orden på ett nytt sätt? Ser vi på det med nya ögon? Eller ser vi fortfarande på det med blinda ögon? Lyssnar med döva öron? Eller hör vi inte alls?

Så istället för att sitta i vår bekväma fåtölj och lyssna på alla dessa repiga LP-skivor är det kanske dags att resa oss, lyfta på stiftet, lossa på skivan och lägga tillbaks den i sitt fodral.

För musiken som kommer inifrån när bruset tystnat är den enda sanningen vi behöver på vägen för att nå den frihet vi så innerligt söker.

:Martin:Nilsson.

SKARPTs hemsida