Antony Cyril Sutton föddes i London den 14 februari 1925. Efter studier i huvudstaden tog han en Doctor of Science examen vid universitetet i Southampton och studerade sen vid Göttingens universitet i Tyskland innan han i början av 60-talet flyttade till USA. 1968 fick han anställning vid Stanford University i Kalifornien och blev forskare vid ansedda Hoover institute. När Sutton studerade de nationella arkiven blev han förbluffad över vad han fann.
Sutton fann dokument som visade att USA och Storbritannien finansierat kommunisternas revolution i Ryssland och nazisternas övertagande i Tyskland. (1) Telegram, kvitton och redovisningar visade hur makthavare, bankirer och företagare avsatt miljontals dollar för att störta tsaren och införa kommunism samt att man under hela 1900-talet försett Sovjet med ekonomisk och teknisk hjälp för att att bygga upp industrier och vapenutveckling.
Enligt Sutton spelade American International Corporation, (A.I.C), med en av Federal Reserve Banks grundare, Frank Vanderlip, som direktör, en viktig roll i sponsringen. Det officiella syftet med A.I.C var att utveckla inhemska och utländska företag, utöka amerikanska aktiviteter utomlands samt främja intressen hos amerikanska och utländska banker, företag och teknik. Ett mindre känt syfte var att hjälpa kommunisterna.(2) W. Lawrence Saunders, en av styrelseledamöterna i A.I.C skrev till och med ett brev till president Wilson om att han ”sympatiserade med den sovjetiska regeringens styre.”(3)
William Franklin Sands, verkställande sekreterare för A.I.C, bidrog med 1 miljon dollar till bolsjevikerna. (4) Detsamma gällde Federal Reserves förste chef William Boyce Thompson, stor aktieägare i Rockefeller-kontrollerade Chase Bank samt kollega till JP Morgan. (5) I ett nio-punkts memorandum uppmanades även Englands premiärminister David Lloyd George att stödja de bolsjevikiska revolutionärerna. (6) Även Simpson, Thacher och Bartlett, en av de ledande Wall Street firmorna, stödde bolsjevikerna. (7) Syftet, berättade Sutton, var att eliminera konkurrens från Ryssland och att spela ut den hegeliska dialektiken. (8)
Under alla omständigheter råder det föga tvivel om att Lenin och bolsjevikerna hade tillgång till stora summor pengar redan på ett tidigt stadium. När Angelica Balbanoff, ledare för den Internationella socialdemokratiska kommissionen i Stockholm 1917, skrev till Lenin och klagade över oregelbundenheten hos nyhetstjänstens organisation, svarade Lenin:
”Kära kamrat, det arbete du gör är av yttersta vikt och jag ber dig att fortsätt med det. Vi vänder oss till dig för vårt mest effektiva stöd. Tänk inte på kostnaden. ”Spendera miljoner, tiotals miljoner, om det behövs, det finns gott om pengar till vårt förfogande. Jag förstår från ditt brev att några av kurirerna inte levererar våra papper i tid. Vänligen skicka mig deras namn. Dessa sabotörer ska skjutas. ”(9)
Från detta brev lär vi oss inte bara att Lenin var hänsynslös, utan även att de människor som finansierade honom var rika. Han talar trots allt om tiotals miljoner. I ”Wall Street & the Bolsjevik Revolution” beskrev Sutton hur Trotskij, trots en låg inkomst, bott i en lyxvåning med tillgång till limousin under sin tid i USA 1917. (10) I sin självbiografi erkände Trotskij också att familjen haft en imponerande bil med egen chaufför och en flott lägenhet i New York. (11) Den 26 mars 1917, efter att president Wilson utfärdat ett pass, lämnade Trotskij med tiotusen dollar på fickan och 300 revolutionärer USA. (12)
Det har påståtts att pengarna kom från tyska givare eller den amerikanska bankiren Jacob Schiff. (13) Andra källor hävdar emellertid att Charles R. Crane, en rik affärsman med investeringar i Ryssland, som sponsrat Wilsons presidentkandidatur, var huvudfinansiären. Crane gjorde flera resor till Ryssland, den sista så sent som 1930. Enligt den förre amerikanska ambassadören William Dodd gjorde Crane ”mycket för att få till stånd Kerensky-revolutionen som banade väg för kommunismen.” (14) Värt att notera i sammanhanget är att det var först efter revolutionen som Crane återvände till USA. (15)
Mellan 1968-1973 skrev Sutton ”Western Technology and Soviet Economic Development”, en serie böcker där han presenterade mer bevis för hur väst stödde och finansierade kommunisterna. Sutton hittade dokument, telegram, kvitton och räkenskaper om hur miljontals dollar hade skickats till bolsjevikerna för att störta tsaren. Ännu mer överraskande var att Sutton upptäckte att USA gett Sovjetunionen finansiellt, materiellt och tekniskt bistånd för att bygga upp industrier och vapenutveckling ända in på 70-talet.
När Sutton i augusti 1972 vittnade inför Subcommittee VII of the Platform Committee of the Republican Party i Miami Beach, Florida. berättade han utförligt för närvarande politiker om hur väst, med USA i spetsen, byggde upp och fortfarande beväpnade Sovjet. (18) Nästan all teknologi i Sovjet, kanske 90-95 procent, sa Sutton, kom direkt eller indirekt från Förenta Staterna och dess allierade: ”I själva verket,” förklarade han, ”har Förenta Staterna och NATO-länderna byggt Sovjetunionen. Dess industriella och militära kapacitet.”(16) Avraham Shifrin vid Sovjets försvarsdepartement, sa senare att ”utan USA:s hjälp hade det sovjetiska militärsystemet kollapsat på ett och ett halvt år.”(17)
Vad blev då resultatet av dessa sensationella avslöjanden?
Locket på naturligtvis! Suttons vittnesmål hemligstämplades och både politiker och media gjorde sedan sitt bästa för att tiga ihjäl honom. I boken “National Suicide: Military Aid to the Soviet Union” året därpå fortsatte han dock exponera det dialetiska dubbelspelet, liksom i ”America’s Secret Establishment: An Introduction to the Order of Skull & Bones,” från 2002. Den ansedde historikern och Rysslandexperten professor Richard Pipes är en av få kända akademiker som haft mod nog att ge Sutton erkännande. I boken ”Survival Is Not Enough: Soviet Realities and America’s Future,” skrev Pipes om Suttons trilogi”:
”I hans tre volymer detaljerade redovisning av sovjetiska inköp av utrustning och teknik från väst kommer Sutton till slutsatser som är obekväma för många affärsmän och ekonomer. Av den anledningen tenderar hans arbeten att antingen tillbakavisas som extrema, eller ännu vanligare, helt enkelt ignoreras.”(18)
Mer överraskande är kanske det faktum att även Zbigniew Brzezinski, känd rådgivare till flera amerikanska presidenter, och en maktspelare av rang, gav Antony Sutton rätt. I sin bok” Between Two Ages: America’s role in TheTechnetronic Era,”skrev Brzezinski:
”För imponerande bevis på västerländskt engagemang i den tidiga fasen av sovjetisk ekonomisk tillväxt, se ”Antony C. Sutton’s Western Technology and Soviet Economic Development,” som hävdar att den sovjetiska ekonomiska utvecklingen 1917-1930 var väsentligt beroende av västerländsk teknisk hjälp och att minst 95 procent av den industriella strukturen fick denna hjälp.” (19)
Sutton fick även indirekt stöd från en annan auktoritet. Den 30 juni 1975 höll författaren och Nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyn ett tal i Washington där han berättade om förekomsten av en otrolig allians ”mellan våra kommunistledare och era kapitalister.” (20) Solzjenitsyn förklarade att de stora kapitalisterna i USA assisterat Lenin under de första revolutionsåren och därefter gett kontinuerligt stöd till de ryska kommunistledarna. (21)
Efter publiceringen av ”National Suicide: Military Aid to Soviet Union” 1973 kallades Sutton upp till chefen för Hooverinstitutet och blev tillsagd att sådan information inte var ämnad för allmänheten. Han fick sen sparken från institutet och förklarades ”persona-non-grata”. Försök gjordes att klassa honom som högerextremist men då Sutton inte hade någon sådan anknytning valde medier och den akademia helt enkelt att ignorera honom.
”De flesta som uttalar sig har inte ens läst min bok,” sa Sutton senare i en intervju med författaren och förläggaren Kris Millegan, ”annars skulle de veta att jag ser på vänster-höger skalan som en Hegeliansk fälla. Men dessa människor har nog aldrig hört talas om Hegel. När Lenin talade om ”nyttiga idioter” måste han ha haft dessa människor i åtanke.” (22)
I ”Wall Street & The Rise of Hitler” (1976) visade Sutton hur banker och företag i väst investerat i nazityskland och fortsatte göra affärer även efter att världskriget startat. Han publicerade kopior av listor över namn på företag och individer som stödde och gjorde affärer med nazisterna. ”Hitlers ekonomiska politik var godkänd av bankirerna rätt genom kriget,” sa Sutton. ”ITT, Chase, Texaco och andra arbetade i ett nazistiskt Frankrike så sent som 1945. Faktum är att Chase i Paris försökte få nazi-konton så sent som 1944.” (23)
I ”Trading with the Enemy.” (1983) bevisade även professor Charles Higham de smutsiga kontakterna med nazisterna. Exempelvis flög överste Behn i det stora telefonkonglomeratet ITT, mitt under brinnande krig från New York till Madrid och sen till Bern för att förbättra nazisternas kommunikationssystem. (24) 1933-39 investerade General Motors 30 miljoner dollar i IG Farben, som hjälpte nazisterna. American Standard Oil, i sin tur, sände allierat bränsle till fienden samtidigt som Ford tillverkade lastbilar för tysak trupper i Frankrike.
Professor Guido Giacomo Preparata, författare till ”Conjuring Hitler: How Great Britain and och America made the Third reich” skrev:
”Det är ökänt och utan ställt utom tvivel att den angloamerikanska eliten, utöver sovjeterna, finansierade och hjälpte nazisterna före och under kriget. Detta faktum är uppenbarligen så oroande och förvirrande för alla som vuxit upp med den angloamerikanska moraliska överlägsenheten, att etablissemanget gjort allt för att bortförklara det … Dess instinktiva åsikt är att alla som tvivlar på saken är en ”fascistisk revisionistiskt konspiratör.” (25)
I introduktionen till ”America’s Secret Establishment” förklarar Sutton ”varför väst byggde upp Sovjet och Nazityskland, varför krig uppstår, varför Wall Street älskar marxister och nazister, varför historiska fakta är undertryckta och varför politiker ljuger.” Han avslöjar sen hur medlemmar av organisationen ”The Order”, ursprungligen ”The Russell Trust,” oftast kallad ”Skull & Bones,” systematiskt placerat sina medlemmar på höga positioner för företag, militär och politik för att styra utvecklingen i en önskad riktning.
Redan år 1954, sa Norman Dodd vid US Reece undersökningskommitté, att Carnegie Foundation, som bildats 1904, var en organisation som arbetade för krig, inte mot det. När Dodd förklarade det för sin chef fick han veta att denna information måste undertryckas. Många år senare gick Dodd ändå ut med sin upptäckt och lät sig intervjuas. (26)
Vad gällde utbildningssystemet var Sutton väldigt kritisk mot den amerikanska filosofen och reformatorn John Dewey. ”Upprörande Hegelianism, staten är högst, individen är bara en bonde som ska utbildas,” sa Sutton. ”Detta är grunden för vårt” utbildningssystem. Detta utbildade såstänkande har genomträngt våra universitet. Vi ska alla tänka lika och hitta samma svar. Denna politiska korrekthet är ett annat steg till total tankekontroll. ” (27)
Kris Millegan, vars far hade en topposition i CIA men avgick när han blev desillusionerad och trött på systemet, avslöjade att fadern berättat om hemliga sällskap, narkotikahandel och att kampen mellan kommunismen och kapitalismen var en avsiktligt orkestrerad bluff. (28) Många år senare skulle Kris Millegan bli Antony Suttons sista förläggare.
Den 17 juni 2002 föll Sutton ihop död hemma i sitt kök. Officiellt hette det att han dog av ”naturliga orsaker.” Han blev 77 år. De flesta män och kvinnor som idag är utbildade inom statsvetenskap och historia har nog aldrig hört talas om den information som presenteras här. I stället kan man vara övertygad om att de kommer att avfärda alla som presenterar sådana uppgifter och hellre försvara maktelitens version av verkligheten.
Lyckligtvis fanns, och finns det, ärliga och pålästa forskare som lyckas bryta sig loss ur den kognitiva dissonansen. Antony Sutton var en av dem.
Artikel skriven av: Michael Delavante
Filmade intervjuer med Professor Sutton:
Här hittar du länkar till fyra av Suttons böcker
Läs även:
Major Racey Jordans bok
Professor Charles Highams bok
Källor:
(1) Antony Sutton, “Wall Street and the Bolshevik Revolution,” Crown Publishing Group, 1974. Se även: Congressional Record: Proceedings and Debates of the 92d Congress, Volume 118, Part 20, United States. Congress, U.S. Government Printing Office, 1972, (sidan. 26143) And: Professor Antony Sutton with Dr. Stan Monteith, Radio Liberty, July 29th, 1999.
(2) John S. Craig, “Peculiar Liaisons: In War, Espionage, and Terrorism in the Twentieth Century,” Algora Publishing, 2005, (sid. 62-63) Se även: Jim Marrs,” The Rise of the Fourth Reich,” HarperCollins, 2009, (sid. 8-9)
(3) The Power Elite´s Uses of Wars and Crisis, By Dennis L. Cuddy, Ph.D.
January 28, 2008, NewsWithViews.com
(4) Antony Sutton, “Wall Street and the Bolshevik Revolution”, Crown Publishing Group, 1974, (sid.134-35)
(5) Antony Sutton, “Wall Street and the Bolshevik Revolution,” Crown Publishing Group, 1974, (p.170) Se also: James Perloff, “The Shadows of Power: The Council on Foreign Relations and the American Decline,” Western Islands, 1988, (sidan 40)
(6) Neil V. Salzman, ”Reform and Revolution: The Life and Times of Raymond Robins,” Kent State University Press, 1991, (sidan 214)
(7) Antony Sutton, “Wall Street and the Bolshevik Revolution”, Crown Publishing Group, 1974, (sid. 75-76, 95, 122, 133)
(8) Antony Sutton on ”Left” versus ”Right” and the Hegelian dialectic in American politics, Anthony Sutton, Prisonplanet, July 9 2003. Se also: Professor Antony Sutton with Dr. Stan Monteith, Radio Liberty, July 29th, 1999.
(9) Angelica Balbanoff, ”My life as a rebel,” Indiana University Press, 1973, (sid. 175)
(10) Antony Sutton,”Wall Street & The Bolshevik Revolution,” Crown Publishing Group, 1974, (p 22) Se även: G. Edward Griffin, “The Creature From Jekyll Island,” (sid. 264)
(11) Leon Trotsky, ”My Life,” Schribner´s, 1930, (sidan 277)
(12) Antony Sutton,”Wall Street & The Bolshevik Revolution,” Crown Publishing Group, 1974, (sidan 25)
(13) International Currency Review, Volume 29,Edition 1–4, Currency Journals Limited., 2003, (sid. 102-3)
(14) William Edward Dodd, “Ambassador Dodd´s Diary, 1933-1938” Harcourt, Brace, 1941 (sid. 42-43)
(15) Antony Sutton,”Wall Street & The Bolshevik Revolution,” Crown Publishing Group, 1974, (sidan 26)
(16) Antony Sutton, “The Best Enemy Money Can Buy,” Liberty House Press, 1986, Appendix B. Se även: Richard Pipes, “Survival Is Not Enough: Soviet Realities and America’s Future,” Simon and Schuster, 1984, (sidan 259)
(17) Antony C. Sutton, The Best Enemy Money Can Buy, Dauphin Publications Inc.; Reprint ed. edition , 2014, (sidan 75)
(18) Richard Pipes, “Survival Is Not Enough: Soviet Realities and America’s Future,” Simon and Schuster, 1984, (sidan 290)
(19) Between Two Ages:: America´s roll in TheTechnetronic Era (New York: Viking Press, 1970, (sidan 56)
(20) Aleksandr Solzhenitsyn, “Detente, Democracy and Dictatorship 3rd Edition,” Transaction Publishers; 3 edition, 2009, (sid. 33-34) Se även: The COMMUNIST-CAPITALIST ALLIANCE, By Dr. Harold Pease, Ph.D. Se även: The Communist / Capitalist Alliance – Part 1 By Dr. Stan Monteith, April 2007
(21) Aleksandr Solzhenitsyn, “Detente, Democracy and Dictatorship 3rd Edition,” Transaction Publishers; 3 edition, 2009, (sid. 33-34) Se även: The COMMUNIST-CAPITALIST ALLIANCE, By Dr. Harold Pease, Ph.D. Se även: The Communist / Capitalist Alliance – Part 1 By Dr. Stan Monteith, April 2007
(22) An interview with Antony C. Sutton, Researcher Emeritus, By Kris Millegan, 1999, Little Red Hen.
(23) An interview with Antony C. Sutton, Researcher Emeritus, By Kris Millegan, 1999, Little Red Hen.
(24) An interview with Antony C. Sutton, Researcher Emeritus, By Kris Millegan, 1999, Little Red Hen.
(25) Bussiness as usual behind the slaughter, By Lars Schall. Asia Times Online, June 30, 2012.
(26) Norman Dodd On Tax Exempt Foundations. https://www.youtube.com/watch?v=YUYCBfmIcHM
(27) An interview with Antony C. Sutton, Researcher Emeritus, By Kris Millegan, 1999, Little Red Hen.
(28) Kris Millegan, ”Fleshing Out Skull & Bones: Investigations into America’s Most Powerful Secret Society,” Trine Day, 2004, (sidan 145)
