Antony Cyril Sutton föddes i London den 14 februari 1925. Efter studier i huvudstaden tog han en Doctor of Science examen vid universitetet i Southampton och studerade sen vid Göttingens universitet i Tyskland innan han i början av 60-talet flyttade till USA. 1968 fick han anställning vid Stanford University i Kalifornien och blev forskare vid ansedda Hoover institute. När Sutton studerade de nationella arkiven blev han förbluffad över vad han fann.

Sutton hittade dokument som visade att USA och Storbritannien hade finansierat kommunistrevolutionen i Ryssland och naziövertagandet i Tyskland. (1) Sutton fann telegram, kvitton och redovisningar för hur makthavare, bankirer och företagare avsatt miljontals dollar till Lenin för att störta tsaren och införa kommunism samt att man under hela 1900-talet försett Sovjet med ekonomisk och teknisk hjälp att bygga upp industrier och vapenutveckling.

Enligt Sutton spelade American International Corporation, (A.I.C), med en av Federal Reserve Banks grundare, Frank Vanderlip, som direktör, en viktig roll  sponsring av bolsjevikerna. Det officiella syftet med A.I.C var att utveckla inhemska och utländska företag, utöka amerikanska aktiviteter utomlands samt främja intressen hos amerikanska och utländska banker, företag och teknik. Ett mindre känt syfte var att hjälpa kommunisterna. (2) W. Lawrence Saunders, en av styrelseledamöterna i A.I.C skrev till och med ett brev till president Wilson och sade att han  ”sympatiserade med den sovjetiska regeringens styre.” (3) William Franklin Sands, verkställande sekreterare för A.I.C, bidrog med 1 miljon dollar till bolsjevikerna. (4) Detsamma gällde Federal Reserves förste chef William Boyce Thompson, en stor aktieägare i Rockefeller-kontrollerade Chase Bank samt kollega till JP Morgan. (5) I ett nio punkts memorandum uppmanades även Englands premiärminister David Lloyd George att stödja de bolsjevikiska revolutionärerna och dess arméer. (6) Även Simpson, Thacher och Bartlett, en av de ledande Wall Street firmorna, stödde bolsjevikerna. (7) Syftet, berättade Sutton, var att eliminera konkurrens från Ryssland och spela ut den hegeliska dialektiken. (8) Det råder föga tvivel om att Lenin och bolsjevikerna hade tillgång till stora summor pengar redan på ett tidigt stadium. När Angelica Balbanoff, ledare för den Internationella socialdemokratiska kommissionen i Stockholm 1917, skrev till Lenin och klagade över oregelbundenheten hos nyhetstjänstens organisation, svarade Lenin:

”Kära kamrat, det arbete du gör är av yttersta vikt och jag ber dig att fortsätt med det. Vi vänder oss till dig för vårt mest effektiva stöd. Tänk inte på kostnaden. ”Spendera miljoner, tiotals miljoner, om det behövs, det finns gott om pengar till vårt förfogande. Jag förstår från ditt brev att några av kurirerna inte levererar våra papper i tid. Vänligen skicka mig deras namn. Dessa sabotörer ska skjutas. ”(9) Från detta brev lär vi oss inte bara att Lenin var hänsynslös, utan även att de människor som finansierade honom var rika. Han talar trots allt om tiotals miljoner. I ”Wall Street & the Bolsjevik Revolution” beskrev Sutton hur Trotskij, trots en låg inkomst, bott i en lyxvåning med tillgång till limousin under sin tid i USA 1917. (10) I sin självbiografi erkände Trotskij också att familjen haft en imponerande bil med egen chaufför och en flott lägenhet i New York. (11) Den 26 mars 1917, efter att president Wilson utfärdat ett pass, till honom, lämnade Trotskij USA med tiotusen dollar på fickan tillsammans med 300 revolutionärer (12) Det har påståtts att pengarna kom från tyska givare eller den amerikanska bankiren Jacob Schiff. (13) Andra källor hävdar emellertid att Charles R. Crane, en rik affärsman med investeringar i Ryssland, som sponsrat Wilsons presidentkandidatur, var huvudfinansiären. Crane gjorde flera resor till Ryssland, den sista så sent som 1930. Enligt den förre amerikanska ambassadören William Dodd gjorde Crane ”mycket för att få till stånd Kerensky-revolutionen som banade väg för kommunismen.” (14) Värt att notera i sammanhanget är att det var först efter revolutionen som Crane återvände till USA. (15) Mellan 1968-1973 skrev Sutton ”Western Technology and Soviet Economic Development”, en serie böcker där han presenterade mer bevis för hur väst stödde och finansierade kommunisterna. Sutton hittade dokument, telegram, kvitton och räkenskaper om hur miljontals dollar hade skickats till bolsjevikerna för att störta tsaren. Ännu mer överraskande var att Sutton dessutom upptäckte att USA gett Sovjetunionen finansiellt, materiellt och tekniskt bistånd för att bygga upp industrier och vapenutveckling ända in på 70-talet.

När Sutton i augusti 1972 vittnade inför Subcommittee VII of the Platform Committee of the Republican Party i Miami Beach, Florida. berättade han utförligt för närvarande politiker om hur väst, med USA i spetsen, byggde upp och fortfarande beväpnade Sovjet. (18) Nästan all teknologi i Sovjet, kanske 90-95 procent, sa Sutton, kom direkt eller indirekt från Förenta Staterna och dess allierade: ”I själva verket,” förklarade han, ”har Förenta Staterna och NATO-länderna byggt Sovjetunionen. Dess industriella och militära kapacitet.”(16) (Avraham Shifrin, som arbetat vid Sovjets försvarsdepartement, berättade senare att ”utan USA:s hjälp hade det sovjetiska militärsystemet kollapsat på ett och ett halvt år.”) (17)

Vad blev då resultatet av dessa sensationella avslöjanden?

Locket på naturligtvis! Suttons vittnesmål hemligstämplades och både politiker och media gjorde sedan sitt bästa för att tiga ihjäl honom. I boken “National Suicide: Military Aid to the Soviet Union” året därpå fortsatte han dock exponera det dialetiska dubbelspelet, liksom i ”America’s Secret Establishment: An Introduction to the Order of Skull & Bones,” från 2002. Den ansedde historikern och Rysslandexperten professor Richard Pipes är en av få kända akademiker som haft mod och ärlighet nog att ge Sutton erkännande. I boken ”Survival Is Not Enough: Soviet Realities and America’s Futur,” skrev professor Pipes om Suttons trilogi”:

”I hans tre volymer detaljerade redovisning av sovjetiska inköp av utrustning och teknik från väst kommer Sutton till slutsatser som är obekväma för många affärsmän och ekonomer. Av den anledningen tenderar hans arbeten att antingen tillbakavisas som extrema, eller ännu vanligare, helt enkelt ignoreras.”(18)

Mer överraskande är kanske det faktum att Zbigniew Brzezinski, känd rådgivare till flera amerikanska presidenter, och en maktspelare av rang, gav Sutton rätt: ”För imponerande bevis på västerländskt engagemang i den tidiga fasen av sovjetisk ekonomisk tillväxt,” skrev Brzezinski i ” Between Two Ages: America’s role in TheTechnetronic Era,” ”se ”Antony C. Sutton’s Western Technology and Soviet Economic Development,” som hävdar att den sovjetiska ekonomiska utvecklingen 1917-1930 var väsentligt beroende av västerländsk teknisk hjälp och att minst 95 procent av den industriella strukturen fick denna hjälp. ” (19)

Sutton fick även indirekt stöd från en annan auktoritet. Den 30 juni 1975 höll författaren och Nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyn ett tal i Washington där han berättade om förekomsten av en otrolig allians ̶