I dagens samhällsdebatt talas det väldigt mycket om fakta och faktagranskning av de olika argument som flyger omkring. Olika sidor i debatten försöker komma åt sina åsiktsmotståndare genom att anklaga varandra för att använda Fake News – påståenden som de säger inte är faktabaserade. För att föra sina påståenden i bevis säger man sig ta stöd i vetenskapen. I den förvirrade klimatdebatten hör vi t.ex. klimatalarmismens profet Greta utropa att vi skall lyssna på vetenskapen. Hennes motståndare pekar, baserat på faktiska observationer, på att hon har helt fel när hon påstår att människor dör och lider av klimatförändringar. I den lika förvirrade hälsodebatten säger sig alla sidor ha stöd i vetenskapen. Hur kan det ha blivit så här?

Förklaringen till förvirringen rörande vad som är fakta och vad som är falskt är att alla tror att man kan sätta likhetstecken mellan vetenskapliga hypoteser och fakta. Nästan alla samhällsdebattörer som säger sig ta stöd i vetenskapen, har ingen aning om vad vetenskap är. Man tror att det vetenskapen redovisar är fakta, men så enkelt är det tyvärr inte. Det finns egentligen bara en enda vetenskap som man kan hävda är detsamma som fakta och det är matematiken. All annan vetenskap bygger på mer eller mindre välgrundade hypoteser om verkligheten, men de beskriver inte exakt hur verkligheten ser ut. De är inte fakta. Det handlar i bästa fall om modeller som är väl grundade i faktiska observationer. Oftast är vetenskapen bara dåligt underbyggda modeller med stor inbyggd osäkerhet och stora luckor i verklighetsförankringen.

Vetenskaplig forskning går till så att forskare samlar faktiska observationer av något fenomen. För att försöka förstå de samband som ligger bakom det observerade fenomenet, formulerar sedan forskarna en hypotes som tycks stämma med insamlade observationer och mätningar. Med hjälp av den hypotesen hoppas man sedan kunna förutsäga hur det observerade fenomenet kan tänkas uttrycka sig andra sammanhang. Detta gör man ofta med någon sorts modell eller formel baserad på hypotesen. Problemet är att verklighetens olika fenomen nästan alltid är oerhört mycket mer komplexa än de faktorer som forskaren väljer att studera. Vetenskapliga hypoteser och formler är oftast hopplösa förenklingar av verkligheten. Forskaren har alltså redan i urvalet av vad man mäter och observerar lagt in en värdering. Den världsberömde kvantfysikern och Nobelpristagaren Werner Heisenberg har formulerat det med vad vi observerar är inte naturen själv, utan naturen som den exponeras för vår metod att göra vår observation.

Det centrala i all sann vetenskaplig utveckling är att alltid ifrågasätta uppsatta hypoteser och försöka kullkasta dem med observationer av verkligheten där hypotesen inte stämmer. Lyckas man visa att en hypotes inte beskriver hela verkligheten återstår bara att formulera en ny hypotes. På det sätter rullar den vetenskapliga utvecklingen framåt från hypotes till hypotes. Problemet är att vetenskapliga karriärer och ekonomiska intressen ofta är byggda på en viss hypotes, varför det vetenskapliga etablissemanget och starka ekonomiska intressen ofta är väldigt ovilliga att erkänna nya bättre faktabaserade hypoteser.

Det mest klassiska exemplet på hur en på observationer byggd hypotes kullkastar en etablerad uppfattning, var när Galileo Galilei lanserade den bild av vårt solsystem som kullkastade den världsbild som fram till dess med kyrkans stöd varit förhärskande. Han dömdes till husarrest av kyrkan och en annan forskare med samma uppfattning brändes på bål av kyrkan. Det tog kyrkan flera hundra år att erkänna Galileis hypotes.

Ett annat typiskt exempel var Newtons hypotes rörande förhållandet mellan fysiska kroppar och deras rörelser, den s.k. klassiska mekaniken. Den uppvisade en exakthet som var oerhört övertygande och fick på sin tid total uppslutning inom den vetenskapliga världen. Den Newtonska mekaniken uppvisade fantastiska tillämpningsmetoder som är till stor nytta. Men trots detta så dök det upp EN forskare med en hypotes som kullkastade den. Han hette Albert Einstein och hans hypotes fick namnet Relativitetsteorin. Forskarvärlden tvingades erkänna att Newton haft fel. Men inte ens Relativitetsteorin är fakta utan bara en modell som beskriver en del av verkligheten. Den strider mot andra observationer, men fysikerna har ännu inte hittat någon bättre beskrivningsmodell – hypotes att ta till.

I dagens samhällsdebatt har vi en rad situationer där vetenskapsvärlden på liknande sätt slutit upp bakom hypoteser som fått en stor anslutning. Den mest aktuella är växthushypotesen rörande hur gaserna i atmosfären påverkar jordens klimat. Uppfattningen i debatten, främst bland naturvetenskapligt obildade debattörer, är den att forskarvärlden är enig bakom växthushypotesen och att den beskriver fakta. Den förmenta enigheten i klimatforskarvärlden är dock inte på långa vägar så stor som enigheten en gång i världen var bakom den klassiska mekaniken.

Växthushypotesen är inte fakta, den har mycket stora luckor som den inte kan förklara. Klimatforskarna försöker trots det förklara klimatets utveckling med hjälp av datormodeller baserade på hypotesen. Förståelsen av klimatsystemet är svag och forskarna visar stor osäkerhet. Detta tar sig uttryck i att man med sina modeller inte klarar av att förutsäga klimatets förändringar. Dels lämnar de prognoser man gjort utrymme för mycket olika utfall fram till början av nästa århundrade. Det rör sig om en osäkerhet i bedömningen av jordens medeltemperatur på hela 3 grader C, vilket i dessa sammanhang är en mycket stor osäkerhet. Faktiska observationer av de senaste 20 årens utveckling av klimatet avviker starkt från klimatmodellernas förutsägelser. Den stora osäkerheten beror främst på bristande förståelse av molnens inverkan på klimatet.

Med andra ord, behovet av en bättre vetenskaplig förklaringsmodell för klimatets utveckling är akut. Man kan alltså inte med något fog påstå att de vetenskapliga modeller som producerats av FN:s klimatpanel IPCC är att betrakta som fakta som vetenskapligt obildade debattörer tror. Så, att som Greta kräva att vi skall tro på vetenskapen är i detta fall helt missriktat, eftersom vetenskapen är så totalt osäker och observerbara avvikelserna så stora.

Felaktiga vetenskapliga hypoteser som inte stämmer med observerbara fakta kan få totalt katastrofala effekter. När det i början av 1900-talet började dyka upp allt fler hjärtinfarkter sökte forskarna efter en förklaring. Man tittade på de blodkärl som satt igen sig och orsakat infarkterna och fann då plack uppbyggt av LDL-k