Artikel i Sydsvenskan pekar ut kritik av den nya världsordningen som ett höger-fenomen

0
911

Journalisten Kent werne målar upp att kritik om globalisternas ambitioner för världsmakt och politiska anklagelser mot den nya världs ordningen är ett höger-fenomen och endast ogrundade konspirationsteorier vars ideer bygger på gamla antisemitiska ideer. Ledande kritker av Den nya världs ordningen som Garry allen (författare av Say ”No!” to the new world order.) och Noam Chomsky (författare av World Orders Old and New.) och Michel Chossudovsky (författer av Globalization of Poverty and the New World Order.) är inte höger. Allen var en oberoende politiskt aktivist, och Chomsky är en av de mest inflytelserika vänsterkritikerna av amerikansk utrikespolitik, och Chossudovsky är en oberoende politisk aktivist.

När Werne talar om antisemitiska konspirationsteorier så går han tillbaka till författare från 1800-talet och till 20-talet när Sions vises protokoll spreds och pekar ut hur antisemitiska konspirationsteorier, iden om en judisk världskonspiration, till stor del var det som motiverade förintelsen. Detta är en förenklad och ofullständig förklaring av historien. I verkligheten spelade den elitiska Rockefeller Foundation en avgörande roll inte bara i finansieringen av rasistiska och elitiska rashygieniska rörelser i USA utan även vid införandet av den rashygieniska ideologin i Nazityskland, vilket gjorde det enklare att få till stånd de värderingar som ledde till Förintelsen.

På 70-talet var där kristna rasistiska grupper som spred konspirationsteorier och andra högerpolitiska grupper som Lyndon larouche nätverket som spred konspiratoriska ideer och antielitismen. John Birch Society (JBS) var en liten rörelse som också spred sådana ideer men de har avfärdat deras stämpel som högerextrema och menar på att de är dedikerade till att återställa republiken enligt visionen av de grundande fäderna: en begränsad regering, med individfrihet och enligt rättsstatsprincipen. The new christian right antog många teman från JBS och blev en källa till konspiratoriska berättelser under 1980-talet och 1990-talet. Dessa grupperna var inte lika stora som den libertariska rörelsen som ibland också diskuterar maktförhållanden utifrån ett konspiratoriskt perspektiv, och hade inte samma starka och sakliga argument att backa upp deras världsbild med som ledare inom den libertariska rörelsen hade.

Murray N. Rothbard var en central figur i den amerikanska libertarianska rörelsen från 1900-talet. Rothbard använde sig av en maktpolitisk analys för att undersöka förhållandet mellan pengar, makt och krig. Rothbard visar hur rika eliter bara kan manipulera världs affärer via sina förbindelser med statens makt. Han ger i boken Wall Street, Banks, and American Foreign Policy (1984) de grymma detaljerna om hur ett nätverk av banker, obligationshandlare och Wall Street-insiders både har understödjat krig och dragit nytta av krig. Rothbard visade att världsaffärerna inte är slumpmässiga historiska processer men konsekvenser av val och vägar som valts och tagits av verkliga människor.

Werne tror inte att det finns elitiska sällskap som vill styra världen, det är en konspirationsteori enligt honom, och iden av en konspiration av korrupta bankirer och eliter att styra regeringar i det dolda och att försöka ta över världen, talade rasistiska författare om på 1800-talet menar Werne, och därför då existensen av dessa eliter med sina dolda och globala agendor aldrig har blivit påvisade att existera enligt Werne, så är det inget annat än rena konspirationsteorier som har sitt ursprung i antisemitismen. Problemet med detta är att det är en historieförnekelse, den härskande angloamerikanska eliten har alltid velat styra och dominera världen och har blivit avslöjade, kritiserade och studerade av ett flertal politiker, akademiker och forskare.

Den liberala politikern William Cobbett och John Fielden argumenterade redan på 1820-talet att staten i storbritannien orkestrerade ett finansiellt system – genom statsskulden, banksystemet och beskattningen – som konspirerade för att förarma de produktiva klasserna, nämligen de arbetande fattiga och konkursa nationen. Kritik av konspirerande bankirer i amerika kom tidigt på 1800 och 1900-talet. John C. Calhoun, USA:s 7:e vice president 1825-1832 sa redan 1836 att mäktiga intressen och makten av bankerna hade rest en makt inuti regeringen som är större än folket själva och som höll på att ta över regeringen. Louis Dembitz Brandeis var en domare i USA:s högsta domstol åren 1916-1939. Brandeis varnade för samverkande direktorat – av bankinstitut, 1914 i boken Other People’s Money And How the Bankers Use It, där han förklarar hur bankirerna har konsoliderat makt över landets största företag och har sedan använt sin makt för att få kontroll över nationens maktspakar och rikedom. Så icke antisemtiska ideer om konspirerande bankirer fanns redan tidigt på 1800 och 1900-talet.

En av de tidigaste kritikerna av USAs elit familjer som Rockefeller familjen var vänsterförfattaren Ferdinand Lundberg som år 1937 publicerade America’s 60 Families. Ferdinand Lundberg var en amerikansk journalist känd för sin frekventa och kraftfulla kritik av amerikanska finansiella och politiska institutioner. Lundberg var vokal i sina kontrariska synpunkter, han beskrev USA som en oligarki, som bestod av framstående amerikanska familjer, inklusive Rockefeller familjen. Lundberg spårarde det olagliga ursprunget i Rockefeller familjens förmögenhet i sin bok The Rockefeller Syndrome (1968). Lundberg hävdar med hjälp av sina forskningsresultat att en liten grupp av 60 sammankopplade amerikanska familjer kontrollerar de vanliga medierna, USA: s ekonomi och har ett okontrollerat ​​inflytande över amerikanska politiska institutioner.

Tre amerikanska presidenter, Woodrow Wilson, Theodore ”Teddy” Roosevelt, och Franklin Delano Roosevelt varnade i början av 1900-talet för den verkligen makten bakom scenen, den osynliga regeringen, som enligt Theodore Roosevelt, inte äger någon lojalitet och erkänner inget ansvar för folket. ”Att förstöra denna osynliga regering, att upplösa denna ohelig allians mellan korrupta affärer och korrupt politik, är den första uppgiften av statsmannaskapet av denna tiden” sade Theodore Roosevelt i ett tal redan 1912.

Woodrow Wilson berättade 1913 ”En stor industrination styrs av sitt kreditsystem. Makten över vårt kreditsystem är koncentrerad hos ett fåtal män. Vi har blivit ett av de sämst styrda, ett av de mest kontrollerade och dominerade länderna i världen – inte längre med fria åsikter, inte längre styrt av övertygelse och majoritetsröstning, utan med en regering som styrs av en liten grupp mäktiga mäns åsikter och påtryckningar.”

I ett brev till alla statsguvernörer gällande en enhetlig lag om markvård (26 februari 1937) erkände president Franklin Delano Roosevelt att demokratin inte fungerade och att USA höll på att förvandlas till en fasciststat och att koncentrationen av privat makt växte utan tidigare historisk motsvarighet. I ett brev från den 21 november 1933 skrev president Franklin Roosevelt följande till den amerikanska diplomaten Edward M. House, ”Den verkliga sanningen är att, som du och jag vet, ekonomiska element i de större centren har kontrollerat regeringen ända sedan Andrew Jacksons dagar – och jag gör inte helt och hållet undantag för Woodrow Wilsons administration. Landet genomgår en upprepning av Jacksons kamp mot Bank of the United States – bara på en större skala.”

Många fler politisk inflytelserika personer i USA varnade för denna osynliga makten som konspirerade mot folket och demokratin, som tex den amerikanska vänsterpolitikern William Jennings Bryan som 1924 skrev hur där existerade en osynlig regering i Wall Street som utövade stor makt över de båda partierna. Så dessa ideer om en konspiratorisk maktelit som styrde politiken från bakom scenerna, är ingen konspirationsteori startad av högerextremistiska grupper, utan det är en historisk verklighet som politiskt inflytelserika personer har avslöjat och kämpat emot i årtionden. Låt inte propagandamakare lura i dig något annat.

Den nya världsordningens strävan att oinskränkt kontrollera och härska över hela världen är ingen ogrundad konspiraitonsteori med ursprung i den extrema högern, Den nya världsordningen är något verkligt, ett internationellt system av global styrning, Den nya världsordningen är inget mindre än USAs och de väst-europeiska staternas globala maktövertagande. George H.W. Bush sa i en rapport från 1992, att USA borde ta ledningen i Den nya världsordningen och inrätta ett nytt internationellt system:

”As world change swept the globe over the very recent past, U.S. President George Bush described an emerging ‘new world order.’ He stated a belief that the American system should form the basis of a new international system. He further stated that the U.S. must seek to take the lead in the new order forming such an international system.”

Den nya världs ordningens imperialister anser att demokrati är skadligt och dåligt för imperialisering, som Zbigniew Brzezinsk skriver i sin bok The Grand Chessboard, som är mycket som neoconsens PNAC-dokument, ”Rebuilding America’s Defenses”, eftersom det i grund och botten är en blueprint för amerikansk hegemoni eller imperialism på global skala. Brzezinski menar att i en fullständig demokrati kan bara ett verkligt massivt och allmänt upplevt direkt externt hot få den amerikanska allmänheten beredd att offra sig för ”imperial mobilisering”. I USA finns det en omfattande krigselit som faktiskt försöker att starta militära konflikter för att leda dem och dra nytta av dem. Eftersom krigsekonomin (vapen och narkotika) är lika viktigt som världens oljeekonomi kan amerikanska hemliga styrkor spela en central roll när det gäller att kalibrera våldet i olika områden på en viss nivå för att göra vinster på hundratals miljarder dollar genom vapen- och narkotikasmuggling. I vissa fall är den amerikanska strategin för att förlänga kriget att stödja båda sidor i konflikten. Men förutom målet att göra ekonomiska vinster på kriget har denna strategi också ett mer djupgående geopolitiskt mål: Att försvara den USA-dominerade enpoliga världsordningen mot ekonomisk flerpolighet och ökande inflytande bland de största rivalerna. USAs överlägsna militära styrka och underrättelsehegemoni kan bara omvandlas till makt och verklig global styrka om det finns pågående konflikter – krig och terroristattacker – som hotar den flerpoliga maktstrukturen i den ekonomisk-politiska världsordningen.

Amerikanska intellektuella Noam Chomsky, författare till 1994-boken World Orders Old and New, beskriver ofta den nya världsordningen som en efterkrigskrigstid där ”den nya världen ger orderna”. I sin kommentering av 1999-bombningen av Serbien av USA och NATO, definerar och beskriver han den nya världsordningen, han skriver:

”The aim of these assaults is to establish the role of the major imperialist powers—above all, the United States—as the unchallengeable arbiters of world affairs. The ”New World Order” is precisely this: an international regime of unrelenting pressure and intimidation by the most powerful capitalist states against the weakest.”

Den svenska journalisten Mikael Nyberg definierar och beskriver den nya världsordningen så här,

”Den nya världsordningen vilar på statlig makt. Den är ett organiserat övervåld från starka stater mot svaga stater. Med ekonomisk utpressning, med politiska påtryckningar och med hemliga operationer, mord och krig har de rika länderna under USA:s ledning gått till angrepp mot varje ansats till politiskt och ekonomiskt liv utanför den västliga kapitalismens kontroll. Stridsropen har varit ”frihandel” och ”mänskliga rättigheter”.”

Laurence H. Shoup skriver i boken Imperial Brain Trust om Council on Foreign Relations (CFR) att CFR såg det som sin uppgift att skissa på en blueprint för en ny världs ordning när det andra världskriget hade startat, ”Rådets ledare trodde att det var nödvändigt att skissa på en blueprint för en ny världsordning och att det var precis den typ av verksamhet som rådet hade skapats för att genomföra”.

Den amerikansk tankesmedjan CFR är enligt kongress utredningar är ett organ inom Förenta Staternas regering. CFRs publikationer är inte objektiva, utan riktar sig överväldigande åt att främja globaliseringsideologin. CFRs mål har alltid varit att bygga en global världsordning och en global finansdiktatur.

USA:s tidigare biträdande utrikesminister Richard Gardner som skrev i en artikel i Foreign Affairs april 1974 under rubriken Den Hårda Vägen mot Världsordning, försåg oss med en inblick i hur världsstaten ska byggas:

Artikeln ”Hard Road” började med CFR-medlemmen Richard Gardners beklagande att likasinnade internationalister hade misslyckats att uppnå vad han kallade “instant world government.” Han föreslog en ny, effektivare väg mot etableringen av en allsmäktig, global superstat och hävdade: ”Kort och gott, “världsordningen hus” måste byggas nedifrån och upp, istället för uppifrån och ned. Det kommer att se ut som en stor ”dånande och surrande förvirring” för att använda William James’ berömda beskrivning av verkligheten, men ett slut för nationell självständighet, genom att nöta ned den bit för bit, kommer att åstadkomma mycket mer än det gammalmodiga frontalangreppet. Den hoppfulla aspekten av den nuvarande situationen är att även medan nationers överklaganden för ‘världsregering’ och ‘överlämnandet av suveräniteten,’ så tvingar tekniska, ekonomiska och politiska intressen dem att skapa mer och mer långtgående avtal för att hantera deras independentens.”

I boken Bilderberg People: Elite Power and Consensus in World Affairs, från 2011, förklarar Ian Richardson, Andrew Kakabadse och Nada K. Kakabadse, att elitpolitiska nätverk har blivit en väsentlig och inbyggd funktion i modern världspolitik. Elitpolitiska nätverk bör inte ses som skilda från det beslutsfattande maskineriet, de är en grundläggande del av det, enligt författarna. Vidare skriver de hur en ny global världsordning håller på att skapas av denna makteliten utanför den demokratiska processen i det dolda, de skriver ”Sedan millennieskiftet har begynnande strukturer av global styrning skapats, grunden till en ny världsordning om man så vill, av transnationella politiska eliter som i stor utsträckning är okända för oss, inte har någon ansvarsskyldighet gentemot oss, och framför allt, är osynliga för oss.” Ekonomen och författaren Jeff Faux, beskriver i sin bok The Global Class War hur där existerar en global härskande klass idag som genom deras nätverk, några av som CFR-medlemmen Anne-Marie Slaugther har identifierat, arbetar utanför den demokratiska processen på global nivå och fungerar som en världsregering.

Ett exempel på att dagens populära röster inom den konspiratoriska världen inte är höger extrema individer, är Jesse ventura. En populär röst i USA som studerar konspirationer och är kritisk mot makten är Jesse ventura som var en oberoende politiskt aktivist mellan åren 2003 och 2016 och är idag medlem av vänsterpartiet det gröna partiet (GPUS). Jesse ventura har både haft TV-program och skrivit böcker om konspirationer och är idag en politisk kommentator. Precis som Jesse ventura och tex Gary allen så har många människor som är kritiska mot Den nya världsordningen och globalismen en politisk oberoende bakgrund. I Sverige är vaken ett exempel av en politisk oberoende röst som är kritisk mot makteliten och Den nya världsordningen.

2000-talets anti-globaliseringsrörelse var en vänsterrörelse. Det finns inga belägg för att högern genom tiderna är de som drivit kritiken mot den konspirerande makteliten och globalismens tyranni. Det är en större blandning av politiskt oberoende personer och förnuftigt folk inom vänstern och andra som varit kritiska mot makteliten och globalismen. Inte för än på senare tid har högern blivit mer högljudda i deras missnöje med globalismen.