Den där boxen vi alltid talar om, den vi ska leva och tänka utanför – vart kommer den egentligen ifrån? Varför har våra hem just fyra väggar och varför ska vi bygga vår trygghet och grund inom dessa? Ramar och regler, riktlinjer och diagram. Allt är rakt och fyrkantigt. Kalendrar, almanackor, listor, data- och TV-skärmar, mobiler och surfplattor. Vi lever våra liv utifrån dessa fyra raka linjer men uppmuntras mer än gärna och ofta om att då och då tänka utanför boxen. Som att det är normen. Den där boxen.
Men varför finns denna box? Och varför måste man leva inom eller utom den? Om man inte vill göra något utav det? Jag tänker likt pojken i filmen ”The Matrix” som böjer en sked genom tankens kraft. Han säger att man inte ska försöka böja skeden, för det är fysiskt omöjligt. Istället får man ändra sitt tankesätt och se på det ur en annan synvinkel – att det inte finns någon sked. På samma sätt vill jag inte tänka eller leva utanför boxen – jag vill helt enkelt inte att det ska finnas någon box.
Det enda som inte är fyrkantigt i våra små boxar är givetvis klockan. Den går runt, runt och stannar aldrig men trots det tycks tiden aldrig räcka till. Och trots att klockan är rund så ser vi tid på ett linjärt sätt, trycker in våra dagar i fyrkantiga scheman och ser på vår vardag ur ett sju-dagars-perspektiv. Allt är så inrutat.
Så vart kommer detta tänk egentligen från? Ingenting i vår natur har dessa raka och perfekta linjer eller är inrutade på det sätt människan vill skapa sin verklighet som och ser man till förr
i tiden bodde man inte i instängda fyrkanter utan i rundade hyddor, triangelformade tält eller bergsklyftor och trädkojor. Vi samlades även kring elden i gemenskap, och byar och samlingsplatser var ofta uppbyggda på ett cirkulärt sätt. Och ser man till de äldre kalendrarna man hittat som t ex Maya-kalendern är denna rund och de astronomiska och astrologiska uträkningarna från forna Egypten och andra kulturer var också utformade som valv eller i runda format.
Vi förväntas följa dessa fyrkantiga regler och riktlinjer även i samhället. Det är som om de som byggt detta system och som fortfarande än idag styr världen inte har någon tillit till att vi som människor har vare sig sunt förnuft eller logiskt tänkande och kan agera på ett vettigt sätt, utan vi måste ha detta uppstyrda samhälle för att kunna fungera. Jag tänker ofta att vi människor numera är såpass indoktrinerade och infödda i ett typ av slaveri så att vi faktiskt tappat det jag precis nämnde, att vi är så vana vid att samhället ser ut som det gör att vi blir helt förvirrade av blotta tanken på att denna fyrkantiga värld inte skulle existera och att vi skulle behöva bli självständiga, självgående och ta ansvar för våra egna liv, använda sunt förnuft och kunna lösa saker och ting själva.
Vi lever idag separerade från varandra i våra fyrkantiga boxar och går runt, runt i våra liv och är noga med att följa alla de regler och riktlinjer som satts upp för oss. Vi är lydiga medborgare men tänker då och då utanför boxen, lever lite on the wild side, testar nya saker och gör sådant vi kanske inte alltid vågat göra. Men sen då? Ja, oftast gå vi ju ändå likt förbaskat tillbaka till den där bekväma fyrkantiga boxen. Där vi känner oss hemma, där vi känner oss trygga. Det finns så mycket vi vill göra, så många drömmar och visioner vi har, tankar och idéer – men de hinns inte med. Klockan tickar, nästa punkt på schemat väntar och pågående uppgift måste snart checkas av. Veckan lider mot sitt slut och snart måste kalendern byta blad för en ny månad väntar.
Men ditt liv då? Det väntar inte. Den där boxen? Den finns inte – den är bara en påhittad illusion för att hålla ledet rakt, snyggt och prydligt.
“Do not try and bend the spoon – that’s impossible. Instead, only try to realise the truth: there is no spoon. Then you’ll see that it is not the spoon that bends – it is only yourself.” – The Matrix
Martin Nilsson, Att tänka utanför boxen
