Frågan är om tyska författningsdomstolens beslut räcker för att hinna rädda europeiska storbanker från konkurs. De har nya stora hål i kassavalven. Sydeuropas statsskulder sjunker i värde och detta håller på att bli ett oöverstigligt problem ovanpå alla tidigare förluster från felspekulationer. Nu räcker det inte med att pumpa in mer lån till bankerna. Som den nya IMF-chefen Christine LaGarde sagt, är det nu ett soliditetsproblem i bankerna, d.v.s. förlusterna har ätit upp så mycket av deras kapital att de nu behöver ägarkapitaltillskott.
Statsobligationerna har fallit till halva värdet, och bankerna hinner inte vänta på att EU:s räddningspaket ska hjälpa krisländerna att betala dem. Om marknadsvärdena slår igenom i redovisningen, som de ska göra, är bankerna i konkurs redan vid kvartalsrapporteringen sista september. Nu kräver bankerna att få de huvudsakligen tyska pengarna direkt för att rekapitaliseras och överleva.
På EU-toppmötet i Bryssel den 21 juli beslutades om en utvidgning av EU:s räddningsfond EFSF, så att den från och med i höst ska kunna köpa tillbaka grekiska och andra förgiftade statsobligationer, eller låta banker och försäkringsbolag byta ut sjuka obligationer mot nya friska papper, nu garanterade av EFSF.
Detta är den mekanism som bankerna hoppas ska föra över kapital från eurozonens medlemsstater. Det går till så här: kvasi-giftiga statsobligationer, med ett marknadsvärde som nu är kanske hälften eller mindre av det ursprungliga, förvandlas till nya obligationer med löptider på 15-30 år och en låg räntesats på 3,5 procent. Bankerna får inte ut fulla värdet på sina obligationer, utan bara 79 procent eftersom de ska skriva av 21 procent. Men de gamla obligationerna är bara värda ca 50 procent, inte de 79 procent som garanteras av EFSF. Bankerna subventioneras med mellanskillnaden! På detta sätt ska bankernas förluster tas över av eurozonens stater genom EFSF. Bankerna får ett direkt kapitaltillskott för att slippa konkurs.
EFSF blir på så sätt en gigantisk ryggsäck (Bad Bank) i vilken de förgiftade värdepapperen från felspekulationer dumpas på befolkningens bekostnad. EFSF är dessutom tänkt att få en relativt självständig övernationell roll i linje med det EU-finansministerium som finansoligarkin länge önskat.
Än så länge håller Europeiska Centralbanken, uppbackad av ett obegränsat dollarlån från amerikanska Federal Reserve, igång pumparna. Det gör att bankerna får den likviditet de behöver. ECB har också stödköpt statsobligationer från bankerna, och är redan en jättelik ryggsäck för ruttna värdepapper. Men detta får officiellt inte vara någon kapitalisering av bankerna, dvs. det skall vara lån mot fullgoda säkerheter och ingen överföring av bankkapital. Likviditetspumpningen kan fortsätta ett tag, men nu är det, som IMF-chefen sa, kapital bankerna behöver och då behöver den europeiska räddningsfonden EFSF komma igång.
Med beslutet i den tyska författningsdomstolen fick bankerna tyskt klartecken för att EFSF får bildas, men EFSF belades med restriktionen att alla anslag måste godkännas var för sig av den tyska Förbundsdagens budgetutskott. Den övernationella automatiken att taxera ut tyska pengar avvisades.
Det kommer ta tid innan bankerna kan få tag i pengarna från EFSF, kanske för lång tid. Först skall den tyska förbundsdagen rösta om EFSF och där har regeringen inte egen majoritet till stöd för en sådan s.k. transfereringsunion. En provomröstning visade att 25 ledamöter i regeringspartierna antingen röstade emot eller lade ned sina röster, och regeringen har bara 19 rösters övervikt över oppositionen normalt. Om ledamöterna vågar ta strid har de också alla möjligheter att försena beslutet. De har ännu inte fått texten till beslutet. Summan som Tyskland skall vara ansvarig för har plötsligt skrivits upp av finansminister Scheuble från 211 miljarder euro till 253 miljarder. Stor irritation har också utbrutit i Förbundsdagen över beskedet att EFSF:s köp av statsobligationer måste hållas hemliga för att ”inte störa marknaden”. Det betyder att ett speciellt sekret utskott måste inrättas, där ledamöterna måste hålla informationen om uppköpen hemliga inför andra förbundsdagsledamöter.
Utvidgningen av EFSF:s befogenheter godkändes den 7.9 av det franska parlamentet, men det kan ta tid att få alla euroländer på båten. I Slovakien har talmannen Richard Sulik lovat att göra allt han kan för att blockera EFSF. Omröstningen i parlamentet senarelagts till december, vilket betyder att EFSF inte kan komma igång att ge bankerna pengar förrän tidigast i februari nästa år.
Frågan är om bankerna kan tillåtas värdera sina statsobligationer högre än marknadsvärdet genom både kvartalsskiftet den 1 oktober och årsskiftet. Banker är egentligen bankrutta redan nu, men skulle kunna upprätthålla skenet om stödpengarna som utlovades på eurogruppens toppmöte 21 juli är på väg in. Det som definitivt kommer att avgöra är om löftena om stödpengarna möter så mycket politiskt motstånd att de blir utsiktslösa. Då, om inte tidigare, kommer inte längre övervärderingen av statsobligationerna vara möjlig, och storbanker i Europa definitivt förklaras vara i konkurs.
Till detta kommer effekterna av statsskulderna nedvärderingen på skuggbanksystemet, som är ännu större än bankerna. Där kan inte några statliga beslut eller fejkade övervärden i de reglerade bankerna skydda systemet. Där innebär nedvärderingarna av de sydeuropeiska statsobligationena att de inte längre kan vara säkerheter på samma sätt och har därmed inte längre samma hävstångseffekt. De bubblor av den ena värdepapperiseringen ovanpå den andra, som byggts upp med dessa hävstångseffekter måste nu monteras ned med omvända hävstångseffekter. Denna accelererande nedmontering av skuggbanksystemet kan skapa enorma ytterligare förluster för bankerna, och utlösa kollapsen, och det långt innan politikerna vare sig stoppat bankstöden eller hunnit upprätta brandmurar för att skydda människor och realekonomi från finanskollapsen. Glass-Steagall hade behövts vara på plats för länge sen.
Originalartikel, Bankernas krav: Ge oss tyskarnas pengar!