”I regel gör sig ekonomer inte besväret att studera historiken om pengar, det är mycket lättare att föreställa sig den och att sluta sig till principerna i denna imaginära kunskap.” – Alexander Del Mar (1)

För att förstå varför världen ser ut som den gör idag måste man förstå hur det finansiella systemet i världen fungerar. Man måste dessutom ha gjort sin historiska hemläxa. Här följer en historik över hur bankväldet uppkom och hur det gick till när krafterna bakom det lyckades tillskansa sig makten att förslava hela mänskligheten.

BABYLON

För 4500 år sedan började man i Mesopotamien (nutida Irak) använda silver som betalningsmedel. Silvret vägdes och delades upp i mindre bitar. Silver med olika vikt hade olika värden som skapade standarden och vägen till skuldfria pengar. De nordamerikanska indianerna använde pärlor av musselskal som betalningsmedel. Det beskriver ett relativt och överenskommet värde. Lokala pengar kan användas inom organisationer eller kooperativ.2000 år senare tillverkades det första myntet i Lydien, (nutida Turkiet). De lydiska mynten var en blandning av silver och guld och var platta. Mynt kommer av att prägla. Pengar kom av latins pecunia som betyder boskap. Myntet kunde lösas in i boskap.

Myntets värde kunde på ett allsidigt sätt förankras till:

o mineralriket som guld, silver eller koppar
o växtriket värdet i tillgång på odlingsmark
o djuriket värdet i boskap

Med pengar som betalningsmedel kunde man ersätta byteshandeln och växlingen mellan olika slags av arbeten som mellan jägaren och hantverkaren. Det vi kallar ränta uppkom tidigt men hade ett mindre smickrande namn, ”ocker”. Det är med andra ord är en mycket gammal företeelse och den var kontroversiellt. Redan i bibeln förklaras att det är något förkastligt som inte bör få finnas. Ocker definierades då som tagande av ränta. För 3 700 år, sedan under kung Hammurabis styre, utvecklades en form av bankväsende och det finns uppgifter i den tidens lagstiftning om att man i vissa fall tog ränta på lån. En av Hammurabis lagar beskriver när en man har fått silver från en köpman och inte kan betala för det. Då säger mannen att köpmannen kan få plocka så många dadlar han vill i hans fruktträdgård men det behöver köpmannen inte gå med på. Istället ska mannen själv plocka dadlarna och betala tillbaka silvret med ränta till köpmannen i enlighet med det köpedokument som upprättats.

GREKLAND

Den grekiske filosofen Aristoteles ansåg att demokrati var det bästa styret och tyranni det sämsta. Det näst sämsta ansåg han vara oligarki, d.v.s där ett fåtal personer styr genom att ha tillgång till kapital eller ärvd titel. Det är detta system som än idag råder på jorden fastän de flesta lever under illusionen att så inte är fallet.

På 300-talet f. Kr skrev Aristoteles att pengar är en uppfinning utan eget värde vars enda uppgift är att vidareförmedla värdet mellan olika varor och tjänster. Han menade att pengar i sig inte skulle anses som en vara och trodde att skuldpengars införande skulle skapa problem eftersom folk kunde blanda ihop verkliga ekonomiska resurser med påhittade och därigenom förlora insikten om vad ekonomi egentligen handlar om. Han förklarade att tidigare hade människor bara känt till den typ av ekonomi som inriktades på basbehoven. Man insåg att jordens resurser var ändliga och att människors behov också var det. Via skuldpengens införande skulle det gå att tillverka och låna ut en oändlig mängd pengar och genom en sammanblandning av det ena, naturens resurser, och det andra, pengar, skulle människor hamna i villfarelsen att pengar kunde skapa oändliga värden.

I hans verk ”Politiken” kan vi utläsa att man bland folk i Grekland var medvetna om att det skedde en förändring från den tidigare vanliga formen av lån mellan människor sammanbundna genom sociala band mot en mer marknadsorienterad professionell verksamhet. Grundregeln under antiken var att staten inte la sig i monetära angelägenheter och de professionella utlånarna i Aten drog sig inte för att ta rikligt med ränta. De lånade ut mindre summor under korta perioder och tvekade inte att använda brutala metoder för att se till att de återbetalades. Det var i första hand fattigare människor utan egendom som säkerhet som tvingades vända sig till dessa ockrare.

ROMARRIKET

Det romerska riket hade både bankirer och ett slags aktier. Det förekom både valutaaffärer hypotekslån, och handelslån. Dock fanns inte ett banksystem i vår mening, d.v.s opersonliga rörelser vars konkurser drabbar alla insättare utan att man kan ställa någon enskild person ansvarig. Enskilda rika aristokrater agerade utlånare och handelsvinster användes bl. a till penninglån, där ränta på lån var det vanliga. Avsaknaden av en marknad uteslöt i princip möjligheten att ta sig upp i den sociala hierarkin genom att skapa sig kommersiellt välstånd. Romarna anses också, precis som atenarna, ha saknat lagliga riktlinjer för aktörer på lånemarknaden, och utan såna regler, som skapar förpliktelser mellan huvudmän och tredjepart, var det nästan omöjligt för mellanklassen att ta sig uppåt i hierarkin, inte minst i ett samhälle där det krävdes en privat förmögenhet om man hade politiska ambitioner.

Åren 264-31 f Kr så etablerade sig Rom som medelhavsområdets ledande imperiemakt. Efter kraftmätningarna med det mäktiga Kartago och de långvariga puniska krigen så hade man samlat stora rikedomar. Precis som hos de grekiska fick de romerska fältherrarna behålla sina erövringar och de redan förmögna blev ännu rikare medan de fattigare blev fattigare. Under det sista århundradet f Kr rådde politisk oro i romarriket bl.a för att romarna inte hade modifierat sitt politiska system under det växande imperiet. Bristande skydd mot utsugningen av provinserna skapade en stark avsky mot styret i Rom. Försök att minska orättvisorna hade dock gjorts. Folktribunerna var offentliga och okränkbara ämbetsmän med uppgift att skydda fattiga från de rikas övergrepp.

Bröderna Tiberius och Gaius Gracchus var två tribuner som försökte minska penningväxlarnas makt genom att reformera lagarna mot ocker och begränsa det lagliga jordägandet till 500 tunnland. Arbetslösheten var stor då de välbärgade använde slavar på sina egendomar men som romerska medborgare hade egendomslösa rösträtt i folkförsamlingen och politikerna försökte därför erövra deras röster genom att bjuda på bröd och skådespel. Men misären bredde ut sig och Tiberius Gracchus lade fram ett förslag om att stora jordegendomar borde delas ut bland de fattiga. Han tillhörde den högsta politiska toppen och föga överraskande blev den välbärgade eliten rasande över förslaget och såg till att Tiberius mördades.

Tio år senare försökte brodern Gracchus få igenom en liknande reform och hittades sedan död. Det hette att han begått ”självmord.” Senare kröntes Caesar till Roms härskare på livstid. Under Caesars tid vid makten genomförde han en rad reformer och delade bl. a ut jord till de fattiga och såg till att ståthållarna i provinserna inte tog ut för mycket