Hur länge ska vi leka demokrati? De avgörande besluten tas långt bortom våra riksdagsval. Senast nu på årets Bilderbergmöte den 3-7 juni.

Det händer en hel del både framför och bakom kulisserna i vår värld. Men få är de som vill sätta fokus på de som styr våra liv. För det är så, att media och politiker inte sysslar med visioner, långsiktiga förändringar eller ens debatterar sådant som sätter ramarna för de beslut som våra politiker tar, eller som media rapporterar om.

Något som media har rapporterat om är de rödgrönas nya syn på EU som de nu redovisat inför valet. Man konstaterar att V säger ja bland annat till EU som central utrikespolitisk aktör och att Sverige ska försvara andra EU-länder som blir angripna och att MP nu bland annat säger ja till stärkt EU-ledarskap, internationellt och ökad överstatlig kamp mot internationell brottslighet med stärkt EU-samarbete mellan polis, tull och åklagare.

Som ni märker så äts EU-kritiska valmöjligheter upp av den alltmer likformade politiken. Kritiker till globaliseringen och till en alltmer central maktstruktur har inte längre något att göra med det kommande valet. De 46,8 av svenska folket som röstade nej till EU 1994 har anpassat sig. Människor ifrågasätter inte EU och i stort för att vi ”redan är med” eller helt enkelt för att ”det redan finns”. Nej-sägarna har i praktiken programmerats om. Fårmentaliteten tar över.

Ovanför EU, så långt upp i skyn att knappt ens våra politiker är medvetna om det, formas ”den nya världsordningen”. Den nya globaliserande andan som världsledare sedan några år tillbaka står i kö för att få vara en del av. De vädrar nu morgonluft och ser i varje global problemställning en chans till att grabba tag om initiativet och sedan driva det största demokratiska hotet på denna planet i världshistorien framför sig.

Människor vet redan att världen blir kallare, hårdare, mer likriktad, mer cynisk i sin materialism och med alla sina konsumtionssubstitut. Men ingen frågar sig ifall det är någon eller några som verkligen önskar denna utveckling. Är allt detta en slump? Sker det bara? Självklart inte. Självklart finns de människor som är fullt medvetna om vart världen är på väg, och som dessutom har ett globalt inflytande.

När MP eller V tvingas rätta in sig i ledet och ge efter för maktförskjutningen bort från människor så är det konsekvensen av redan tagna beslut på andra nivåer. Jag pratar om en global normsättning som man tvingas anpassa sig till, ett ytligare samhälle, ett stressigare och mer populistiskt samhälle, en ökad konkurrens och hjärtlösare utveckling.

Den 3-7 juni i år hölls det årliga Bilderbergmötet, denna gång i Barcelona. Bland deltagarna var ordföranden för Coca-Cola, Fiat, Washington Post, Airbus, Bill Gates MS med flera. Fyra svenskar var närvarande: Urban Bäckström, Vd Svenskt Näringsliv och före detta riksbankchef, Carl Bildt, utrikesminister, Jacob Wallenberg, ordförande Investor och Lars Renström, ordförande Alfa Laval. På årets agenda finner man bland andra ämnen:

* Kan Euron överleva?
* Har vi de institutioner som kan hantera världsekonomin?
* NATO och Afghanistan: Den konkreta agendan för alliansen
* Iran och Ryssland: Ekonomiska och finansiella hot mot Alliansen
* Framtiden för dollarn: Alternativa scenarios

Här diskuterar man alltså ämnen som Eurons kollaps, vilka globala institutioner som tillsammans skulle kunna reglera hela världens ekonomi, hot mot världens ledande militära kraft NATO och ett alternativ för dollarn. Inga småfrågor direkt.

Bilderberggruppen består av världstoppar inom näringsliv, media, politik med mera. Där finns representanter för amerikanska FED (USA:s privatägda riksbank) men också representanter från de europeiska kungahusen. Och man kan ju fråga sig vad till exempel Coca Colas ordförande gör på mötet. Ja, inte är det för att prata läsk. Självklart finns de här människorna på plats för att få vara med i den globala klick av elit som just nu har inflytandet och möjligheterna att forma världsutvecklingen. Eller som Fox news uttryckte det:

”You don’t need a conspiracy site to know what these supposedly elite and powerful people were ’secretly’ meeting about. They weren’t talking about their golf handicaps; they’re talking about the economic shape of the world. They’re asking if the euro will survive. They’re wondering if America will survive. What will the world look like a year from now?”

Att det finns en stark vilja att skapa en global auktoritet i någon form råder det inga tvivel om. De senaste årens trendlösning, ”den nya världsordningen”, bland världspolitiker kommer inte till utan att det finns en koncensus kring detta.

För en 10-15 år sedan ansågs påståenden om Bilderberggruppens existens vara konspiratoriska. Och säkert finns det fortfarande en och annan hatfylld konservativ samhällsförsvarare, som skulle hävda det, för tro mig, de är många som idag verkligen känner antipati mot ett villkorslöst och kritiskt sökande efter sanningen. Medvetenheten om Bilderberggruppens möten har ökat de senaste åren. Under det senaste mötet fanns det rekordartat många demonstranter på plats, liksom pressfolk. Men i vanlig svensk massmedia är det knäpptyst. Ofattbart!

Media och våra politiker försöker masa in folket i en isolerad verklighet, en begränsad värld där man i megafoner på högsta volym dränker medborgarna i valfrågor av extremt kortsiktig karaktär, som får lika kortsiktiga lösningar. De avgörande beslutsprocesserna är det tyst om. Samhället försätter människor i ett konstant existentiellt och ekonomiskt kristillstånd och belönar drönarna med materialistiska glaspärlor som dämpar de inbyggda mänskliga behoven av ett meningsfullt och konstruktivt liv. De existentiella frågeställningarna ersätts av rödblåa nonsensdiskussioner – diskussioner som tyvärr brer ut sig även på diskussionsplatser såsom Sourze eller Newsmill och som sorgligt nog drar till sig många intellektuella begåvningar. Debattörer med insikter, men som fortfarande är beroende av personliga politiska ideologiska uppsåt och som därför blir oförmögna till att höja diskussionsnivån till de nivåer där makt och inflytande finns.

Men medvetenheten om hur världen alltmer styrs utanför de demo