Democide har dödat fler än krig

0
4241
democide

Alla framgångar till trots så är människans historia till stora delar en orgie i våld och mord. Det tycks som att de lägsta och mest primitiva delarna av oss lett oss in i en ond spiral av makt och habegär, vilket resulterat i att miljoner människor förslavats, våldtagits och mördats. Historien ger oss många exempel på detta: Alexander den Stores, mongolernas och romarnas riken är några men även Spanien, Portugal, Preussen och inte minst Ryssland och Storbritannien har haft enorma riken. Under och efter erövringen av dessa har miljontals människor utsatts för fruktansvärda illdåd. Ändå förbleknade dessa jämfört med vad som komma skulle.

1900-talet utgör tveklöst det mörkaste kapitlet i mänsklighetens historia, där två världskrig och otrolig många konflikter och krig, inte minst i kölvattnet av det kalla kriget, skördat enorma mängder liv och lidande. Det första världskriget skördade över 15 miljoner människoliv medan hela 60 miljoner fick sätta livet till i det andra. Till detta kommer naturligtvis alla de miljoner som dog i Korea- och Vietnamkriget samt alla de otaliga konflikter och krig som utkämpats i Sydamerika, Afrika och Mellanöstern.

Professor Milton Leitenberg har skrivit och medverkat i ett dussin böcker och publicerats över 180 tidskriftsartiklar, bland annat European Perspectives, Great Power Intervention in the Middle East och The Wars in Vietnam, Cambodia, and Laos, 1945-82. I ”Deaths in Wars and Conflicts in the 20th Century” redovisar Leitenberg statistik på antalet döda i krig och konflikter mellan 1945 och 2000.

Bland annat visade han att 600 000 människor dog under Vietnams frihetskamp mot Frankrike mellan 1945-54, att 1 miljon dog i Algeriets frihetskamp mot Frankrike 1954-62 och att 2,4 miljoner dog under Vietnamkriget 1960-75.

Det sammanlagda antalet döda i alla krig och väpnade konflikter mellan 1945 och 2000 beräknar Professor Leitenberg till 41 miljoner. Då är dock inte de övergrepp av regimer som lett till avrättningar av medborgare medräknade. Vi ska snart gå in på forskning som visar på att detta är illgärningar som skördat fler offer än vad krigen gjort – men låt oss först titta på begreppet folkmord.

Ordet genocide, (av grekiskans genos = ras eller stam och latinets cide = mörda, på svenska, folkmord), lanserades av Raphal Lemkin, en polsk-judisk juridikprofessor i hans verk Axis Rule in Occupied Europe, 1944. Rudolf Joseph Rummel är en amerikansk Professor Emeritus i Statsvetenskap som ägnat över 50 år till att forska på och samla uppgifter om våld och krig med syfte att hitta sätt att avskaffa dem. Professor Rummel skriver:

”Folkmord är hemskt, det är en styggelse för vår art och helt oacceptabelt. Det är en obscenitet, en ondska i vår tid som alla goda människor måste arbeta för att avskaffa. I centrum finns det ingen tvekan om vad detta onda är, alla inser att nazisternas program för att döda alla judar var folkmord. Det finns inte heller något tvivel om att den bosnienserbiska massakern på bosniska muslimer är ett folkmord.

Men var även massakern på hjälplösa bybor i Sudan av regeringsstyrkor som slog ner ett uppror, den indonesiska arméns utrensning av kommunister, mordet på politiska motståndare av den nationalistiska regeringen på Formosa, avrättningar av gårdsägare under jordreformen i Sovjetunionen, eller de fångar som dog i vietnamesiska omskolningsläger, folkmord?

Vad sägs om ickedödande som har kallats folkmord, såsom absorptionen av en kultur i en annan och när sjukdomar sprider sig till infödingar genom kontakt med kolonister eller tvångsförflyttning av ett folk eller afrikanska slaveriet?”

År 1946 så slog FN fast att:

”Folkmord är ett brott enligt internationell rätt som den civiliserade världen fördömer och som enligt kommissionens principer och andra medverkande är straffbara.”

Detta internationella fördrag, som slutligen undertecknades av en majoritet stater slog fast att folkmord är ett straffbart brott enligt internationell rätt och anger innebörden av folkmord som någon av följande gärningar förövad i avsikt att förgöra, helt eller delvis, en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som:

(A) att döda medlemmar av gruppen;
(B) svårt kroppsligt eller själsligt skada medlemmar av gruppen;
(C) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor som är ägnade att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis,
(D) införandet av åtgärder avsedda att förhindra födelser inom gruppen;
(E) att med våld överföra barn från en grupp till en annan.

Rummel skriver:

”Observera att konventionen är förenlig med Lemkins definition. Viktigaste i detta är att för båda är ett folkmord avsikten att helt eller delvis förgöra en grupp. Ett sätt att göra detta är att döda medlemmar av gruppen, men folkmord innefattar också avsikt att förstöra en grupp helt eller delvis på annat sätt, t.ex. genom att förhindra födslar inom gruppen eller orsaka allvarlig psykisk skada. Det här innebär att definition av folkmord inte nödvändigtvis behöver inbegripa avlivning.”

Det här har gett upphov till en hel del förvirring, förklarar Rummel. De första åren man använde termen folkmord tillämpades den nästan helt utifrån den judiska förintelsen men forskare har allt mer kommit att inse att om man begränsar dödandets aspekt av begreppet till dem som mördats på grund av sin grupptillhörighet så kan det inte appliceras på de övriga miljoner som utplånades av nazisterna. Han skriver

”Hur kan vi då vi konceptualisera regeringars mördande av demonstranter, dissidenter, repressalier på oskyldiga bybor, dödandet av bönder eller de urskillningslösa bombningarna av civila? Hur kan vi konceptualisera de som torteras till döds i fängelse, arbetat ihjäl sig i koncentrationsläger eller dem man lät svälta ihjäl, när ett sådant dödande är gjort av hämnd, för en ideologi eller annat som inte har något att göra med vilka sociala grupper som dessa människor tillhör?”

Rummel myntade termen Democide, (mord på en person eller ett folk, därtill räknas folkmord och massmord som begås av regeringar). Hans forskning visar att sex gånger så många människor dog av Democide under 1900-talet än av alla krig tillsammans under samma århundrade. Rummel har skrivit 24 vetenskapliga böcker, och publicerade sina viktigaste resultat i Understanding Conflict and War (1975-81).

Han tillbringade sedan 15 år med att förfina den bakomliggande teorin och testa den empiriskt på nya uppgifter mot de empiriska resultaten av andra och på fallstudier. 1990 gav han ut ”Lethal Politics: Soviet Genocides and Mass Murders 1917-87” där han beskrev den Sovjetiska regimens vidriga illdåd, och året därpå gav han ut ”China’s Bloody Century: Genocide and Mass Murder Since 1900” där han redovisade de kinesiska ledarnas groteska våldsdåd.

I boken ”The Unknown Story” av Chang & Halliday visar författarna att Mao inte bara kände till massvälten utan avsiktligt utlöste den, vilket ledde till historiens värsta svältkatastrofer. År 1992 publicerade Professor Rummel ”Democide: Nazi Genocide and Mass Murder” följd av ”Death by Government” -94 och ”Statistics of Democide” -97.

I boken ”Power Kills” som utkom 97 sammanfattar Rummel sin forskning. Utdrag från böckerna samt tabeller, källor och uppgifter om beräkningarna finns tillgängliga gratis på Professor Rummels hemsida.

Professor Rummel definierar Democide som:

Åtgärder från regeringen som är:

(1) avsedda att döda eller orsaka död bland människor.

(1,1) på grund av deras religion, ras, språk, etnicitet, nationellt ursprung, klass, politik tal, eller handlingar som anses motsätta sig regeringen, sabotera socialpolitik, eller på grund av deras förhållande till sådana personer;
(1,2) för att uppfylla en kvot eller ett rekviseringssystem;
(1,3) för att främja ett system med tvångsarbete eller slaveri;
(1,4) massaker;
(1,5) genom införande av dödliga levnadsvillkor;
(1,6) genom riktade attacker mot ickestridande under ett krig eller våldsamma konflikter.

(2) som orsakar dödsfall på grund av ett avsiktligt eller medvetet vårdslöst och depraverande förakt för livet (som utgör praktisk intentionalitet), som i

(2,1) dödliga fängelser, koncentrationsläger, tvångsarbete, krigsfångar, eller rekrytera för läger;
(2,2) dödande medicinska och vetenskapliga experiment på människor;
(2,3) tortyr eller misshandel;
(2,4) uppmuntrat eller tolererat mord eller våldtäkt, plundring och plundring då människor dödas;
(2,5) en hungersnöd eller epidemi under vilka myndigheter håller inne stöd, eller medvetet agera på ett sätt att göra den mera dödlig;
(2,6) tvångsavvisningarna och utvisningar som orsakar dödsfall.

Rummels forskning visar att 141 statliga regimer begått någon form av Democide. Efter att ha studerat över 8 000 rapporter om dödsfall orsakade av regeringar har han kommit fram till svindlande 262 miljoner offer för democide under det senaste århundradet. Det innebär att sex gånger så många människor har dött till följd av Democide jämfört med dem som dött i strid.

I ”The Blue Book of Freedom” skriver Rummel:

”Som art har vi dödat varandra i miljontals i krig efter krig genom historien. Nu äntligen har vi kunskapens makt till att en gång för alla få slut på, eller åtminstone kraftigt minska, all denna mänskliga slakt.

Frihet ger oss svaret. Tills alla människor överallt åtnjuter denna frihet måste vi uppmuntra till åtminstone viss frihet där ingen finns för att minska masslakt via krig. Krig är av ondo och det faktum att det med nödvändighet har utkämpats av fria människor för att bevara friheten gör det inte mindre så. Det som ska eliminera detta onda måste vara det moraliskt goda.”

Källor:
Statistik på avrättningar genom Democide

Source List and Detailed Death Tolls for the Twentieth Century Hemoclysm

Skriven av Michael Delavante

Originalartikel