Den endemiska korruptionen i CDC:s myndighet och deras vaccinavdelning

Kanske är det mest ökända exemplet hur chefen för CDC åren 2002-2009; Julie Gerberding, lämnade sitt regeringsjobb för att arbeta som president på Mercks 5 miljarder dollar stora globala vaccinavdelning. Mercks VD beskriver förstås Gerberding som ett ”idealiskt val”. Hon behöll denna åsikt fram till 2014 och har för närvarande tjänstetiteln hos Merck som ”vice VD och patentchefsofficer, kommunikationsstrateg, global allmän policy och folkhälsa”. Det vill säga, den tidigare CDC-direktören är nu ansvarig för Mercks propagandaansträngningar. Man kan säga att hon i princip gör samma jobb nu som hon gjorde för CDC, men ännu mer välavlönat. Bortsett från hennes lön sålde hon år 2015 sina aktier i Merck, för över 2,3 miljoner dollar.

Ett färskare exempel kom i januari 2018 när CDC-direktören Brenda Fitzgerald tvingades avgå efter att Politico rapporterade att hon, efter att ha blivit chef över CDC den 7 juli 2017, ”köpte tiotusentals dollar i nya aktieinnehav i åtminstone ett dussin företag”, inklusive Merck.

I augusti 1999 inledde House of Representative Committee on Government Reform en undersökning kring federal vaccinpolitik, vars resultat rapporterades i juni 2000. Som det framgår av rapporten ”har kommitténs undersökning fastställt att reglerna mot jäv som förväntas följas av FDA och CDC, har blivit svaga, verkställandet har blivit slappt och kommittémedlemmar med ansenliga band till läkemedelsföretag har fått dispens till att delta i kommittéförfaranden.”

Exempel på korruption inkluderade följande:

”CDC beviljar rutinmässiga dispenser i intressekonflikter till varje medlem av deras rådgivande kommitté.”

”Medlemmar i CDC:s rådgivande kommitté som inte får rösta om vissa rekommendationer på grund av ekonomiska intressekonflikter får ändå delta i utskottets överläggningar och förespråka specifika ståndpunkter.”

”Ordföranden för CDC:s rådgivande kommitté ägde fram tills mycket nyligen 600 aktier i Merck …”

”Medlemmarna av CDC:s rådgivande kommitté fyller ofta i ofullständiga finansiella uppgifter i sina finansiella deklarationer och uppmanas inte tillhandahålla den saknade informationen av CDC:s etiktjänstemän.”

”Fyra av åtta medlemmar av CDC:s rådgivande kommitté, som röstade för att godkänna riktlinjer för rotavirusvaccin i juni 1998, hade finansiella band till läkemedelsföretag som utvecklade olika versioner av vaccinet.”

”3 av 5 medlemmar av FDA:s rådgivande kommitté, som röstade för att godkänna rotavirusvaccinet i december 1997, hade ekonomiska band till läkemedelsföretag som utvecklade olika versioner av vaccinet.”

En amerikansk senatrapport från juni 2007 noterade hur undersökningar visade att amerikaner ”i överväldigande grad” såg CDC som görandes ett bra jobb för att hålla dem friska, liksom hur CDC utnyttjade den uppfattningen genom att ansöka om ständigt ökande budget år efter år – och ändå har CDC haft ytterst litet att visa upp för sina orimliga utgifter.

Senatrapporten nämnde Julie Gerberding som ett exempel på problemet. Under hennes ledning ökade bonusarna för CDC:s chefer dramatiskt. De tre främsta av CDC:s finansiella tjänstemän hade till exempel ”tagit ut mer än en kvart miljon dollar i bonusar” under flertalet av de föregående åren. En analys i New York Times, noterade senatrapporten, hade funnit att ”Andelen premiebonusar som ges till folk som jobbar på direktörens kontor, har stigit åtminstone tiofaldigt under Dr. Gerberdings ledning.”

Ett annat problem var ”svängdörrspolitiken” i Washington. Citerandes exempel kommenterade senatrapporten att ”Medan CDC-anställdas lön kanske inte är densamma som på den privata marknaden förefaller entreprenörer som tidigare varit anställda på CDC ha funnit ett lukrativt sätt att profitera på sina CDC-anslutningar.”

Senatrapporten var lämpligt döpt till underrubriken ”En granskning av hur en byrå som har till uppgift att bekämpa och förebygga sjukdom, vilken har spenderat hundratals miljoner skattepengar på misslyckade förebyggande insatser, internationella festiviteter och överdådiga anläggningar, men som inte kan demonstrera att den kontrollerar sjukdomar.”

Den 27 september 2016 meddelade Office of Special Counsel, en oberoende federal utrednings- och åklagarmyndighet, om ytterligare undersökningar kring korruption i [CDC-]myndighetens testprogram för Zika. Den undersökningen härrörde från avslöjanden gjorda av laboratoriechefen Dr. Robert Lanciotti, övervakare för CDC: s prestigefyllda labb i Fort Collins, Colorado. Avslöjanden som gällde att hans CDC-chefer avsiktligt använde ett Zika-test vilket myndighetens tjänstemän visste skulle underskatta antalet Zika-fall på rikstäckande skala med cirka 40 procent . Dr. Lanciotti höjde inledningsvis frågorna internt på CDC och i ett e-postmeddelande till delstatens folkhälsoansvariga, i april 2016. I [följande] maj svarade hans CDC-handledare på hans ogina attityd genom att degradera Lanciotti till en icke-övervakande position inom sitt laboratorium. Dr. Lanciotti blev visselblåsare med påståendet att hans straff var vedergällning för hans uppgiftslämnande till allmänheten. Efter sin första undersökning tvingade U.S. Office of Special Counsel att CDC återställde Dr. Lanciottis position som labbchef.

I en skandal år 2010, som föregick tragedin i Flint, Michigan, där fann kongressen att CDC avsiktligen hade manipulerat vetenskapliga dokument och uppsåtligen gjort felaktiga påståenden om säkerhetsgraden på dricksvattnet i Washington DC för att vilseleda DC-invånarna till att tro att deras vatten var säkert. Kongressutskottet fann att CDC:s bedrägeri hade orsakat tusentals DC-invånare att dricka vatten som var mycket förorenat med bly, i åratal, till nackdel för deras hälsa. Precis som med Coca Cola och Wise Woman Program-skandalerna var de omedelbara offren, för CDC:s vetenskapliga bedrägerier och misskötsel, i högsta grad de fattiga och minoriteter.

I augusti 2014 åberopade CDC:s ledforskare kring vaccinsäkerhet, Dr. William Thompson, federal visselblåsarstatus och vittnade inför kongressledamoten William Posey att hans CDC-chefer hade beordrat honom att förstöra data och manipulera studier för att dölja skador på svarta barn, orsakade av vissa vacciner. Enligt Thompsons vittnesbörd till kongressledamot Posey, visade data som hade analyserats av Thompson och hans forskarlag, för en nyckelstudie, att svarta pojkar som fick MMR-vaccinet punktligt och schemalagt hade en 250% ökning i autismdiagnoser. Uppgifterna pekade också på vaccinet som skyldig till epidemin av regressiv autism hos både vita och svarta barn. En högt uppsatt CDC-tjänsteman, Dr. Frank DeStefano, beordrade Thompson och hans medforskare att förstöra den datan i en stor soptunna och utelämna de fördömande resultaten från den publicerade studien. Den studien har citerats mer än 110 gånger i publicerade studier på PubMed och utgör grunden för CDC:s ortodoxi kring att vacciner inte orsakar autism.

En av nyckelfigurerna i mörkläggningen som beskrivs av Dr. Thompson, är direktören för National Center on Birth Defects and Developmental Disabilities, Dr. Colleen Boyle. Boyles nyskapande karriärkupp på CDC var att orkestrera mörkläggningen av Agent Orange och dioxintoxicitet på 1970-talet. Boyles hantverk berövade tusentals Vietnamveteraner på deras hälsoförsäkringar tills hennes bedrägeri upptäcktes och exponerades i omfattande utredningar av kongressen och Institute of Medicine (IOM). Istället för att straffa Boyle för korruption och vetenskapligt bedrägeri, belönade CDC henne med en kraftfull direktörsposition. Utifrån den plattformen har Boyle lyckats med CDC:s mörkläggning av vaccin-autism-kopplingen.

Den 23 augusti år 2000, efter en treårig undersökning publicerades en rapport från House Government Reform Committee vilken riktade kritik mot amerikanska Food and Drug Administration (FDA) och CDC för att rutinmässigt ha tillåtit forskare med intressekonflikter att sitta med i två inflytelserika rådgivande kommittéer vilka producerar rekommendationer för vaccinpolitiken. Rapporten drog slutsatsen att ”majoriteten av medlemmarna i båda utskotten har ekonomiska band till vaccintillverkare eller innehar patent på vacciner under utveckling”.

Tre år senare upptäckte en undersökning gjord av UPI:s Mark Benjamin år 2003 att CDC hade ignorerat kongressens rekommendationer för reformer, vilka uppgav: ”Medlemmarna i CDC: s rådgivande kommitté för vaccin, är betalda av vaccintillverkare. Dessa missförhållanden har inkluderat: Delägande i vaccinpatent, aktier i vaccinföretag, betald forskning, pengar för att övervaka tillverkarnas vaccinprover och finansieringen av akademiska departement.”

Ett år senare, i maj 2004 sände särskilde rådgivare Scott Bloch från U.S. Office of Special Counsel ett brev till kongressen vilket uppmanade dem att agera på bevisen för vetenskapligt bedrägeri i CDC:s vaccinavdelning. Bloch beskrev möjlig samverkan mellan CDC-tjänstemän och läkemedelsföretag för att manipulera och förstöra data i syfte att dölja kopplingarna mellan kvicksilverbevarade vacciner och den explosionsartade ökningen av neurologiska störningar hos barn, inklusive autism.

En månad senare, den 18 juni 2004 tog kongressledamot Dave Weldon, MD, ordet i kongressalen för att anklaga CDC för deras oförmåga till reformation: ”En PR-kampanj, snarare än solid vetenskap, verkar vara modus operandi för tjänstemän vid CDC:s National Immunization Program.” Kongressmedlem Weldon konstaterade att ”CDC är för överfullt av intressekonflikter för att kunna övervaka vaccinsäkerheten.”

I januari 2006, mitt uppe i korruptionsskandaler, skrev den prestigefyllda tidskriften Nature en ledare om vaccinationssäkerheten och att ”det finns starka indicier för existensen av en välorganiserad, oberoende kraft som styr regeringens och allmänhetens förtroende.”

Ett år senare, 2007 introducerade Weldon och den demokratiska kongresskvinnan Carolyn Maloney Vaccine Safety and Public Confidence Assurance Act of 2007, en proposition för att skapa en ny byrå till att övervaka vaccinsäkerheten, en som rapporterar direkt till sekreteraren vid US Department of Health and Human Services (HHS) och som ska kommissionera oberoende vaccinsäkerhetsforskning. Weldon förklarade att trots alla skandaler och undersökningar fanns inga tecken på reform hos CDC. ”Federala myndigheter vars jobb det är att övervaka forskning kring vaccinsäkerhet, har misslyckats,” sa han. ”De har misslyckats med att tillhandahålla tillräckliga resurser för att bedriva sådan forskning. De har inte lyckats finansiera kritisk forskning. De har inte lyckats befria sig från intressekonflikter som enbart tjänat till att undergräva allmänhetens förtroende för vaccinsäkerheten.”

I juni samma år publicerade USA:s senator Tom Coburn, del av Senate Subcommittee on Federal Financial Management, [dokumentet] ”CDC Off Center”, ännu ett utdraget avslöjande kring korruption och missförvaltning på CDC. Rapporten beskriver ”hur en myndighet som har till uppgift att bekämpa sjukdom, har spenderat hundratals miljoner dollar i skattepengar på misslyckade förebyggande insatser, internationella festiviteter och överdådiga anläggningar, men inte kan visa att de kontrollerar sjukdomar.”

I december 2009 publicerade HHS:s generalinspektör resultaten från en långdragen utredning av korruption i CDC: s vaccinavdelning. Den chockerande rapporten målade CDC som en hopplöst skadad arm i läkemedelsindustrin. Den beskrev i detalj misskötsel, dysfunktion och de alarmerande intressekonflikterna som korrumperar CDC:s forsknings-, reglerings- och policyskapande funktioner. Rapporten beskriver hur CDC tillåter vaccinindustrins vinstindrivare att tjäna miljontals dollar genom att tjänstgöra på rådgivande nämnder som lägger till nya vacciner i schemat. I ett typiskt exempel satt Dr. Paul Offit 1999 på CDC:s vaccinrådgivande kommitté och röstade för att lägga till rotavirusvaccinet i CDC:s schema, vilket banade vägen för honom att göra en förmögenhet på sitt eget patent på rotavirus. Offit och hans affärspartners sålde royaltyt till sitt rotavirusvaccinpatent till Merck 2006 för 182 miljoner dollar. Offit sa till Newsweek; ”Det var som att vinna lotteriet!” HHS-undersökningen visade att 97% av medlemmarna i CDC:s vetenskapskommitté misslyckades med att slutföra obligatoriska formulär kring intressekonflikter och att så många som 64% av utskottets ledamöter avslöjade intressekonflikter som CDC inte agerade mot.

2014 annonserade chefen för HHS Office of Research Integrity (ORI), David Wright, sin avgång i ett svidande brev som karakteriserade HHS som en anmärkningsvärt dysfunktionell byrå. ORI:s funktion är att övervaka forskningsbrott, inklusive ”förfalskning” och ”fabricering” av vetenskap på CDC, FDA och andra folkhälsomyndigheter. Kallandes sin post, ”Det värsta jobbet jag någonsin har haft,” fördömde Wright en ”intensivt politisk miljö” där hans chefer berättade för honom att hans jobb var att vara en ”lagspelare” för ”att få mina chefer att se bra ut” och där tillbringade han ”orimliga mängder tid i möten och med att generera repetitiv och ofta meningslös data och rapporter för att få vår kugge i byråkratin att se produktiv ut” snarare än att fullfölja sitt uppdrag att upptäcka och bestraffa vetenskapligt bedrägeri.

Med tanke på denna långa historia av djupt förankrat vetenskapligt skumrask på CDC är det ingen överraskning att forskare nu klagar. Om Donald Trump är uppriktig med sitt löfte att ”Dränera Träsket” i den federala byråkratin så bör han börja utse en ärlig och kompetent CDC-direktör som kan återställa öppenhet, trovärdighet, robust vetenskap och regleringsoberoende hos byrån och en som kan vända den korruptionskultur som har varit så skadlig för barnens hälsa.

Original artikeln finner ni här: https://www.vaccinrisker.se/?p=152

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here