Kanske är det mest ökända exemplet hur chefen för CDC åren 2002-2009; Julie Gerberding, lämnade sitt regeringsjobb för att arbeta som president på Mercks 5 miljarder dollar stora globala vaccinavdelning. Mercks VD beskriver förstås Gerberding som ett ”idealiskt val”. Hon behöll denna åsikt fram till 2014 och har för närvarande tjänstetiteln hos Merck som ”vice VD och patentchefsofficer, kommunikationsstrateg, global allmän policy och folkhälsa”. Det vill säga, den tidigare CDC-direktören är nu ansvarig för Mercks propagandaansträngningar. Man kan säga att hon i princip gör samma jobb nu som hon gjorde för CDC, men ännu mer välavlönat. Bortsett från hennes lön sålde hon år 2015 sina aktier i Merck, för över 2,3 miljoner dollar.

Ett färskare exempel kom i januari 2018 när CDC-direktören Brenda Fitzgerald tvingades avgå efter att Politico rapporterade att hon, efter att ha blivit chef över CDC den 7 juli 2017, ”köpte tiotusentals dollar i nya aktieinnehav i åtminstone ett dussin företag”, inklusive Merck.

I augusti 1999 inledde House of Representative Committee on Government Reform en undersökning kring federal vaccinpolitik, vars resultat rapporterades i juni 2000. Som det framgår av rapporten ”har kommitténs undersökning fastställt att reglerna mot jäv som förväntas följas av FDA och CDC, har blivit svaga, verkställandet har blivit slappt och kommittémedlemmar med ansenliga band till läkemedelsföretag har fått dispens till att delta i kommittéförfaranden.”

Exempel på korruption inkluderade följande:

”CDC beviljar rutinmässiga dispenser i intressekonflikter till varje medlem av deras rådgivande kommitté.”

”Medlemmar i CDC:s rådgivande kommitté som inte får rösta om vissa rekommendationer på grund av ekonomiska intressekonflikter får ändå delta i utskottets överläggningar och förespråka specifika ståndpunkter.”

”Ordföranden för CDC:s rådgivande kommitté ägde fram tills mycket nyligen 600 aktier i Merck …”

”Medlemmarna av CDC:s rådgivande kommitté fyller ofta i ofullständiga finansiella uppgifter i sina finansiella deklarationer och uppmanas inte tillhandahålla den saknade informationen av CDC:s etiktjänstemän.”

”Fyra av åtta medlemmar av CDC:s rådgivande kommitté, som röstade för att godkänna riktlinjer för rotavirusvaccin i juni 1998, hade finansiella band till läkemedelsföretag som utvecklade olika versioner av vaccinet.”

”3 av 5 medlemmar av FDA:s rådgivande kommitté, som röstade för att godkänna rotavirusvaccinet i december 1997, hade ekonomiska band till läkemedelsföretag som utvecklade olika versioner av vaccinet.”

En amerikansk senatrapport från juni 2007 noterade hur undersökningar visade att amerikaner ”i överväldigande grad” såg CDC som görandes ett bra jobb för att hålla dem friska, liksom hur CDC utnyttjade den uppfattningen genom att ansöka om ständigt ökande budget år efter år – och ändå har CDC haft ytterst litet att visa upp för sina orimliga utgifter.

Senatrapporten nämnde Julie Gerberding som ett exempel på problemet. Under hennes ledning ökade bonusarna för CDC:s chefer dramatiskt. De tre främsta av CDC:s finansiella tjänstemän hade till exempel ”tagit ut mer än en kvart miljon dollar i bonusar” under flertalet av de föregående åren. En analys i New York Times, noterade senatrapporten, hade funnit att ”Andelen premiebonusar som ges till folk som jobbar på direktörens kontor, har stigit åtminstone tiofaldigt under Dr. Gerberdings ledning.”

Ett annat problem var ”svängdörrspolitiken” i Washington. Citerandes exempel kommenterade senatrapporten att ”Medan CDC-anställdas lön kanske inte är densamma som på den privata marknaden förefaller entreprenörer som tidigare varit anställda på CDC ha funnit ett lukrativt sätt att profitera på sina CDC-anslutningar.”

Senatrapporten var lämpligt döpt till underrubriken ”En granskning av hur en byrå som har till uppgift att bekämpa och förebygga sjukdom, vilken har spenderat hundratals miljoner skattepengar på misslyckade förebyggande insatser, internationella festiviteter och överdådiga anläggningar, men som inte kan demonstrera att den kontrollerar sjukdomar.”

Den 27 september 2016 meddelade Office of Special Counsel, en oberoende federal utrednings- och åklagarmyndighet, om ytterligare undersökningar kring korruption i [CDC-]myndighetens testprogram för Zika. Den undersökningen härrörde från avslöjanden gjorda av laboratoriechefen Dr. Robert Lanciotti, övervakare för CDC: s prestigefyllda labb i Fort Collins, Colorado. Avslöjanden som gällde att hans CDC-chefer avsiktligt använde ett Zika-test vilket myndighetens tjänstemän visste skulle underskatta antalet Zika-fall på rikstäckande skala med cirka 40 procent . Dr. Lanciotti höjde inledningsvis frågorna internt på CDC och i ett e-postmeddelande till delstatens folkhälsoansvariga, i april 2016. I [följande] maj svarade hans CDC-handledare på hans ogina attityd genom att degradera Lanciotti till en icke-övervakande position inom sitt laboratorium. Dr. Lanciotti blev visselblåsare med påståendet att hans straff var vedergällning för hans uppgiftslämnande till allmänheten. Efter sin första undersökning tvingade U.S. Office of Special Counsel att CDC återställde Dr. Lanciottis position som labbchef.

I en skandal år 2010, som föregick tragedin i Flint, Michigan, där fann kongressen att CDC avsiktligen hade manipulerat vetenskapliga dokument och uppsåtligen gjort felaktiga