Faktum är att, som historikern och ekonomen Murray N. Rothbard visar, CFR/Trilaterala nätverket är bara den senaste inkarnationen av en trend djupt rotad i den moderna amerikanska historien. Långt före grundandet av CFR och Trilaterala kommissionen, fanns det en maktelit i USA; den eliten kommer högst sannolikt bestå långt efter att de organisationerna är borta eller har transmuterats till något annat. Rothbards avmaskering av de historiska och ekonomiska rötterna till denna trend är avgörande för att förstå att detta inte är en ”konspiration” centrerad kring CFR och Trilateristerna, som sådan, men en ideologisk trend traditionellt centrerad kring Nordöst, bland de övre klasserna, och djupt rotad i den amerikanska historien.

Om det är konspirationshetsande att tro att människor engagerar sig i aktiviteter i syfte att uppnå ekonomiska, politiska och personliga mål, då måste rationella män och kvinnor nödvändigtvis erkänna sig skyldiga till detta. Alternativet är att påskina att mänskliga handlingar är planlösa, slumpmässiga och oförklarliga. Historien, i detta ljus, är en serie av osammanhängande tillfälligheter.

Ändå vore det felaktigt att kalla den Rothbardiska världsåskådningen en ”konspirationsteori.” Att säga att Morganfamiljen var involverad i en ”konspiration” för att dra in USA i första världskriget, när de faktiskt öppet använde all sin list, varje spak både ekonomisk och politisk, för att driva landet in i ”kriget som ska ända alla krig”, verkar bedrövligt otillräckligt uttryckt. Detta var inte något hemligt kabalmöte i något företags ljudtäta konferenssal, utan en ”konspiration” av idéer öppet och högljutt uttryckta.

Rothbards historia om Federal Reserve beskrev rollen för en ny intellektuell klass, utan vilka bankerna inte hade kunnat bli framgångsrika. För Rothbard var systemet som bedrog den amerikanska allmänheten och fick dem att acceptera Federal Reserve representerande för en ”ny allians mellan Stat och Opinionsbildare” vilket var ett ”partnerskap mellan regering, affärsledare, intellektuell, och expert.” Inom denna allians, tjänade den intellektuelle två funktioner ”(a) att hjälpa driva och planera det nya statliga systemet; och (b) att ursäkta den nya världsordningen.” Om historiker var med i denna grupp av intellektuella som hjälpte till att skapa Federal Reserve, är det inte konstigt att Morgans och Rockefellers familjeintressen inte är vida förstådda idag.

I Fallet Mot Federal Reserve, avfärdade även Rothbard traditionell akademisk aversion mot den fruktade ”historiska konspirationsteorin.” Här var frågan ”inte någon slags ‘teori om historien,’ men en villighet att använda sitt sunda bondförnuft. Allt som analytikern eller historikern behöver göra är att anta, som en hypotes, att folk i regering eller lobbygrupper för regeringspolicy