Den härskande klassens inrättande av globalt styre med CFR och BIS i spetsen: Del 3 – Globaliseringens dolda flexibla nätverk och etablissemanget som koncept

Ekonomen och författaren Jeff Faux, har beskrivit i sina böcker hur där existerar en global härskande klass idag som genom deras nätverk, några av som CFR-medlemmen Anne-Marie Slaugther har identifierat, arbetar utanför den demokratiska processen:

”Det faktiska arbetet utfört av Davos parti (härskarklassen som träffas i schweiziska Davos på World Economic Forum)…görs genom ett tätnande nätverk av andra- och tredjeparts företagsförvaltare och byråkrater… Detta nätverk är väsentligt för att rädda Davos parti från att få sin dröm om globalisering att komma på skam av paradoxen beskriven av filosofen Immanuel Kant som argumenterade att enbart en världsregering skulle kunna befria oss från krigets plågor men att världsregeringen skulle vara så tyrannisk att det inte vore värt det… Davos parti konfronteras med ”moment 22” över hur de ska styra den ekonomin i avsaknad av världsherravälde:

Davos behöver globala regler för att kunna förorda kapitalets frihet. Att genomdriva regler kräver världsherravälde. Världsherravälde skulle inskränka kapitalets frihet.

Stilen (på dessa nätverk) är eklektisk, informell och bakom scenerna. Demokrati hålls på avstånd. Anne-Marie Slaugther, har identifierat mer än 60 av dessa informella, horisontella förbindelser som förbigår traditionellt vertikala, globala förbindelser mellan regeringar, ändå inbegriper dessa nätverk regeringsfunktioner. Hon kallar det ett ”*uppdelat tillstånd*” som har hastigheten och flexibiliteten att ”utföra många av en världsregerings funktioner – lagstiftning, administration och domar – utan formen.

Fria från begränsningarna en ansvarig regering har kan globaliserande byråkrater värva andra till nätverket på sätt som vore olämpliga eller olagliga i hemlandet… ”Som internationella aktörer från NGO:er till företag redan har erkänt, globalisering och IT-revolutionen gör nätverkande till det bästa valet av organisatorisk form i en snabbt föränderlig och varierad miljö. I jämförelse liknar formella, internationella organisationer allt mer långsamma dinosaurier.” (The Global Class War, s. 169-172).

Den prisbelönta forskaren inom allmän ordning och antropologi Janine R. Wedel är en av de få moderna akademikerna som i sin bok Shadow Elite: How the World’s New Power Brokers Undermine Democracy, Government, and the Free Market har identifierat och studerat några av dessa nätverken, vilkas spelare tar offentliga beslut utan allmänhetens input-i sfärer från inhemska till utländska och finanspolicy. Manövrering genom deras många inflytelsesfärer, utmanar de båda regeringarnas regler om ansvar och företagens etiska konkurrens och i slutändan lyder de bara varandra.

Dr. Wedel har identifierat vad hon kallar ”flexnätverk” av individer som delar en gemensam ideologi och genom att spela en rad relaterade och sammanvävda roller, arbetar de tillsammans för att manipulera politiken och åtgärderna av regeringar, företag och NGO:er. Hon märker dessa individer ”flexians” för hur de använder flera samtidiga och sekventiella roller för att fullfölja målen för sina flex nätverk, ofta till nackdel för de företag och myndigheter som de företräder eller råder. Dr. Wedel presenterar sin avhandling och sedan visar hon det med tre detaljerade exempel på flex nätverk, de personer som är inblandade, och de globala effekterna deras åtgärder har över tiden. Dessa flex nätverk, utövar ett avsevärt bestämmande inflytande över politiska åtgärder på en global nivå och gör det bortom all kontroll, övervakning, eller till och med ett erkännande av någon nationell eller internationell myndighet.

Ibland benämnd ”Analys av Makteliten” eller ”Etablissemangsstudier,” denna undersökning av kausala relationer angående naturen och vidden av politisk makt, vilka som har den och hur den är utövad, är kritisk för att förstå sambandet mellan Staten och organiserad brottslighet. Där finns en likhet mellan denna analys och vad forskaren Peter Dale Scott kallar ”Djup Politik,” den kritiska undersökningen av den förtroliga verkligheten bakom ytliga sken, ett försök att avmaskera maktens sanna ansikte, avslöja eliten bland sociala, ekonomiska, och finansiella grupper och individer som drar nytta av tvånget Staten utövar.

Etablissemanget som koncept användes först i England med hänsyftning till den etablerade (eller officiella) statskyrkan, den Anglikanska Kyrkan eller Church of England, skapad av den orättmätiga härskaren och söndraren Henry Tudor under den protestantiska reformationen. 1800-talsförfattaren William Cobbett utökade senare konceptet till att inkludera de nätverk av finansiella institut relaterade till Bank of England, elitiska allmänna skolor och klubbar, och publikationsorgan (såsom ”den gamla Times”) den styrande aristokratin använde för att träna och upprätthålla sin oligarkiska byråkrati vilken bemannade det Brittiska Imperiet. Cobbett benämnde denna maktelit ”Saken.”

Som Leonard och mark Silk observerade i deras mästerliga bok, Det Amerikanska Etablissemanget, anpassade den brittiska 1900-talshistoriken A. J. P. Taylor senare Cobbetts ”Saken” till ”Etablissemanget” i en artikel från 1953 i The New Statesman, uppföljt av journalisten Henry Fairlies användning av termen i The Spectator 1955.

Det breda konceptet blev snart brukat av en vidsträckt mängd amerikanska analytiker med de rådande makthavarna som sin fokus, dessa var bl.a. Richard H. Rovere, C. Wright Mills, Dan Smoot, Phyllis Schlafly, Carroll Quigley, John Kenneth Galbraith, och G. William Domhoff.

Dessa författare erkände att emedan Första Tillägget i amerikanska konstitutionen förbjuder ett religiöst etablissemang, har den amerikanska nationen i sanning, likt sin brittiska kusin på andra sidan dammen, ett Etablissemang, komplett med sin egna teologiska kanon och doxologi för statsmannaskap och spioneri. Dess ”Vatikan” är Council of Foreign Relations. Dess primära källa av förmögenhet och allmosor har varit Morgans och Rockefellers finansiella imperium, vilka skapade Federal Reserve, den stora möjliggöraren av välfärds-krigsstaten. Många av dess främsta seminarister studerade vid Ivy Leagues institutioner såsom Harvard, Princeton, eller Columbia; vissa i synnerhet, vid Yale där de blev initierade i Skull and Bones.

Den politiska forskaren Andrew Bacevichs senaste bok, Washington Rules, vilken summerar och blottlägger ”reglerna” och ”credot” för den amerikanska utrikespolitikens etablissemang, är ett annat fint exempel på analys av makteliten eller ”etablissemangsstudier.” Bacevich koncentrerar sig på den omedelbara efterkrigseran i historien, spårar etablissemangets tvåpartiska ”utrikespolitiska konsensus” i Kalla Kriget fram till Bush/Obamas krig mot terrorism. Han ser detta som den kritiska dräktighetstiden, en tid som implementerar ”det amerikanska århundradet” som Henry Luce skrev om, av Trumanadministrationens skapande av den nationella säkerhetsstaten och dess doktrin om inneslutning som en offentlig anledning för global politisk inblandning och ett militärindustriellt komplex (och George F. Kennans, Robert A. Lovetts, och Dullesbrödernas hemliga policy om rollback eller befrielse genom hemliga operationer utförda av OPC och CIA).

Men etablissemangets regler och credo skissades på papyrus långt innan 1948. De lades fram av visionära profeter för vinning, plundring och imperium femtio år tidigare, under spansk-amerikanska kriget och det filippinska upproret mot amerikanerna.

En central figur var den lömske Elihu Root, senare förste ordförande i Council on Foreign Relations, som likt sina interventionistiska, krigsförbrytande medkumpaner Theodore Roosevelt och Barack Obama, var mottagare av Nobels fredspris. Han var Etablissemangets missbrukade arketyp i kategorin ”vis man”, gammalmedias beteckning på utvalda tjänare till makten som sträcker sig från Root till den nyligen avlidna Richard Holbrooke – Specialrepresentant för Afghanistan och Pakistan, medlem i Trilateral Commission och Council on Foreign Relations, före detta verkställande direktör för Lehman Brothers och styrelseledamot för AIG till juli 2008 (precis före räddningspaketen).

Före Trumanregimens uppmärksammade ”vise man” kom den äldre erans ”de fyra evangelisterna”. Ledd av Elihu Root, hans protégé ”överste” Henry L. Simpson, tillsammans med ”överste” Edward M. House och Raymond B. Fosdick, denna småkända fyran var de riktiga arkitekterna bakom det Amerikanska Etablissemanget och dess interventionistiska gospel om välfärds-krigsstaten. Det är de som skrivit dess credo vilket har transformerat den amerikanska republiken till ett smutsigt och överdimensionerat imperium.

Den härskande klassens inrättande av globalt styre med CFR och BIS i spetsen: Del 3 – Globaliseringens dolda flexibla nätverk och etablissemanget som koncept