Minst 21 biljoner dollar av orapporterade privata finansiella förmögenheter ägdes av förmögna privatpersoner via skatteparadis i slutet av 2010. Detta belopp motsvarar storleken på USAs och Japans ekonomier kombinerat. Det kan vara så mycket som 32 biljoner dollar av dolda finansiella tillgångar som innehas offshore av förmögna privatpersoner (HNWIs), enligt rapporten ”The Price of Offshore Revisited”, som tros vara den mest detaljerade och noggranna studie som någonsin gjorts av finansiella tillgångar i finansiella offshore-centrum och sekretess-strukturer.
De anser att dessa nummer är konservativa. Detta är endast finansiell förmögenhet och utesluter virrvarr av fastigheter, yachter och andra icke-finansiella tillgångar som ägs via offshore-strukturer. Forskningen för Tax Justice Network (TJN) av James Henry, tidigare chefsekonom på McKinsey & Co, kommer medans där är en växande oro av en enorm och växande klyfta mellan rika och fattiga i länder runt om i världen. Kompletterande denna forskning är en annan studie av TJN, med titeln Olikhet: Du vet inte hälften av det, vilket visar att alla studier av ekonomisk ojämlikhet har hittills misslyckats med att redogöra ordentligt för denna saknade förmögenhet. Slutsatsen att ojämlikhet är mycket värre än vad vi tror.
Henry bygger på uppgifter från Världsbanken, IMF, FN, centralbanker, Banken för internationella betalningar, och nationella statskassor, och triangulerar hans resultat mot uppgifter som återspeglar efterfrågan på reservvaluta och guld, och uppgifter om offshore-private banking studier genom att konsultera företag och andra. Påverkan på ojämlikhet som följer av dessa nya uppgifter är häpnadsväckande. De uppskattar att färre än 100.000 människor – det vill säga 0,001% av världens befolkning, nu kontrollerar över 30% av världens finansiella förmögenhet.
Vilka är de verkliga gäldenärerna? Henrys forskning visar att ett stort antal länder, som traditionellt betraktas som gäldenärer, är i själva verket borgenärer till resten av världen. För fokusgruppen av 139 länder mestadels låg-medelinkomstländer, visar traditionella uppgifter att de hade sammanlagda externa skulder på 4,1 biljoner dollar i slutet av 2010. Men när man tar deras valutareserver och offshore privata innehav av sina rikaste medborgare till hänsyn så vänds bilden till det motsatta: dessa 139 länder har en sammanlagd nettoskuld på minus 10,1-13,1 biljoner dollar.
Med andra ord, dessa länder är nettofordringsägare till världen, och i stor skala. Problemet här är att deras tillgångar innehas av ett fåtal förmögna privatpersoner, medan deras skulder axlas av deras vanliga människor genom sina regeringar. Dessa länder är målade att ha ett skuldproblem. Men den sanna bilden är radikalt annorlunda: de har ett dolt offshore förmögenhets problem. När det gäller att bekämpa fattigdom, är det svårt att föreställa sig ett mer trängande global fråga att ta itu med.
Henry skriver ”Vad som kanske är mest intressant om det nya landskapet av global ojämlikhet som vi har upptäckt är den senaste framväxten av en verklig gränsöverskridande privat elit – en relativt liten del av världens befolkning som delar förvånansvärt likartade behov och intressen med utgångspunkt från finanssekretess, banktjänster, skatter, och lagstiftning.
Sannerligen fler enskilda medlemmar i denna privata elit kan anta många av de samma attributen som multinationella företag (MNCs), medans även MNCs har blivit mer som privatpersoner, såvitt politiska rättigheter är berörda. Detta innebär att super-rika individer alltmer agerar som medborgare i flera länder på en gång, även om de kan vara bosatta ”ingenstans” för dessa ändamål; att de har möjlighet att flytta snabbt över gränserna; och att de har möjlighet att förvärva ”representation utan beskattning,” förmågan att utöva lokal politisk inflytande i flera jurisdiktioner, oberoende av vilken skatt de betalar i en viss jurisdiktion.
Det innebär också att som en grupp har denna gränsöverskridande elit i princip ett starkt egenintresse i att puffa för en svagare inkomst- och förmögenhetsbeskattning samt svagare statlig reglering, mer ”öppna” marknader och svagare restriktioner för politiskt inflytande och kampanjutgifter över gränserna – med en enorm ”transnationell arme” av privata banker, advokatbyråer, revisionsbyråer, lobbyister och PR-firmor redo att göra sin budgivning.
Alltså ger den objektiva ökningen av global ojämlikhet av individuell rikedom som vi har börjat mäta här tillståndet att fråga en mängd frågor om de resulterande politiska och sociala konsekvenserna på den traditionella nationalstaten. (Källa: Tax Justice Network, The Price of Offshore Revisited: Press Release och The Price of Offshore Revisited: Key Issues.)
Den härskande klassens inrättande av globalt styre med CFR och BIS i spetsen: Del 5 – Globala Pirater vs. Skatterättvisa
