Den franske filosofen och universalgeniet Paul Valéry sa en gång att ”Politik är konsten att hindra folk från att lägga sig i vad som angår dem.” Något som eliten lyckats mycket väl med även i våra låtsasdemokratier. För att vi ska kunna förstå eller ana oss till vad framtiden bär i sitt sköte måste vi titta på nuet och för att förstå nuet måste vi ha kunskap om vad som skett i det förflutna. Det här ställer informationssökaren på prov, och då särskilt den icke politiske korrekte forskaren, då denne vanligtvis är hänvisad till den så kallade ”undervisning” som erbjöds under skolåren, samt den ofta bristfälliga info som finns tillgänglig via den litteratur man hittar på biblioteken eller i bokhandeln.

Med internet fick vi tillgång till världens största informationsdatabas men även där uppstår ett problem. Som en fyndig person mycket riktigt påpekade: ”Fördelen med internet är att alla har tillgång till det, nackdelen med internet är att alla har tillgång till det.” Med andra ord: vem som helst kan lägga ut viktig och adekvat information, men vem som helst kan också lägga ut felaktig och nonsensaktig information. Om man till detta lägger det faktum att vem som helst också kan lägga ut korrekta fakta blandad med desinformation förstår vi att informationssökaren står inför en situation som kräver mer än att vederbörande bara kan läsa kritiskt, tolka objektivt och använda information.

Vederbörande måste dessutom, utöver att jämföra och undersöka olika typer av källor, kunna lära sig läsa mellan raderna och besitta en rejäl portion intuitiv fingertoppskänsla, samt vara utrustad med goda kunskaper inom psykologi, gruppdynamik och propaganda.

Personen måste också ha en tillräckligt god självkänsla för att kunna släppa rädslan för att inte passa in och kunna hantera de kopiösa mängder glåpord och hån som garanterat kommer att flöda från såväl politiskt korrekta medelsvenssons, som diverse kvackademiker och andra slumpteoretiker som anser sig vara förnuftets fanbärare.

Filosofen, läraren och författaren Vernon Howard visade att han hade förstått detta när han sa: ”De som inte vet vad det innebär att vara under psykisk hypnos är förmodligen redan fast under den.” Och att ”vi är slavar under allt som vi inte medvetet ser och vi frigörs genom medveten perception”.

Motelden från de som står under propagandans hypnos är ofta så intensiv att de allra flesta som börjat ana vad som pågått/pågår avstår från att ens försöka beröra saken. Andra blir frustrerade och går kanske in i psykisk sjukdom eller ett slags martyrskap och slutar ibland sina dagar med otaliga rättshaveristiska ronder i bagaget, vilket ju i kritikernas ögon bara bekräftar att de var ”knäppa i huvudet”.

Den moderna propagandans fader Edward Bernays, som var släkt med Sigmund Freud, utarbetade redan i början på 1900-talet olika tekniker för att påverka massornas tänkande och handlande. Bland annat fick han USA:s kvinnor att börja röka på uppdrag av George Hill, chefen för American Tobacco Company.

Redan 1917 använde president Woodrow Wilson The United States Committee on Public Information, en propaganda organisation under ledning av journalisten George Creel, som i sin tur anlitade Bernays för att ta fram strategier för hur man kunde påverka massorna och leda dem i ”önskvärd” riktning.

Bernays ansåg att allmänheten inte var att lita på och fruktade att de mycket lätt kunde rösta på ”fel” person eller vilja ”fel” saker om de inte styrdes från ovan. Han hade nära samarbete med journalisten Walter Lippman, en av elitens mest berömda propagandister och rådgivare till flera presidenter. Lippman ansåg att ”skocken av medborgare måste styras av en särskild klass” och att folk i allmänhet inte kunde dra egna slutsatser och komma fram till lösningar utan att vara styrda av en intellektuell elit. Därför var det nödvändigt att via propaganda ”tillverka samtycke” som Lippman uttryckte det i boken ”Public Opinion” 1922.

I boken ”Manufacturing Consent: The Political Economy of the Mass Media” (1988) av Edward S. Herman och Noam Chomsky, beskrev de hur massmedierna egentligen går företagens och politikernas ärenden:

”Massmediernai USA har ett högsta syfte: att stödja de intressen som regeringen och den privata sektorn har. I vårt samhälle ligger besluten om investeringar, produktion, distribution o.s.v hos ett relativt koncentrerat nätverk av större företag, koncerner och investerare. De äger media. De dominerar ekonomin, enligt lag och rent principiellt.”

Det här leder till att media i väst får en viktig uppgift att utföra åt makten, menar Chomsky, nämligen:

”Skapande av samtycke och av nödvändiga illusioner. Antingen skapa marginal-människor eller försätta dem i apati på något sätt.”

Och vidare:

”De kritiska rösterna i den politiska debatten håller uppe och förstärker dessa ramar genom att acceptera dem och rikta in sin kritik mot de ämnen som ryms innanför dem. De skulle aldrig släppas in i debatten om de inte tyst godkände dessa yttersta gränser, som består av uppfattningen att statens politik alltid präglas av godhet och välvilja.”

Föga överraskande har Chomsky fått utstå otaliga glåpord och direkt lögnaktiga beskyllningar från diverse kritiker hopplöst fast i konsensustransen.

Eftersom de flesta samhällen idag består av städer som är befolkade av löneslavar som huvudsakligen inhämtat och inhämtar sin information om världen via vanliga medier är det självklart att detta kommer att prägla hur de tänker och agerar. Under åtskilliga årtionden har eliten via sina propagandamaskiner hamrat in vad de anser vara ”rätt saker” för folk att tycka och konsumera.

Allmänheten har dresserats till att inte bara tänka på ett visst sätt, utan dessutom attackera de ”avfällingar” som ibland sticker ut hakan och påstår saker som går emot konsensus och ställer gamla ”självklara sanningar” på huvudet. Likt Pavlovs hundar kommer folk att reagera automatiskt och idiotförklara alla som hävdar att det finns en annan version av skeenden och som avsiktligt hållits borta från allmänhetens kännedom.

Jag tror dock att den stora majoriteten människor i djupet av sina hjärtan bär på samma längtan efter att njuta livets frukter: att umgås, uttrycka sin lekfullhet, sina drömmar, sin nyfikenhet och kreativitet. Mest av allt, att få vara sig själva, den de verkligen är. Den berömde psykoanalytikern C.G Jung talade om den viljan med hjälp av termen ”individuation”, det vill säga utvecklingen av en människa till en egen och självständig personlighet. Jung beskrev det som en psykologisk process vars mål är att utveckla den individuella personligheten i den riktning som just den personligheten är bäst ämnad för och att om det sker medvetet så ger den oss både ökad självkännedom och en större förståelse av de kollektiva normerna.

Författaren Lyall Watson skrev i boken ”Lifetide” om fenomenet m