Den danske filosofen Søren Kierkegaard skrev en gång att det finns två sätt att bli lurad på: Det ena är att tro på det som inte är sant; det andra är att vägra tro på det som är sant.1 Mellan år 2017 och 2018 skickades ett 20-tal förfalskade artiklar in till ett flertal ansedda vetenskapliga tidskrifter.2 Artiklarna avhandlade flera aktuella och ifrågasatta ämnen, bland annat postkolonial teori, identitetspolitik, queer, genus, fetma och sex.

Personerna bakom “studierna” var tre vänsterliberala debattörer: James Lindsay, författare och doktor i matematik, Peter Boghossian, filosof och pedagog samt Helen Pluckrose, författare och skribent. De var bekymrade över den våg av postmodernt flum och kritiska teorier* som spred sig i västvärlden och började ta över skolor, myndigheter och politik.

Men låt oss innan vi går vidare ta lite bakgrundshistorik.

Under 60-talet började modernismen ifrågasättas av franska akademiker som Jean-Francois Lyotard, Jacques Derrida och Michel Foucault. Deras teorier kom att kallas postmodernism och beskrevs som en dekonstruktion av det väst brukar ta för givet. De stora västerländska berättelserna om upplysning, kristendom och vetenskap var inte objektiva sanningar, ansåg de, utan snarare subjektiva berättelser upphöjda för att stärka våra berättelser på bekostnad av andras. Därför var de dåliga och måste nedmonteras.

Det här synsättet spred sig sedan vidare från Frankrike till Storbritannien och vidare till USA och resten av väst där de blomstrade fram till mitten av 1980- talet. I slutet av 80- och början av 90-talet följde sedan en andra postmodernistisk fas, den så kallade applicerade postmodernismen, som innebar att ett antal identitetsbaserade kritiska teorier fick mycket stort utrymme inom de akademiska institutionerna i västvärlden.

Tanken med Lindsays, Boghossians och Pluckroses bluffartiklar var att  undersöka om nonsens-uppsatser maskerade som seriösa artiklar om ämnen som marknadsfördes i kölvattnet av postmodernismen och Woke-vågen i väst skulle godkännas av de experter och erfarna forskare inom respektive ämnesområden som granskar artiklars kvalitet med fokus på vetenskaplighet, innehåll och språk, så kallad Peer review.

Enligt författarna så har en destruktiv kultur utvecklats där endast vissa slutsatser är tillåtna och där sociala klagomål går före objektiva sanningar, vilket lett till mer eller mindre skogstokiga företeelser på både skolor, myndigheter och inom politiken. Ett exempel är de så kallade Fat Studies, som utgår från att fetma inte är ett medicinskt negativt tillstånd, utan en social konstruktion skapad av smala för att förtrycka feta.

Gemensamt för dessa teorier är att man ser ett systematiskt förtryck i hela samhället och att det riktas mot enskilda identitetsgrupper. Den applicerade postmodernismen tar avstånd från stora sanningar och även individualism. Den bryter ner samhällsstrukturer och individuell identitet och hävdar gruppidentiteten som det viktiga. Individens värde beror helt på identifieringen med sin givna gruppidentitet.

Vita människor bär i egenskap av sin hudfärg en kollektiv skuld för den kolonialism som deras förfäder utövat. Icke-vita är per definition förtryckta, eftersom det enligt det här tankesättet existerar en strukturell rasism som utövas av vita i hela samhället.

Författarna till de påhittade studierna ville blottlägga vad de kallar ”Grievance studies”, kränkthetsstudier, som skapar motsättningar mellan grupper och förkastar rationalitet som varandes ett västerländskt påfund. Enligt detta  sätt att se på världen finns ingen objektiv vetenskap. Det vi kallar kunskap är i själva verket skapat av mäktiga, vita, heterosexuella män för att de ska kunna behålla sin makt över alla andra. En slags konspiration.

Hand i hand med detta går den så kallade cancelleringskulturen som bland annat innebär att forskare och andra kan få sparken eller frysas ut om de uttrycker “fel” åsikt. Den omtalade ”Twitterfiles-skandalen” 3 under pandemin som Elon Musk och ett antal journalister sedan avslöjat visade med skrämmande tydlighet detta. Martin Kuldorff, en svensk biostatistiker och professor i medicin är det senaste offret för dessa galenskaper.4

Dessutom ska studenter skyddas från åsikter eller upplevelser som på minsta vis upplevs provocerande. Skollitteratur får triggervarningar, ”säkra zoner” införs och lärare kan sparkas om de använder fel ord eller elever upplever sig kränkta av undervisningen.

Enskildas rätt att ”må bra” står över andras rätt att tala fritt och ha åsikter som skiljer sig från mittfåran och de som går emot “konsensus” i forskarvärlden riskerar frysas ut.

Den här helprilliga aktivismen sprids nu alltså på institutioner och universitet runtom i hela västvärlden. Något som hämmat vetenskapen och lett till att studenter inte lär sig hantera känslor och motsatta åsikter, utan hela tiden ska skyddas från åsikter som stör.

På Kings College i London så har man numera infört säkerhetspoliser vid studenternas sammankomster och politiska diskussioner så  att ingen  utsätts för ”påfrestande åsikter.” Den medicinska fakulteten vid Harvards universitet och juridiska vid Yales universitet erbjuder terapihundar som studenterna får klappa för att minska sin stress.5

Vi har alltså en situation på lärosätena där studenter lindas in i bomull för att slippa provocerande argument. Detta på institutioner som skulle främja kritiskt tänkande.

Lindsay, Boghossian och Pluckrose beskrev sitt avslöjande projekt som ett försök att öka medvetenheten om den skada som postmodernism och identitetspolitiskt baserat tänkande har på vetenskap och  akademin i stort. Artiklarna, varav flera publicerades, främjade medvetet absurda idéer eller moraliskt tvivelaktiga handlingar och mottogs entusiastiskt.

I uppsatsen “Statement of Retraction: Human reactions to rape culture and queer performativity at urban dog parks in Portland, Oregon” beskrev de exempelvis hur de observerat genitalierna på 10 000 hundar och våldtäktskulturen mellan dem. Sen drog de “slutsatsen” att män borde kunna tränas samma sätt som hundar för att bekämpa våldtäkt. Artikeln utsågs  till en av årets mest briljanta av ansedda Gender, Place & Culture.

En annan  artikel ”The conceptual penis as a social construct” handlade om hur mannens penis blir en meme som skadar och förstör klimatet. Den publicerades i tidskriften Cogent Social Science.

En tredje artikel “Our Struggle Is My Struggle: Solidarity Feminism as an Intersectional Reply to Neoliberal and Choice Feminism” var ett utdrag ur Adolf Hitlers ”Mein Kampf”, omskriven med ett intersektionellt språk, där man bytt ut ordet judar mot män. Den publicerades i Affilia, en tidskrift för genusstudier.

Lindsay och  Pluckrose skrev sedan den bästsäljande boken “Cynical theories – How activist scholarship made everything about race, gender and identity – and why this harms everybody” som utkom 2020. I den hävdar författarna att den politiskt liberala västvärlden är under attack av cyniska diskurser som tagit över stora delar av den västerländska akademin varifrån det destruktiva tankegodeset sedan spridits vidare till den övriga samhällskroppen och nu håller på underminerar demokratins själva fundament.

I boken listar de en rad saker som vi tar för givna i västvärlden:

Tron på arvet efter upplysningen,  på vetenskap, på liberalism som politiskt och ekonomiskt system. (modernismen) och på kristendomens övergripande historia, Med andra ord: allt det som i väst nu attackeras och håller på att brytas ner av sanningsrelativister som  förkunnar att den enda sanning som existerar är deras egen och att de som invänder är förnekare, oavsett om det handlar om klimat, könstillhörighet eller något annat.

Mycket av den galenskap som numera saluförs med hjälp av det PK-tänk som går under namnet Woke hämtar enligt Lindsay sitt ursprung i den italienske kommunisten Antonio Gramscis arbeten. Han föddes på Sardinien år 1897 och studerade filologi och filosofi i Turin innan han 1913 blev medlem i Socialistpartiet. Eftersom Gramsci ansåg att arbetarrörelsen var för reformistisk och alltför fackligt styrd agiterade han för uppror och för att arbetarna skulle ta makten över produktionen i fabrikerna.

Från 1919 och en bit in på 20-talet så kom Turin att domineras av masstrejker och fabriksockupationer. Gramsci  ansåg att arbetarklassens ”ställningskrig” borde övergå i anfallskrig och  tog rollen som revolutionär agitator och strateg. Han skrev artiklar i vänstertidningar och efter att ha fängslats av de italienska fascisterna på 20-talet författade Gramsci mellan 1929-32 en serie essäer och böcker som blev kända som “Fängelseanteckningar” och som skulle visa sig bli mycket inflytelserika.

Lindsay hävdar att den så kallade kulturmarxismen såg sin födelse i och med dessa verk och att den i sin tur gett upphov till det vi idag kallar identitetspolitik. Om man ska förstå dagens samhälle så måste man förstå Gramscis filosofi, menar Lindsay.6

Även om det inte var Gramsci som myntade det berömda uttrycket ”den långa marschen genom institutionerna” så var det ur hans tänkande kommunisten Rudi Dutschke hämtade näring när han formulerade det 1967.  Den långa marschen genom institutionerna blev i grund och botten en strategi för att man i praktiken skulle kunna omsätta Gramscis plan att skapa ett nytt alternativ som innebar att kommunismen skulle kunna erövra väst.

Eftersom de västerländska kulturernas ”kulturella hegemoni” hindrade kommunismen från att slå rot arbetade man fram en strategi som skulle riva isär alla stora kulturinstitutioner, framförallt religion, familj, utbildningsväsende, media och juridik.

Idén om hegemonin utarbetades delvis med Lenin som förebild. Lenin föresatte sig ju att bygga en kommunistisk utopi utifrån Karl Marx läror. Marx var en flitig student av Hegel, vars dialektik, läran om motsatsernas spel, han utvecklade i radikal riktning.

Marx beskrev en modell för progressiv utveckling med konflikten som det centrala: Samhällsutvecklingen sker genom en kamp mellan två fiendeläger och resulterar i en allt intensivare konflikt där den ena sidan till slut utplånas. Det här var något som inte bara gällde mänskligheten utan världen som sådan.

Med andra ord så sker all naturlig utveckling genom ett ”språng” då konflikten mellan två motsatser nått en viss nivå, som resulterar i den enas utplåning eller uppgång i den andra. För Marx och hans anhängare var alltså den kommunistiska revolutionen en naturlig del av samhällsutvecklingen.

Även om Marx inte var rik levde han aldrig något proletärliv, utan snarare som någon ur den övre medelklassen. Han framlevde sina studieår med ett frikostigt underhåll från pappa Heinrich och spenderade snabbt de pengar som kom in. Senare skulle vännen Engels hålla honom på fötter med hjälp av pengar från sin pappas industrier.

Men oavsett vad man anser om Marx i allmänhet och kommunismen i synnerhet fanns det utan tvekan poänger i vissa av hans analyser. Arbetarna på den tiden  jobbade ofta under orimliga förhållanden med oerhört långa pass och usla löner. Orättvisorna var många och det fanns en god mylla att hitta anhängare till de teorier som Marx saluförde.

När bolsjevikerna år 1913  firade 30-årsminnet av Marx död, skrev Lenin :

“Marx’ lära är allsmäktig, därför att den är sann. Den är helgjuten och harmonisk och ger människorna en enhetlig världsåskådning, som är oförsonlig gentemot all vidskepelse, all reaktion och allt försvar av det borgerliga förtrycket.” 7

Problemet var bara att så fort någon föresatte sig att omvandla Marx idéer i praktiken så  slutade det alltid med förföljelse av oliktänkande och med massmord.

Lenins och Stalins politik ledde till att de som levt under Tsarens feodalism istället fick leva under kommunismens förtryck. Folket gick med andra ord från ett slaveri till ett annat och tiotals miljoner skulle förtryckas och dödas under både Lenins och Stalins brutala regimer.8 Barnen indoktrinerades i tidig ålder. Det var bara kommunistpartiets åsikter som tilläts och dissidenter både förföljdes och mördades.

När Mao tog makten i Kina 1948 föresatte  sig även han att till varje pris förverkliga det kommunistiska projektet. Som en konsekvens skulle tiotals miljoner förslavas och få sätta livet till även där, antingen direkt eller indirekt. Exakt hur många som dog är omöjligt att veta men seriösa bedömare talar om 40-70 miljoner.9 Det sammanlagda antalet döda under kommunismen  på 1900-talet uppges till ca 100 miljoner döda.10

Så hur ska vi förstå att så många fortfarande klänger sig fast vid denna ideologi och att de dessutom “vidareutvecklat” den till att inte bara handla om klass, utan även ras, kön, klimat och Gud vet allt som nu ätit sig in i snart sagt hela västvärlden?

I boken ”The Coddling of the American Mind” beskriver yttrandefrihetsjuristen Greg Lukianoff och socialpsykologen Jonathan Haidt den epidemi av lättkränkthet och motstånd mot yttrandefrihet som sprids bland universiteten i väst. Det är inte bara ett akademiskt problem förklarar de, skulden till det här eländet ligger till stor del hos överbeskyddande föräldrar. Huvudansvaret vilar dock på de krafter som vill hindra andra från att tala.

Ett skrämmande exempel var ett våldsamt upplopp som utspelade sig vid Berkeley University 2017. Strax efter att Trump vunnit presidentvalet var Milo Yiannopoulos, en kontroversiell debattör och Trumpanhängare inbjuden att hålla tal på universitetet. Det ledde till att 100 elever skrev under ett upprop för att stoppa föreläsningen. Då det misslyckades samlades de utanför lokalen för att hindra Yiannopoulos och publik att gå in.

Ett gäng våldsbenägna vänsterextremister gick därefter till attack med både stenar och Molotovcocktails och efter att ha misshandlat åhörare och orsakat skador för 4,5 miljoner kronor  lyckades de få föreläsningen inställd. Haidt beskriver dem som säkerhetsfanatiker, vilket beror på att deras föräldrar, som haft mer tid och råd än någon föräldrageneration, aldrig vågat släppa dem ur sikte, utan ständigt övervakat, servat och daltat dem.

Det är så man enligt Haidt måste förstå företeelser vid amerikanska universitet som för en normal människa framstår som helt vansinniga. Till dessa hör det ovan skedda men också  kraven på säkra rum, (safe spaces), där studenter kan leka med teddybjörnar och skyddas mot obehagliga åsikter. Det är även så vi måste förstå trams som  ”triggervarningar” på kurslitteratur som kan innehålla idéer som studenter kan anse farliga eller upprörande.

Haidt berättar dessutom att dessa överbeskyddade ungdomar, i USA, liksom i Sverige, lättare och oftare blir psykiskt sjuka än sina äldre föregångare. Om man inte fått lära sig att tåla motgångar blir man helt enkelt lättare sjuk när de uppstår. Sverige ligger, föga förvånande, bland de högsta i Europa vad gäller förskrivning av antidepressiv medicinering.

I boken ”Lyckliga i paradiset” hävdar psykiatriprofessorn Christian Rück att mycket av det lidande som tillhör livet numera diagnosticeras som onormalt. Psykiatrikern David Eberhard är inne på samma linje. Ungdomar och vuxna av idag kan ibland reagera som barn när de stöter på motgångar och åsikter de ogillar.

En annan faktor som spelar in vad gäller exempelvis fanatiska aktivister är att vi i Sverige levt så skyddat och vänt oss bort helt ifrån andliga värden varpå ett tomrum uppstått som många försöker fylla genom just aktivism. Eftersom aktivisterna upplever sig kämpa för det goda, eller till och med för att rädda världen, blir varje opponent en “ond” fiende.

Därför kan nästan vad som helst ursäktas, inklusive förstörelse av konst,  hindrande av flygplan som ska landa, eller av bilister och ambulanförare som ska fram i trafik. Ändamålen helgar medlen, eftersom de “goda” ju “kämpar för allas vår överlevnad”.

Fanatiker ser aldrig motsägelser i det de gör. Det är därför som de ena dagen kan kritisera det vita patriarkatet för att nästa dag marschera sida vid sida på gatorna med människor som inte respekterar vare sig jämlikhet, demokrati eller yttrandefrihet om det innebär att deras egna heliga läror ifrågasätts.

Och så här håller det på, år ut och år in i en värld där de största bristvarorna inte tycks vara vare sig mat eller vatten, utan snarare självkänsla och självinsikt.

Det är förvisso  inget konstigt i att människor känner ett visst motstånd att rannsaka sig själva eftersom det kan vara förenat med ett visst obehag. Men priset blir ofta högt när personer i maktposition eller stora grupper med inflytande vägrar att göra det. Masspsykosen och våldet är sällan långt borta. Vare sig vi pratar om högerextrema eller vänsterextrema grupper. De är bara olika sidor av samma dialektiska missfoster.

Så hur ska man nå fram till dessa människor?

Lätt är det inte.

Som författaren Thomas Pynchon mycket riktigt skrev en gång så finns det inget artigt sätt att tala om för folk att de har byggt hela sitt liv på en lögn.

Den holländske psykoanalytikern Joost A.M Merloo, i sin tur, skrev:

”Om det inte finns någon fri konversation ackumuleras mänsklig aggression … Om människan inte kan lösa sina vardagliga spänningar genom ord, kommer de arkaiska primitiva kraven inom henne växa … Världen faller offer för ackumulerade tvångstankar och till slut bryter kollektiv galenskap igenom. Låt oss tala nu, så att vi inte blir galna djur.11

Michael Delavante, Den långa marschen genom idiotierna

 

Källor:

  1. Søren Kierkegaard. Man kan jo bedrages paa mange Maader; man kan bedrages ved at troe det Usande, men man bedrages dog vel ogsaa ved ikke at troe det Sande;’ (Kjerlighedens Gjerninger, SKS vol.9 Gad & Søren Kierkegaard Forskningscentret 2004 [1847], p.13)” Se även: Søren Kierkegaard , Works of Love, 1962 Harper Perennial, p.23)

2. Helen Pluckrose, The Rise and Whys of Grievance Studies., https://www.youtube.com/watch?v=wJwCGBhwYBo Se även:  James Warney, Grievance Studies exposes college corruption with hoax papers,  The Washington Times, 3 October, 2018. Samt:

https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/0966369X.2018.1475346?journalCode=cgpc20

https://www.skeptic.com/downloads/conceptual-penis/23311886.2017.1330439.pdf

https://drive.google.com/file/d/18DoO44m2G5tvJcQaMdau6d8CSrdKDRBf/view

3.Twitter Files: What they are and why they matter, By ’Censorship Industrial Complex’: Twitter Files Journalist Michael Shellenberger Issues Dire Warning, https://www.youtube.com/watch?v=tmDtfL_rYZg&ab_channel=ForbesBreakingNews

4. Martin Kulldorff: Fired by Harvard for getting Covid right, https://www.youtube.com/watch?v=OouDv90Tj8g&ab_channel=UnHerd

5. Håll världen på avstånd, Brendan O´Neill, Tema, 2018,  https://www.axess.se/artiklar/hall-varlden-pa-avstand

6. Antonio Gramsci, Cultural Marxism, Woke and Leninism 4.0. The New Discourses, https://newdiscourses.com/2021/01/antonio-gramsci-cultural-marxism-wokeness-leninism/

7. V.I. LeninMarxismens tre källor och tre beståndsdelar 1913, https://www.marxists.org/svenska/lenin/1913/03.htm

8. R. J. Rummel, Lethal Politics: Soviet Genocides and Mass Murders Since 1917, Taylor & Francis Group.

9.The legacy of Mao Zedong is Mass Murder, heritage.org, Lee Edwards, Feb 2, 2010. https://www.heritage.org/asia/commentary/the-legacy-mao-zedong-mass-murder Se även: Frank Dikötter, “Mao’s Great Famine: The history ocf Chinas most devasting cathastrophe 1958-62, Bloomsbury Publishing, 2010, (sid. Xii, 333) Samt: Jon Halliday, Jung Chang, Mao: The Untod Story, Vintage books, 2007, (sid.3-761)

10. Stéphane Courtois, ‎ Mark Kramer, The Black Book of Communism: Crimes, Terror, Repression, 1999, Harvard University Press, (sidan 15) Se även: Ken Pope: ”Communist ideology has caused the death of 100 million people worldwide” 21/04/2023, https://www.uspceu.com/en/press-room/new/pope-communist-ideology-caused-death-million-people-worldwide

11. Joost A. M. Meerloo, ”Conversation and Communication”, International Universities Press, 1952, (sidan 239)

*Kritisk teori är en marxistiskt inspirerad rörelse inom social och politisk filosofi som  förknippas med Frankfurtskolan. Genom att utgå från Marx och Freuds teorier så hävdar kritiska teoretiker att filosofins primära mål är att förstå sociala strukturer.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här