Elektromagnetisk terapi och frekvensmedicin

Utifrån de kunskaper som man haft inom fysik har det självfallet varit stimulerande för många forskare att använda sig av olika former av strålning också inom medicinen. Inom dagens skolmedicin är ju ett av de flitigast använda diagnosmetoderna en frekvensmetod, nämligen röntgen-strålning. Det var utifrån de tidiga försöken runt förra sekelskiftet som makarna Curie kom fram till att vissa grundämnen avger strålning som kan penetrera materia. Återigen ett försök som visar på att det mesta av atomens inre är tomrum. Haken var bara den att de frekvenser det här rör sig om är så pass energistarka att de växelverkar med elektronerna så kraftfullt att de helt sliter ut dem från sina banor och vi får en joniserande strålning som skapar en mängd med fria radikaler. Inte desto mindre har man fortsatt använda sig av röntgen också som behandlingsmetod mot tumörsjukdomar. Här är principen att de kraftfulla energierna ska skada de sjuka cellerna mer än de friska, och man får också som resultat att tumören minskar i storlek – men det blir också biverkningar med brännskador hos de angränsande friska cellerna. Samtidigt som överlevande delar av tumören – cancerceller och mikroorganismer snart kan återta sin verksamhet. Trots att de stora förhoppningarna på metoden därmed grusades och att det mesta tyder på att behandlingsframgångarna på hela organismen närmast varit negativa – så har metoden kvarlevt. Vanans makt – och pengarnas – är stor.

Likadant har man inom skolmedicinen tagit i bruk andra frekvens – resonans tillämpningar som man kommit fram till som ultraljuds-undersökningar och magnetröntgen. I det senare fallet bygger det på att man lägger på ett oscillerande magnetfält utöver det jordmagnetiska fältet men i 90° vinkel mot detsamma. När man så uppnår resonans med laddade partiklar kommer dessa att ta upp mer energi. Energi som de sedan avger genom atalla till lägre atombanor. Den avgivna energin kan sedan fångas in och mätas upp och återges på en bildskärm , där man också får en möjlighet att skikta bilderna så att man får möjlighet till en tredimensionell uppfattning.

Enkelt sammanfattat har således skolmedicinen flera tillämpningar på frekvens och resonans-verkan och använt dessa framförallt som hjälpmedel för att ställa diagnos. Däremot har man inte ansträngt sig för att utveckla metoder där man använder sig av fenomenet för att hjälpa patienten att bli frisk. En ofta återkommande kommentar är att fysikerna ofta kan för lite om biologi, medan läkarna å andra sidan kan för lite fysik för att förstå vilken potential som öppnat sig med upptäckten av kvantfysiken. Dessutom finns den stora kemiskt inriktade läkemedelsindustrin med i spelet och de vill inte se några konkurrenter utan eftersträvar ett monopol på både ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.Därför återupprepas den gamla vanliga visan med de sanna pionjärerna. De som gått i bräschen för att dra nytta av atomfysiken också inom medicinen är knappast de som befinner sig i forskaretablissemangets centrum utan de med oftast stort intresse för patientens väl och ve.

I sin bok Virtual Medicine har författaren Keith Scott Mumby gjort en grundlig genomgång av den osynliga medicinens – frekvensmedicinens – stora potential. Mycket material till den här artikeln har hämtats från Mumbys bok.

Paracelsus
Redan på medeltiden föreslog en av dåtidens framstående läkare, Paracelsus (hans riktiga namn var Theophrastus Philippus Bombastus von Hohenheim) att hälsan var avhängig en kosmisk substans (det skulle idag kunna översättas som svaga bio-energi fält) som han kallade archea. Hans metoder gick ut på att dra ut dåliga substanser eller negativ energi. Han skrev också om jordmagnetism och föreslog att den hade mycket stor påverkan på våra liv.

Anton Mesmer
En annan av de europeiska föregångarna var Anton Mesmer som föddes 1734. Han utmanade dåtidens etablissemang genom att utföra energi healing genom att låta rätt frekvenser strömma ut genom händerna för att överföras till den sjuke. Han kallade sin förmåga för animal magnetism. I sin bok om denna upptäckt så utarbetade han 27 principer av vilka några var:
1. Det finns en ömsesidig påverkan mellan himlakropparna, jorden och den mänskliga organismen.
2. Det som förenar dessa är ett medium som finns överallt och som kan genomtränga kropparna. Det är oerhört litet och det är av sin natur i stånd att motta, utsända och kommunicera all information om händelser.
3 Den ömsesidiga växelverkan lyder under naturlagar som ännu inte är kända.
4. Den levande organismen känner av de olika effekterna av detta medium; genom att det direkt påverkar nervsystemet.

Mesmer fick som behandlandeterapeut ett mycket gott rykte och skaran av patienter blev stor. Däremot fick han flera efterföljare som inte alls nådde samma standard och begreppet mesmerism står därför för en mysticism – en form av hokus pokus. Det ska inte blandas samman med Mesmers originalarbeten.

Amerikanska pionjärer
Under nittonhundratalet skulle många ta upp tråden – Nu började också den moderna atomfysiken utvecklas och begreppen elektricitet och vågrörelser var kända. Under 1920- och 30-talen studerade amerikanarna Harold Saxton Burr och Leonard Ravitz energifälten först runt träd sedan också människor. Man kunde hos människor se att deras känslostatus påverkade fältstyrkan. Den elektriska spänningen var stor när hon mådde bra men kunde falla när hon kände sig nedslagen. ”Framtidens psykiatriker kommer att kunna mäta intensiteten i svårmod, ångest och kärlek elektriskt med millivolt som måttstock.” Man kunde också uppmäta potentialskillnader strax före ägglossning, vid sårläkning och från de som bar på elakartade sjukdomar.

Royal Raymond Rife
Från USA kom också Royal Raymond Rife (1888- 1971). Han var intresserad av mikrobiologi och nya landvinningar inom instrumentteknik. Med utomordentlig skaparkraft utvecklade han under 1920-talet ett nytt mikroskop. Hans mikroskop var en skapelse långt före sin tid. Ungefär samtidigt med hans mikroskop, där man kunde studera objektet under dynamiska förhållanden, hade man på annat håll börjat utveckla elektronmikroskopet. Därför blev det avslag på hans begäran från en Rockefellerstiftelse om hjälp med att vidareutveckla och marknadsföra mikroskopet.

Men Rife fortsatte att använda sig av mikroskopet. Med hjälp mikroskopet kunde han i blodet från patienterna se stora skillnader vid svåra kroniska sjukdomstillstånd, jämfört med den blodbild som friska individer uppvisade. Han fann att exempelvis cancer var åtföljd av mikrober. Rife använde sig av olika frekvenser på den elektromagnetiska strålning han gav mikroberna briserade i blodet när de utsattes för dessa specifika frekvenser. Därmed utvecklade han ett samarbete med flera läkare där hans nya frekvensteknik kom till användning för att – ibland – åstadkomma uppseendeväckande fina resultat med svårt sjuka cancerpatienter. Men Rife råkade leva i en tid som ännu inte var mogen och samtidigt hade läkemedelskartellerna alltmer börjat få monopol på de sjuka patienterna – så de framgångar man uppnådde på klinikerna i Kalifornien skulle inte få någon spridning.

Albert Abrams
Albert Abrams var neurolog från USA förra sekelskiftet. Han hade fått en del av sin läkarutbildning i Europa i Heidelberg. En speciell händelse inträffade i undersökningsrummet när Abrams med lätta rytmiska knackningar mot patientens kropp lyssnade på resonansljudet. Plötsligt försvagades resonanstonen. Vid upprepade försök noterade Abrams att detta skede samtidigt som man satte på strömmen till en röntgenapparat som stod intill. Dessutom lade Abrams märke till att den svaga resonansen bara uppträdde när patienten låg i öst-västlig riktning. Samma sak inträffade när Abrams senare undersökte patienter med cancer och tuberkulos. Han noterade att fenomenet också kunde inträffa hos fullt friska personer men då krävdes att de var i kontakt med sjukdomsprover. Ja, det räckte att de var uppkopplade till prover från cancersjuka medelst en ledningstråd. Dessa egendomligheter skulle i kombination med Abrams skarpsinne bli upptakten till en rad med försök som i sin tur skulle leda till uppfinningar från Abrams sida. Han tillverkade först ett instrument som han kallade för reflexofon för att kunna mäta och kvantifiera styrkan på den sällsamma resonanstonen. Senare skulle han tillsammans med radioingenjören Samuel Hoffman utveckla en apparatur, Oscilloclast, med vilken man hade för avsikt att också sända tillbaka en frekvens till patienten som skulle utsläcka den ton som hängde samman med sjukdomen.

Då samtidigt Abrams undervisade vid Stanforduniversitetet i Kalifornien så framförde han sina rön för kollegor och studenter. Men detta var mycket för den dåvarande skolmedicinen. När han 1922 dessutom berättade att han använt sina instrument för att diagnostisera patienter per telefon så blev han angripen och förlöjligad. Han blev snabbt förklarad som en kvacksalvare av den medicinska pressen. Men det fanns de som var intresserade av Abrams uppfinning och flera kunde verifiera hans resultat och man började benämna terapin som radioni. Tyvärr var det ett antal personer som började utöva metoden utan att ha erforderlig kompetens och då fick motståndet ännu mer vatten på sin kvarn. Metoden skulle råka i vanrykte och det skulle dröja åtskilliga årtionden, åtminstone i väst, innan man på nytt närmade sig resonans- medicinen.

Brian Josephson – SQUID
Skulle vi välja ut ytterligare en amerikansk pionjär så blir det Brian Josephson, som för övrigt fick dela Nobelpriset i fysik 1973. Han fick priset för den s.k. Josephsoneffekten – den att elektroner kan uppträda också som vågor och därmed penetrera materia. Denna effekt har tagits till vara i en apparatur kallad SQUID (Super-Conducting Quantum Interference Device). I kortheten så består Squid av ett flertal ingångar där det bioelektriska fältet detekteras och uppmäts med hjälp av den ovannämnda Josephsoneffekten. För att åstadkomma detta måste delar av apparaturen inneslutas i flytande helium, vilket gör den extremt känslig för magnetfält – just de svaga sådana som avges av levande vävnader och organ. Apparaturen som utvecklades av John Zimmermann och David Cohen kom först att användas för att mäta hjärtats magnetiska fält och detta uppnådde man på fem meters avstånd från organet ifråga. Ännu mer användning har den fått för att uppmäta de hundradelen så svaga magnetiska fälten som hjärnan avger. Man kan på så vis upprätta ett MEG (magneto-encefalogram) som ger en mycket större detaljrikedom än det gängse EEG. Den tillämpning av SQUID-MEG som den grekiska forskarduon Anninos och Tsagas fått med bland annat Parkinsonpatienter är glädjande framgångsrik (Se 2000-Talets Vetenskap nr3-2001 sid 7-8).

Ryssland och Sovjet – ett eldorado för biofysik
I Ryssland och Sovjet-unionen har man haft vidgade vetenskapliga vyer och där hade inte heller någon läkemedelsindustri samma destruktiva inflytande på ny forskning.

Georges Lakhovsky
Därför har många värdefulla bidrag till forskning om biofysik kommit därifrån. Georges Lakhovsky (1869-1942) kommer från Ryssland även om han senare flyttade och var verksam i Frankrike. I sin bok ”Livets hemlighet” utvecklade han många tankegångar om hur viktig det var att förstå sig på de olika geologiska cykler som existerar och hur de påverkar oss. Han kunde med egna experiment påvisa att markanta ökningar i solfläcksaktiviteten uppträdde samtidigt med magnetiska störningar på jorden och förekomsten av norrsken. Han fann också att det fanns en korrelation mellan sols fläckar och bra årgångar på viner.

Lakhovsky var speciellt intresserad av cancer, trots att sjukdomen då var mindre frekvent. Han ansåg att odlingsjordarnas beskaffenhet hade betydelse för sjukdomens uppkomst. Han ansåg lerjordar vara farliga medan kalk- och sandjordar var bättre. Han förutsåg också att det en dag skulle bli möjligt att kunna se projektioner av tumören på en bildskärm på grund av dess avvikande energiomsättning. Detta är idag en realitet.

Lakhovskys basprincip var att allt levande avger strålning. Han jämförde cellen med dess cytoplasma, innermembran och organeller med en elektriskt oscillerande krets. Detta då cellen har egenskaper som kapacitans och induktans. Därför skulle cellen i princip också kunna fungera som en radio-sändare och mottagare. Ett av Lakhovskys geniala försök gick ut på att forma en ledande koppartråd som en cirkel med 30 cm diameter, dock utan att sluta densamma helt. I denna ledare inducerades pga den kosmiska strålningen och jordens rotation en svag elektrisk ström som i sin tur gerupphov till ett svagt magnetfält, främst inuti cirkeln. Genom att placera denna kopparcirkel över sjuka krukväxter kunde han få dem att tillfriskna.

Lakhovskys genialitet fick också sin tillämpning för sjuka människor. Hans Multipla Våg Oscillator skapade ett fält där varje cell kunde finna sin egen resonansfrekvens. Hans uppfinning kom till användning på sjukhus och där bekräftades hans teorier, där de entusiastiska läkarna kunde notera flera positiva fall.

Alexander Gurvitsj
Alexander Gurvitsj var också en rysk vetenskapsman som undersökte biologiska fenomen. Hans försök med lökar är berömt. Två lökar som fick växa separat i två åtskilda bägare påverkade ändå varandra. Påverkan var dock beroende på materialet i bägarna. Var det vanligt glas blev den ömsesidiga växelverkan mycket svag medan kvartsglas gjorde att lökarna synkroniserade sin tillväxt. Utifrån sina försök som påbörjades på 1920-talet postulerade Gurvitsj att levande biologiskt material har förmåga att utsända elektromagnetisk strålning: Biofotoner.

Semion Kirlian
Mycket mer känd och också från Ryssland var teknikern Semion Kirlian. När han 1939 höll på att reparera sjukhusutrustning gjorde han en märklig iakttagelse. Vad han noterat var att om en hög spänning läggs på biologiskt material och detta samtidigt ligger på en fotografisk film så uppstår på filmen ett mycket märkligt mönster. Förutom att det biologiska materialet, exempelvis ett löv eller en hand, återges på filmen så utstrålar från detsamma ett mycket säreget mönster, såsom en aura. Semion kom tillsammans med sin hustru att utveckla vad som blivit känt som Kirlianfotografering.

Förklaringen till fenomenet torde inte vara så speciell. När den uppladdade platta på vilket föremålet läggs laddas ur genom direktkontakt så hoppar elektroner från plattan till föremålet och i ett tunt luftskikt runt föremålet joniseras atomerna, vilka i sin tur påverkar den fotografiska filmen. Det som emellertid är intressant är att notera att vid det fortsatta forskandet runt Kirlianfotografering så kunde man påvisa att flera faktorer påverkade bildens utseende. Dit hörde de förhandenvarande atmosfäriska förhållandena, solfläcksaktiviteten etc. men också kunde sinnesstämningen hos försökspersonen påverka strålbilden. Intressant var också den upptäckt som gjordes 1953 att strålningen var extra koncentrerad när den utgick från akupunkturpunkterna. Ett annat speciellt fenomen kan iakttas vid Kirlianfotografering av exempelvis löv. Har en del av lövet avlägsnats så återges ändå ett strålmönster som om den saknade delen funnits med. Man har också vid fotografering av en healers händer när han samtidigt varit i närheten av en patient kunnat se mycket förstärkta strålmönster utgående från healerns fingrar i riktning mot det sjuka organet på patienten.

Tyvärr har kirlianfotografering fått till delar ett dåligt rykte då det använts i tid och otid vid mässor och andra sociala evenemang där man okritiskt påstått att det ger en bild av auran hos den fotograferade. Uttolkningen av bilder är inte helt enkel då som tidigare nämnts flera faktorer kan inverka och risken för artefakter är stor.

SCENAR
Från Sovjet följer vi också upp med en tillämpning av frekvensmedicin där det noggranna vetenskapliga arbetet verkligen höll hög standard. 1986 så nådde ett drygt 20-årigt, dittills hemligt forskningsarbete offentlighetens ljus. Produkten SCENAR offentliggjordes. SCENAR är en förkortning av Self Controlled Energo-Neuro-Adaptive Regulation. Fritt översatt: En självkontrollerad reglering genom anpassning av energi- och nervsystemen.

I en liten drygt tändsticksaskstor elektronisk apparatur har man byggt såväl diagnostiska som terapeutiska frekvenser. Efter att lagt på en yttre spänning drar man apparaten över huden på användaren. Apparaturen mottar då signaler från biofälten. Är dessa normala händer ingenting, men kommer man till ett stört område där frekvenserna uppvisar en avvikelse svarar en indikatorlampa med att lysa. Då stryker man med apparaten över det aktuella området, där den sänder tillbaka ommodulerade rättande resonansfrekvenser. Det gör den genom att sända ut olika signaler – det finns inte två på varandra följande signaler som är identiska. Sålunda upprättar den ett återkopplingssystem som ytterst påverkar nervsystemet. Den går via vägen att använda sig av hjärnans egen stimulering av produktion av neuropeptider som i sin tur påverkar cellerna. Detta tillåter kroppen att själv välja den uppsättning av neuropeptider som bäst passar in.

Tio år senare kunde professor Jakor Revemko meddela att SCENAR-apparaten använts till mängder med åkommor från att defibrillera hjärtat till att behandla sportskador. Från att behandla ryggsmärtor till irriterad tjocktarm. Men den ursprungliga forskningsambitionen hade varit en helt annan. Man ville ge medicinsk assistans åt de kosmonauter som skulle vara uppe på långvariga uppdrag i rymden. Då var det nödvändigt för dem att ha med sig medicin för att avhjälpa olika sjukdomstillstånd. Gängse piller hade varit besvärligt ur två synpunkter. Dels att ha med sig så mycket att detkunde svara upp mot alla de sjukdomar de kunde drabbas av. Det andra, kanske viktigare, problemet var att då skulle man behöva medföra stora mängder vatten. I den kretsloppsstrategi som man använde för rymdfarkoster så får det inte uppstå något avfall och den dagliga urinen kunde man inte bara ersätta med nytt färskvatten – utan man var tvungen att – efter rening – återanvända vatteninnehållet i urinen. Men skulle man ta medicin så är det oerhört svårt att rena de medicinrester som följer med urinen. Därför kom man fram till att det vore bäst att använda sig av frekvensmedicin.

Den kliniska användningen har varit omfattande och säkerhetsaspekterna är noga utredda. I en sammanställning som omfattar cirka 50000 patienter och med 3000 deltagande läkare så har man vid följande obalanser vid olika organtyper uppnått full effektivitet dvs botande:

Cirkulationen Andningen Matsmältningsapparaten Köns- och urinorganen Muskler-skelett Hörsel Ögonproblem Mun,käke, salivkörtlar

82% 84% 93% 89% 79% 82% 93% 91%

Enligt författaren Scott-Mumby så är SCENAR det mest effektiva hjälpmedlet vid infertilitet, impotens och frigiditet. Vad som också frapperar är att efter 20 års utvärdering så är det en så gott som hel biverkningsfri metod.

Tyska pionjärer
I Tyskland har det av tradition också funnits flera som velat utvecklamöjligheterna att använda sig av magnetfält och elektriska frekvenser inom medicinen.

Reinhold Voll
Reinhold Voll var ursprungligen arkitekt men med flera andra stora intresseområden, bland annat medicin. När han i mitten på 1900-talet fick cancer i urinblåsan vägrade han acceptera det skolmedicinska synsättet att det var en kronisk sjukdom med bara en möjlig utgång. Istället sökte han sig akupunkturbehandling. Tack vare den – men trots att han fick ha kateter för att urinera – så fick han 20 år på sig att kunna arbeta med apparaturutveckling där man tog tillvara erfarenheterna från akupunkturen. Voll fann bland annat att motståndet i omedelbar närhet av akupunkturpunkterna var nedsatt till ca 95 000 ohm medan den omgivande huden när den var torr hade ett motstånd på över miljoner ohm.

Genom att mäta motståndet över akupunkturpunkterna kunde också Voll konstatera att det fanns fler punkter och också att det klassiska meridiansystemet kunde förfinas. I Volls system så erhöll man inte mindre än 20 meridianer där dessa också hade motsvarande avläggare till fingrar och tår. Voll utarbetade därmed ett system där man med mätetalen för resistansen över akupunkturpunkterna kunde avgöra om hur pass långt framskriden obalans patienten hade för olika organsystem och hur man skulle åstadkomma förändringar genom akupunktur. Systemet kom att kallas för EAV; Elektroakupunktur efter Voll. Med Volls system kunde man också prova ut rätt homeopatiskt medel till patienterna.

Volls arbeten skulle sedan följas av en vidareutveckling både i Tyskland och internationellt med olika typer av instrument. I Tyskland utvecklade under 1970-talet Helmut Schimmel Vegatestet där resonansfenomenet togs i bruk.

Morell – Rasche
Parallellt med Vegatestet utvecklade läkaren Franz Morell i samarbete med sin svärson Erich Rasche, som var elektronikingenjör, en utrustning som de kallade för MORA (Mo från Morell och Ra från Rasche).

Utgångspunkten var att man vill ha en färdig apparatur som kunde mäta cellernas egna frekvenser och där man också hade inprogrammerat den specifika resonansfrekvens som man läst av från olika homeopatisk preparat. Detta för att kunna avläsa sjukliga förändringar i kroppens frekvenser och kunna avgöra vilken specifik homeopatisk frekvens man skulle sända tillbaka. men det skulle dröja till ett årtionde senare innan idén med MORA kunde förverkligas fullt ut. Då hade nämligen datorerna börjat göra sitt intåg och det var möjligt att koda och spara informationen från såväl kroppens signaler som från olika preparat på ett ändamålsenligt sätt. I den fortsättning där man också fick hjälp av biofysikern Ludger Meersmann har man byggt på principen att behandla genom att förstärka och återsända de signaler som kroppen har när den är frisk. När det gäller den som är sjuk så tar man upp dess signaler och inverterar dem, dvs släcker ut dem. Det är för övrigt enligt samma princip som man försöker bygga tysta bilkupéer på Chalmers. Ljudet, dvs vågrörelsen från motorn får tolkas i en mottagare som sedan sänder ut samma ljud med en våglängdsförskjutning på en halv våglängd. Då tar vågorna ut varandra – och det blir tyst.

Bicom – bioresonans
Därmed är inte steget särskilt långt till dagens mest framgångsrika tyska variant av frekvensmedicin och Bicom Bioresonans. I Tyskland har den fått flera tusen användare och vid regelbundna konferenser utbyter användarna erfarenheter om vilket stort verksamhetsfält man kan använda den till. I 2000-Talets Vetenskap har tidigare ( Nr 1-1998) Lars Nemeth i Malmö klarlagt principerna bakom Bicom och vilken potential den har – inte minst för att avhjälpa mängder med sjukdomsbilder som är kopplade till allergier.

I tidigare nummer har vi också i 2000-Talets Vetenskap redogjort för den terapimodell där man via elslingor i en madrass inducerat ett magnetfält som i sin tur inducerar ett ökat flöde över cellmembranet. Nr 3-1997. I artikeln: Magnetterapi – i modern vetenskaplig form; (den artikeln finns i sin helhet att hämta på www.2000taletsvetenskap.nu) redogörs för forskningen bakom madrassen. Det mesta arbetet bakom madrassens alternerande magnetfält har utförts av Gerhard Fischer och har blivit en framgång ur terapisynpunkt. För svenskt vidkommande har vår försiktiga inställning till nyheter förhindrat en större succé – men ändock förtäljs det oss att Susanne Ljungskog, guldcyklist, regelbundet återhämtar sig på madrassen vid etapplopp och träning.

Fritz Popp
Den tyska traditionen när det gäller växelverkan mellan biologiskt material och strålningsfenomen har också ett stort namn i pionjären Fritz Popp vid universitetet i Heidelberg. Fritz Popp har medelst specialkonstruerad mätutrustning kunnat uppmäta de svaga elektro-magnetiska fält som avges från levande varelser. Han har gett dem namnet UPE; Ultrasvag Foton Emission. De speciella egenskaper som biologiskt liv har, anser Fritz Popp, är att det har enförmåga att sända ut koherent strålning, dvs att fotonerna, vågpaketen sänds ut samtidigt och där deras vågtoppar ligger i fas med varandra, dvs en laser-effekt. All den forskning som gruppen runt Fritz Popp utfört skulle vara en guldgruva för en långt större förståelse för hur livet och cellerna faktiskt använder sig av elektromagnetisk strålning för att på avstånd kunna kommunicera med varandra.

Nordiska pionjärer
Till gruppen frekvensmedicin måste också räknas ett antal pionjärer från Norden som med sina tillämpningar hjälpt många patienter med kroniska sjukdomar. Från Finland kommer elektroterapeuten Reijo Mäkelä, som via arbete och studier i Australien använder sig av en elektrisk utgångspunkt när han diagnostiserar och behandlar sina patienter. Reijo Mäkeläs egna synpunkter inom fältet är mycket intressant läsning och hur han betonar hur viktig funktionen hos sköldkörteln är.

Ivar Troeng har under många år med envishet och entusiasm fört fram vilken potential magnetterapi kan ha – inte minst för att underlätta vid sårläkning, där den också i stor utsträckning används speciellt inom veterinärmedicin.

En gammal asiatisk behandlingsmetod är moxabränning. Förmodligen är det ljus som uppstår när moxaväxten glöder som innehåller vissa specifika frekvenser bland annat våglängden 637 nm, som direkt kan påverka akupunkturpunkterna. Den kunskapen förde Stefan Tomac till Sverige och utvecklade i form av artificiell ljusframställning som kunde användes till patienten. Billy Henriksson insåg också potentialen och vidareutvecklade vågformen. Rolf Thiberg har sedan gått vidare och försöker marknadsföra idéerna med arbetsnamnet Biolight. (Se 2000-Talets Vetenskap nr 2- 2000).

Med en mycket närliggande frekvens har Tony van der Valk arbetat. Genom att låta ljus passera en speciellt färgad skiva får man fram den resonansfrekvens som får syreatomens elektroner att excitera till en yttre bana – man beskriver det som energinivån singlettsyre. När sedan elektronen återgår till sin lägre energinvå avger den överskottsenergin till omgivningen. I singlettsyre apparaturen Valkion har man tagit tillvara detta fenomen och antingen man andas in luft direkt som fått passera aktiveringskammaren eller dricker vatten som mättats med syre från apparaten så har man uppnått terapeutiska resultat.

Ljudet kan också bära på information och ge upphov till frekvenser som kan användas i medicinskt syfte. Vi har i 2000-Talets Vetenskap i det avseendet både beskrivit det arbete som Alexander Marcus bedriver med Digital medicin och Lars Perssons hörselträning enligt Berardmetoden.

Artikel skriven av Ingemar Ljungqvist, Elektromagnetisk terapi och frekvensmedicin

almanova.eu