En diagnos för elöverkänslighet är viktig för att skapa ett samhälleligt skydd

EMF mobilstrålningens hälsorisker aggressiv hjärntumör felaktig forskning Internationella experter

En diagnos är bland det viktigaste för oss elöverkänsliga, det skulle ge oss ett samhälleligt skydd på alla sätt. Men det grasserar hela tiden ett rykte om att om vi elöverkänsliga skulle få en sjukdomsdiagnos så kommer man inte att minska den tekniska elektromagnetiska strålningen i vår livsmiljö. Helt fel, det blir precis tvärt om. Detta rykte är menat att försöka stoppa elöverkänsliga från att inte agera för sin sak och få det skydd som de så väl behöver i samhället, detta leder bara till att situationen förvärras ytterligare för oss, men det gynnar ju mobilindustrin. Så skriv till Europaparlamentarikerna de finns på denna sida.

Saken är den att Europaparlamentet har i en skriftlig förklaring 123, uppmanat medlemsländerna att erkänna multipel kemisk känslighet och elöverkänslighet och klassificera dessa som sjukdomar enligt internationella statiska klassifikationen (diagnoser) av sjukdomar och relaterade hälsoproblem (ICD).

Vad händer om elöverkänslighet blir en diagnos och klassas som en sjukdom?
För de elöverkänsligas del framgår det tydligt i förklaringen att det är elektromagnetiska fält som är sjukdomsframkallande om man får elöverkänslighet som diagnos. Påståendet, som grasserar att det skulle vara till de elöverkänsligas nackdel att bli sjukförklarad och att vi skall tvingas äta medicin istället för att miljön åtgärdas är helt felaktig och grundlös.

Så här är situationen idag: Att åtgärda en funktionsnedsättning för en grupp personer som påstår att de är elöverkänsliga och endast har en diffus symtomdiagnos som lika väl enkelt skulle kunna bortförklaras vara inbillad, finns det ingen anledning att åtgärda miljön. Sådan är situationen idag. Vi är ju inte ens sjuka enligt Socialstyrelsen.

Får vi däremot en sjukdomsdiagnos blir det genast allvarligare eftersom diagnosen fastställer att denna grupp blir sjuk av elektromagnetiska fält, vilket inte enkelt kan bortförklaras med att det är psykiskt framkallat.

Samhälleligt miljö- och hälsomässigt väger det tyngre att den yttre miljön är sjukdomsframkallande speciellt när det är frågan om en industriell verksamhet som mobiltelefonin bevisligen är. Är man enbart funktionsnedsatt av miljön och detta inte är vetenskapligt bevisat att det just är elektromagnetisk strålning som är orsaken, kan samhället också bortse från att funktionsnedsättningen är relaterad till trådlösa nätverk etc. Därmed åtgärdas inte miljön. Situationen är exakt sådan idag och några vetenskapliga bevis som godkännes som välgjorda och bekräftar sambandet lär dröja.

En sjukdomsdiagnos som relaterar ohälsan till elektromagnetisk strålning preciserar orsaken.

Får vi däremot en sjukdomsdiagnos som preciserar vad vår ohälsa beror på, då blir det också ett samhälleligt miljö- och hälsoproblem. Då går man också förbi de vetenskapliga kraven på bevis när man nu har stöd i Miljöbalken att tvinga fram av verksamhetsutövarna en minskning av mobilstrålningen i vår livsmiljö eftersom den artificiella strålningen nu blivit ett erkänt hälsoproblemet.

Slutligen gällande påstådd tvångsmedicinering om vi betraktas som sjuka, är ett absurt påstående som helt går emot Hälso- och sjukvårdslagen på flera punkter

För det första har ingen relevant forskning skett på elöverkänslighet därför finns heller ingen relevant medicinering. Att med hot om indragen sjukförsäkring, tvinga en elöverkänslig att ta oprövad medicinering bryter mot Hälso- och sjukvårdslagen. Här har man ett juridiskt skydd i lagen.

Vidare krävs det en vetenskaplig beprövad kunskap och erfarenhet, vilket Socialstyrelsen påpekat åtskilliga gånger när läkare försökt hjälpa patienter med ovetenskaplig och oprövad medicinering. Ingen kan påtvinga en sjuk person att experimentera med sin hälsa här råder total fri vilja vilket även här skyddar patienten i juridisk mening i lagrummet.

Men med en diffus symtomdiagnos är det lättare att utöva påtryckningar mot patienten med olika typer av s k nervmediciner. Har man en sjukdomsdiagnos som elöverkänslig klargöres tydligt hälsoproblemet att reducera den elektromagnetiska strålningen i den sjukes livsmiljö (boendemiljö, arbetsmiljö, skolmiljö) tills de får fram en medicin, vilket ju lär dröja. Under tiden kan läkare dokumentera att allt fler blir sjuka, vilket tvingar fram en åtgärd oavsett krav på vetenskapliga bevis som ju ändå alltid bortförklaras av myndigheterna.

Jag hoppas detta klargörande brev övertyga vikten av att vi betraktas som sjuka och får en diagnos. Alla som haft diffusa hälsoproblem och som får en diagnos får genast hjälp, trygghet och blir bemötta på ett helt annat sätt i samhället. En funktionsnedsättning grundat på en diffus symtomdiagnos stöder inte vad som utlöser vår funktionsnedsättning.

En sjukdomsdiagnos som är relaterad till elektromagnetisk strålning/fält i vår miljö ger också tjänstemännen och politikerna stöd enligt miljöbalken att åtgärda miljö- och hälsoproblemet, att tvinga fram en minskning av artificiell strålning i vår livsmiljö och det är ju det vi vill.

Solveig Silverin, miljöingenjör f d handläggare länsstyrelsen i Kalmar i miljöövervakningsgruppen, miljöenheten.

solveig21.mpbloggar.se

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here