”Det finns två sätt att bli lurad på. Det ena är att tro på det som inte är sant; det andra är att vägra tro på det som är sant.”

Ett av de ämnen som diskuterats flitigt på senare tid är så kallade ”fake news,” det vill säga fejkade, eller falska nyheter. Vissa debattörer menar att vågen av påhittade nyheter inte bara förgiftar samtalsklimatet utan att de dessutom hotar demokratin. Argumenten är inte helt grundlösa. I en tid när de flesta inhämtar sin information och sina nyheter via internet ligger det i sakens natur att det även öppnar upp för mer eller mindre skrupelfria individer, grupper och stater som på allehanda vis försöka påverka allmänhetens sätt att tänka och agera.

Med internet fick vi tillgång till världens största informationsdatabas. Alla har möjlighet att lägga ut adekvat och viktig information på nätet men vem som helst kan även lägga ut felaktig och missledande information. Om man till det lägger att vem som helst även kan plantera korrekta fakta blandad med desinformation förstår vi att informationssökare står inför en situation som kräver mer än att kunna läsa, tolka och använda information. De måste, utöver att jämföra och undersöka olika källor, även besitta kunskap i historia, politik och propaganda.

Eftersom de flesta människor har relativt begränsade kunskaper i både historia, politik och propagandatekniker, samt föga lust eller tid att sitta och jämföra källor, säger det sig självt att de lättare kan manipuleras i en viss riktning än någon med kunskaper i nämnda ämnen. Många av dagens unga har dessutom växt upp i en miljö där snabba kickar och kitsch lockar mer än historia, kultur och politik, vilket uppfattas som någonting trist och tråkigt. Därför parkerar de också vanemässigt framför dataspel och filmer med skräpmaten nära till hands.

Miljoner människor världen över i alla åldrar är dagligen ockuperade av mobiltjatter, facebookpladder och trivia. Blotta tanken på att pausa från mobilen eller ipaden en stund och att missa ett sms och facebookinlägg finns inte på kartan. Få av dem intresserar sig överhuvudtaget för litteratur, psykologi, filosofi eller maktelitens spel bakom kulisserna. I kombinationen med stressen i dagens samhälle riskerar det att göra kunskap till en bristvara. Något som kanske inte bara hotar det kloka samtalet och demokratin. Forskare som Bernard Lovell menar att alla civilisationer som överger strävan efter kunskap är dömda till sönderfall.

Med vad menar vi egentligen med kunskap?

Historikern Daniel J. Boorstin hävdar att det största hotet mot kunskap inte är okunskap, utan illusionen av kunskap. Den grekiske filosofen Sokrates skulle sannolikt hållit med. Via ifrågasättande och frågeställningar ville han få sina elever att själva arbeta sig fram till sanningen genom att undersöka, analysera och dra egna slutsatser. Personligen ansåg sig Sokrates besitta föga eller inga kunskaper men det var just den insikten som fick honom att hela tiden sträva efter att förkovra sitt tänkande och ifrågasätta tingens ordning, snarare än att köpa de färdigpackade lösningar som rapades av andra och förklarades som absoluta.

Det finns bevisligen åtskilligt som både hög och låg genom historien har tolkat som självklara kunskaper och sanningar men som senare har visat sig helt felaktigt. När den italienske filosofen och domikanermunken Giordano Bruno i slutet av 1500-talet började intressera sig för hermetism och gammal gnostisk och grekisk filosofi för att senare ifrågasätta de klassiska och allmänt vedertagna doktrinerna inom kyrkan drog han snart på sig myndigheternas vrede.

”Brotten” bestod bland annat i att han försökte ge uttryck för en syn där Gud och världen sammanföll i en enda oskiljbar verklighet och att han försvarade den polske astronomen Nicolaus Copernicus helioocentriska världsbild som gick ut på att jorden och de andra planeterna snurrade kring solen istället för tvärtom. Bruno arresterades av inkvisitionen och när han vägrade avsvära sig sina påståenden hölls han fången i åtta år innan han brändes på bål.

När även landsmannen och vetenskapsmannen Galileo Galilei på basis av sin forskning år 1632 hävdade att det var solen som låg i centrum av solsystemet och att jorden cirkulerade runt den blev han också åtalad av katolska kyrkans inkvisitionsdomstol och tvingades avsvärja sig den ”felaktiga läran” för att rädda livhanken. Enligt kyrkan var det ju självklart att det var jorden som låg i centrum. Galileo placerades sedan i husarrest för resten av livet.

År 1847 arbetade en ungersk doktor vid namn Ignaz Semmelweis som assistent vid förlossningsavdelningarna på ett sjukhus i Wien.  Han fann att dödligheten på en avdelning som sköttes av läkarstudenter var tre gånger större än på dem som sköttes av barnmorskor. Semmelweis upptäckte att eleverna gick direkt från obduktionslektionerna till förlossningsrummet och misstänkte att de bar med sig smitta från dissektionerna som överfördes till de gravida mammorna. Han beordrade därför läkare och studerande att tvätta händerna med en klorerad lösning innan de undersökte kvinnorna vid förlossningar.

Det visade sig sen att dödligheten vid Semmelweis avdelningar sjönk till mindre än 1 procent. Trots det ansåg många läkare att Semmelweis teori om att baciller och bakterier kunde förorsaka död i barnsäng på grund av bristande hygien var ett resultat av hjärnspöken. Semmelweis hånades och attackerades för sina slutsatser. Slutligen avskedades han och spärrades in på ett mentalsjukhus där han dog. Semmelweis öde utgör ett tydligt exempel på filosofen Arthur Schopenhauer´s påstående om att alla sanningar genomgår tre stadier:

Först blir de förlöjligade.
Sedan blir de våldsamt motarbetade.
Slutligen blir de accepterade som självklara.

Idag är det inte ovanligt med hemsidor, bloggar, facebookinlägg och nättidningar som lägger ut påståenden och artiklar som presenteras som sanningar och nyheter, trots att det bara är påhitt eller desinformation. Falska nyheter eller planterade tankeföreställningar är dock ingenting nytt. Propaganda har länge var