Falska nyheter är ingenting nytt

”Det finns två sätt att bli lurad på. Det ena är att tro på det som inte är sant; det andra är att vägra tro på det som är sant.”

Ett av de ämnen som diskuterats flitigt på senare tid är så kallade ”fake news,” det vill säga fejkade, eller falska nyheter. Vissa debattörer menar att vågen av påhittade nyheter inte bara förgiftar samtalsklimatet utan att de dessutom hotar demokratin. Argumenten är inte helt grundlösa. I en tid när de flesta inhämtar sin information och sina nyheter via internet ligger det i sakens natur att det även öppnar upp för mer eller mindre skrupelfria individer, grupper och stater som på allehanda vis försöka påverka allmänhetens sätt att tänka och agera.

Med internet fick vi tillgång till världens största informationsdatabas. Alla har möjlighet att lägga ut adekvat och viktig information på nätet men vem som helst kan även lägga ut felaktig och missledande information. Om man till det lägger att vem som helst även kan plantera korrekta fakta blandad med desinformation förstår vi att informationssökare står inför en situation som kräver mer än att kunna läsa, tolka och använda information. De måste, utöver att jämföra och undersöka olika källor, även besitta kunskap i historia, politik och propaganda.

Eftersom de flesta människor har relativt begränsade kunskaper i både historia, politik och propagandatekniker, samt föga lust eller tid att sitta och jämföra källor, säger det sig självt att de lättare kan manipuleras i en viss riktning än någon med kunskaper i nämnda ämnen. Många av dagens unga har dessutom växt upp i en miljö där snabba kickar och kitsch lockar mer än historia, kultur och politik, vilket uppfattas som någonting trist och tråkigt. Därför parkerar de också vanemässigt framför dataspel och filmer med skräpmaten nära till hands.

Miljoner människor världen över i alla åldrar är dagligen ockuperade av mobiltjatter, facebookpladder och trivia. Blotta tanken på att pausa från mobilen eller ipaden en stund och att missa ett sms och facebookinlägg finns inte på kartan. Få av dem intresserar sig överhuvudtaget för litteratur, psykologi, filosofi eller maktelitens spel bakom kulisserna. I kombinationen med stressen i dagens samhälle riskerar det att göra kunskap till en bristvara. Något som kanske inte bara hotar det kloka samtalet och demokratin. Forskare som Bernard Lovell menar att alla civilisationer som överger strävan efter kunskap är dömda till sönderfall.

Med vad menar vi egentligen med kunskap?

Historikern Daniel J. Boorstin hävdar att det största hotet mot kunskap inte är okunskap, utan illusionen av kunskap. Den grekiske filosofen Sokrates skulle sannolikt hållit med. Via ifrågasättande och frågeställningar ville han få sina elever att själva arbeta sig fram till sanningen genom att undersöka, analysera och dra egna slutsatser. Personligen ansåg sig Sokrates besitta föga eller inga kunskaper men det var just den insikten som fick honom att hela tiden sträva efter att förkovra sitt tänkande och ifrågasätta tingens ordning, snarare än att köpa de färdigpackade lösningar som rapades av andra och förklarades som absoluta.

Det finns bevisligen åtskilligt som både hög och låg genom historien har tolkat som självklara kunskaper och sanningar men som senare har visat sig helt felaktigt. När den italienske filosofen och domikanermunken Giordano Bruno i slutet av 1500-talet började intressera sig för hermetism och gammal gnostisk och grekisk filosofi för att senare ifrågasätta de klassiska och allmänt vedertagna doktrinerna inom kyrkan drog han snart på sig myndigheternas vrede.

”Brotten” bestod bland annat i att han försökte ge uttryck för en syn där Gud och världen sammanföll i en enda oskiljbar verklighet och att han försvarade den polske astronomen Nicolaus Copernicus helioocentriska världsbild som gick ut på att jorden och de andra planeterna snurrade kring solen istället för tvärtom. Bruno arresterades av inkvisitionen och när han vägrade avsvära sig sina påståenden hölls han fången i åtta år innan han brändes på bål.

När även landsmannen och vetenskapsmannen Galileo Galilei på basis av sin forskning år 1632 hävdade att det var solen som låg i centrum av solsystemet och att jorden cirkulerade runt den blev han också åtalad av katolska kyrkans inkvisitionsdomstol och tvingades avsvärja sig den ”felaktiga läran” för att rädda livhanken. Enligt kyrkan var det ju självklart att det var jorden som låg i centrum. Galileo placerades sedan i husarrest för resten av livet.

År 1847 arbetade en ungersk doktor vid namn Ignaz Semmelweis som assistent vid förlossningsavdelningarna på ett sjukhus i Wien.  Han fann att dödligheten på en avdelning som sköttes av läkarstudenter var tre gånger större än på dem som sköttes av barnmorskor. Semmelweis upptäckte att eleverna gick direkt från obduktionslektionerna till förlossningsrummet och misstänkte att de bar med sig smitta från dissektionerna som överfördes till de gravida mammorna. Han beordrade därför läkare och studerande att tvätta händerna med en klorerad lösning innan de undersökte kvinnorna vid förlossningar.

Det visade sig sen att dödligheten vid Semmelweis avdelningar sjönk till mindre än 1 procent. Trots det ansåg många läkare att Semmelweis teori om att baciller och bakterier kunde förorsaka död i barnsäng på grund av bristande hygien var ett resultat av hjärnspöken. Semmelweis hånades och attackerades för sina slutsatser. Slutligen avskedades han och spärrades in på ett mentalsjukhus där han dog. Semmelweis öde utgör ett tydligt exempel på filosofen Arthur Schopenhauer´s påstående om att alla sanningar genomgår tre stadier:

Först blir de förlöjligade.
Sedan blir de våldsamt motarbetade.
Slutligen blir de accepterade som självklara.

Idag är det inte ovanligt med hemsidor, bloggar, facebookinlägg och nättidningar som lägger ut påståenden och artiklar som presenteras som sanningar och nyheter, trots att det bara är påhitt eller desinformation. Falska nyheter eller planterade tankeföreställningar är dock ingenting nytt. Propaganda har länge varit och är fortfarande ett viktigt instrument för makthavare, inte minst i krigstider. Det gäller att till varje pris utmåla fienden som djupt ondskefull och huvudansvarig för konflikten medan den egna sidan alltid utmålas som heroisk.

”I krig spelar djävulen inte bara med organ, utan med sinnen och efterföljande intellektuell försämring hos de krigförande nationerna som är mindre uppenbar än den fysiska nedbrytningen men desto farligare”, skrev författaren Irene Cooper Willis. I totalitära stater, vare sig vi pratar om kommunistiska som Sovjet och Kina, fascistiska som Mussolinis Italien och Francos Spanien eller teokratiska som i Mellanöstern, var och är det mer regel än undantag att folket matats med vad makthavarna ansett vara ”rätt” information och åsikter.

Den holländske psykanalytikern Joost Meerloo påpekade tidigt att det är önsketänkande att tro att våra samhällen är fria från sådana influenser: ”Faktum är att de finns överallt omkring oss, skrev han.,”både på politisk och icke-politisk nivå och de är lika farliga för den fria livsstilen som de aggressiva totalitära regeringarna själva. Varje kultur institutionaliserar vissa beteenden som kommunicerar och uppmuntrar vissa typer av tänkande och handlande för att forma karaktären hos medborgarna. Denna konstant psykiska manipulation sker ibland så till den grad att våra kulturinstitutioner tenderar försvaga de intellektuella i samhället.”

Samhällsdebattören Noam Chomsky hävdar att propaganda är viktigare i demokratier än i diktaturer. Detta eftersom folket i den senare redan vet om att den ”historia” och de ”nyheter” som presenteras är lögnaktiga. Under första världskriget publicerade brittiska Brycekommittén en rapport  om påstådda tyska övergrepp i Belgien som översattes till alla stora europeiska språk och hade stor inverkan på opinion i både allierade och neutrala länder.

Rapporten, som innehöll sensationella men obevisade påståenden om stympningar och våldtäkter som påstods ha utförts av de tyska soldaterna,  kom att inspirera de etablerade författare som under kriget arbetade som propagandamakare i Storbritannien. Manipulationen mot tyskarna hade emellertid börjat redan tidigare. Mellan 1899-1913 gavs det ut flera fiktiva böcker i Storbritannien som alla kretsade kring temat att Tyskland utgjorde ett hot.

I ”The Spies of Wight”  skrev författaren Headon Hill 1899 om tyska spioner som opererade i landet. 1902 kom Albert Curtis ”The New Trafalgar” om hur tyskarnas flotta anföll England. 1903 kom Erskine Childers ”The Riddle of the Sands” om hur tyska soldater smugglades in i landet. 1907 gav Patrick Vaux och Lionel Yexley ut When the eagle flies seaward,” om hur 60 000 tyskar invaderade England. 1910 gav William Le Queux ut  ”The Invasion.

1917 vittnade den demokratiske politikern Oscar Callaway för USA:s kongress: ”I mars 1915 samlade J.P Morgan tolv högt uppsatta män inom tidningsvärlden och anställde dem för att välja de mest inflytelserika tidningarna i USA för att styra den politik som skulle presenteras i dagspressen,” sa Calloway. ”Redaktören vid varje tidning skulle överse och redigera information rörande finanspolitik, militär och annat av nationellt och internationellt intresse. Policyn inkluderade nedtystande av allt som stod i opposition till de intressen de tjänade.”

1922 gav den inflytelserike journalisten Walter Lippman ut boken ”Public Opinion,” där han hävdade att ”skocken av medborgare måste styras av en särskild klass” eftersom folk i allmänhet inte kan dra egna slutsatser och komma fram till lösningar utan att vara styrda av en intellektuell elit. Därför var det enligt Lippman nödvändigt att via propaganda ”tillverka samtycke.” En av den moderna propagandans pionjärer var Sigmund Freuds systerson Edward Bernays. I boken ”Propaganda” 1928 skrev han att ”den medvetna och intelligenta manipulationen av vanorna och åsikterna hos massorna”  var ett viktigt element i samhället:

”De som manipulerar denna osedda mekanism i samhället utgör en osynlig regering som är den verkligt styrande makten i vårt land. Vi styrs, våra medvetanden och vår smak är formade och våra ideér är givna, mestadels av män vi aldrig hört talas om”, förklarade Bernays. Oavsett vad man tycker om det förblir det ett faktum att i nästan varje del av vårt liv, om det så är inom politik, affärsvärld, vårt sociala beteende eller etiska tänkande, så är vi dominerade av ett relativt litet antal personer som förstår de mentala processerna och mönstren hos massorna. Det är de som drar i trådarna som kontrollerar allmänhetens uppfattningar.”

Termen ”makteliten” myntades av C. Wright Mills, en av 1900-talets mest betydande sociologer.  I boken ”Power Elite”  1956 beskrev han hur en tredelad elit, bestående av militär, regering och näringsliv bortom demokratisk kontroll i praktiken styr allt av vikt i samhället. Enligt Mills beror det på att den moderna demokratins enkelriktade masskommunikation lyckats förvandla medborgarna till en oupplyst massa, i stället för en upplyst allmänhet.

Det är viktigt att påpeka att när vi här talar om ”makteliten” syftas inte på de politiker vi vanligen ser i rutan och som oftast består av antingen mer eller mindre naiva och välmenande personer eller av adrenalinstinna strebrar. De verkliga makthavarna är individer utan någon specifik politisk eller religiös ideologi, som via vad forskare som Peter Dale Scott kallat ”Deep Politics” agerar i det osynliga, samverkar globalt och har tillräckligt med kapital och inflytande för att spela ut olika grupper mot varandra för att genomföra sina agendor.

Eftersom man inte kan kontrollera sju miljarder människor fysiskt måste det ske psykologiskt. Därför har makteliten sen länge indoktrinerat via religioner, politiska ideologier och massmedier. Genom att anspela på rädsla har man spelat man ut olika grupper mot varandra som agerat nyttiga idioter och bidragit inte bara till konflikter, krig och kaos, utan dessutom en ökad  massövervakning och blomstrande vapenindustri. Om någon dristar sig påstå att de mer fanatiska grupperna skulle vara ett resultat av vad vissa stater gjort via interventioner eller sponsring  kan man vara säker på att personen tigs ihjäl eller stämplas som foliehatt.

För även om det bevisligen finns gott om felaktiga, och galna, teorier om det som sker i världen, betyder det inte nödvändigtvis att manipulationer och komplotter inte existerar. Om man reflexmässigt avvisar detta, som akademia gjort om någon sagt att det skett från högre ort, bedrar man sig. Kuppen i Iran, 1953, kuppen i Guatemala 1954, Operation Gladio 1958, kuppen i Kongo 1960 och kuppen i Chile 1973, utgör bara några kända exempel där mäktiga stater och krafter har konspirerat mot grupper och makthavare som vägrat spela med.

Att någonting dylikt skulle kunna ske även i våra dagar tycks helt främmande för akademia.

Akademiker och -medievärlden har däremot inga som helst problem med att acceptera konspirationer om de har utförts av extrema galningar. Se bara hur rörande överens de flesta av dem var om att 9/11-händelsen 2001 var ett resultat av en religiös fanatiker i en grotta och hans anhängare. Om någon ifrågasatte detta påstående och antydde iblandning från högre instans så blev han eller hon snabbt utpekad som opatriotisk eller mer eller mindre korkad.

Låt oss titta på ett annat exempel. När det stod klart att Oliver Stone i början av 90-talet höll på att spela in en film om Kennedymordet med åklagaren Jim Garrison i centrum blev Stone överöst med kritik och fick närmast löpa gatlopp i pressen. Garrison, den ende som väckt åtal i fallet, avvisade påståendet att Oswald var skyldig. Inspelningen hade knappt börjat när tidningarna hävdade att filmen var en förolämpning mot folks intelligens och anständighet.

Historikern Michael Parenti konstaterade att ”JFK” var den enda filmen i världshistorien som attackerats i nästan alla större tv-kanaler och tidningar redan sex månader innan den släppts.

Efter 9/11 föreslog Cass Sunstein, en före detta administratör vid Obama-administrationens Office of Information and Regulatory Affair, till och med att man skulle förbjuda teoretiserande kring konspirationer eller införa någon form av skatt på folk som spred sådana teorier. Men tanken att demokratin i ett samhälle skulle stärkas av att man sätter munkavle på folk som framför obekväma åsikter är förstås missriktad. Det var ju just sådana metoder man använde i de fascistiska och kommunistiska förtryckarregimerna, och som man fortfarande använder i de teokratiska diktaturerna, när man beslutat täppa till truten på oliktänkande.

Snarare behövs det väl ett mycket öppet och fritt sinne, som samtidigt är berett att tänka kritiskt, för att demokratin ska stärkas. Samt att man är beredd att föra en dialog även med dem som har diametralt motsatta åsikter, även om man råkar tycka att de förefaller långsökta. Men för det krävs att man vågar tänka utanför boxen ibland. Att släppa rädslan tillåter sinnet att släppa sin censur och tänka det otänkbara, som någon uttryckte det.

 Eller som den danske filosofen Sören Kierkegaard påpekade :

”Det finns två sätt att bli lurad på. Det ena är att tro på det som inte är sant; det andra är att vägra tro på det som är sant.”

 

Av: Michael Delavante

2 KOMMENTARER

  1. Aktuella begrepp är ’Faktaresistens’ och ’Fake news’. Ett närbesläktat fenomen är ’Gullible Minds’ ungefär ’Naiv godtrogenhet’ eller ’Naivt godtrogna’:

    http://www.naturalnews.com/032293_gullible_minds.html

    Det handlar om att de flesta, egentligen utan fog, litar på att auktoriteter och myndigheter alltid vill ens bästa.

    När normalt intelligenta människor bedömer information från dess innehåll, bedömer dessa människor informationens trovärdighet beroende vem som meddelat den.

    Diskutera inte med en Gullible Mind – de är immuna mot fakta.

    De måste själva inse att de är lurade och sedan brukar de bli väldigt skeptiska mot det mesta…

  2. Det positiva i hela eländet är att man fått lära sig hur man blir lurad. För 20 år sedan hur många visste vad false flag var? Och nu i närtid ”fake news”? Jag har bekanta som fortfarande inte kan tro att en journalist kan ljuga och att allt som sänd på TV är sant. Och hade inte böcker och ”alt news” funnits hade jag varit en ”gullible mind” till tids ände.

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here