Under mitt morgonkaffe häromdagen satt jag och blickade ut över trädgården genom köksfönstret och betraktade alla fåglar som huserar i de träd och buskar som omger vårt hus – mestadels koltrastar, sparvar och talgoxar. Vissa bökade omkring bland kvistar och löv på marken, andra flög från gren till gren och bytte rastlöst plats med varandra, och några bara satt där i lugn och ro och njöt av nuet precis som jag. Mina tankar började vandra och jag kom att tänka på uttrycket ”fri som en fågel” och undrade i mitt stilla sinne om vi människor någonsin kommer att uppleva den frihet som djur, och speciellt fåglar, trots allt har.
Min fru diskuterar gärna kring, vad hon kallar, den onaturliga människan och hur vårt sätt och var natur skiljer sig från djurens. Hon brukar alltid dra liknelsen att ”en ekorre endast är en ekorre, och en fågel endast en fågel.” En fågel föds som en fågel, lever som en fågel och dör som en fågel. Den har en naturlig instinkt i sig som gör att den naturligt vet vad den ska göra och lever hela sitt liv utefter dessa instinkter och naturligt inbyggda mekanismer, med en hel del anpassningsbara aspekter, men i slutändan är den alltid, och förblir alltid, en fågel – oavsett vad.
I skrivande stund hoppar två harar förbi utanför fönstret. Trots att vi bor mitt i stan har vi turen att precis runt husknuten bedriva vår verksamhet mitt i en oas på ett kulturmärkt berg med grönskande natur rikt på djurliv. Fåglar, harar och ekorrar har sitt hem här på berget och lever och frodas på det enda sätt de vet: att vara just det de är skapta till att vara. Och de har anpassat sig till människans bebyggelse runtomkring men lever relativt gömda, och säkerligen nöjda, bland buskar och snår.
Precis som min fru brukar säga, är vi människor ganska onaturliga. Vi föds som ett blankt papper – outvecklade, nakna, hungriga, frusna och rädda. Vi har inga inbyggda instinkter och vi behöver lära oss allt från grunden på väldigt lång tid om man jämför med djur. I takt med att vi blir äldre stöps vi i samma formar för att bilda raka och prydliga led i de begränsade fyrkantiga boxar vi förväntas passa in i. För att överhuvudtaget få lov att andas på den här jorden behöver vi någonting så märkligt som pengar, detta giriga hittepå som sträcker sig så långt tillbaka i tiden att vi i dagens västerländska moderna samhälle inte ens kan tänka oss en värld utan dessa siffror.
Som liten får man ofta frågan vad man vill bli när man blir stor. Eller kanske peppande meningar som ”Du kan bli vad du vill när du blir stor!” från föräldrar som önskar det bästa för sitt barn och inte vill att han eller hon ska växa upp med tankar om begränsningar. Vilket det ofta slutar med i alla fall, men tanken är ju god. Men nu för tiden är det väl nästan så, att man faktiskt kan bli nästan exakt vad man vill när man blir stor? Man behöver till exempel inte vara en fågel för att kunna flyga: man kan utbilda sig till pilot eller hålla på med segelflygning eller fallskärmshoppning – till och med åka ut i rymden som astronaut! För visst är det så, att människan vill göra allt och lite till. Flyga över himlen och vidare ut i rymden, dyka djupt ner i haven eller klättra högst upp bland bergstoppar. Vi vill resa och se världens alla hörn, uppleva olika kulturer, testa på både det ena och det andra. Idag har det till och med gått så långt att vi lägger oss på operationsbordet och förändrar både formen och strukturen i våra ansikten, förminskar eller förstorar kroppsdelar – ja, du kan till och med operera om dig till det motsatta könet om du så vill! Men blir vi lyckligare för det? Nej.
Dagens västerländska människa i det moderna industriella samhället har urholkats så till den grad att vi inte längre vet vart vi börjar eller slutar. Har vi någonsin vetat det? Kanske inte. Men det jag vet är att en fågel är en fågel och lever sitt liv på det enda sätt den vet om – och det är att vara en fågel, fullt ut. Och jag kan slå vad om att den är bra mycket lyckligare än någon av oss.
Hur många är det som läser denna text, och som tillhör den delen av befolkningen som under de senaste åren vaknat upp till vad för typ av värld det är vi faktiskt lever i, som ibland suckar och tänker ”Varför var jag tvungen att vakna upp? Var det ändå inte ganska skönt att sussa sött?” När man börjar inse hur illa saker och ting egentligen är så är det ju stundtals ganska mentalt påfrestande. Den sovande Svensson kanske inte får lika mycket huvudvärk som andra när de vardagliga problemen består av vem man ska rösta på i Melodifestivalen eller vilka semesterveckor som är bäst att ta ut på sommaren. Juni kan ju ibland vara lite kyligt och i juli förra året regnade det en del. Augusti, ja, det är ofta en bra månad. Kanske en sen semester detta år för omväxlings skull? Den sovande Svensson oroar sig inte över globalistiska agendor, digitala kontrollsamhällen, medicinsk apartheid eller sanning och frihet. Kanske är det ibland bättre att vara lyckligt ovetandes i det Matrix vi lever i? Den sovande Svensson får, trots att många tycker att deras liv till och från kan vara kämpiga, väldigt mycket serverat och behöver inte tänka – den sovande Svensson följer oftast bara strömmen.
Viktigt här är dock att inte glamourisera frihet, vare sig för djuren eller oss människor. Ett djur behöver inte vare sig arbete, pengar, villa, Volvo, vovve eller fredagsmys och Melodifestivalen. Det enda djuret behöver göra är att vara den bästa den kan vara, för sin överlevnads skull. Med frihet kommer ansvar och detta ansvar finns naturligt inbyggt i djuret. Samla eller jaga mat, bygga bo, skaffa partner, bilda flock, avla avkommor och bidra till livets cirkel. Döden lurar runt hörnet och kan inträffa närsomhelst så det gäller att vara listig, smartare än sina fiender, balansera sin plats i näringskedjan och utvecklas i takt med sin omgivning. Jag säger inte att det är lätt att vara ett djur, men det är naturligt. Och naturligt för mig är frihet.
Precis så är det för oss människor som också vill leva fritt, men kanske svårare på grund av brist på naturlig fallenhet i oss. Vi måste börja om från scratch och det är inte alldeles lätt i den typen av system våra samhällen blivit strukturerade som. Vi är födda slavar och innehar en slavmentalitet som måste läras bort. Att bli fri från systemet är ungefär samma sak som att vara egen företagare – om inte exakt samma sak, för det är ofta det du måste bli för att nästla dig ur Matrix. Precis som när man börjar inse vad det betyder att vara vuxen. Ingen tvättar längre dina kläder eller diskar tallriken, heller inte lagar maten som ska ligga på den eller går till affären för att handla till att börja med. Ingen plockar upp efter dig eller säger till dig vad du ska göra eller hur du ska göra det. Plötsligt måste du klara allt själv. Med stapplande steg påbörjar man sin egen resa och lär sig på vägen. Misstag blir till lärdomar som resulterar i utveckling och förbättring.
Många runt om i Sverige säger sig idag kämpa för sanning och frihet. Många säger sig även vilja vara fria. Men vad betyder det egentligen att vara fri? Är man medveten om att med frihet kommer både ansvar, självdisciplin och självkontroll, aktiva och medvetna val och, precis som djur, krävs det kontinuerlig utveckling och anpassning för att skapa, balansera, förvara och föra vidare det man byggt upp. Det är ganska lätt att gå till jobbet måndag till fredag mellan sju och fyra, utföra arbetsuppgifter som tilldelas dig för att sedan åka till en stor matvarukedja och välja och vraka mellan diverse råvaror som du sedan betalar med de pengar det företag du är anställd på sätter in på ditt bankkonto i slutet av varje månad. Ofta bygger man upp hela sitt liv kring denna summa pengar som kommer in varje månad och bygger därmed sitt eget fängelse som man kallar trygghet. Precis som jag nämnde innan är man antagligen även lyckligt ovetandes. Fast är man verkligen lycklig? Antagligen lika lite som man är trygg.
Alltför ofta hör jag människor tala om frihet och ledare i samma mening. Är du fri behöver du ingen ledare, och följer du en ledare kommer du aldrig att bli fri. Ingen annan kan ge dig den trygghet och den kunskap du behöver för att bli den bästa människa du kan bli förutom du själv. För att få uppleva frihet, eller åtminstone så gott som det går i denna värld, i detta liv, behövs både självrannsakan, självmedvetenhet, självinsikt, självdistans, självkontroll och självdisciplin. Och det kan du endast hitta inom dig själv. Du kan se till inspirationskällor och be om råd, tips och trix, men själva arbetet – det måste du göra själv.
Jag fortsätter att se ut genom fönstret och i takt med att denna text lider mot sitt slut börjar det skymma utanför. Fågelkvittret har tystnat, hararna gömt sig i sina skrymslen och ekorrarna kurat ihop sig i trädhålorna. Ännu en dag i deras liv har passerat och imorgon fortsätter de som de alltid gjort, i sin egen takt på sitt eget vis. En fågel behöver ingen skola. En ekorre behöver inget jobb. En hare behöver inga pengar. Tre helt olika djurarter med tre vitt skilda liv lever i symbios och i samklang med inte bara varandra, utan även med naturen, precis här utanför min tröskel. De är trygga i sig själva och lever det bästa liv de kan leva genom sina naturliga fallenheter och instinkter. Och trots att jag själv är egen företagare, lever mitt bästa liv, står stark i min sanning, och är på god väg mot frihet, så kan jag inte undgå att undra…
Tänk om jag ändå vore lika fri som de?
:Martin:Nilsson., Fri som en fågel
