Rötterna för dagens globalism går tillbaka till förra sekelskiftet, då John D Rockefeller skapade det första moderna globala megaföretaget Standard Oil. Hans koncept var genialiskt enkelt, det handlade om global marknadsdominans för att på så sätt kunna sätta konkurrensen ur spel. Han stack inte under stol med att han tyckte konkurrens var en synd. I Standard Oils fall handlade det om att styra världsmarknaden för olja och oljeprodukter genom kontroll av 90% av världens oljeraffinaderikapacitet och en betydande del av oljekällorna. Rockefeller blev världens första dollarmiljardär. Han tvingades visserligen att stycka sitt företag men behöll länge kontrollen över oljemarknaden.

Standard Oil konceptet har blivit modell för dagens globala storföretag, på så sätt att de alla söker en position med global marknadsdominans inom sina affärssegment. Ett Rockefeller närstående exempel är Rothschild-dynastin som har en dominerande position inom bankverksamheten runt om i världen. Ett svenskt exempel är nu aktuella IKEA som är världens största globala heminredningsföretag. Där man inte kan vara ensam dominerande på världsmarknaden, skapas ofta oligopol med en handfull företag inom ett marknadssegment, företag som inte sällan bildar hemliga karteller för att begränsa konkurrensen. Ett sådant exempel är industrin för livsmedel som består av ett tiotal koncerner.

Den enorma ekonomiska expansionen under 1900-talet har gett upphov till hundratals globala megaföretag som brukar framträda på Fortunes Global 500 listan över världens största företag. Företagen kontrolleras ofta ägarmässigt av hyperförmögna oligarker, vars förmögenheter växer mycket fortare än världsekonomin i övrigt. Oxfam har nyligen visat att den rikaste procenten av mänskligheten tar hem 82% av hela den ekonomiska tillväxten. Den här gruppen utgörs till stor del av en oerhört mäktig angloamerikansk oligarki och deras högsta tjänstemän.

De växande stora privata förmögenheterna har även lett till ökad politisk makt för de rika oligarkerna. De förfogar idag över tillräckligt stora ekonomiska resurser för att kunna skaffa sig ett snabbt växande politiskt inflytande. Politiker kan köpas med löften om framtida guldkantade arvoden och andra ersättningar, på ett sätt som ingen lagstiftning kommer åt. Det är ur denna koncentration av makt till några av världens största företag och förmögnaste personer som globalismen har vuxit fram.

USA:s förre president Jimmy Carter konstaterade nyligen att oligarkernas politiska inflytande i USA nu blivit så stort, att landet inte längre är en demokrati utan en oligarki. Man kan inte bli vald till en ledande politisk position i USA utan att antingen själv var mycket förmögen eller att man får sin valkampanj betald av oligarkerna. Försöker man som Bernie Sanders sticka upp blir man snabbt utmanövrerad. Familjen Bush, liksom Donald Trump tillhör själva oligarkerna medan politiker som Clintons och Obama varit finansierade och beroende av bl.a. oligarken George Soros.

Genom sitt ägande inom vapenindustrin och stora politiska inflytande har oligarkin även tillgång till USA:s militärindustriella komplex och CIA, med vilka de kan sätta militära maktmedel bakom sin strävan efter global kontroll och marknadsdominans.

Hur utnyttjar företag och oligarker sin makt?
Det är ganska naturligt att megaföretagen och deras ägare funderat på hur de skall kunna utnyttja sitt snabbt växande politiska inflytande för att gynna deras affärer och underlätta att bygga global marknadsdominans. I det syftet har några drivande inom den angloamerikanska oligarkin börjat samarbeta och skapa speciella lobbygrupperingar för att påverka politiken.

Den centrala gruppen är Council on Foreign Relations som finansieras och domineras av oligarkin. Där väljer man in alla med makt i USA. Samma krets har även tagit initiativ till Bilderberggruppen och Trilaterala kommissionen där några svenskar återfinns. En viktig faktor har varit kontrollen över opinionsbildningen genom en koncentration av ägandet inom MSM (Main Stream Media) som idag till ca. 90% kontrolleras av den här kretsen. Detta har förvandlat den en gång maktkontrollerande journalistiken till en propagandaapparat för den globalistiska maktordningen. Man har även skapat opinionsbildande organisationer som Romklubben och man stödjer ekonomiskt en rad globalt verksamma NGO med stor betydelse för opinionen.

Låt oss identifiera några huvudlinjer i hur man tänker:

  1. Globala regelverk och avtal skall ersätta nationella lagar och regler. Nationella särbestämmelser och lagstiftning krånglar till det för de globala företagen och möjliggör för mindre nationella företag att växa sig starka, vilket försvårar de globala företagens marknadsdominans. Av detta skäl har globalisterna efter kriget spelat en mycket pådrivande roll i skapandet överstatliga organ som FN, EU, Världsbanken, IMF, WTO m.fl..
  2. Frihandel innebärande att de globala företagen skall vara skyddade från nationella regelverk. De senare fördyrar och hindrar de globala företagens strävan efter marknadsdominans. De handelsavtal som nu förhandlas ger företagen rätt till skadestånd om nationella parlament fattar beslut som kan skada deras marknad.
  3. Fri rörlighet för kapital över hela världen. Alla valutaregleringar skall bort och man skall tillåta kapitalet att flöda fritt. Företagen skall ha frihet att fritt placera sina verksamheter där kostnaderna är gynnsammast och arbetskraften billigast. Man skall ha fri tillgång till alla länders aktiemarknad för att kunna förvärva och sälja företag utan nationella hinder.
  4. Dollarn skall vara reservvaluta. Detta har säkrats genom avtal med de stora oljeländerna i Mellanöstern om att all oljehandel skall ske i dollar och genom att oligarkerna fortsatt har kontrollen över FED genom sitt ägande i banken.
  5. Fri rörlighet för arbetskraft och öppna gränser. Nationalstater skall öppna sina gränser för fri migration av arbetskraft och nationella fackliga organisationer skall inte kunna stoppa inflödet av konkurrerande arbetskraft utifrån (läs EU:s öppna gränspolitik).

Detta är i korta drag globalismens agenda som man försöka driva in världen i. En stor del av denna nya världsordning dominerad av de rikaste av de rika är man på god väg att försöka genomdriva i västvärlden.

En tillämpning var när globalisterna skaffade sig full kontroll över FN:s viktiga miljökonferens i Rio 1992. Rockefellers handgångne Maurice Strong placerades som ordförande. Man skapade en speciell organisation med led