Glykokalyx finns på insidan av alla blodkärl, både artärer och vener. Det är i artärerna det finns röda blodkroppar fulla med syre förutsatt att lungorna fungerar som de ska. Glykokalyx, den håriga insidan i artärerna, som är så okänd bland läkare ①, har avgörande betydelse för om cellerna ska få leveranser av syre. Syre har avgörande betydelse för att cellerna ska kunna tillverka energi av fettsyror, aminosyror eller glukos.
Fibromyalgi – ont lite varstans
I takt med att leveranserna av syre till cellerna minskar avtar cellernas förmåga att tillverka energi. Om syreleveranserna minskar så sker det inte överallt i kroppen på en och samma gång eftersom nedbrytning av glykokalyx inte inträffar samtidigt och lika mycket eller lika lite överallt i kroppen. Om du får diagnosen fibromyalgi så betyder det inte att du samtidigt har ont överallt i kroppen. Istället kännetecknas detta av att det onda kommer och går och flyttar runt i kroppen.
När det gör ont lite varstans och det kommer och går och flyttar runt i kroppen kan detta förklaras med att den syremängd som når in i cellerna inte räcker till. När syremängden inte räcker till så börjar dessa celler tillverka energi genom att jäsa glukos (fettsyror och aminosyror kan inte jäsa). Då bildas avfallsprodukten mjölksyra som är sur.
Eftersom cellmiljön är basisk så reagerar nerver på den sura mjölksyran och det är detta du känner som smärta. Om du då sätter eller lägger dig och vilar en stund så minskar energibehovet. Då slutar dessa celler att jäsa glukos eftersom den ordinarie energiproduktionen med hjälp av syre nu räcker till. Smärtan orsakad av mjölksyra försvinner omedelbart genom att mjölksyran med automatik tappar en H och blir till laktat som är basiskt precis som cellmiljön. När du återupptar de fysiska aktiviteterna är risken stor att jäsningen av glukos återupptas och du återigen känner smärta som kommer och går och flyttar runt i kroppen.
Alltså – vid fibromyalgi balanserar dina muskelcellers energiproduktion på gränsen mellan att räcka till med hjälp av syreleveranser från kapillärerna och inte räcka till. När den inte räcker till startar jäsningen av glukos och du känner smärta. När energiproduktionen med syre återigen räcker till så slutar cellen att jäsa glukos och smärtan försvinner.
Obeslutsamhet och smärta
Det förra avsnittet handlade om muskelsmärtor. Låt oss nu förflytta oss upp i huvudet där vi har vår ”kommandocentral” som ger order till olika delar av kroppen antingen därför att du beslutar om det eller genom att den reagerar på hormoner utan något inflytande från din vilja. Om nu syreleveranserna till celler i ”kommandocentralen” börjar avta så kan detta ligga bakom att du börjar få svårt att bestämma dig för något exempelvis att istället för att sitta i din favoritfåtölj ställa dig upp, klä på dig och gå ut i friska luften och ta en promenad, att bestämma dig för att ta en dusch, att bestämma dig för att städa, att bestämma dig för att laga mat eller bara sätta på en kopp kaffe.
Du kanske själv lägger märke till detta och är du då en sådan människa som inte finner dig i situationen så kanske du med hjälp av en stark vilja ändå fattar det ena beslutet efter det andra. Risken är då stor att du passerar gränsen för vad cellerna i ”kommandocentralen” klarar av med hjälp av energin från den mängd syre som tillsammans med glukos, fettsyror och aminosyror når in i cellerna. Då börjar cellerna att jäsa glukos för att tillverka extra energi. Det är då du får ont i huvudet från de delar av hjärnan där ”kommandocentralen” har sina enheter utplacerade därför att avfallsprodukten mjölksyra är sur på vilket nerver reagerar och du känner smärta. Detta är förklaringen till att ambitiösa människor med stark vilja att klara av alla problem drabbas hårdast när tröttheten smyger sig på och blir till orkeslöshet. De finner sig inte i detta utan tar då i extra mycket för att klara av det. Då startar jäsning av glukos och du känner smärta.
Förklaringar till ovanstående
Både fibromyalgi och obeslutsamhet kan ha en tydlig fysiologisk förklaring. Rubriken ”Glykokalyx – terminala arterioler – kapillärer – celler” är mitt sätt att beskriva ett händelseförlopp som fungerar utmärkt under förutsättning att
- Glykokalyx fortfarande är frisk dvs hög och tät
- Terminala arteriolerna har kvar sin elasticitet och spänst
- Kapillärerna får leveranser av tillräcklig mängd röda blodkroppar från de terminala arteriolerna
- Cellerna får tillräckligt med syre genom vävnadsdiffusion från de röda blodkropparna i kapillärerna
Momenten 2, 3 och 4 är helt beroende av att 1 fungerar. Glykokalyx måste vara frisk dvs hög och tät för att momenten 2, 3 och 4 ska fungera optimalt.
Vad skadar endotel glykokalyx?
Det finns ännu inte konsensus kring denna fråga annat än att bakterier definitivt skadar glykokalyx och virus kanske också gör det. Det vi vet är att frisk glykokalyx är
- ett fysiskt skydd mot att blodkroppar, kolesterol med flera stora
molekyler vilka annars skulle kunna närma sig endotelcellernas membran och deras mellanliggande öppningar.
- negativt laddad och därmed repellerar blodkropparna som också är negativt laddade
- en anordning för att samla in syre och kväve och som kväveoxid putta in dessa genom öppningarna mellan endotelcellerna. Kväveoxiden NO hamnar i det glatta muskelskiktet (tunica media) som därigenom kan bibehålla sin elasticitet och spänst.
I det skikt som då bildas mellan blodkropparna och endotelcellernas membran finns plasma, vilket alltså finns där glykokalyx växer på endotelcellernas membran. Glykokalyx är då i molekylär balans (homeostas).
Denna molekylära balans har utvecklats under hundratusentals år eller kanske till och med miljontals år under vilka vi utvecklades till dagens homo sapiens. Då är frågan vad som påverkade att glykokalyx utvecklades till att få den molekylära obalans som den idag har hos många till synes friska människor. Min förklaring till detta är att kosten under alla dessa hundratusentals eller miljontals år som förflutit fram till våra dagar (de senaste 200 åren) förmodligen bestod av ungefär 1/3 fett, 1/3 protein, 1/3 kolhydrater plus vatten allt hämtat direkt från naturen.
Under de senaste 200 åren har vi sakta men säkert ökat vårt mat- och dryckesintag av kolhydrater på bekostnad av fett och protein så att vi idag endast får i oss ca 20% fett, 20% protein medan kolhydratkonsumtionen ökat till minst 60%. Nästan alla kolhydrater spjälkas till enkla sockermolekyler som tar sig in i blodcirkulationen där således blod och glykokalyx påverkas. För glykokalyx blir resultatet att den tappar sin höjd och täthet och samtidigt tappar sin molekylära balans (homeostas). Både det fysiska skydd och den negativa laddning som kännetecknar frisk glykokalyx förändras. Blodkropparna närmar sig öppningarna mellan endotelcellerna. Några slinker in och börjar bilda plack vars yta mot blodet således består av endotelceller – ett svagt skydd som så småningom kan spricka.
Hur kan glykokalyx återhämta sig?
Ja, då får man vända på ”kuttingen” dvs minska på intaget av kolhydrater och öka intaget av fett och protein så att blodet där stor del av kost och dryck hamnar återfår sin molekylära balans (homeostas). Då kommer glykokalyx att växa sig hög och tät och åter bli frisk. Det fysiska skyddet har återupprättats och den negativa laddningen som repellerar de negativt laddade blodkropparna är åter på plats. Då frågar du dig säkert hur lång tid tar detta?
Vad jag vet finns inga kliniska studier på levande människa redovisade. Det enda som ligger till grund för min uppfattning om att återhämtningen kan gå snabbt är de laboratorium-studier som Karl Arfors, pensionerad professor i mikrocirkulation, berättade för mig i december år 2020. Han menade att om man ser till att först skada glykokalyx och sedan låter den slippa att utsättas för det som skadat den så räcker ”ett halvt dygn” för att glykokalyx ska återhämta sig.
Sammanfattning
Om du ser till att glykokalyx är frisk dvs hög och tät, så kommer de terminala arteriolerna, vilka ska leverera röda blodkroppar till kapillärerna, att vara så elastiska och spänstiga att de släpper fram så många röda blodkroppar fulla med syre till kapillärerna att tillräckligt med syre kan diffundera därifrån genom vävnaderna till cellerna så att dessa kan tillverka optimalt med energi ATP. Förutom att ändra din kost och dryck till att innehålla 1/3 vardera av fett, protein och kolhydrater – ät inget mellan 1800 – 1000 nästa dag. Att dricka vatten, kaffe eller te utan socker är ok.
Lasse Blomdahl, Glykokalyx – terminala arterioler – kapillärer – celler
① Dr Malcolm Kendrick i sin bok ”The Clot Thickens”
