Hat är ett ord med stark betydelse som väcker många känslor hos de flesta av oss. Ingen vill gå runt och bära på hat då det är en tung börda så vi försöker trycka undan dessa känslor och tankar och lägga locket på när hatet börjar krypa fram. 

Ändå verkar det vara just hat som driver det mesta framåt i dagens samhälle – någonting som verkat pågå i flera tusentals år. Se till exempel på kyrkan och dess historia, på hur religion och då i detta fall kristendomen byggt hela sin existens på – att med våld konvertera de som tror på någonting annat än just Jesus och den kristne guden och med härskartekniker trycka ner de som inte vill vara en del av det och på detta sätt få med dem på tåget. Det hatet de känner mot den så kallade djävulen och dess anhängare var det som drev dem framåt. Så med andra ord så var, och är fortfarande än idag, djävulen det viktigaste för den kristna kyrkan – för utan denna motpol hade den inte haft så många anhängare som den har idag. En utav världens största religioner som tillsynes verkar vara en skapt ur kärlek och empati är alltså egentligen helt byggd på hat och aggression mot sin motpol där en drag- och maktkamp utspelat sig så långt vi kan minnas. Religion är också en utav de största anledningarna till krig, både då och nu, men trots att vi vet detta ifrågasätter vi aldrig den djupare livsfilosofin som ligger bakom det faktum att hat mot en motpol är en utav grundpelarna i hela tron.

På samma sätt kan vi också se till hur länder med så kallade demokratiska styren är uppbyggda.  I Sverige har vi till exempel två olika läger vi bör tillhöra – antingen det röda eller det blåa. Mestadels av tiden diskuterar dessa två läger frågor där man har åsiktsskillnader och det ena lägret försöker framställa sig som mycket bättre än det andra lägret och vill påvisa hur de på ett mest effektivt sätt ska lösa medborgarnas problem och göra deras liv lättare och lyckligare samt bidra till landets vinst, välfärd och utveckling. Detta vill ju självklart det andra lägret motbevisa och börjar då med samma sak och vi har en klassiska drag- och maktkamp där medborgarna automatiskt delas upp i dessa två läger – och börjar hata på det ena eller det andra lägret men även på varandra. Vår demokratiska politik är idag alltså uppbyggd på exakt samma samma sätt som alla stora religioner runt om i världen – demokratins existens bygger på hat och avsky mot sin motpol. Det är också därför vi diskuterar samma frågor inom politiken idag som vi gjorde på 50-, 60- och 70-talet för fokus ligger helt enkelt bara på respektive motpol och vad de gör och inte gör istället för vilka förbättringar vi alla tillsammans skulle kunna göra för att kunna skapa ett så välfungerande samhälle som möjligt. Återigen handlar det enbart om härskarteknik, ego och hat.

Så här fungerar det på många plan i våra liv. Allt bygger på motpoler. Vi har brandmän för att släcka bränder. Biografer, nöjesparker, sociala medier och streamingtjänster för filmer och serier för att släcka behovet av tristess. Utan bränder hade vi inte behövt brandmän, utan tristess hade inte vi inte behövt bli underhållna. Även våra kroppar bygger på motpoler – vi behöver äta för att mätta magen, men samtidigt behöver vi också hungern för att förstå att kroppen måste få näring för att kunna fungera.

Men är svaret att bygga saker och ting mot motpoler alltid det bästa? Är det på det sätt vi ska driva våra samhällen framåt?

Om vi ser på hur polisen arbetar så läggs allt arbete på brott som redan begåtts istället för att börja från andra änden – att förebygga och motverka brott innan de inträffat. Men vi styrs istället genom våld och makt, landets befolkning dirigeras med skrämseltaktik för att hållas i schack. Detta skapar i sig ett hat mot polisen, fler grupperingar uppstår, ännu fler brott begås och ännu fler poliser behövs. Detta är oerhört kostsamt och poliser behövs endast för att dess motpol finns. Hade man däremot jobbat i förebyggande syfte hade motpolen inte vuxit sig så stark och mindre resurser hade behövts i ändamålet att hålla ordning och reda på våra gator.