Hat

hat

Hat är ett ord med stark betydelse som väcker många känslor hos de flesta av oss. Ingen vill gå runt och bära på hat då det är en tung börda så vi försöker trycka undan dessa känslor och tankar och lägga locket på när hatet börjar krypa fram. 

Ändå verkar det vara just hat som driver det mesta framåt i dagens samhälle – någonting som verkat pågå i flera tusentals år. Se till exempel på kyrkan och dess historia, på hur religion och då i detta fall kristendomen byggt hela sin existens på – att med våld konvertera de som tror på någonting annat än just Jesus och den kristne guden och med härskartekniker trycka ner de som inte vill vara en del av det och på detta sätt få med dem på tåget. Det hatet de känner mot den så kallade djävulen och dess anhängare var det som drev dem framåt. Så med andra ord så var, och är fortfarande än idag, djävulen det viktigaste för den kristna kyrkan – för utan denna motpol hade den inte haft så många anhängare som den har idag. En utav världens största religioner som tillsynes verkar vara en skapt ur kärlek och empati är alltså egentligen helt byggd på hat och aggression mot sin motpol där en drag- och maktkamp utspelat sig så långt vi kan minnas. Religion är också en utav de största anledningarna till krig, både då och nu, men trots att vi vet detta ifrågasätter vi aldrig den djupare livsfilosofin som ligger bakom det faktum att hat mot en motpol är en utav grundpelarna i hela tron.

På samma sätt kan vi också se till hur länder med så kallade demokratiska styren är uppbyggda.  I Sverige har vi till exempel två olika läger vi bör tillhöra – antingen det röda eller det blåa. Mestadels av tiden diskuterar dessa två läger frågor där man har åsiktsskillnader och det ena lägret försöker framställa sig som mycket bättre än det andra lägret och vill påvisa hur de på ett mest effektivt sätt ska lösa medborgarnas problem och göra deras liv lättare och lyckligare samt bidra till landets vinst, välfärd och utveckling. Detta vill ju självklart det andra lägret motbevisa och börjar då med samma sak och vi har en klassiska drag- och maktkamp där medborgarna automatiskt delas upp i dessa två läger – och börjar hata på det ena eller det andra lägret men även på varandra. Vår demokratiska politik är idag alltså uppbyggd på exakt samma samma sätt som alla stora religioner runt om i världen – demokratins existens bygger på hat och avsky mot sin motpol. Det är också därför vi diskuterar samma frågor inom politiken idag som vi gjorde på 50-, 60- och 70-talet för fokus ligger helt enkelt bara på respektive motpol och vad de gör och inte gör istället för vilka förbättringar vi alla tillsammans skulle kunna göra för att kunna skapa ett så välfungerande samhälle som möjligt. Återigen handlar det enbart om härskarteknik, ego och hat.

Så här fungerar det på många plan i våra liv. Allt bygger på motpoler. Vi har brandmän för att släcka bränder. Biografer, nöjesparker, sociala medier och streamingtjänster för filmer och serier för att släcka behovet av tristess. Utan bränder hade vi inte behövt brandmän, utan tristess hade inte vi inte behövt bli underhållna. Även våra kroppar bygger på motpoler – vi behöver äta för att mätta magen, men samtidigt behöver vi också hungern för att förstå att kroppen måste få näring för att kunna fungera.

Men är svaret att bygga saker och ting mot motpoler alltid det bästa? Är det på det sätt vi ska driva våra samhällen framåt?

Om vi ser på hur polisen arbetar så läggs allt arbete på brott som redan begåtts istället för att börja från andra änden – att förebygga och motverka brott innan de inträffat. Men vi styrs istället genom våld och makt, landets befolkning dirigeras med skrämseltaktik för att hållas i schack. Detta skapar i sig ett hat mot polisen, fler grupperingar uppstår, ännu fler brott begås och ännu fler poliser behövs. Detta är oerhört kostsamt och poliser behövs endast för att dess motpol finns. Hade man däremot jobbat i förebyggande syfte hade motpolen inte vuxit sig så stark och mindre resurser hade behövts i ändamålet att hålla ordning och reda på våra gator. Återigen så är existens byggd på hat och avsky. Motpolerna kämpar mot varandra – man finns enbart för att den andre existerar. 

Tyvärr är detta ett beteende som sprider sig bland alla grupperingar runt om i samhället, ända ner på individnivå. Till och med bland de som rör sig inom de alternativa och mer spirituella kretsarna, där man ska arbeta för ljus och kärlek i gemenskap med andra för att dels föregå med gott exempel, dels för att höja de frekvenser som behövs för att sprida positiv energi. Men jag upplever att det till och med i dessa läger finns gott om sådana som lever på att hata på exempelvis mainstream-media, läkemedelsföretag och eliten när fokus egentligen borde ligga på att höja det som behövs höjas, istället för att försöka höja sig själv genom att sänka någonting annat. Att faktiskt enbart lägga ner sin tid och energi på att fokusera på det goda och det högsta bästa är enligt mig det enda man bör göra – att se om sitt eget hus istället för att snegla på grannens.

Resultatet av att fokusera på motpolerna och driva saker framåt med hjälp av hat gör så att utvecklingen i samhället och för oss som individer går väldigt långsamt. Hat föder bara mer hat – det vet vi alla egentligen. Så istället för att hata, sänka, smutskasta och förlöjliga måste vi börja ta ansvar för våra egna liv och handlingar och drivas framåt med hjälp utav en önskan om att bli den bästa man kan vara utifrån det man själv har och vill i livet – inte att födas av vad din motpol sysslar med.

Martin Nilsson

SKARPT Hemsida
SKARPT Youtube
Instagram
SKARPT Podcast

1 kommentar

  1. Den kristna som inte blivit indoktrinerad genom kult-metoder eller härskartekniker har en generell väg till att börja kalla sig kristen.

    Hon känner först igen skapelsen, och sig själv och andra själar som skapade och likvärda varandra under Gud.
    Hon känner igen det köttsliga och korrumperande frästelserna i världen. Kalla det ondska eller något mer relativiserande.
    Hon känner igen människans skröpligheter, vårt avvikande från att hålla oss till sanning(Följa lögnen, Satan), självhat, och oförmåga till förlåtelse.

    Hon känner sedan igen Joshua’s exempel som smord, sanningsägare och dömd av denna värld, och sedan återfödd..
    Rent allegorisk eller historiskt korrekt så spelar det ingen roll, antingen blir exemplet en påminnelse om våra egna personliga brister som vi vänder ryggen till, eller en påminnelse om vår möda och förfall som vi kan förlåta oss själva för, vilket potentiellt kan leda oss till att känna igen oss i Joshua’s exempel, vilket gör att vi figurativt själva tar på oss ett kors att bära.

    Sen är religioner politiserande och korrumperade precis som allt annat i världen.
    Vi behöver självreflekterande. Att finna gemenskap och bli inspirerade till att förkroppsliga förlåtelse för oss själva och varandra.
    Detta behovet har utnyttjats av tyranner. Om man ser detta behov som endast ett psykologiskt felsteg i makro-evolution, en bugg som utnyttjats, en dopaminbrist pga ett beta-stadie i flocksammanhang.. Om man inte känner igen något av det ovannämnda, som skapelsen, då är man redan där en allt för trogen följare av lögn.

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here