Helena Edlund arbetar inom Svenska Kyrkan men har också bl. a. tjänstgjort som bataljonspastor i Kosovo samt som samverkansofficer i Afghanistan.
Helena berättar om hur de erfarenheter som hon fick i Afghanistan har påverkat hur hon ser på människan och på livet i stort. Hon önskar faktiskt att hon inte fått uppleva de vidrigheter hon sett utföras mot människor där.
Att komma tillbaka till Sverige och arbeta som präst i Svenska kyrkan med de erfarenheter om människans natur som Helena skaffat sig, blev inte oproblematiskt. Det blir en intellektuell frontalkrock när politiskt korrekta fantasier möter egna förvärvade erfarenheter. Människor med större vilja att smälta in i sin omgivning än att vara sanna mot sig själva kan vara tysta och anpassa sig. Men Helena Edlund vill inte vara oärlig mot vare sig Gud eller sig själv, utan måste stå för den verklighet hon själv sett. Hon har stuckit ut hakan rejält i samhällsdebatten och därför också åkt på snytingar som svidit för henne.
Socialdemokraterna startade sitt kristna förbund Broderskapsrörelsen som ett sätt för ett sekulärt politiskt parti att nå inflytande i Svenska kyrkan. Sedan 2011 heter förbundet i stället Socialdemokrater för tro och solidaritet, (STS). Men redan från starten har det varit mer intressant att föra ut socialdemokratiska trosläror än kristna. Förbundet har varit ivriga att samarbeta med olika muslimska organisationer och personer. Helena Edlund tar upp den händelsen som fick lite mediaspridning då nuvarande ärkebiskop Antje Jackelén skulle vigas till biskop och då inte vill påstå att Jesus gav en sannare bild av Gud än Muhammed gör.
Även om Helena Edlund inte står helt ensam i att stå upp för kristna värderingar i den Svenska kyrkan, har det varit svårt för henne. Vänsterpolitiseringen har gått mycket långt i hela samhället och särskilt i kyrkan. Helena nämner uttrycket ”den långa marschen genom institutionerna”, dvs. de marxistiskt influerade människor som sedan sent 60-tal sett till att besätta alla viktiga tjänster inom alla institutioner, och som hon konstaterar nu är fullbordad.
Organisationen Svenska kyrkan kan vi både ha och mista säger Helena. Ibland måste en organisation krascha fullständigt för att någonting friskare ska kunna stiga upp ur askan. Det viktigaste är att man har sin kristna tro, organisationen är sekundär. Å andra sidan är stora delar av den Svenska kyrkan väl fungerande med sina församlingar över hela Sverige som varje dag utför sin uppgift. Svenska kyrkan är inte något objekt i singularis, utan består av många församlingar som fungerar utmärkt.
När frågan om miljöpartiet kommer upp menar Helena att det är ett parti som har extrema uppfattningar om det mesta. Förutom i miljöfrågor har de uppenbarligen extrema åsikter även när det gäller migrationspolitiken, trafikplaneringen och feminismen. Helena uppfattar det som att det är ett parti med mycket liten verklighetsuppfattning överlag.
Eftersom hon varit i Afghanistan är det naturligt att hon särskilt betraktar migrationen just därifrån till Sverige och med problemen den innebär för Sverige men även för Afghanistan. Hon menar att det sker en sorts utarmning på utbildade människor i Afghanistan som exempelvis leder till läkarbrist. I Sverige betraktas de migrerande från Afghanistan vanligtvis som så kallade ensamkommande barn, fast de oftast är vuxna män. Det blir konstigt när vi i Sverige behandlar dessa som barn och spenderar enorma summor på deras välbefinnande samtidigt som då biståndet till deras hemland i stället minskas vilket drabbar riktiga barn och kvinnor.
När det gäller det vurmande för Afghanska unga män som sker i Sverige så är det mestadels, men inte bara, kvinnor som står för detta. Många av dessa kvinnor behandlar de afghanska männen som om de vore barn utan möjlighet att ta hand om sig själva. I vissa fall utvecklar kvinnorna sexuella relationer med dessa unga män. Helena Edlund ser det som en form av utnyttjande som aldrig hade accepterats om det var unga flickor från Thailand som lämnats i av samhällets bekostad vård hos äldre svenska män.
Mot slutet kommer vi in på bönens funktion och att bönen ”Fader vår” förekommer i USA:s president Donald Trumps möten. Han får också förbön i andra möten. Helena säger att hon skulle gärna se att Sveriges statsminister hade bön i sina möten. Hon menar att en tro på Gud och bön är något som är självklart i resten av världen. Vi kommer avslutningsvis in på frågan om vilken betydelse muslimernas böner fem gånger om dagen kan ha.
