Haven förgiftas, regnskogarna skövlas, grödorna patenteras, maten besprutas, arbetslösheten ökar, länder exploateras, fanatismen frodas och folk övervakas. Men varken de politiska papegojorna i kostymer eller de religiösa uppreparna i klänningar kommer att lösa problemen.

Ett ledarskap med sinne för estetik skulle inte låta arkitekturen förfulas och kulturen fördummas på det sätt som sker. Människor packas in i gråa betonghus där de äter fel mat, dricker fel drycker och blir fetare för varje år. Multinationella företag i både rika och fattiga länder exploaterar landsbygden och folk trängs in i smutsiga städer där de i bästa fall hittar ett lågbetalt jobb och försöker kompensera sin förlorade gemenskap och kultur via snabbmat, nikotin, alkohol och andra nedbrytande substanser. Desillusionerade och överviktiga parkerar de sig i tv-soffor och konsumerar det ena idiotprogrammet efter det andra. Sen sitter de vid datorn i timtal för att ytterligare dummas ner via internettrivia, kändishysteri och ytligt babbel.

Som om inte det var illa nog konsumerar de tonvis med socker, raffinerad mat och rör sig för lite. Följaktligen ökar också blodtryck, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och andra ohälsotillstånd. Istället för att förebygga sjukdomar genom att informera oss om sund kost och levnad väntar vi tills symtomen uppstår. Därefter uppsöker vi en läkare som istället för att fråga hur vi mår mentalt och ber oss se över våra kost och -motionsvanor skriver ut dyra mediciner med biverkningar. Därefter stapplar vi på fram till pensionen, ålderdomshemmet och sjukhussängen innan vi, oftast helt omedvetna om hur världen fungerat, säger tack och hej.

Hur kunde det gå så här illa?

Det är bara så livet är sägs det. Med tanke på alla problem vi ser är människan uppenbarligen en neurotisk, egoistisk och aggressiv varelse, utlämnad till sina kroppsvätskors och geners nyckfullhet. Enligt samma logik är det bästa vi kan göra att förlita oss på expertisen hos våra makthavare, prästerskap och läkemedelsindustrin för att styra upp våra liv. Om någon framkastar tanken att människan i grund och botten är rätt hygglig till sin natur, vill samarbeta och har potential att skapa något bättre än i rådande ismer, men att de system vi levt, och lever under, skapat en stress som medför just neuroser, egoism och konflikter, då heter det att vederbörande saknar verklighetskontakt och famlar efter utopier. Därför klassas också de som har ett annat perspektiv än de i de rådande ideologierna som flummare och foliehattar.

Låt oss stanna upp och reflektera lite:

Vi föddes på den vackraste planeten i solsystemet, ja ka