Hög tid att vakna gott folk!

Haven förgiftas, regnskogar skövlas, grödor patenteras, maten besprutas, arbetslösheten ökar, länder exploateras, fanatismen frodas och folk övervakas. Men varken de politiska papegojorna i kostymer eller de religiösa uppreparna i klänningar kommer lösa problemen.

Ett ledarskap med sinne för estetik skulle inte låta arkitekturen förfulas och kulturen fördummas på det sätt som sker. Folk packas in i gråa betonghus där de äter fel mat, dricker fel drycker och blir fetare för varje år. Multinationella företag i både rika och fattiga länder exploaterar landsbygden och folk trängs in i smutsiga städer där de i bästa fall hittar ett lågbetalt jobb och försöker kompensera sin förlorade gemenskap och kultur via snabbmat, nikotin, alkohol och andra nedbrytande substanser. Desillusionerade och överviktiga parkerar de i tv-soffor och konsumerar det ena idiotprogrammet efter det andra. Sedan sitter de vid datorn eller hänger över mobilen i timmar för att ytterligare dummas ner via den oändliga strömmen av internettrivia, kändishysteri och ytligt babbel.

Som om inte det var illa nog konsumerar de tonvis med socker, processad mat och rör sig för lite. Följaktligen ökar också blodtryck, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och andra ohälsotillstånd. Istället för att förebygga sjukdomar genom att informera oss om sund kost och levnad väntar vi tills symtomen uppstår. Därefter uppsöker vi en läkare som istället för att fråga hur vi mår mentalt och ber oss se över våra kost och -motionsvanor skriver ut diverse dyra mediciner med olika biverkningar. Därefter stapplar vi på fram till pensionen, ålderdomshemmet och sjukhussängen innan vi, oftast helt omedvetna om hur världen har fungerat, säger tack och hej.

Hur kunde det gå så här illa?

Det är bara så livet är sägs det. Med tanke på alla problem vi servärlden runt är människan uppenbarligen en neurotisk, egoistisk ochoch ganska aggressiv varelse, utlämnad till sina kroppsvätskors och geners nyckfullhet. Enligt samma logik är det bästa vi kan göra att förlita oss på expertisen hos våra makthavare, prästerskap och läkemedelsindustrin för att styra upp våra liv. Om någon framkastar tanken att människan i grund och botten är rätt hygglig till sin natur, vill samarbeta och har potential att skapa något bättre än i rådande ismer, men att de system som vi levt, och lever under, skapat en stress som medför just neuroser, egoism och konflikter,  heter det att vederbörande saknar verklighetskontakt och famlar efter utopier. Därför klassas också de som har ett annat perspektiv på tillvaron än det som presentras i de rådande ideologierna och dogmerna som flummare och foliehattar.

Låt oss stanna upp och reflektera lite:

Vi föddes på den vackraste planeten i solsystemet, ja kanske i hela universum. Redan för tusentals år sedan skapade vi magnifik arkitektur, konst och litteratur och anlade sagolika trädgårdar. Vi har överlevt otaliga naturkatastrofer, årslånga epidemier och åtskilliga nödår. Idag har fler än någonsin tillgång till kunskap och kommunikationsmedel och det är inte längre okänt hur viktig både den inre och yttre miljön är för hälsa och välbefinnande.

Trots det ökar missbruk, psykisk ohälsa och sjukskrivningar drastiskt och epidemier, miljöförstöring, konflikter och krig fortsätter. Dessutom urholkas integriteten alltmer, och med hänvisning till ökade säkerhetspolitiska hot från diverse välbeväpnade grupper som bara ”råkar” dyka upp överallt, tar övervakningssamhället allt extremare former.

Samtidigt slår medierna ner på de ”stollar” som har mage att antyda att de åtgärder som införs mot det ovan beskrivna kan vara ett led i en agenda som handlar om utarmande av demokratin och centralisering av makt.

Tekniken som elitens frejdiga åsiktspoliser och deras oftast omedvetna hantlangare bland konspirationsallergikerna tillämpar för att täppa till käften på folk som inte passar in i konsensusmallen är för det mesta löjligt förutsägbar. För att slå ner på alla dem som inte rättar in sig i PK-ledet så tillämpar man ofta ett resonemang som går ut på att man anser sig ha lokaliserat någon eller några enstaka individer på yttersta höger-, (eller vänster), kanten med liknande åsikter i en specifik fråga. Därefter försöker man para ihop  ”konspirationstollarna” med dessa personer, alternativt någon rabiat antisemit, gärna kryddat med lite nonsens om Sion Vises Protokoll.

Fungerar inte den metoden kan man alltid köra det gamla UFO-tricket för att få folk att himla med ögonen över ”rättshaveristen” ifråga. Om sedan ”tokfan” som uttryckt den ”felaktiga” åsikten i exempelvis 9/11-frågan inte är ett dugg intresserad av UFO:s är av underordnad betydelse. För man kan ju alltid kan leta upp någon annan ”foliehatt” som också ifrågasätter den officiella 9/11-versionen och på fullt allvar tror att utomjordingar besöker oss.

Den ”vetenskapliga” formeln för att exponera ”snurriga” konspirationsteoretiker i den politiskt korrekte papegojans värld blir då enligt följande:

A ifrågasätter den officiella versionen av 9/11.

B ifrågasätter också den officiella versionen av 9/11.

B tror att utomjordingar besöker vår planet.

B är därför ingen trovärdig människa.

Slutsats:

Eftersom B håller med A angående 9/11 och B tror på utomjordingar så tror förmodligen också A på sådant nonsens. Men även om så inte är fallet så är A ändå inte trovärdig, eftersom B, som definitivt inte är trovärdig, tror på samma sak som A vad beträffar 9/11.

Medan akademikervärldens talesmän, oftast formade av konsensustrans och en närmast panisk rädsla för utfrysning och uteblivna lönecheckar, i allt högre utsträckning används för att likrikta allmänheten till intellektuell underkastelse och maktens verklighetsbeskrivning, letar mera öppensinnade fritänkare enträget vidare efter pusselbitar i sina försök att göra världen mera begriplig. Ett sådant projekt ställer förstås stora krav på vederbörande, som måste kunna spåra, identifiera, analysera, och inte minst, filtrera bort trams och desinformation från den data som är tillgänglig vad gäller spelet bakom kulisserna, i vilket de flesta politiker är oinvigda och i bästa välmening brukar fungera som ”nyttiga idioter”.

Därtill kommersedan  utmaningen att på ett adekvat och intressant sätt försöka förmedla information till folk som har börjat blicka utanför fårhagens räckvidd. Svensson kommer vanligen att reagera i enlighet med vad han/hon har lärt sig av systemet och finna det befängt och långsökt om någon presenterar fakta som går på tvärs med vad de sedan barnsben matats med via skola, tv och tidningar. För när människor föds in i ett system så kommer de att uppfatta detta som normalt, även om systemet går på tvärs med deras nervsystem. Detta eftersom de flesta accepterar sakernas ordning som de är och agerar i enlighet med den information, självkänsla och chans till överlevnad de har till förfogande.

Därför är det inte ovanligt att de i enlighet med vad de blivit lärda av systemet kommer att försvara rådande läge och verklighetsbeskrivning och reflexmässigt skaka på huvudet åt vad man föraktfullt kallar konspirationsteorier. På köpet idiotförklaras inte sällan, helt i enlighet med kvackademia, de som försöker presentera alternativ, (se Cromsjö, Sederholm, Moore).

Processen kan illustreras enligt följande:

När människor blir presenterade information som tyder på att de har blivit lurade ställs de inför en situation som vänder upp och ner på allt de fått lära sig varpå en inre konflikt uppstår.

Individen blir då tvungen att göra ett av följande val:

1. Ihärdigt ifrågasätta informationen och vägra tro på den.

2. Ignorera informationen och fortsätta som förut.

3. Med ett öppet sinne undersöka informationen.

Det vanligaste är att människor väljer antingen alternativ 1 eller 2, vilka båda kan sägas vara ett resultat av kognitiv dissonans, det vill säga när olika tankar står i konflikt med varandra. Till exempel när vi intuitivt känner att det vi håller på med egentligen inte alls är vad vi vill syssla med, men vi är för rädda för att göra något åt det, varpå vi rationaliserar och intalar oss själva att det nog egentligen är det bästa ändå, varpå en känsla av kognitiv balans infinner sig, som, även om den till stor del bygger på illusioner, ändå skänker en slags känsla av trygghet.

Det är därför  inte ovanligt att de som börjat se igenom skimret av lögner och vill prata om det blir frustrerade, då de ofta finner sig tala inför döva öron. Men att reta upp sig på folk som lever i konsensustrans, eller på rabiata ”realister”, är som att reta upp sig på barn som inte har lärt sig att förstå bättre. Och att ens försöka diskutera med någon som inte ens tagit det första steget att genomskåda illusionerna vi göds med är faktiskt bara slöseri med tid och energi.

Det viktigaste när man intresserar sig för den ”alternativa” historieversionen är dock att vara vaksam på sina egna känslor och syften. Ju mer sorg och ilska vi bär på, desto troligare är det också att vi reagerar irrationellt när vi ställs inför jobbiga fakta. Jag tror alla som upplevt svek som barn har ett element av paranoia i sig, och när man möter motgångar, hamnar i konflikt eller upptäcker historiska/politiska lögner, är det lätt att den triggas igång. Man kanske tänker: ”Det var väl det jag visste, världen är ond och man kan inte lita på någon”, och sen börjar se världen i svart och vitt och tror att konspirationer ligger bakom precis allt elände som sker.

Så förhåller det sig naturligtvis inte, men det svikna barnet inom oss kanske tolkar det så, varpå konflikter kan uppstå. Men istället för att låta oss förlamas av ilska, vilket vanligen leder till irrationella slutsatser, bör vi söka vägar att balansera vår mentala och fysiska hälsa, och beväpna oss med kunskap istället för vapen.

Ett första led är att se över vår självbild och lära oss vara snälla mot oss själva. Det brukar även leda till att man blir vänligare mot andra.

Ett andra är att fördjupa sig i historia och läsa den ny info med ett kritiskt men öppet sinne.

Självkännedom, sunda mat, sov och –motionsvanor kombinerat med ett lyhört och vaket sinne är nyckelorden. Lägg därtill en god portion vetgirighet och en bra självkänsla så finns det goda förutsättningar för en indvid som svårligen låter sig luras, men som nyfiken och positiv tar sig an en spännande vandring genom livet. På köpet finns chansen att han/hon kommer upptäcka att verkligheten inte bara överträffar dikten, utan vida överträffar den.

* Exemplen syftar på Mikael Cromsjö, vaken.se:s grundare. Mats Sederholm, författare, och tillsammans med frun Linda, grundare av http://www.klarsikt.humancreations.se/page/Om-klar-sikt.aspx Richard Moore, författare till ”Escaping the Matrix: How We the People can change the world”: http://www.amazon.com/Escaping-Matrix-People-change-world/dp/0977098303 Hemsida: http://escapingthematrix.org/

Artikel skriven av: Michael Delavante

Hög tid att vakna gott folk!