Det kan till att börja tyckas lite oklart hur denna långa, gängliga, ranka växt har fått ett namnet humle, men när man tittar närmare på de mjuka, ulliga honblommorna blir jämförelsen mer tydlig. Namnet härstammar troligen från det latinska namnet, som i sin tur möjligen är en omskrivning för ett germanskt ord för något som bär frukt.
Ölbryggning
I Centraleuropa blev den allmänt känd på 800-talet, då det var en vanlig växt i de tyska klosterträdgårdarna. Den blev “upptäckt” i Skandinavien först sedan kunskapen om dess användning spridit sig hit på 1000-1100-talet och tog snabbt över platsen som den dominerande kryddplantan i öl, där den ersatte bland annat pors och skvattram.
Humle har flera fördelar när man brygger öl. Den ger en fin, färsk kryddig smak, den underlättar jäsningen och sist, men inte minst: den ger inte obehagliga biverkningar, något som skvattram var känt för. Enligt den tyska renhetslagen från 1516 ska öl enbart bryggas på malt, humle och vatten och det efterlevs fortfarande i hög grad.
Humle är släkt med cannabis och brännässla
Det lagstiftades om krav på humleodling under medeltiden i Danmark, Norge och Sverige. Humleplantan odlades genom att man satte ned en hög stång vid varje planta som den kunde slingra på. Användningen av humle blev så pass stor och omfattande att nästan alla stora gårdar anlade en humleodling.
Läs mer på tv-helse.se
