Massor av oss står nu inför beslutet om vi skall tacka ja till det vaccin som erbjuds eller ej. För att något underlätta beslutet skall jag här redogöra för vad jag snappat upp om dessa vacciners sätt att fungera.

T-cellsminnet är mest avgörande i skyddet mot virusinfektioner, även om antikroppar också fyller en viktig funktion. När man definierar immunitet som virusbindande antikroppar i blodet kan man hävda att virusimmuniteten är kortlivad. Även detta är principiellt felaktigt. Antikroppsnivåerna riktade mot viruset som cirkulerar i blodet minskar efter att infektionen försvunnit, då de inte behövs längre, men T-cellsimmuniteten finns kvar och kan aktiveras snabbt. Antikropparna fungerar sämre mot virus som är så förändrade (muterade) att de inte är att betrakta som samma virus.

Varför vill man missleda allmänheten på detta subtila sätt kan man undra? Orsaken kan eventuellt vara att man vill kunna jämföra naturlig immunitet med vaccinimmunitet. Många vaccin aktiverar nämligen främst bara antikroppsvar och är främst inriktade på de variabla ytproteinerna i detta fall spikproteinet. När viruset förändrats tillräckligt mycket fungerar inte längre vaccinskyddet och man måste då vaccinera sig med ett nytt vaccin för att få nya specifika antikroppar. De årliga influensavaccinationerna av äldre och andra riskgrupper är exempel på detta. Det immunologiska minnet efter en influensainfektion räcker dock mycket längre just p.g.a. den mycket bredare T-cellsimmuniteten, vilket innebär att de flesta bara drabbas av influensa under några få gånger i livet. Därför kan massvaccinering med coronavaccin förhindra etableringen av T-cellsimmuniteten mot hela viruset i befolkningen. Mot den bakgrunden verkar därför massvaccination inte vara någon klok strategi annat än för vaccinindustrin. För äldre i riskgruppen kan ett vaccinskydd kortsiktigt vara avgörande, men för yngre friska individer är det ofördelaktigt och för hela populationen mycket riskfyllt på sikt. När viruset muterat tillräckligt står populationen åter utan skydd. Kan det vara avsikten? Man får då sjösätta nya vaccinationskampanjer som är ytterst inkomstbringande för Big Pharma.

Budbärarvaccin – mRNA

Under 2020 har vaccinindustrin utvecklat en rad olika vacciner att användas för att skapa någon sorts immunitet mot SARS-CoV-2 viruset. Utvecklingen har forcerats fram på mycket kort tid, vilket givetvis ökar riskerna för obehagliga bakslag i form av oväntade biverkningar. Den normala utvecklingstiden för utprovning av ett nytt vaccin är ca. 10 år.

De som sticker ut är Pfizer/BioNTechs och Modernas vacciner som är typ genmanipulerande budbärar- eller mRNA-vacciner. De är inte vaccin i en traditionell mening, utan ett preparat som innehåller genetiskt material s.k. RNA som tas upp av cellerna och programmerar dem att bilda kopior av viruscellens spikproteiner eller S-proteiner. Spikproteinerna är de små ”kronor” som sticker ut från viruspartikeln och som gett virustypen dess namn – coronavirus.

Spikproteinerna eller kronorna på viruspartiklarna fungerar så att de vid smitta ansluter till receptorer på värdindividens celler och gör att viruset kan tränga in i cellen och få den att börja reproducera viruspartiklar och personen blir smittad. Om immunförsvaret på något sätt kan fås att oskadliggöra viruspartiklarnas spikprotein kan viruset inte ta sig in i cellerna och föröka sig.

Vaccinernas uppgift är att få igång immunförsvaret genom att först få cellerna att tillverka spikproteiner. Den centrala komponenten i dessa mRNA-vacciner är en molekyl som kallas för budbärar-RNA eller mRNA. Molekylen bär på genetiskt material som våra celler kan använda för att beskriva hur de skall producera coronavirusets spikproteiner. När mRNA tränger in i cellen leder det till att den börjar producera kopior av proteinet, vilka sedan tar sig ut ur värdcellen och ut i blodomloppet.

Den förväntade immuniteten skapas av att kroppens normala immunförsvar reagerar på de på detta sätt producerade spikproteinerna och producerar antikroppar mot det. När senare personen smittas av hela viruset känner antikropparna igen spikproteinet och angriper därför virusets spikar. För att detta skall fungera krävs att personens immunförsvar fungerar tillfredsställande, vilket inte alltid är fallet.

Det har rapporterats en del om att Pfizers och Modernas vacciner behöver hållas ordentligt nedkylda vilket kraftigt komplicerar hanteringen. Pfizers i minus 70 grader C och Modernas i minus 20. Detta beror på att mRNA-molekylen är mycket bräcklig. Det gör att den heller inte kan injiceras direkt, utan måste lindas in i ett skyddande fetthölje.

För att mRNA lättare skall ta sig in i cellerna oskadat har detta inneslutits i nanopartiklar med ett hölje av lipider. Det är ett fettliknande ämne som gör det fettlösligt, varvid upptaget blir mycket bättre. Detta system används ofta i läkemedelsindustrin och kompletterar produktionen för att formulera högkvalitativa fasta lipidnanopartiklar och liposomer laddade med farmaceutiska ämnen, vitaminer, antioxidanter, peptider och andra bioaktiva föreningar. Ultraljud nano-emulgering och inkapsling är en tillförlitlig teknik för att producera stora mängder högkvalitativa nano bärare såsom fasta lipidnanopartiklar, nano-strukturerade lipidbärare och liposomer.

Polyetylenglykol (PEG) är en giftig ingrediens som finns i mRNA-vacciner. Denna syntetiska polymer används för att belägga lipidnanopartiklarna så att de kan kringgå upptäckt av kroppens immunförsvar. Ideella Children’s Health Defense publicerade en artikel i augusti 2020 med varning om farorna med PEG. Man beskriver de negativa bieffekter människor kan uppleva när de immuniseras med en PEG-haltigt vaccin, såsom tumörtillväxt och livshotande överkänslighet.

Skillnaderna mellan Pfizers och Modernas vacciner är minimala och handlar bl.a. om de exakta komponenterna i det skyddande höljet. Vaccinerna injiceras alltså mRNA-molekylerna lindade i lipidnanopartiklar i kroppen. Via den upptagna lipiddroppen kommer mRNA:et in i cellerna. Där tas det omhand av ribosomer som läser av mRNA:ets instruktioner hur cellen skall producera spikproteinet.

Immunförsvaret har tre sorters försvarsmekanismer. Det är olika vita blodkroppar antigenpresenterande celler, B-celler, mördar-T-celler och T-hjälparceller. Antigenpresenterande celler kan ta upp spikproteiner och dess fragment som finns i resterna av en död cell. Även i dessa celler kan delar av proteinet komma upp till ytan. Där upptäckas de av immunförsvarets T-hjälparceller,