Man kan omöjligen förstå varför världen ser ut som den gör om man inte har satt sig in i hur det finansiella systemet fungerar. Ursprunget till dagens bankväsende inleddes när välbärgat folk under medeltiden började förvara guld & silver i guldsmedernas valv. Guldsmederna skrev ut kvitton och ägarna betalade sen sina skulder genom att ta ut delar av de insatta tillgångarna. Eftersom det var så opraktiskt att flytta omkring metallerna utvecklades ett system som innebar att det bara var på papperet de bytte ägare när man handlade eller betalade skulder. Metallerna låg alltså kvar i valven och de kvitton som skrevs ut blev sedan allmänt vedertagna som pengar. Så föddes det moderna bankväsendet.
Då guldsmederna efter en tid insåg att det var få som hämtade ut några större mängder värdemetaller och att ingen visste hur mycket de förvarade i valven kom de på den geniala idén att börja förfalska kvitton på guld som inte fanns. De här kvittona kunde de sen själva använda medan resten lånades ut mot ränta. Om de hade 2 000 pund guld i förvaring så kunde de t.ex låna ut 20 000 i papperspengar och kräva ränta på dessa utan att någon upptäckte bluffen. På så sätt skapade de sig en stor förmögenhet genom att lura allmänheten. Följande exempel får illustrera hur de gick till väga i praktiken:
Ponera att guldsmederna bestämde sig för använda samma ränta för både fordringsägare och låntagare, så att den som lämnar in guld får 5 % i ränta medan den som lånar pengar får betala 5 %. Eftersom smederna lånade ut 10 gånger så mycket som de hade betyder det att de bara betalade ut 5 % i ränta till fordringsägarna medan de fick in 50 % i ränta från låntagarna. De kunde därför sätta i system att stundtals flöda marknaden med pengar genom att låna ut frikostigt för att sedan plötsligt bli mycket restriktiva med att låna ut och minska flödet pengar i samhället. När folk sen inte kunde betala sina skulder begärde utlånarna utmätningar av deras tillgångar och kunde på så sätt skaffa sig reala värden via de gods man lurat till sig från allmänheten.
Det här är grunden till det system vi har än idag, m.a.o, bankerna lånar ut pengar som inte existerar och tar sedan ut ränta på dem, vilket gör att en liten elit är svindlande rik medan de allra flesta människor i världen lever i skuld. Och det är också det som är meningen, världens banksystem bygger på skuld, det vill säga att människor inte SKA vara ekonomiskt oberoende och fria, såvida de inte tillhör en privilegierad elit. Liksom guldsmederna kan bankirerna och spekulanterna av idag roffa åt sig astronomiska summor av de indoktrinerade och ovetande massorna.
Mellan löneslavandet, stressen och snabbmaten så har man via medierna drillat folk med termer som hög- och lågkonjunktur, hausse, börsfall, recessioner & depressioner som bara ”råkar” inträffa. Att sen de olika bankirer, direktörer och politiker som slår undan benen på folk och förklarar nödvändigheten av att vi måste strama åt själva fifflar, delar ut bonusar och löneförhöjningar till varandra är något som folk förväntas glömma, och oftast gör, varpå samma elit som varit med och skapat problemen kan fortsatta verka och genom ett slags nationellt Stockholmssyndrom t.o.m bli omvalda av de människor de så uppenbart trampar på och utnyttjar.
Med en blandning av det naiva barnets godtrogenhet och den masochistiska optimistens förväntan går den väldresserade medborgaren i vanlig ordning till urnorna för att än en gång
lägga sin röst på det parti som lyckats mobilisera de mest vältaliga papegojorna i kampen om att slå dunster i väljarnas huvuden. Som grädde på elitens mosning parkerar sig väljarna i soffan under valkvällen och inhöstar ett par koppar koffein i väntan på det spännande svaret om just deras ”frälsare” tagit hem cupen om vem som ska få agera verkställande nickedocka för bankmaffian och deras delegater bland slips & kjolgräddan i London, Washington, Rom och Bryssel.
Men låt oss nu fortsätta vår historiska tillbakablick för att förklara bakgrunden till dagens svindlarsystem. År 1609 så bildade man Amsterdam Wisselbank, Europas första centralbank, i Holland. Den skulle snart bli inflytelserik och göra Amsterdam till världens ekonomiska huvudstad och landet till 1600-talets kapitalstarkaste nation genom kolonialism och ensamrätt på kryddhandeln från Ostindien. Titeln togs sen över av Storbritannien som gjorde allt vad de förmådde för att erövra och slakta andra länder.
Förlorare var förstås alla de miljoner förslavade, våldtagna och mördade urinvånarna i bl.a Amerika och Afrika liksom alla de svultna, sjuka och utfattiga som befolkade de smutsiga städerna
i Europa. Västeuropas ekonomiska utveckling föddes alltså inte bara ur legal handel och innovationsförmåga utan bygger i själva verket på utsugning, slaveri och folkmord. De största vinnarna i de ständigt återkommande och kostsamma krigen var, då som nu, bankirerna.
John Locke, även kallad liberalismens fader, vann under 1600-talet inflytande med sina teorier om att individens frihet och samhällets framsteg går hand i hand och att statens enda uppgift var att skydda individens frihet mot brottslingar. Staten ska ha domstolar, polis och försvar men får inte själv bli en våldsverkare genom att förbjuda oss från att uttrycka våra åsikter, hindra vår rörlighet och ta vår egendom, m.a.o just det som i allt större utsträckning sker idag.
Locke talade om det s.k samhällsfördraget d.v.s att statsmakten uppkommer genom ett fördrag mellan t.ex kung och parlament och att den inte ska sanktioneras av kyrkan eller Gud. Makten måste ligga hos flertalet men det inbegrep inte kvinnor och de fattiga. Den berömde liberalen ville dessutom förbjuda folk att inte tro på Gud och tyckte att ateism skulle bestraffas hårt. Dessutom så var han anhängare av dödsstraff vilket han bl.a skrev om i boken Två avhandlingar av styrelseskicket.
1694, efter mer än 50 års krigande kom brittiska politiker åter till bankirerna och bad om lån. De gick med på det under villkor att de fick upprätta en privat centralbank i statens namn där de kunde fortsätta skapa kapital av ingenting genom att låna ut pengar som inte finns och ta ränta på dem. Så skapades The Bank of England, som inte alls var Englands utan bankirernas, men via namnet lurade man folket att den var statlig. Regeringen fick låna hur mycket de ville så länge de utfärdade garantier i form av mer beskattning av folket. 4 år senare hade statens skuld till banken stigit från 1.2 miljoner till 16 miljoner. Tekniken är alltså följande:
Om kapitalet som cirkulerar i ett land är t.ex 6 miljoner och dess centralbank trycker upp ytterligare 16 miljoner och därefter via lån och investeringar e.t.c skickar ut det på marknaden så kommer värdet av de 6 miljoner som cirkulerade innan banken skapades att minska eftersom det nu bara utgör 25 % av ekonomin. Det betyder också att banken nu kontrollerar 75% av ekonomin i landet via de 16 miljoner de skickat ut.
Det leder i sin tur till inflation, vilket innebär att folk har mindre att handla för och därför måste gå till bankirerna och låna mer. När sen tillräckligt stor andel av befolkningen är skuldsatta ser man till att strama åt tillgången på pengar i ekonomin genom att vägra fler lån. Därefter bidar man sin tid och… simsalabim, när så flera av låntagarna gör konkurs håvar man in genom att beslagta deras tillgångar.
Mycket av västvärldens ekonomiska system härrör förstås från Adam Smith, den ekonomiska liberalismens fader. Han kritiserade merkantilismen vars ekonomiska system baserades på handel och positiv handelsbalans där exporten skulle överstiga importen genom att man producerar alla varor inom landet. Problemet var att alla inte kunde ha högre export än import, att man ignorerade de etiska momenten och genom premier, privilegier och lockelser försökte utnyttja folks egoism i statens tjänst och att när dess intressen krävde någonting så togs ingen hänsyn till individers självständiga behov.
Smith hävdade att det är en uppenbar kränkning av människors allra heligaste rättigheter att förbjuda dem att använda sitt kapital och sin näringsflit på det sätt som de för egen del finner mest fördelaktigt. Kruxet var att hitta ett nytt system som inte var ineffektivt och korrumperat. Bl.a skrev han:
”Människor från samma näring kan sällan träffas, ens för att roa och förströ sig, utan att konversationen slutar i en konspiration mot allmänheten genom att höja priserna.”
M.a.o menade han att näringsidkare i samma bransch ofta skapar karteller eller prisuppehållande överenskommelser för att sätta konkurrensen ur spel. Vidare sa han klarsynt: ”Ett förslag till en ny ordning eller lag för handeln kommer nämligen från en klass vars intresse aldrig är precis detsamma som allmänhetens, som gemenligen har fördel av att bedraga och pungslå allmänheten och som också vid många tillfällen lyckas göra både det ena och det andra”.
I boken Nationernas Välstånd så drog Smith slutsatsen att det är arbetsdelningen som gör det möjligt att skapa välstånd, d.v.s arbetsdelningen definierat som att produktiviteten kan höjas om människor specialiserar sig på olika uppgifter istället för att försöka behärska flera olika arbetsprocesser.
För att det ska kunna ske så krävs dock att alla de olika arbetsmomenten och de färdiga produkterna knyts ihop och samverkar via den fria marknaden.
Marknadsekonomin fungerar i sin tur på grund av den konkurrens som uppstår men för att systemet ska upprätthållas krävs en ständig tillväxt.
Två uppenbara brister i Smiths ekonomiska lära är tron på att människans egenintresse alltid kommer gynna andra och att till följd av detta uppstår framstegstanken att det är möjligt att ha en kontinuerlig tillväxt. Idag vet vi att det första långt ifrån alltid stämmer och att det andra är ekologiskt ohållbart på sikt.
Professor Sydney White från Toronto University förklarar det ekonomiska systemet:
Artikel skriven av Michael Delavante
