Hur oligarkerna blåser massorna – Del 5

0
2881
Cecil Rhodes

Krigsförlusten mot Preussen 1870 samt det faktum att Napoleon III tillfångatogs ledde sen till att fransmännen utropade republik. Klyftorna mellan de fattiga och rika hade ökat i flera år, socialister tog makten och kaos rådde under den så kallade Pariskommunen 1871. Rådfrågad av en klient sägs Rotschild ha sagt: ”Köp medan det är blod på gatorna”. Vad han menade var ju förstås att man kan göra klipp genom att handla värdepapper billigt när ingen tror att det kommer finnas en marknad för till exempel fastigheter längre.

År 1873 gick Europa från högkonjunktur till en djup depression. Konkurserna avlöste varandra och arbetslösheten steg lavinartat. Lättsinniga kreditinstitut, byggboomen och stigande tomtvärden hade gjort att många tog tillväxten för given. Billiga produkter från USA konkurrerade ut europeiska och i maj kraschade Wienbörsen. Brittiska banker höll tillbaka sina krediter varpå bankernas räntor på utlåning sköt i höjden och bristande likviditet uppstod.

Europa hade mindre silver än USA och guldfyndigheter hade redan tidigare undervärderat silver samtidigt som Europa gick i Storbritanniens fotspår och drogs mot guldstandard. Det enade Tyskland avmonetiserade silver och införde guldstandard. Vägen låg nu utstakad att göra samma sak i USA. Frågan var bara – hur?

Redan våren 1867 hade republikanske senatorn och ledamoten av Kommittén För Finanser i USA, John Sherman, på sin väg till den Internationella Monetära Konferensen i Paris, besökt London för ett möte med bankirer om att skippa silvret som betalmedel. Professor Antony Sutton publicerade ett avslöjande brev från Rotschild till Wall Street-klienter i The Federal Reserve Conspiracy -95 som visade att Sherman haft kontakt med Rotschild redan fyra år tidigare, 1863:

”En Mr John Sherman har skrivit till oss angående de vinster som kan göras för de Nationella Bankintressena via en ny akt i er kongress. Tydligen utgår akten från de planer som formulerades här förra sommaren genom de Brittiska Bankernas Association & rekommenderades till våra amerikanska vänner som något som lagstiftat skulle visa sig mycket lönsamt för bankbrödraskapet över hela världen.”

Och:

”Det ger bankerna nästan total kontroll över nationens finansiella system. De få som förstår det kommer antingen att vara så intresserade av vinsten eller beroende av dess favör att det inte kommer finnas någon opposition, medan den stora massan, mentalt inkapabel att förstå de enorma fördelar kapitalet drar av detta system, bär sina bördor utan att klaga och kanske inte ens misstänker att det är till skada för deras intressen.”

Källa: http://www.scribd.com/doc/37133348/The-Federal-Reserve-Conspiracy-Antony-Sutton

På plats i USA fanns Rotschilds agenter, finansmannen August Belmont och demokratiske senatorn Manton Marble. En av de främsta historiska ekonomerna genom tiderna, Alexander Del Mar, hänvisade till dem då han skrev:

”Silverdollarn togs helt enkelt bort för att öka värdet på gulddollarn och därigenom fördubbla det amerikanska folkets skuld. Det var enda motivet. Beviset är att samma män som förrådde sitt parti 1868 och fördubblade folkets skulder genom att saluföra Mars 1869-Akten, bistod åter vid myntakten i februari 1873 och juni 1874.”

Historikern Gustavus Myers skrev i History of the Great American Fortunes:

”De extraordinära finanslagar som klubbades igenom under inbördeskriget var bara början på andra lagar bankirerna skulle få igenom följande år genom vilka de snabbt och effektivt ökade sin rikedom och makt och effektivare än någonsin satte tumskruvarna på arbetarklassen.”

Vanligt folk hade gynnats av Lincolns statligt tillverkade räntefria Greenbacks-dollar och hade tillgång till silver men bankirerna ville ha all makt över valutan själva. Deras vänner i kongressen såg till att silver inte nämndes i The Coinage Act vilket innebar att det avmonetariserades. Följden blev att den monetära basen och därmed utlöpande penningmängden minskade. I september 1873 kom krisen och den drabbade vanligt folk brutalt.

Historikern professor Scott Nelson skrev i artikeln The Real Great Depression:

”De långsiktiga effekterna av 1873 års panik var perversa. För de största tillverkningsföretagen i USA, med garanterade kontrakt och möjlighet att göra avdrag, var det gyllene år. Vanliga amerikaner led fruktansvärt.”

Såna som Rockefeller, Carneige med flera klarade sig alltså bra, liksom bankirer som Rotschilds. När Alphonse de Rotschild, stationerad i Paris, dog 24 år senare upptäcktes att han hade 60 miljoner dollar i amerikanska värdepapper vilket stod att läsa i en artikel New York Times den 27 maj 1905.

De första som drabbades var emellertid järnvägsföretagen som finansierats med komplexa värdepapper som få förstod. Den ökände järnvägsmagnaten Jay Cooke gick i konkurs och börsen kraschade tillsammans med hundratals banker. I Storbritannien sågs början på vad som skulle bli en lång depression för de redan utsatta massorna. Samma turbulenta år började en 20-årig yngling studera vid Oxford University. Han kom att bli mycket influerad av John Ruskins idéer och skulle snart låta tala om sig.

Cecil John Rhodes föddes den 5 juli 1853 i Bishop’s Stortford i Hertfordshire. Som ung led han av klen hälsa och på grund av det engelska klimatet for han till brodern Herbert i södra Afrika. Cecil och brodern prövade lyckan vid de nyöppnade diamantfälten i Kimberley och i jakten på finansiärer kom de i kontakt med Rotschilds. Efter två år hade han tjänat ihop en mindre förmögenhet och återvände till England för att studera. Hälsan tvingade honom dock att återvända till Afrika efter ett år.

År 1877 utbröt upplopp i USA på grund av krisen och James Buel på American Bankers Association skrev till en kollega om vikten av att ”upprätthålla alla dagstidningar som är motståndare till greenbackdollar och hålla tillbaka stödet för alla som inte opponerar sig mot att staten trycker pengar”.

President James A. Garfield sa 1881:

”Den som kontrollerar pengaflödet i ett land är absolut härskare över all industri och handel och när man inser att hela systemet är kontrollerat väldigt lätt av några få mäktiga män på toppen behöver man inte få förklarat för sig hur inflation och depression uppstår.”

En tid därefter sköts han till döds.

Samma år så gav sig Rhodes in i politiken och fick plats i Cape Colony Parlamentet. Han fick sen stamledaren att skriva på för rätt till gruvdrift. 1885 verkade Rhodes för att britterna skulle ta makten över vad som senare blev känt som Botswana och förklarade: ”Infödingarna ska behandlas som barn och inte ha några rättigheter”.

År 1888 grundade han De Beers Mining Company och samma år hade han via överenskommelser med stamledaren Lobengula fått rättigheter över det som sen döptes till Rhodesia efter honom själv. Lobengula upptäckte att Rhodes lurat honom och strid uppstod där britterna med hjälp av kulsprutor slaktade infödingarna. 1890 blev sen Rhodes premiärminister i Kapprovinsen.

Historikern Brian Roberts som gick igenom Rhodes efterlämnade arkiv citerar i sin biografi om honom följande avslöjande ord ur det första av sju testamenten som Rhodes skrev med början år 1877 kallade, trosbekännelser:

”Vi är den bästa rasen i världen och ju mer vi befolkar den desto bättre för mänskligheten. Det är vår plikt att ta varje chans att ta över mer områden och vi borde stadigt inrikta oss på denna tanke: att mer territorium helt enkelt betyder mer av den anglo-saxiska rasen, mer av den bästa, mest mänskliga och ädla rasen som finns i världen.”

Och vidare:

”Idén glimmar och dansar framför ens ögon likt viljan hos en antydan som slutligen utvecklar sig till en plan. Varför skulle vi inte skapa ett hemligt sällskap vars huvudsyfte är att sprida det brittiska imperiet och bringa hela den ociviliserade världen under brittiskt styre för återtagandet av USA och göra den anglo-saxiska rasen till ett imperium.”

Det citatet utgör det första beviset på det hemliga sällskap jag beskrivit i flera tidigare artiklar. Det hela började såhär:

En vintereftermiddag i februari 1891 sammanstrålade tre män i London för ett möte som blev början på en serie aktiviteter som skulle skaka världen. Männen var Reginald Baliol Brett, senare känd som Lord Esher, rådgivare till drottning Victoria, kung Edvard VII och George V, William Stead, sin tids mäktigaste journalist och redaktör på Pall Mall Gazette, samt förstås Cecil Rhodes. Senare tillkom politikern Alfred Milner, Rotschild, Lord Rosebery, Lord Curzon samt den framtida brittiske premiärministern Lord Arthur Balfour.

För att genomföra en plan av en sådan omfattning var det absolut nödvändigt att ha tillgång till inte bara den intellektuella eliten, utan även nyckelpositioner inom politiskt, ekonomiskt och massmedialt liv, något man alltså lyckades med. Rhodes hade i testamentet förklarat vikten av att äga pressen ”eftersom den styr folkets psyken” och redan året före hade han talat med Stead om att gruppen skulle vara ”organiserad likt jesuiternas organisation”.

Elitens egen historiker, professor Carroll Quigley, som i två år fick tillgång till deras dokument, skrev häpnadsväckande ärligt om dem i verken Tragedy & Hope och The Anglo-American Establishment. Om 1891-träffen bland annat:

”Mötet 1891 stakade ut detaljerna för det här hemliga sällskapet och de kom överens om att det skulle finnas en inre cirkel kallad De utvaldas sällskap (The Society of The Elect) och en yttre cirkel kallad Medhjälparnas organisation ( The Association of Helpers.)”

Ur detta skulle sen The Round Table ta form och ur det föddes i sin tur Royal Institute of International Affairs, Council on Foreign Relations, The Institute of Pacific Relations, Bilderberg, Club of Rome och Trilateral Commission och snart skulle blodet flyta som aldrig förr över världen.

Källa:
The Lost Science of Money: The Mythology of Money, The Story of Power , Stephen A. Zarlenga

Originalartikel