Hur oligarkerna blåser massorna – Del 8

0
3650
BIS

När man läser elitens egna verk finner man överraskande ofta att de är förbluffande rättframma beträffande sina planer. Skrifterna utgör rätt torr läsning för lekmannen och är oftast inte avsedda för andra än elitisterna och deras underhuggare. För dem av oss som forskar på politiken bakom kulisserna så är de dock guld värda då de ibland utgör ett av de mest uppenbara bevisen för att en relativt liten grupp maktgalna och giriga elitister styrt och styr världen.

I sin bok ”The New Freedom” från 1913 skrev president Woodrow Wilson intressanta saker om politik, ekonomi och samhälle. Han berättade också ärligt om vilka det var som egentligen styrde och det var ingalunda de folkvalda politikerna. Ironiskt nog kan man tycka, eftersom Wilson själv var den president som 23 december samma år undertecknade ”Federal Reserve Act”, som sedan skulle bli ett av elitens allra viktigaste verktyg i plågandet av världens folk.

Låt oss nu titta närmare på några av de avslöjanden som Wilson gjorde i ”The New Freedom”. Redan i första kapitlet avslöjar han:

”Sen jag trädde in i politiken har jag privat blivit delgiven åsikter från flera män. Några av de största männen inom affärsvärlden i USA är rädda för något. De vet att det finns en kraft någonstans, så organiserad, så subtil, så vakande, så enad, så komplett och så genomträngande att de inte vågar tala högre än de andas när de fördömer den”

Vidare skrev han:

”Vår regering har under senare år kommit att kontrolleras av ledande och allierade företags specialintressen”

I Kapitel två förklarade Wilson:

”Det system som har inrättats genom vår lagstiftning fungerar inte, eller går åtminstone inte att lita på då det är gjort för att endast kunna fungera till ett orimligt pris vad beträffar arbete och smärta. Regeringen, som var utformad för folket, har hamnat i händerna på bossar och deras anställdas intressen. Ett osynligt imperium har satts upp ovanför demokratin”

I Kapitel tre skrev han att härskarna över USAs regering var en allians av mäktiga kapitalister. I kapitel nio skrev han om USAs många etablerade monopol och släppte sedan följande bomb:

”Vi har kommit att bli en av de värst styrda och en av de mest kontrollerade och dominerade regeringarna i den civiliserade världen. Inte längre en regering med fria åsikter, övertygelser och majoritetsröster utan en regering styrd med tvång av små grupper dominerande män”

[http://www.gutenberg.org/files/14811/14811-h/14811-h.htm#II]

I februari 1917 skrev den demokratiske politikern Oscar Callaway i ”The Congressional Record” angående elitens kontroll av pressen:

”I mars 1915 så samlade J.P Morgan ihop tolv högt uppsatta män inom tidningsvärlden och anställde dem för att välja ut de mest inflytelserika tidningarna i USA för att styra den politik som skulle presenteras i dagspressen. Redaktören vid varje tidning skulle överse och redigera information som rörde finanspolitik, militär och annat av nationellt och internationellt intresse”

Och vidare:

”Den policyn inkluderade också nedtystande av allt som stod i opposition till de intressen de tjänade”.”Den policyn inkluderade också nedtystande av allt som stod i opposition till de intressen de tjänade”

Efter att Lenin och hans kumpaner hade tagit makten i Ryssland telegraferade Wilsons närmaste man, Överste House, medlem av USAs gren av Milnergruppen, till presidenten att det publicerats uttalanden i amerikanska tidningar att Ryssland borde behandlas som en fiende och att det var utomordentligt viktigt att sån kritik tystades.

Det kan tyckas märkligt med tanke på att ett av kommunismens uttalade mål är att krossa kapitalismen, men blir fullt logiskt när man inser att kommunisterna sponsrades och hjälptes till makten av storkapitalister i väst och att dessa kapitalister sen försåg dem med industriell och militär teknologi under hela 1900-talet vilket professor Antony Sutton bevisade i boken ”The Best Enemy Money Can Buy”:

[http://www.reformed-theology.org/html/books/best_enemy/index.html]

Poängen var förstås att kontrollera bägge sidorna och via ett dialektiskt system skapa konflikter man kunde använda för att tjäna pengar på, samtidigt som man lättare kunde utöva makt och manipulera folk om de var rädda och därigenom styra dem på ett för eliten önskvärt sätt. Det primära för eliten är alltid makt, medan pengar utgör de medel som möjliggör målen.

Få saker är mer lönsamma för bankirerna än krig och det finns inget som underlättar drastiska omdaningar av samhället mer än det trauma krig medför. Den här idén var ingalunda ny och hade tillämpats förr, skillnaden var att under 1900-talet skulle följderna bli mer groteska än någonsin tidigare i världshistorien.

Federal Reserve Bank var inte federal och hade inte heller några reserver. Systemet byggde på att regeringen fick pengar från Federal Reserve Bank som i sin tur fick statsobligationer. Som säkerhet införde man inkomstskatt för medborgarna. När sedan folk behövde pengar fick de gå till bankerna som i sin tur lånade ut pengar de inte hade och tog ränta på dem, d.v.s samma system som idag. Josiah Stamp, före detta chef för Bank of England sa som det var i ett tal på University of Texas 1920:

”Det moderna banksystemet tillverkar pengar ur tomma intet. Processen är kanske det mest häpnadsväckande trolleritrick som någonsin uppfunnits. Bankirerna äger jorden. Om ni vill fortsätta vara deras slavar och betala kostnaden för ert eget slaveri låt dem då fortsätta skapa pengar och kontrollera krediterna”

Professor Quigley avslöjade att Milnergruppen redan 1915 hade Round Tablegrupper i sju länder bland annat Australien, Kanada och USA där propagandisten Walter Lippman liksom House spelade en viktig roll. Under fredskonferensen i Paris 1919 då Englands delegation dominerades av Milners män och USAs av J.P Morgans drogs även planerna på Royal Institute of International Affairs upp.

Det var Round Tables legitima front och styrdes av en liten grupp som utarbetade propagandametoder för att saluföra sina idéer. Man influerade ledande intellektuella via Round Table och större grupper via Royal Institute of International Affairs. Den verkliga hjärnan bakom var imperialisten och professorn Lionel Curtis som sedan tog över ledarskapet efter Milners död sex år senare.

År 1921 bildades den amerikanska varianten av Royal Institute of International Affairs , The Council on Foreign Relations. Dessa organisationer utgör än idag de verkliga makthavarna i Storbritannien respektive USA.

1925 bestämde dåvarande finansministern Churchill och Bank of Englands VD Montague Norman att Storbritannien skulle återvända till guldmyntsfot. Våren 1927 reste Norman till USA med sin gode vän, den tyske riksbankchefen och Hitlerbeundraren Hjalmar Schacht för ett möte med Federal Reserve Banks chef Benjamin Strong. Man bestämde att USA skulle sänka räntan och öka lånegivningen och New York Federal Reserve Bank sänkte sen diskontot. Officiellt hette det att lägre ränta skulle ge fler lån, mer pengar i omlopp och underlätta europeisk export till USA.

Följden blev sen en vild aktiespekulation åren 1927-28. Stigande aktiekurser lockade miljoner amerikaner att investera och den stora efterfrågan drev upp kurser och förväntningar. Småsparare, företag och banker satsade allt mer och lånade till hög ränta för att finansiera investeringar. Räntebetalningar och preferensaktieutdelning tog en del av vinsterna i sista bolaget i kedjan, resten kom i omgångar tillbaka till holdingbolaget och gav feta utdelningar till aktieägarna.

Det fungerade så länge sista bolaget i kedjan kunde skapa goda utdelningar. När de sjönk i sista bolaget slukade obligationsräntor och preferensaktier hela vinsten. Den 21 oktober 1929 omsattes 6 091 870 aktier på börsen och bubblan var nära bristning då det inte fanns några pengar att upprätthålla systemet eftersom Federal Reserve Bank minskat pengatillgången meden tredjedel.

En hysterisk säljariver startade den 24 oktober då 12 894 650 aktier omsattes och en vecka senare kom kraschen, varpå miljoner amerikaner ruinerades och fick gå från hem och gård. De tipsade stora finanshajarna klarade sig dock helskinnade. (Se Ellen Browns Bankerna och skuldnätet)

Herbert Hoover, president i USA 1929-33 avslöjade att Adolph Miller i Federal Reserve Banks styrelse berättat för honom att Strong och hans bundsförvanter i Europa redan år 1925 ”planerat mer av ’snabba- pengar-politiken’ vilket inkluderade manipulation av diskontot, operationer på öppna marknaden och mer inflation”.

I boken ”My Exploited Father-in-Law” skrev Roosevelts svärson mäklaren Curtis B. Dall att ”det var det kalkylerade skinnandet av folket som världens pengaelit igångsatt via den planerade bristen lånekapital på New York-marknaden.”

Även nobelpristagaren i ekonomi, Milton Friedman, medgav i en radiointervju i januari 1996:

”Det var defintivt Federal Reserve Bank som orsakade den stora depression genom att minska tillgången på pengar med en tredjedel mellan 1929 och1933.”

1930 skapade Bank for International Settlements av bankirer i USA och Europa för att underlätta sponsrandet av Hitler. Professor Jacques Pauwels avslöjade i artikeln ”Profits über – Alles American Corporations och Hitler” att 20 av de största företagen i USA hade tyska förbindelser under hela 30-talet. Bland annat Ford, Standard Oil, Gillette, Singer, IBM, General Electric, J.P Morgan, Chase, Barclay och Union Bank.

I ”Wall Street och The Rise of Hitler” visade professor Sutton hur bankirer och bolag satsade pengar i Tyskland och att vissa till och med fortsatte göra affärer med nazisterna sen kriget startat.

[]http://www.reformed-theology.org/html/books/wall_street/]

[]http://video.google.com/videoplay docid=6244851259954264539#]

Professor Charles Highams ”Trading with the enemy” byggde liksom Suttons verk på dokument ur US National Archives och bevisade också hur eliten i väst, finansierade Hitler.

[http://www.naderlibrary.com/hig.tradingwithenemy1.htm]

Efter att ha hjälpt galningar som Lenin. Stalin och Hitler till makten var det nu dags för oligarkerna att bistå den störste massmördaren av alla.

Artikel skriven av Michael Delavante

Originalartikel