Hur oligarkerna blåser massorna – Del 9

imf

I boken ”Calculated Risk” gjorde den amerikanske generalen Mark Clark, som deltog i Andra Världskriget, ett helt sensationellt avslöjande: när de allierade styrkorna mot slutet av kriget var på väg till södra delen av Tyskland, landets svagaste punkt, fick de plötsligt order om att göra halt. I stället för att med fullt manskap gå in och ta över landet drog man tillbaka trupperna och spred ut dem, varpå invasionen fördröjdes så att ryssarna hann avancera och ta över östra delen av Tyskland. En förbluffad Clark skrev:

”Detta beslut togs på hög nivå av anledningar som övergår min fattningsförmåga.”

Clark skulle förstås ha blivit ännu mer chockad om han fått veta att eliten i väst hade hjälpt kommunisterna till makten redan 28 år tidigare och sedan sponsrat och hjälpt Hitler under flera år, eller om han hade vetat att Milnergruppens amerikanska motsvarighet, ”The Order”, mera känt som ”Skull and Bones”, hade flera medlemmar, bland andra Prescott Bush på Union Banking Corporation, som gjorde bankaffärer med tyskarna både före och under kriget.

[http://www.americanbuddha.com/cia.americasecretestab.2.pref.htm]

Historikern och Professorn Harold Pease berättade i sin artikel ”The Communist-Capitalist Alliance” om hur den ryske nobelpristagaren Alexandr Solzhenitsyn vid ett framträdande på Washington Hilton den 30 juni 1975 höll ett synnerligen avslöjande tal. Solzhenitsyn berättade om ”existensen av en otrolig allians”, nämligen den mellan ledarna i kommunistländerna och länderna i väst. Han avslöjade att de stora kapitalisterna i USA hade hjälpt Lenin under revolutionens första år och sedan fortsatt hjälpa kommunistledarna under 1900-talet. Vidare sa han:

”Om det inte hade varit för stödet från väst så skulle de ryska massorna kunnat kasta av sig kommunismen flera gånger. De viktiga projekten i de första femårsplanerna byggdes enbart upp med amerikansk tekonologi och material. Till och med Stalin erkände att två tredjedelar av materialet därefter kom från väst, så om Sovjet har kraftfulla militära och polisiära styrkor som används för att krossa vår rörelsefrihet så har vi västerländskt kapital att tacka för det också”.

[http://www.sodahead.com/fun/the-communist-capitalist-alliance/blog-237599/]

Vid Jaltakonferensen i februari 1945 så lovade Roosevelt Stalin Manchuriet, Yttre Mongoliet, delar av Kina samt Sachalinöarna. Sovjet fick dessutom 3 000 tanks, 75 000 motorfordon och 5000 plan för sin östarmé. Stalin krävde dessutom 4 miljoner tyskar för slavarbete på obestämd tid, vilket han fick. USAs ambassadör i Kina, Patrick Hurley, kallade Roosevelts överenskommelse för ”En blåkopia för ett kommunisterövrande av Kina.”

[http://www.fff.org/freedom/0895b.asp]

Kina hade härjats av stridigheter ända sen 1839, vilket hade gett andra länder mer makt över handeln och efter första opiumkriget 1839-42 tvingades Kina ge Hongkong till Engelsmännen. År 1911 kom en revolt mot kejsardynastin och Kina blev en republik. Flera partier uppstod, varav Nationalistpartiet Guomindang under Sun Yatsen var framträdande. Oron fortsatte dock på grund av regionala krigsherrar.

Efter ett möte mellan kinesiska revolutionärer och representanter för Sovjetiska Kommunistpartiet så växte sig den marxistiska idén ”att använda våldsam revolution för att förstöra den gamla statsapparaten och etablera proletariatets diktatur”, starkare. 1920 startade ryssarna Fjärran Östern-byrån för att etablera kommunistpartier i Kina och andra länder och i juli 1921 bildades Kinesiska Kommunistpartiet.

Nu gällde det att få med sig folket, eller som Marx uttryckt det: ”den ’farliga klassen’, samhällets avskum, den passivt ruttnande massan utkastad från de lägsta lagren av det gamla samhället som ibland kan svepas in i rörelsen genom proletär revolution”. Chiang Kai-Shek och nationalistpartiet lyckades dock ena större delen av Kina 1926-28 och kommunistpartiet slogs ut i städerna och minskade på landsbygden.

Mao kom från en välbeställd farmarfamilj och hade studerat på universitet. Precis som de flesta intellektuella i Kina föraktade han bönderna men insåg dock att de var nödvändiga för att genomföra revolution. År 1931 så upprättade han en kinesisk ”sovjetrepublik” i Jiangxi där man bedrev gerillakrigföring. Japan, som redan tidigare stridit mot ryssarna, insåg naturligtvis faran i ett Sovjetstött kommuniststyre i Kina och 1931-33 ockuperade de områden i nordöst och vidgade territoriet i Manchuriet.

James Perloff, författare till boken ”Shadows of Power” berättade i artikeln ”China Betrayed Into Communism” att USAs ambassadör i Moskva William C. Bullitt redan 1935 sänt följande rapport till statssekreteraren Cordell Hull: ”den sovjetiska regeringen hoppas helhjärtat att USA kommer starta krig mot Japan och vill undvika bli en allierad fram till Japan besegrats för att sen använda tillfället att införa Sovjetkommunism i Kina”.

Efter Andra Världskriget skickades General Marshall (council of forein relations) till Kina för ett möte med Chiang Kai-Shek som genast uppmanades ge kommunisterna representation i regeringen. Harry Dexter White och Owen Lattimore på Statsdepartementet förfalskade dokument som fick kommunisterna att framstå som harmlösa bönder och tidningen ”Saturday Evening Post” publicerade hela 60 artiklar där kommunisterna framställdes som goda jordreformatorer och Chiang Kai-Shek som en korrupt diktator.

General Albert Wedemeyer skrev dock:

”Även om den nationalistiska regimen i Kina ofta hånfullt beskrivs som auktoritär eller totalitär fanns det en grundläggande skillnad mellan den och dess kommunistiska fiender, då Guomintangs slutliga mål var inrättandet av en konstitutionell republik medan kommunisterna ville upprätta en totalitär diktatur enligt sovjetiskt mönster”.

När Kai-Shek vägrade kommunisterna inflytande föreslog Marshall att allt amerikanskt bistånd skulle avbrytas och att ett embargo skulle upprättas. Mao hade nu mobiliserat en enorm armé och Inbördeskrig uppstod. Kai-Shek sökte stöd från USA men utan resultat. 1948 röstade amerikanska kongressen visserligen för militärt bistånd till Kina på 128 miljoner dollar men biståndet ”fördröjdes”, ”märkligt” nog till 1949 då kommunisterna segrat.

[http://www.iiipublishing.com/politics/asian_war/china_chiang.html]

General Joe ”Vinegar” Stilwell hade flera år tidigare sänts till Kina av Roosevelt för att bistå dem i kriget mot Japan och uttryckt en ”längtan att komma dit och dela gevär med kommunistgeneralen Chu. Chiang Kai-Shek skrev sen att ”Stilwell var i konspiration med kommunisterna för att störta regeringen”. Hurley, som hela tiden i Kina känt att hans arbete hade underminerats av tjänstemän på statsdepartementet delade åsikten:

”General Stillwells eftermäle i Kina är oåterkalleligt kopplat till en konspiration att störta den Nationalistiska regeringen i Kina och ersätta den med en kommunistisk”, skrev Hurley.

[http://www.thenewamerican.com/index.php/history/world/1464]

Professor Rudolf J Rummel, en av världens mest framstående statsvetare i sitt område skrev i boken ”China’s Bloody Century: Genocide and Mass Murder Since 1900” att ca 35 miljoner dödades under Maos styre. Räknar man in Maos ”reformprogram” och den enorma hungersnöd som följde uppgår siffrorna till mycket mer. I ”The Unknown Story” av Chang och Halliday hävdades att Mao inte bara kände till massvälten utan avsiktligt lät den ske.

I Koreakriget assisterades Nordkorea taktiskt av ryssarna och militärt av kineserna. General MacArthur skrev ett brev till kongressen att kineserna vällde in över gränsen och att det inte fanns något substitut för seger. ”Kriget mot kommunismen”, förklarade han, ”kommer antingen att vinnas eller förloras i Korea.” Efter det entledigades han och ersattes av General Matthew B. Ridgeway. (council of forein relations) MacArthur skrev senare:

”Jag är bekymrad över säkerheten för vår stora nation, inte så mycket på grund av hot utifrån, som för hotet från de lömska krafterna inom landet”.

General George Stratemeyer vittnade i kongressen: ”Man går in i ett krig för att vinna inte för att stå still och förlora, men vi fick inte vinna, det var inte tillåtet.” General James Van Fleet sa: ”Min egen övertygelse är att det måste funnits information till fienden från höga diplomatiska myndigheter att vi inte skulle attackera”, vilket sen bekräftades av kinesiske generalen Lin Piao som sa:

”Jag skulle aldrig ha gjort attacken och riskerat mina män och mitt militära rykte om jag inte fått försäkringar att Washington skulle hindra general MacArthur från att vidta lämpliga motåtgärder”.

1944 grundades Världsbanken och International Monetary Fund av USAs representant assisterande finansminister Harry Dexter White och Storbritanniens representant John Maynard Keynes. Det officiella syftet med Bretton-Woods systemet var att reglera världshandel, skapa stabila valutor och att de mäktiga staterna skulle hjälpa fattiga länder och skapa en tryggare värld.

I själva verket så dränktes tredje världens länder i skulder och storbankirerna dikterade villkoren via mutor eller hot om indragna lån. Oförmågan att betala skulder har gjort att de fattiga länderna tvingats överlåta landområden och naturresurser till långivarna som sen exploaterat dessa in absurdum.

Nobelpristagaren och nationalekonomen Joseph Stiglitz fick sparken som chefsekonom på Världsbanken när han avslöjade hur de verkligen arbetar. Stiglitz berättade att Världsbanksstabens ”utredning” av andra länder består av inspektioner av deras femstjärniga hotell och avslutas med att en bruten finansminister blir överräckt ett omstruktureringsavtal som redan är förberett för hans frivilliga underskrift.

”Världsbankens planer är utarbetade i hemlighet och drivna av en dogmatisk idologi”, avslöjade Stiglitz. ”När ett land är nere för räkning, drar International Monetary Fund nytta av situationen och pressar ut den sista blodsdroppen ur dem”.

[http://www.gregpalast.com/globalisten-som-kom-in-fran-kylan/]

1960 skulle en ung senator från Massachusetts komma att utmana oligarkerna. Det skulle kosta honom livet.

Sista delen följer…

Artikel skriven av Michael Delavante

Originalartikel

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here