Den 31:a mars publicerades en utredning av Frosti Sigurjonsson, ledamot i det isländska alltinget. Rapporten, som beställts av den isländska premiärministern, manar till en revolutionär omstöpning av Islands – och i förlängningen världens – banksystem.

För sju år sedan blev Island en symbol för 00-talets enorma kreditexpansionen som slutade i kraschen 2008. Landet, med ett befolkningstal i nivå med en större svensk stad, förvandlades på kort tid till ett globalt finansiellt kasino.

Som mest hade önationens tre största bankers sammanlagda balansräkningar svällt till 10 gånger värdet av landets BNP. Finanskrisen 2008 blev ett abrupt och dramatiskt slut på kreditfesten.

Sedan dess har landets ekonomi gjort en anmärkningsvärd återhämtning. Såpass att Paul Krugman, vinnare av Riksbankens ekonomipris i Nobels minne, har döpt åtgärderna – och ibland frånvaron av åtgärder i krisens spår – till att ”göra en Island”.

Det egensinniga ö-folkets krisrecept är som följer: Låt bankerna gå omkull, devalvera valutan om du har en egen riksbank, inför kapitalkontroller och lämna utländska fordringsägare ute i kylan.

Landet har fortsatt driva sin rebelliska tvärtom-linje sedan dess. Senast när man drog tillbaka sin ansökan om EU-medlemskap. Och den 31:a mars publicerades en utredning beställd av den isländska statsministern som föreslår att de privata bankerna helt fråntas sin förmåga att skapa pengar.

Enligt förslaget ska istället centralbanken erhålla monopol på att skapa pengar. Dessutom ska makten öve