Journalisten Kent Werne sprider osanningar och propaganda angående konspirationsteorier

0
1161
propaganda

Journalisten och författaren Kent Werne sprider propaganda angående konspirationsteorier i avskräckande syfte för att motverka att folk hamnar i ”konspirationstänkandet” som han uttrycker det, genom att måla upp en falsk bild av att konspirationsteorier har ett ursprung som är kopplat till rasister och nästan enbart galna ideer, istället för att måla upp en mer ärlig bild av kritiskt fritänkande individer som blivit trötta på att ständigt bli lurade av myndigheter och krigseliter och världens rika globalister vars agendor inte har folkets bästa intressen i åtanke.

Werne åker just nu runt i Sverige och håller föredrag där han sprider osanningar om vaccin, 9/11, Kennedymordet, och makteliten. Enligt Werne finns det inga belägg för att vacciningredienser kan vara giftiga, något som strider mot vad den vetenskapliga litteraturen säger. Wernes grundlösa påståenden visar att han inte studerar det han pratar om innan han predikar det som etablerad fakta. Det är tråkigt att journalister som säger sig vara kritiskt tänkande och undersökande journalister inte objektivt och balanserat vågar diskutera vaccin frågan. Flera seriösa forskare som tex Dr. Paul G. king, Shabnum Nabi, och Martha Herbert har uppmärksammat riskerna med tiomersal. Över 165 peer-reviewed vetenskapliga studier visar en koppling mellan thimerosal och neurologiska skador. Inte en enda studie har gjorts som visar att tiomersal är säkert. Studier demonstrerar även neurotoxicitet av aluminiumhydroxid. Läs mer här länk , länk, länk, länk, länk, länk, länk, länk, länk, länk.

Att det skulle finnas en medveten konspiration av makteliten att skada barn och vuxna med hjälp av vaccin är ett exempel på en konspirationsteori och inte fakta. Men en sann konspiration är att folk inom myndigheter har känt till risker med farliga defekta vaccin och ändå rekommenderade vaccinet för barn.

Ett exempel på lobbying inom vaccinindustrin:

“I USA hade myndigheterna som ansvarar för vaccinationer bevis för att ett nytt vaccin som var under övervägning var farligt, men trots det hindrade inte detta dem från att godkänna och rekommendera det för alla barn i USA. Detta vaccin var kopplat till ett stort antal fall av livshotande förstoppning och dödsfall hos spädbarn. Efter att detta vaccin drogs tillbaka från marknaden, upptäckte kongressen att 60 procent av de medlemmar i FDA:s rådgivande kommitté som hade röstat för ett godkännande av det defekta vaccinet och 50 procent av medlemmarna i CDC:s rådgivande kommitté som röstat för att rekommendera det för alla barn i landet, hade ekonomiska band till det läkemedelsföretag som tillverkade vaccinet eller till två andra företag som utvecklade sina egna potentiellt lukrativa konkurrerande vacciner. Trots detta viktiga avslöjande i kongressen medgav ingen på FDA, CDC eller USA:s hälsodepartement att det fanns ett problem, utan hävdade att det var helt acceptabelt för ledamöter med uppenbara intressekonflikter att göra hälsorekommendationer för alla barn i USA – även när de ekonomiskt gynnas av sina egna beslut!” – Vaccinationer: risker och skador, s. 315.

Ett annat exempel är hur läkemedelsföretaget Bayer gav barn ett vaccin som var kontaminerat av AIDS viruset, trots att dom visste om det, flera dog som resultat. Utan att skapa konspirationsteorier så kan man misstänka att läkemedelsindustrin med tanke på deras korrupta historia, nog inte bryr sig så mycket om thimerosal är giftigt eller inte, speciellt med tanke på att man aldrig har brytt sig om att göra några säkerhetsstudier även fast att neurotoxiska effekter av tiomersal har demonstrerats vid doser motsvarande de som används i vaccin för spädbarn. Vaccinationsprogram för gravida kvinnor och för barn från 6 månader gamla och upp till 18 år i USA (med FDA godkända influensa vaccin), kan utsätta barnet för 462,5 mikrogram Hg. I visa fall 665.8 mikrogram Hg. Detta innebär att barn i USA tar emot en dos som är hundratals mikrogram större än CDC:s 1999 rekommenderade dos av kvicksilver. Att inte ifrågasätta riskerna och vilja ha säkerhetsstudier av tiomersal innan man accepterar att injicera det i barn, är minst sagt högst oansvarigt.

Werne anser att den officiella versionen av 9/11 och Kennedymordet är bevisade att vara sanna. Werne väljer att tro på vad en auktoritet säger istället för att vara kritisk och objektivt granska den officiella versionen. Werne säger sig inte undersöka vad som är sant och inte sant men att han kritiskt granskar informationen, men lyssnar man på de intervjuer han medverkat i så gör han precis det motsatta, han predikar helt okritiskt de officiella versionerna som sanning och försöker avfärda trovärdigheten i alternativa förklaringar genom att lyfta fram de mest oseriösa författarna han kan hitta. Den verkliga sanningen som Werne undviker att sprida till det svenska folket, är att 9/11-kommissionens egna medlemmar säger att regeringen bestämde sig för att inte berätta sanningen om vad som hände, och att 9/11 utredningen var komprometterad. Likaså är det fastställt att där var en mörkläggning och och att sanningen inte har kommit fram om Kennedymordet.

9/11-kommissionen tillsattes för att misslyckas enligt kommissionens egna ordförande, Thomas Kean och Lee Hamilton, som båda säger att kommissionen från början var avsedd att misslyckas. De säger även att CIA (och troligen Vita huset) ”hindrade vår undersökning”. 9/11-Kommissionär Max Cleland, säger att utredningen var en nationell skandal och att utredningen var komprometterad och att Vita huset hjälpte till att mörklägga 9/11. Seniorrådgivaren till 9/11-kommissionen (John Farmer) – som ledde personalens utredning av 9/11 – sa ”På någon nivå av regeringen, någon gång i tiden, var där en överenskommelse att inte berätta sanningen om vad som hände”. 9/11-Kommissionär och före detta marinsekreterare John Lehman sade att ”Vi satte avsiktligt samman personal som hade intressekonflikter, all personal hade i viss utsträckning en intressekonflikt.” Tidigare FBI-direktör Louis Freeh kritiserade 9/11-kommissionen för att ignorera bevismaterial, vilket han påstod resulterade i att falska påståenden gjordes i den slutliga rapporten och att detta väckte allvarliga frågor om trovärdigheten av 9/11-kommissionen. Bob Graham, Bob Kerrey, och John Lehman som alla har varit med och utreda 9/11 säger alla att de stödjer en ny utredning för att få klarhet i vad som verkligen hände. Den svenska forskaren i globala studier, Svante Karlsson, säger angående 9/11, ”Jag har läst kommissionens dokument och noterat att man inte helt och hållet kunnat fastlägga vad som hänt och vilka som låg bakom attacken”. Angående Kennedymordet, Philip Shenon, en tidigare Washington-korrespondent för New York Times, är författaren av “A Cruel and Shocking Act: The Secret History of the Kennedy Assassination.” Där det blir avslöjat att Warren-kommissionen var väsentligen komprometterad redan innan den kom till. Boken fastställer att där var en mörkläggning och att sanningen var gömd, både från allmänheten och från Warren-kommissionen.

Verkligheten är alltså att det inte finns några belägg för att de officiella versionen av 9/11 och Kennedymordet är sanna. Att åka runt och predika de officiella versionerna som sanning och etablerad fakta är väldigt oärligt av en journalist som påstår sig att undersöka ämnet kritiskt.

Werne verkar endast utifrån vad han talat och skrivit om, känna till officiellt erkända konspirationer av massmedia, som tex Iran-contra, Operation Northwoods, Operation mongoose, MKUltra, FBI:s massiva COINTELPRO övervakningsprojekt på 70-talet och liknande konspirationer som avslöjades på 70-talet. Har det inte skrivits om det i massmedia så verkar Werne inte ha studerat det, som tex den större skandalen av Iran-kontra som det var helt tyst om i massmedia, hur CIA gav Contras och deras allierade drogkarteller och smugglare en skyddad kanal för narkotika. Werne verkar tro att de konspirationer han erkänner är isolerade händelser och konspirationer som inte har någon koppling till ett korrupt system och till den djupa staten och deras konspirerande agendor.

Den amerikanska regeringen har genom alla årtionden haft en djup stat med en korrupt agenda som tillsammans med USA:s krigselit och CIA systematiskt har stöttat diktaturer medans man har störtat och destabiliserat demokratiska regeringar i ett flertal länder. Sedan slutet av andra världskriget har USA agerat genom ombud för att antingen omintetgöra vänsterrevolter eller för att störta ”fientligt sinnade” regeringar, t.ex. de stater som Washington och de multinationella företag de tjänar anser utgör ideologiska konkurrenter. De politiska konspirationerna och de hemliga operationerna och skyddandet av internationella narkotikasyndikat har inte upphört bara för att massmedia inte skriver om det. Grävande forskare som tex William Blum, Nafeez Mosaddeq Ahmed, Peter Dale Scott, Russell H. Bartley, Sylvia Erickson Bartley, Edward S. Herman, Frederick H. Gareau, Alfred W. McCoy, Andrew Bacevichs, Michael J. Glennon, Laurence H. Shoup, James S. Henry, Charles Higham, för att nämna några forskare som avslöjar korruption och är kritiska mot den djupa staten och USAs krigselit och som aldrig fått den uppmärksamheten de förtjänar av massmeida.

Det är inte vidare förstått idag att det existerar en maktelit vars politiska nätverk utövar global makt och kontroll över politiken utanför den demokratiska processen. Werne deltar i intervjuer i radio, tv och internet och åker runt i Sverige och håller föreläsningar, där han förespråkar kritiskt tänkande, och anser att man kan kritisera makten utan att hemfalla åt konspirationstänkande. Werne förstår inte att konspirationer alltid har styrt världspolitiken, och att en konspiration kan vara något så enkelt som en konkurrens-kampanj av ICA och att konspirationer finns överallt runt om kring oss i samhället. På grund av att Werne inte förstår definitionen av konspiration så tar han inte steget att kritisera makten utifrån ett konspiratoriskt perspektiv. Werne erbjuder korta enkla och förenklade förklaringar till dagens maktstrukturer, medans de i verkligheten är enormt komplexa maktstrukturer och samhällsproblem, och förklarar enkelt att Illuminati, Bilderberggruppen, eller elit organisationer som Trilaterala kommissionen inte styr världen, istället för att kritiskt och sunt diskutera makteliten och deras politiska nätverk, så blundar Werne för de verkliga makteliterna som styr vår värld i det dolda, genom att lägga fokus på ur gamla teorier utan verklighetsanknytning, som Illuminati-teorin. Folk påstår inte ens att Bildergberggruppen är en världsregering, jag känner inte till någon författare/forskare som studerat frågan som menar att de är en världsregering, men det är något Werne tydligen har inbillat sig att folk påstår efter att ha talat med kanske en eller två personer om frågan.

Däremot har Bilderberggruppen haft ett stort inflytande över Europa, något Werne verkar blunda för. Den ungerska aristokraten Etienne Davignon, tidigare Bilderberggruppens president, som också är president för Friends of Europe (Europavännerna) som är en tankesmedja för en europeisk union, jobbade under Paul-Henri Spaak på 60-talet som klassas som en av EU:s ’grundare’ (Spaak var på Bilderberg 1963). Davignon skrävlade för en tid sedan att det var Bilderberg som införde policyn för en enhetlig valuta under 90-talet – och enligt planerna kom Maastricht-fördraget som skapade Euron. Dokumenten från Bilderberg-mötet 1955, nästan 40 år tidigare, bevisar att de pushade för dess tillkomst redan då. Dino Kundsen, som forskar i elitnätverk vid Köpenhamns universitet, säger att man genom sin agenda har kunnat påverka vilka frågor som kommer att drivas i de olika länderna. Bilderberggruppen har skyndat på det europeiska samarbetet och integrationen. De har bidragit till att relationerna mellan USA och Europa varit fortsatt goda genom åren, enligt Kundsen.

Werne har felaktigt på facebook sagt att Trilaterala kommissionen som är en privat organisation endast är ett diskussionsforum som fattas politiskt inflytande på global nivå och som enligt Werne inte fattar några politiska beslut bakom kulisserna, i hans kritik av Birger Schlaug, fd språkrör Miljöpartiet, som pekat ut att Trilaterala kommissionen är en global privat elitorganisation som bakom stängda dörrar har som syfte att leda världen. Vad Werne säger i sin kritik strider mot forskningen som finns tillgänglig i litteraturen. Historikern Dino Knudsen vid Köpenhamns Universitet har skrivit boken ”The Trilateral Commission and Global Governance : Informal Elite Diplomacy, 1972-1982”. Som första forskare någonsin har Knudsen fått tillgång till Trilaterala kommissionens egna arkiv – och han menar att det inte råder några som helst tvivel om att det ljusskygga sällskapet i 40 år har haft ett mycket stort inflytande på världspolitiken. – Min forskning visar att kommissionen på sina möten sätter dagordningar som regeringarna sedan genomför. Kommissionen möts utanför offentlighetens ljus eftersom den inte vill låta sig styras av den offentliga opinionen, säger Dino Knudsen till P1 Morgen. Kommissionens syfte är enligt Dino Knudsen att möjliggöra för medlemmar av den internationella eliten att träffas i slutna rum och utan insyn fatta breda beslut som rör internationella relationer och världsekonomin. Hans forskning visar bland annat att sällskapet på 1970-talet lyckades få ett avgörande inflytande i Världsbanken och Internationella valutafonden.

I en artikel i Svd med titeln ”Slutet sällskap med dold agenda” skriver Ian Richardson hur personerna i tankesmedjorna som Trilaterala kommissionen och Council on Foreign Relations (CFR) konspirerar och jobbar utanför den representativa demokratiska processen för att i det dolda flytta in beslut i demokratiska forum på nationell nivå. Citat av Richardson från artikeln i Svd: ”personer med stor internationell makt träffas i rum utan insyn och flyttar, på oklara grunder, in beslut i demokratiska forum på nationell nivå. Utan tvekan dyker det då upp frågor. Hur påverkar detta demokratin? Hur ser nätverken ut? Och vilka är människorna som sitter på den reella makten i denna mingelvärld?”.

Ekonomen och författaren Jeff Faux, har beskrivit i sina böcker hur där existerar en global härskande klass idag som genom deras nätverk, några av som CFR-medlemmen Anne-Marie Slaugther har identifierat, arbetar utanför den demokratiska processen på global nivå och fungerar som en världsregering:

”Det faktiska arbetet utfört av Davos parti (härskarklassen som träffas i schweiziska Davos på World Economic Forum)…görs genom ett tätnande nätverk av andra- och tredjeparts företagsförvaltare och byråkrater… Detta nätverk är väsentligt för att rädda Davos parti från att få sin dröm om globalisering att komma på skam av paradoxen beskriven av filosofen Immanuel Kant som argumenterade att enbart en världsregering skulle kunna befria oss från krigets plågor men att världsregeringen skulle vara så tyrannisk att det inte vore värt det… Davos parti konfronteras med ”moment 22” över hur de ska styra den ekonomin i avsaknad av världsherravälde:

Davos behöver globala regler för att kunna förorda kapitalets frihet. Att genomdriva regler kräver världsherravälde. Världsherravälde skulle inskränka kapitalets frihet.
Stilen (på dessa nätverk) är eklektisk, informell och bakom scenerna. Demokrati hålls på avstånd. Anne-Marie Slaugther, har identifierat mer än 60 av dessa informella, horisontella förbindelser som förbigår traditionellt vertikala, globala förbindelser mellan regeringar, ändå inbegriper dessa nätverk regeringsfunktioner. Hon kallar det ett ”*uppdelat tillstånd*” som har hastigheten och flexibiliteten att ”utföra många av en världsregerings funktioner – lagstiftning, administration och domar – utan formen.
Fria från begränsningarna en ansvarig regering har kan globaliserande byråkrater värva andra till nätverket på sätt som vore olämpliga eller olagliga i hemlandet… ”Som internationella aktörer från NGO:er till företag redan har erkänt, globalisering och IT-revolutionen gör nätverkande till det bästa valet av organisatorisk form i en snabbt föränderlig och varierad miljö. I jämförelse liknar formella, internationella organisationer allt mer långsamma dinosaurier.” (The Global Class War, s. 169-172).

I boken Bilderberg People: Elite Power and Consensus in World Affairs, förklarar Ian Richardson, Andrew Kakabadse och Nada K. Kakabadse, att elitpolitiska nätverk har blivit en väsentlig och inbyggd funktion i modern världspolitik. Elitpolitiska nätverk bör inte ses som skilda från det beslutsfattande maskineriet, de är en grundläggande del av det, enligt författarna. Vidare skriver de hur en ny global världsordning håller på att skapas av denna makteliten utanför den demokratiska processen i det dolda, de skriver ”Sedan millennieskiftet har begynnande strukturer av global styrning skapats, grunden till en ny världsordning om man så vill, av transnationella politiska eliter som i stor utsträckning är okända för oss, inte har någon ansvarsskyldighet gentemot oss, och framför allt, är osynliga för oss.” Den svenska journalisten Mikael Nyberg definierar och beskriver den nya världsordningen så här, ”Den nya världsordningen vilar på statlig makt. Den är ett organiserat övervåld från starka stater mot svaga stater. Med ekonomisk utpressning, med politiska påtryckningar och med hemliga operationer, mord och krig har de rika länderna under USA:s ledning gått till angrepp mot varje ansats till politiskt och ekonomiskt liv utanför den västliga kapitalismens kontroll. Stridsropen har varit ”frihandel” och ”mänskliga rättigheter”.”

Den prisbelönta forskaren inom allmän ordning och antropologi Janine R. Wedel är en av de få moderna akademikerna som i sin bok Shadow Elite: How the World’s New Power Brokers Undermine Democracy, Government, and the Free Market har identifierat och studerat odemokratiska politiska nätverk, vilkas spelare tar offentliga beslut utan allmänhetens input-i sfärer från inhemska till utländska och finanspolicy. Manövrering genom deras många inflytelsesfärer, utmanar de båda regeringarnas regler om ansvar och företagens etiska konkurrens och i slutändan lyder de bara varandra. Janine R. Wedel skriver om nätverken att ”Deras potentiella ”korruption” är så sammanhängande att mekanismer som kan begränsa deras aktiviteter ännu inte har uppfunnits. Även om deras agerande kanske inte kan klassas som korruption kan dessa aktiviteter orsaka ännu större skador än faktisk korruption.” Vidare skriver hon att ”Dessa aktörer trotsar inte bara myndigheterna, de institutionaliserar sitt undergrävande av dem.” Att utan övervakning trotsa myndigheters demokratiska regler och att aktivt försöka att få ett icke demokratiskt politiskt system att bli en permanent del av av ett demokratiskt samhälle, är per definition att konspirerar mot den representativa demokratin.

Dr. Wedel har identifierat vad hon kallar ”flexnätverk” av individer som delar en gemensam ideologi och genom att spela en rad relaterade och sammanvävda roller, arbetar de tillsammans för att manipulera politiken och åtgärderna av regeringar, företag och NGO:er. Hon märker dessa individer ”flexians” för hur de använder flera samtidiga och sekventiella roller för att fullfölja målen för sina flex nätverk, ofta till nackdel för de företag och myndigheter som de företräder eller råder. Dr. Wedel presenterar sin avhandling och sedan visar hon det med tre detaljerade exempel på flex nätverk, de personer som är inblandade, och de globala effekterna deras åtgärder har över tiden. Dessa flex nätverk, utövar ett avsevärt bestämmande inflytande över politiska åtgärder på en global nivå och gör det bortom all kontroll, övervakning, eller till och med ett erkännande av någon nationell eller internationell myndighet.

Council on Foreign Relations (CFR) som enligt kongress utredningar är ett organ inom Förenta Staternas regering har alltid jobbat för att skapa en världsregering och en global finansdiktatur, detta är ingen konspirationsteori, det är dock inte vidare förstått idag bland forskare och akademiker och ännu mindre bland journalister.

CFR-medlemmen James Warburg gjorde det klart 1950 att de fullständigt strunta i vad allmänheten tyckte angående en världsregering när han sa ”Vi ska ha en världsregering oavsett om ni gillar det eller inte – genom strid eller samtycke.” (Senate Foreign Relations Committee) (1950). Revision of the United Nations Charter: Hearings Before a Subcommittee of the Committee on Foreign Relations, Eighty-First Congress. United States Government Printing Office. s. 494). Läs vidare här om hur CFR alltid har jobbat för att införa en världsregering.

En recension av Kent wernes bok Allt är en konspiration: En resa genom underlandet finns att läsa här.

Av: Andy Ljunggren
Författare av boken Det globala djupa systemet