År 1835 så gav den franske författaren Alexis de Tocqueville ut ett verk som fortfarande debatteras inom filosofi, sociologi och statsvetenskap. På relativt kort tid hade Frankrike genomgått revolutionen, kejsardömet, restaurationen och kung Ludvig Filips borgerliga monarki. När Tocqueville föresatte sig att studera andra länders politiska system såg han paralleller mellan två stater vars grundförutsättningar och system var helt olika:
”Båda har vuxit upp obemärkt, och medan mänsklighetens uppmärksamhet riktats åt annat håll har de plötsligt fått den mest framstående platsen bland nationer.” Länderna som han talade om var förstås Ryssland och USA, som till skillnad mot andra stater hade växt ”med en snabbhet och lätthet längs en bana som det mänskliga ögat inte kunde greppa.”1
Tocqueville avslutade analysen med en imponerande träffsäker slutsats:
Trots att Rysslands och USA:s utgångspunkter och vägar var så olika tycktes de utvalda ”att en dag hålla halva världens öde i sina händer.”2 110 år senare hade denna närmast profetiska vision besannats. För även om mycket av den verkliga makten fortfarande låg i London så skulle de två supermakter som börjat utkristalliseras i slutet av 1940-talet komma att dominera världen.Dessvärre till priset av miljoner människors lidande och död.
Antony Sutton var en engelsk professor i ekonomi som 1968 fick anställning vid Stanford University i Kalifornien och blev forskare vid ansedda Hoover Institute. Via sin position fick Sutton tillgång till de nationella arkiven och när han gick igenom dem fann han dokument som visade att USA varit med och finansierat kommunisternas revolution i Ryssland.3
Enligt Sutton spelade American International Corporation, (A.I.C), med en av Federal Reserve Banks grundare, Frank Vanderlip, som direktör, en viktig roll i sponsringen. Det officiella syftet med A.I.C var att utveckla inhemska och utländska företag, att utöka amerikanska aktiviteter utomlands samt främja intressen hos amerikanska och utländska banker, företag och teknik. Ett mindre känt syfte var att hjälpa kommunisterna.4 W. Lawrence Saunders, en av styrelseledamöterna i A.I.C skrev till och med ett brev till president Wilson om att han ”sympatiserade med den sovjetiska regeringens styre.”5
William Franklin Sands, verkställande sekreterare för A.I.C, bidrog med 1 miljon dollar till bolsjevikerna.6 Detsamma gällde Federal Reserves förste chef William Boyce Thompson,7 stor aktieägare i Rockefeller-kontrollerade Chase Bank samt kollega till JP Morgan. I ett nio-punkts memorandum uppmanades även Englands premiärminister David Lloyd George att stödja de bolsjevikiska revolutionärerna.8 Även Simpson, Thacher och Bartlett, en av de ledande Wall Street firmorna, stödde bolsjevikerna.9 Syftet, berättade Sutton, var att eliminera konkurrens från Ryssland och att spela ut den hegeliska dialektiken.
Frankrikes Londonambassadör mellan år 1920-24, Comte de St. Aulaire, berättade i sina memoarer om en middagskonversation han deltagit i strax efter första världskriget. En av gästerna på bjudningen var den inflytelserike bankiren Otto Kahn, kollega till Jakob Schiff i den amerikanska investeringsbanken. Kuhn, Loeb & Co. Under middagen tillfrågades Kahn om varför bankirerna backade upp bolsjevismen i Ryssland. Det var ju ett system som bevisligen var motståndare till det privata ägande som kapitalisterna förespråkade.
Kahn svarade:
”Du säger att marxismen är själva motsatsen till kapitalismen, som är lika helig för oss. Det är just av den anledningen att de är direkta motsatser till varandra som de två polerna på den här planeten placeras i våra händer och tillåter oss att vara dess axel. Dessa två opponenter, som bolsjevismen och vi själva, finner sin identitet i Internationalen. Dessa motsatser … möts sedan igen via identiteten av deras syfte och slutar i omvandlingen av världen via kontroll av rikedom uppifrån och revolution underifrån.” 10
Historikern och författaren Charles L Mee jr, som var redaktör för tidskriften ”Horizon Magazine” berättade i boken ”Meeting at Potsdam” om det kalla krigets inledningsskede. I en artikel i tidningen American heritage 1977 gjorde Lee ett mycket intressant avslöjande:
”Den 27 februari 1947 hade president Truman ett möte i vita huset med kongressens ledare.
Utrikesminister Dean Acheson var närvarande och Truman fick honom att säga till kongressledamöterna vad som stod på spel.
”Ingenting mindre än överlevnaden för hela den västerländska civilisationen!”11
Notera att det här uttalandet gjorde utrikesminister Acheson två ÅR INNAN Sovjet gjorde sin första kärnvapensprängning i augusti 1949.
Lee fortsätter:
”Kongressmännen var tysta en stund, därefter tog senator Arthur Vandenberg, en framstående republikan från Michigan, som hade kommit att stödja en aktiv utrikespolitik, till orda och utbrast:
”Om presidenten vill sälja det här till det amerikanska folket så måste han skrämma skiten ur dem!”11
Lee förklarar:
”Det var i detta ögonblick som det kalla kriget i realiteten startade.”12
Stalin sa senare:
”Atomvapen är till för att skrämma dem med svaga nerver.”13
Med hotet om en yttre fiende kunde Stalin och den sovjetiska eliten bibehålla sin makt och fortsätta leva gott medan det ryska folket levde i fattigdom och förtryck. Enligt samma princip kunde eliten i USA och Storbritannien utöva sin makt och fortsätta tjäna enorma summor på de groteska utgifter som via bankirernas lån finansierade krigsindustrin.
Medan Stalin tystade oppositionella via en mycket brutal hetsjakt och ett angiverisystem så använde man i väst (framförallt i USA och Storbritannien) en mera raffinerad metod; Man gav människorna en illusion av medbestämmande via val där de fick rösta på någon av de kandidater som den verkliga makteliten ansåg mest lämpliga att saluföra deras agenda.
I boken ”The Making of the Cold War Enemy: Culture and Politics in the Military”15 beskrev professor Ron Theodore Robin hur akademiker ofta utvecklar ett nästan patologiskt förtroende för militärers och regeringars historiebeskrivning och att de bidrog till att skapa kalla kriget. Med en sofistikerad indoktrinering drillar man massorna att acceptera mer övervakning, mer inskränkning av den personliga friheter och till och med krig.
I boken ”Calculated Risk” gjorde General Mark Clark, som deltog i markanfallet på Tyskland, ett mycket viktigt avslöjande: På sin väg till södra Tyskland, deras svagaste punkt, fick de allierade order om halt. I stället för att med fullt manskap gå in och ta över landet drog man istället bort trupper och spred ut dem varpå invasionen fördröjdes så att ryssarna hann avancera och ta över östra delen av Tyskland.
General Mark Clark skrev:
”Detta beslut togs på hög nivå av anledningar som övergår min fattningsförmåga.”16
I boken ”Final Varning – A History of The New World Order” beskrev författaren David Allen Rivera hur CFR-medlemmen och generalen George Marshall av USA efter andra världskriget skickades till Kina för ett möte med ledaren Chiang Kai-Shek och uppmanade honom att ge kommunisterna representation i regeringen och att nationalisterna (Guomindang) skulle ha en koalition, eftersom ryssarna inte hade något inflytande på de kinesiska kommunisterna.
Chiang Kai-shek vägrade emellertid låta kommunisterna ha något som helst inflytande över regeringen varpå Marshall rekommenderade att allt amerikanskt bistånd skulle avbrytas och ett embargo upprättas vilket fick till följd att det inte fanns något bränsle för kinesiska tanks och flygplan och ingen ammunition till vapnen.
Sovjetunionen gav sedan de kinesiska kommunisterna militära medel de beslagtagit i kriget mot Japan och avsatte även en del material de fått som hyrlån av amerikanerna. Strax därpå började Mao sina sista förberedelser att ta över regeringen. 1948 röstade den amerikanska kongressen för ett bistånd till Kina på 128 miljoner dollar. Man väntade dock med att betala det till EFTER att Chiang Kai-Shek var besegrad av kommunisterna.
Mao var född i en fattig familj men hade studerat på universitet och hyste liksom de flesta intellektuella i Kina ett förakt för bondemassorna. Han insåg dock att de var nödvändiga för revolutionen och 1931 hade han upprättat han en kinesisk ”sovjetrepublik” i Jiangxi där hans revolutionärer bedrev gerillakrigföring. Japan, som redan tidigare känt hotet från och stridit mot ryssarna, insåg naturligtvis faran i ett sovjetstött kommuniststyre i Kina och 1931-33 ockuperade de områden i nordöst och vidgade territoriet i Manchuriet.
Diplomaten William C. Bullitt sände redan 1935 en rapport till statssekreteraren Cordell Hull där han skrev: ”Den sovjetiska regeringen hoppas helhjärtat att USA kommer starta krig mot Japan och vill undvika bli en allierad fram till Japan besegrats för att sen använda tillfället att införa Sovjetkommunism i Kina”.16
Efter Andra Världskriget skickades general Marshall (CFR) till Kina för ett möte med Chiang Kai-Shek som genast uppmanades ge kommunisterna representation i regeringen. Harry Dexter White, (IPR) och Owen Lattimore, (IPR) på Statsdepartementet förfalskade dokument som fick kommunisterna att framstå som harmlösa bönder och tidningen ”Saturday Evening Post” publicerade hela 60 artiklar där kommunisterna framställdes som goda jordreformatorer 17 och Chiang Kai-Shek som en korrupt diktator.
General Albert Wedemeyer skrev att ”även om den nationalistiska regimen i Kina ofta hånfullt beskrivs som auktoritär eller totalitär fanns det en grundläggande skillnad mellan den och dess kommunistiska fiender, då Guomintangs slutliga mål var inrättandet av en konstitutionell republik medan kommunisterna ville upprätta en totalitär diktatur enligt sovjetiskt mönster”.18
När Chang Kai-Shek vägrade kommunisterna inflytande föreslog Marshall att allt amerikanskt bistånd skulle avbrytas och att ett embargo skulle upprättas. Mao hade nu mobiliserat en enorm armé och Inbördeskrig uppstod. Chang Kai-Shek sökte stöd från USA men utan resultat. 1948 röstade amerikanska kongressen visserligen för militärt bistånd till Kina på 128 miljoner dollar men biståndet ”fördröjdes”, ”märkligt” nog fram till 1949 vilket innebar att kommunisterna kunde utnyttja situationen och sedan segrade.
General Joe ”Vinegar” Stilwell hade flera år tidigare sänts till Kina av Roosevelt för att bistå dem i kriget mot Japan och uttryckt en ”längtan att komma dit och dela gevär med kommunistgeneralen Chu. Chiang Kai-Shek skrev senare att ”Stilwell var i konspiration med kommunisterna för att störta regeringen”.20 Hurley, som hela tiden i Kina känt att hans arbete hade underminerats av tjänstemän på statsdepartementet delade åsikten:
”General Stillwells eftermäle i Kina är oåterkalleligt kopplat till en konspiration att störta den Nationalistiska regeringen i Kina och ersätta den med en kommunistisk.” 21
USA:s stöd till kommunisterna beskrevs ingående i boken ”Stalin’s Secret Agents: The Subversion of Roosevelt’s Government” 21 av M. Stanton Evans och Herbert Romerstein. Med hjälp av USA:s militära underättelsetjänst OSS hade Yale dessutom etablerat ett antal skolor och sjukhus över hela Kina, kollektivt kända som ”Yale i Kina”, (Yali) och under andra världskriget användes de av OSS i ett försök att värva agenter, däribland folk från Mao´s röda armé 22 och enligt vissa källor även Mao själv.23
Mao blev sen redaktör för Yale i Kinas tidning ”Xin Hunan”. Yale i Kina leddes av Reuben Holden, (Skull & Bones) som var gift med en släkting till Prescott Bush.24 I realiteten tjänade Yale i Kina-programmet till att förstöra Sun Yat-Sens republikanska rörelse för den anglo-amerikanska elitens räkning och bereda vägen för ett kommuniststyre i Kina.25 (Efter andra världskriget skickades general George Marshall (CFR) till Kina för ett möte med Chiang Kai-Shek som uppmanades ge kommunisterna representation i regeringen.
Harry Dexter White och Owen Lattimore på amerikanska statsdepartementet skrev dokument som fick kommunisterna att framstå som harmlösa bönder, en åsikt som delades av general Marshall, och Saturday Evening Post publicerade dussintals artiklar där de kinesiska kommunisterna framtälldes som ”jordreformatorer” medan Chiang Kai-Shek utmålades som en korrupt diktator.26
I boken ”While You Slept” visade journalisten John T. Flynn hur flera medier hade gynnat kommunistisk litteratur. Mellan 1943 och 1949 publicerades 22 prokommunistiska böcker i USA, och endast sju pronationalistiska. Samtliga av de 22 prokommunistiska böckerna som recenserades fick lysande betyg i tidningar som New York Times, Herald-Tribune, Nation, New Republic och Saturday Review of Literature. Och var och en av de antikommunistiska böckerna blev antingen fördömda kraftigt eller ignorerades i samma recensioner.27
I januari 1950 erkände både Sovjetunionen och Kina den Demokratiska republiken Vietnam och Kina hade börjat skicka militära rådgivare, vapen och lastbilar till Vietminh. Mycket av utrustningen som vietnameserna erhöll var USA-tillverkad och hade tillhört de kinesiska nationalisterna. Med tillströmningen av ny utrustning och rådgivare effektiverades sen Nordvietnams styrkor på ett betydande sätt.
Samma år erkände både Storbritannien och USA Bao Dai´s franskontrollerade regering i Sydvietnam och kort därefter påbörjade Ho Chi Minh en offensiv mot de franska utposterna i Nordvietnam. Samtidigt frodades kommunistskräcken i USA med hjälp av Joe McCarthy´s hetsjakt på potentiella ”rödingar”. Efter nords invasion av syd eskalerade oron och president Truman gav order om att marktrupper skulle skickas dit.
När Truman sen också godkände 15 miljoner dollar i militärt bistånd till fransmännen så inleddes också USA:s militära engagemang i Vietnam. Mellan 1950-54 så ökade Frankrikes truppnärvaro från 145 000 man till 235 00 men stora delar av trupperna var låsta i defensiva posteringar. 1951 var exempelvis 82 000 man utposterade på 920 posteringar för att försvara sig mot 37 000 Viet Minh-soldtater.
1954 stod det klart för USA:s regering att det inte gick bra för fransmännen i Vietnam eftersom de var under belägring av kommunisterna i staden Dien Bien Phu och led stora förluster. Makthavarna i Washington såg en chans att utnyttja tillfället och lät CIA upprätta ett program kallat Saigon Military Mission, (SMM) i Vietnam.26 (93)
När officeren och krigsanalytikern Daniel Ellsberg vid Pentagon kom över och kopierade tusentals hemligstämplade dokument om Vietnamkriget och dess förhistoria, de så kallade Pentagonpapperen, i början av 70-talet avslöjades att USA:s regering redan på ett tidigt stadium förstått att kriget i Vietnam inte kunde vinnas och att det skulle kräva många fler dödsoffer än vad de offentliggjorda analyserna gett sken av.
Bland de läckta dokumenten fanns även en komprimerad kopia av SMM som avslöjade att det kom till vid ett policymöte i Washington i början av 1954 när Dien Bien Phu fortfarande höll ut mot de attackerande rebellerna i Vietminh. USA beslutade då att CIA skulle smyga in i Vietnam och i hemlighet hjälpa de vietnamesiska kommunisterna27 (94) istället för de franska kolonialisterna, via okonventionell krigföring, samtidigt som man skulle hålla sig på god fot med fransmännen.
Den som fick uppdraget att genomföra detta var underrättelseagenten Edvard Geary Lansdale, vars specialitet var att demoralisera fienden via psykologisk krigföring. Lansdale hade handplockats av underrättelsetjänsten från en reklambyrå där han under kriget jobbat med propagandaskrifter för OSS. När Truman la ner OSS i september 1945 hade dess chef Wild Bill Donovan flyttat sin personal till andra statliga eller militära tjänster för att bevara sitt personliga nätverk av folk som var nyttiga i underrättelseverksamhet.
En av hans skyddslingar var just Lansdale, som under täckmantel av USA:s attaché ledde en styrka vars verkliga mål det var att skapa kaos och osämja bland de kommunistiska styrkorna och deras allierade, samt att åtminstone senarelägga, Ho Chi Minh´s försök till ett övertagande i söder. Eller som utrikesminister John Foster Dulles uttryckte det: ”Röra upp ett helvete” i Vietnam.28 (95)
Författaren och förläggaren Kris Millegan, vars far Lloyd Millegan arbetade inom OSS och senare hade en topposition i CIA, avslöjade att pappan berättat om hemliga sällskap, droghandel och att kampen mellan kommunismen och kapitalismen var ett spel för galleriet. Kriget i Vietnam syftade till att hålla igång konflikten mellan öst och väst samt att ta makten över drogerna som odlades i landet för att slå mynt av de gigantiska vinsterna de genererade, enligt Millegan. När han gick igenom faderns papper efter dennes död 1990 upptäckte han att pappan rest till byn Chang Mai i Thailand 1956. Nästa gång Millegan besökte sin mor frågade han henne om saken varpå hon tog fram ett fotoalbum och visade bilder från tillfället: ”Det var då jag slutade tro på allt jag läst i tidningen,”29 (96) förklarade modern.
När sonen frågade vad hon menade berättade modern att hon och maken hade varit i Vietnam innan de for till Thailand och att det samtidigt stått att läsa i en thailändsk tidning om en strid i Vietnam precis där de nyss varit. ”Det var ingen strid, förklarade modern. ”Vi hade picknick.” 30 (97) Därefter visade hon foton från händelsen och på ett av dem kunde man mycket riktigt se hur och hon själv och maken
Under Koreakriget assisterades Nordkorea taktiskt av ryssarna och militärt av kineserna. General MacArthur,som var en ärlig man, skrev ett brev som lästes upp i kongressen om hur kineserna vällde in över gränsen till Korea och att det inte fanns något substitut för seger:
”Kriget mot kommunismen, kommer antingen att vinnas eller förloras i Korea.”17
Efter det uttalandet entledigades General MacArthur från sin tjänst och ersattes av General Matthew B. Ridgeway, medlem i CFR.
General MacArthur skrev senare:
”Jag är bekymrad över säkerheten för vår stora nation, inte så mycket p.g.a hot utifrån, som för hotet från de lömska krafter som verkar inom landet.”18
En man med samma heder som MacArthur, General George Edward Stratemeyer vittnade senare i kongressen:
”Man går in i ett krig för att vinna, man går inte in i det för att stå still och förlora men vi fick inte vinna det. Det var inte tillåtet.”19
I sin bok ”Survival Is Not Enough: Soviet Realities and America’s Future” avslöjade den polske historieprofessorn Richard Pipes på Harvard University hur Sovjets teknologi och industri till stor del byggdes upp med hjälp av företag från väst. Pipes förklarade hur den enorma fordonsindustrin i Tatarstan byggdes av ”Pullman-Swindell company” i Pittsburgh och att Sovjets handelsflotta byggdes av utländska varv samt att ”Bryant Chucking Grinder Company” i Springfield sålde kullager som möjliggjorde inskjutning av Sovjets kärnvapenmissiler.
I Major George Racey Jordans sensationella bok ”From Major Jordans Diaries” avslöjade han hur amerikanerna försåg Sovjet med uranium, torium, kobolt, kadmium samt data om atombomben.
Averell Harriman, som var Roosevelts sändebud i Europa, berättade om ett samtal mellan Eric Johnson, president i ”United States Chamber of Commerce” och den sovjetiske ledaren där Stalin sa:
”Två tredjedelar av de sovjetiska industrierna har byggs upp med hjälp av USA och med amerikansk teknologi.”20
Vi kan alltså konstatera att Sovjetunionen försågs med både militär och industriell teknik av det land som ansågs utgöra dess största fiende.
När ungrarna gjorde uppror mot sina sovjetiska förtryckare 1956 och ryssarna drog sig tillbaka skickade USA:s Statsdepartement ett telegram till ryssarna.
Telegrammet, från ”US Congressional Record, August 31, 1960” lyder enligt följande och borde nästan ensamt räcka som bevis för att det ”Kalla kriget” var en fejk:
”USA ser inte positivt på regimer som är fientliga mot Sovjetunionen längs den ryska gränsen.”21
Några timmar efter att de erhållit telegrammet den 4 november 1956, stormade ryssarna åter in i Ungern och tog tillbaka makten.
Harold Pease är professor i historia vid Palo Verde College i Kalifornien. Han skrev följande i en mycket avslöjande artikel med titeln ”The Communist – Capitalist Alliance”:
”Vi som undervisar i politisk vetenskap på universitetsnivå finner oss själva allvarligt handikappade av den brist på textböcker och noggrann historisk forskning om ett av de viktigaste fenomenen i vår tid, nämligen, den otroliga alliansen mellan ledarna för kommuniströrelserna i världen och ledarna för några av de mäktigaste bankerna och företagen i Europa och Amerika.”22
Professor Pease fortsätter:
”Att en sådan allians överhuvudtaget skulle existera kom som en intellektuell chock för mig. Det verkade irrationellt, en ideologisk motsägelse och intressekonflikt. Icke desto mindre, ju mer jag undersökte saken desto mer övertygad har jag blivit att alliansen inte bara är en realitet, utan att där finns också den gordiska knuten* som måste lösas innan vi kan lösa några av världens största problem.”23
I en av de mest sensationella böcker som någon skrivits ”Tragedy & Hope – A history of the world in our time”, från 1966, berättade Bill Clintons mentor, professor Carroll Quigley:
”Det har i decennier existerat ett internationellt nätverk som opererar likt den radikala högern tror att kommunisterna gör. Faktum är, att detta nätverk, en slags runda bords grupp, inte har något emot att samarbeta med kommunisterna eller någon annan grupp och ofta gör det. Jag känner till deras förehavanden eftersom jag har studerat dem i 20 år och under 2 år i början på 60-talet fick tillgång till deras dokument och hemliga arkiv.”24
Den ryske nobelpristagaren Alexander Solzhenitsyn avslöjade följande:
”De stora kapitalisterna och Förenta Staterna assisterade Lenin under revolutionens första år och sedan dess ser vi ett fortsatt starkt stöd för Sovjets kommunistledare av affärsmännen i väst.”25
Den egyptiske historikern och författaren professor Donald Sassoon, som var god vän med Rothschilds, skriver i sin bok ”Hundra år av socialism” (2002) att socialismen skapades mitt i arbetarkampen av kapitalet, inte av arbetarna. Donald Sassoon visar också hur socialismen och kapitalismen varit tätt sammanlänkade under hela nittonhundratalet.
Om du har en fiende (Kommunismen) som säger sig vara din (Kapitalismens) totala motpol och vars mål är att utrota dig, är det då logiskt att du förser denna fiende med material och hjälp som ska underlätta denna fiendes mål?
Svaret torde, enligt logikens alla lagar, vara nej, men detta är precis vad USA och väst har gjort under hela 1900-talet.
De som fortfarande tvivlar, men som verkligen vill veta, behöver bara kolla upp källorna här under.
*Världsorganisationen Roosevelt syftade på i konversationen med Stalin var FN.
*Den gordiska knuten syftar på legenden om en knut i Gordions tempel som var så komplicerad att ingen förmådde lösa upp den. Enligt en spådom skulle den som fick upp knuten bli herre över Asien. Alexander den store lyckades genom att hugga sönder den med sitt svärd.
Michael Delavante, Kalla kriget bakom kulisserna
Källor:
1. Alexis de Tocqueville, “Democracy in America: Volume One and Two”, Pennsylvania State University, 2002. (sidan 485)
2. Alexis de Tocqueville, “Democracy in America: Volume One and Two”, Pennsylvania State University, 2002. (sidan 485)
3. Antony Sutton, “Wall Street and the Bolshevik Revolution,” Crown Publishing Group, 1974. Se även: Congressional Record: Proceedings and Debates of the 92d Congress, Volume 118, Part 20, United States. Congress, U.S. Government Printing Office, 1972, (sidan. 26143) Se även: Professor Antony Sutton with Dr. Stan Monteith, Radio Liberty, July 29th, 1999.
4.Antony Sutton, “Wall Street and the Bolshevik Revolution”, Crown Publishing Group, 1974, (sid.134-35)
5. Antony Sutton, “Wall Street and the Bolshevik Revolution,” Crown Publishing Group, 1974, (p.170) Se also: James Perloff, “The Shadows of Power: The Council on Foreign Relations and the American Decline,” Western Islands, 1988, (sidan 40)
6.Neil V. Salzman, ”Reform and Revolution: The Life and Times of Raymond Robins,” Kent State University Press, 1991, (sidan 214)
7.Antony Sutton, “Wall Street and the Bolshevik Revolution”, Crown Publishing Group, 1974, (sid. 75-76, 95, 122, 133)
8. Antony Sutton on ”Left” versus ”Right” and the Hegelian dialectic in American politics, Anthony Sutton, Prisonplanet, July 9 2003. Se also: Professor Antony Sutton with Dr. Stan Monteith, Radio Liberty, July 29th, 1999.
9. Antony Sutton on ”Left” versus ”Right” and the Hegelian dialectic in American politics, Anthony Sutton, Prisonplanet, July 9 2003. Se also: Professor Antony Sutton with Dr. Stan Monteith, Radio Liberty, July 29th, 1999.
10. Comte de Saint-Aulaire, ”Geneva Versus Peace, ” Sheed & Ward, New York, 1937, (sidan 82)
(4) Charles Kegley, Shannon Blanton, “World Politics: Trend and Transformation, 2013 – 2014 Update Edition”, Cengage Learning; 14 edition, 2013,(sidan 98)
(5) David Dilks, ”The Diaries of Sir Alexander Cadogan, 1938-1945”,: G. P. Putnam’s Sons, 1972, (sidan 633)
(6) David Reynolds,”From World War to Cold War:Churchill, Roosevelt, and the International history of the 1940s”, OUP, Oxford, 2006, (sidan 343)
(7) Peter Grose, “Operation Rollback: America’s Secret War Behind the Iron Curtain”, Mariner Books, 2001) (sidan 11)
(8) Winston S. Churchill, ”The Second World War, Volume 6: Triumph and Tragedy”, Houghton Mifflin; Reissue edition, 1986, (sidan 198)
(9) Winston S. Churchill, ”The Second World War, Volume 6: Triumph and Tragedy”, Houghton Mifflin; Reissue edition (9 May 1986) (sidan 198)
(10) Winston S. Churchill , ”The Second World War, Volume 6: Triumph and Tragedy”, Houghton Mifflin; Reissue edition (sidan 198)
(11) Winston S. Churchill , ”The Second World War, Volume 6: Triumph and Tragedy”, Houghton Mifflin; Reissue edition (sidan 198)
(12) Winston S. Churchill , ”The Second World War, Volume 6: Triumph and Tragedy”, Houghton Mifflin; Reissue edition (sidan 198)
(13) Remi A. Nadeau, ”http://books.google.se/books/about/Stalin_Churchill_and_Roosevelt_divide_Eu.html?hl=sv&id=neJmAAAAMAAJStalin, Churchill, and Roosevelt divide Europe”, Praeger, 1990, (sidan 65)
(14) Robert A. Pastor, ”Congress and the Politics of U.S. Foreign Economic Policy, 1929-1976”, University of Calofornia Press, 1982, (sidan 259)
(15) Robert A. Pastor, ”Congress and the Politics of U.S. Foreign Economic Policy, 1929-1976”, University of Calofornia Press, 1982, (sidan 259) Se även: Robert Mann, ”Wartime Dissent in America: A History and Anthology”, Pallgrace and MacMillian, 2010, (sidan 106)
16. William C. Bullit and The Soviet Union, Birgit Farnsworth, Indiana University press, 1967, (sidan 853)
17 Owen Lattimore and the ”Loss” of China,Robert P. Newman, University of California Press, 1992, (sidan 273) Se även: China Betrayed Into Communism
18. Albert Coady Wedermeyer, ”Wedemeyer reports!,” Holt, 1958, (sidan 373)
19.The U.S. War Against Asia by William P. Meyers, Notes from Chiang Kai-Shek by Hollington K. Tong. China Publishing Company. Taipei. Copyright 1953. https://www.iiipublishing.com/politics/asian_war/china_chiang.html
20.China Betrayed Into Communism
21. China Betrayed Into Communism
22.”Stalin’s Secret Agents: The Subversion of Roosevelt’s Government” 21 av M. Stanton Evans och Herbert Romerstein.
26. John A. Stormer, “None dare call it treason”, Liberty Bell Press, 1964, (sid. 30-31)
27. China Betrayed Into Communism
(16) A Good Way To Pick A Fight, Charles L. Mee, Jr. August 1977, American Heritage, Volume 28, Issue 5.
(17) L. Fletcher Prouty, JFK, The CIA, Vietnam and the Plot to Assassinate John F. Kennedy, (xxiv)
(18) Robert S. McNamara, James Blight, Robert K. Brigham, Thomas J Biersteker, James Blight, Herbert Schandler, ”Argument Without End: In Search of Answers to the Vietnam Tragedy”, Public Affairs, 1999, (sidan 16)
(19) Archimedes L.A. Patti, ”Why Vietnam?: Prelude to America’s Albatross”, University of California Press, 1980, (sidan 389)
(20) Archimedes L.A. Patti, ”Why Vietnam?: Prelude to America’s Albatross”, University of California Press, 1980, (sidan 382)
(21) L. Fletcher Prouty, JFK, The CIA, Vietnam and the Plot to Assassinate John F. Kennedy, Skyhorse Publishing, 2011, (Sidan xxiv)
(22) Foreign Relations of the United States, 1952–1954
Volume XIII, Part 1, Indochina (in two parts), Document 385. US Department of State. Office of the Historian. Se även: Department of State Bulletin, September 14, 1953, (sid 339–342)
(23) Foreign Relations of the United States, 1952–1954
Volume XIII, Part 1, Indochina (in two parts), Document 385. US Department of State. Office of the Historian. Se även: Department of State Bulletin, September 14, 1953, (sidan 342)
(24) Stephen Kinzer, “The Brothers: John Foster Dulles, Allen Dulles, and Their Secret World War”, Times Books;
25. Congressional Record, 8, July, 1975, pp. 11951-11956.
1St Edition edition, 2013, Se även: How Two Brothers Waged A ’Secret World War’ In The 1950s. NPR Books, September 29, 2013. Samt: Stephen Kinzer on The Brothers: John Foster Dulles, Allan Dulles & Their Secret World War. Massachusetts School of Law’s Program, Massachusetts School of Law’s Program. Samt: Stephen Kinzer, Author, ”The Brothers” –C-Span: https://www.youtube.com/watch?v=Mxw0B8wgoQU
(25) The Pentagon Papers, Gravel Edition , Volume 1, Chapter 2, ”U.S. Involvement in the Franco-Viet Minh War, 1950-1954”, Beacon Press, 1971, Section 2, (sidan 85)
(26) The Pentagon Papers, Gravel Edition , Volume 1, Chapter 2, ”U.S. Involvement in the Franco-Viet Minh War, 1950-1954”, Beacon Press, 1971, Section 2, (sidan 85)
(27) Alan Axelrod, ”The Real History of the Cold War: A New Look at the Past”, Sterling; 1 edition (2009) (sidan 58)
(28) Alan Axelrod, ”The Real History of the Cold War: A New Look at the Past”, Sterling; 1 edition (2009) (sidan 58)
(29) George Racey Jordan, ”From Major Jordan’s Diaries”, Harcourt, Brace and Company, 1952. (sid 33)
(30) George Racey Jordan, ”From Major Jordan’s Diaries”, Harcourt, Brace and Company, 1952. (sidan 95)
(31) George Racey Jordan, ”From Major Jordan’s Diaries”, Harcourt, Brace and Company, 1952. (sidan 33)
(32) George Racey Jordan, ”From Major Jordan’s Diaries”, Harcourt, Brace and Company, 1952. (sidan 142)
(33) George Racey Jordan, ”From Major Jordan’s Diaries”, Harcourt, Brace and Company, 1952. (sidan 8)
(34) George Racey Jordan, ”From Major Jordan’s Diaries”, Harcourt, Brace, 1952. (sidan 9)
(35) George Racey Jordan, ”From Major Jordan’s Diaries”, Harcourt, Brace, 1952. (sidan 9 )
(36) George Racey Jordan, ”From Major Jordan’s Diaries”, Harcourt, Brace, 1952. (sidan 9 )
(37) George Racey Jordan, ”From Major Jordan’s Diaries”, Harcourt, Brace, 1952. (sidan 9 )
(38) George H. Nash, ”Freedom Betrayed: Herbert Hoover’s Secret History of the Second World War and I´ts Aftermath ”, Hoover Institution Press; 1st edition ( 2011) (sidan 491)
Professor Antony Suttons ”Western Technology and Soviet Economic Development”:
http://www.mailstar.net/sutton.html
Avslöjande video om ryska revolutionen:
http://www.mefeedia.com/entry/wall-street-freemasonry-and-the-bolshevik-revolution/15851357
Professor Ron Robins bok ”The Making of the Cold War Enemy, Culture and Politics in the Military. ”
Skriv in titeln på boken:
Länk: books.google.com
Historikern Ralph Eppersons ”The Unseen Hand”:
General Mark Clarkes bok ”Calculated Risk”:
Professor Richard Pipes:
Länk: sv.rilpedia.org
David Allen Riveras ”Final Warning – A History of The New World Order” online:
Utdrag ur samma bok:
Länk: modernhistoryproject.org
Här kan ni köpa boken:
Professor Carroll Quigleys bok ”Tragedy & Hope” free on line:
http://www.cyberclass.net/turmel/quig00.htm
Professor Donald Sassoons bio:
Vill bara säga att detta är en av de mest seriösa och bästa genomgångar i ämnet jag läst. Stort tack!