Kampen under 1900-talet del 2 – Internationell rätt ett imperialistiskt projekt

Som journalisten George Monbiot skriver upphörde inte imperialismen, numera kallas den internationell rätt. Som han också påpekar ”Även om aggressionsbrottet har erkänts i internationell rätt sedan 1945, har det fortfarande ingen jurisdiktion över” det allvarligaste brottet”. Detta beror på att de mäktiga nationerna av uppenbara skäl skjuter upp det. Varken Storbritannien, USA eller några andra västerländska länder införlivat aggressionsbrott i sin lagstiftning.

Internationell rätt är fortfarande ett imperialistiskt projekt, där endast de brott som begås av vasallstater bestraffas.

Modern imperialism är USA. USA utnyttjar ekonomisk, kulturell och militaristisk påverkan för rikedom och makt och gör det för att främja intressen för storskaligt samarbete och banker. Till exempel ger vissa banker orimliga lån till andra länder och påstår att de främjar ekonomisk tillväxt och utveckling, men dessa tredje världsländer hamnar i skuld och kan inte betala och bli därmed sårbara. Detta är ett känt fenomen särskilt i Central- och Sydamerika och även Afrika. Dessa tredje världens länder rånas sedan på sina naturresurser och ibland till och med på själva landet. Denna sorts politik är kärnan i imperialismen och använder ekonomisk, militaristisk eller kulturell påverkan för att i stort ta över eller assimilera en plats land i imperiet.

Två bra böcker att läsa för att sätta sig in det systematiska övervåldet utfört av det Angloamerikanska imperiet är The Violent American Century: War and Terror Since World War II av historikern och pulitzerprisvinnaren John W. Dower och Washington Rules: Americas Path To Permanent War av historikern Andrew Bacevich.

Att IMFs och VBs ekonomiska korruption har systematiskt mördat miljontals människor (utöver de hundratals miljoner globalismen ekonomiskt mördat) i en sorts ekonomisk förintelse och gett ekonomisk support till flera diktaturer talar vi inte gärna om idag. USA har också erkänt på senare år att IMF och VB är vapensystem av USAs nationella makt (kapitel två ”Financial Instrument of U.S. National Power and Unconventional Warfare” i USAs militärdokument FM 3-05.130).

I denna ekonomiska medvetna förintelse finns där ytterligare stora antal dödsoffer som skördats av alla olagliga och manipulerade krig av det Angloamerikanska imperiet (ca 20 miljoner döda sedan andra världskriget). Ytterligare hundratals miljoner människors död måste räknas in när dessa länder utsatta för globalisering räknas till vars ekonomier har förstörts eller har förvägrats rätten att omstrukturera för att sörja för sina medborgare, detta är resultatet av den västerländska imperialistiska kapitalismen från 1945 till 1990 (Mark Curtis, Unpeople 2004, och J.W. Smith, Economic Democracy 2005).

På 1800-talet fanns det inte aktiva individer och journalister och forskare som drog trådar åt oss och studerade makten så som man började att göra under 1900-talet som t.ex. Gustavus Meyers, Matthew Josephson, Louis Brandeis och Ferdinand Lundberg, bland andra gjorde men det fanns som jag tidigare nämnt enstaka individer och politiker med insider förståelse som redan på 1800-talet talade om bankernas ekonomiska konspirationer och intressen och elitsällskap i kontroll över regeringar.

Idag har allt blivit mer färdig format och där finns en medvetenhet av den härskande klassen om tydliga begränsningar som man får jobba sig runt och acceptera. Under tiden när journalister som Ferdinand Lundberg studerade makten så var där nyliga formanden inom systemet och trådar som gick att följa och även pågående formnings processer och det gick då att dra otroligt många trådar och följa en utveckling mer vetenskapligt.

Sådana trådar är i dagens moderna värld svårare att upptäcka och endast enstaka politiska forskare har någon chans att studera elitnätverk och inom den sortens studerande finns det olika nivåer av kompetens och olika förståelser för vad det är man studerar och den historiska innebörden och bakgrunden av dessa elitnätverk är något som de flesta inte har och greppar.

Idag har vi ett mer färdigt och ett gigantiskt och väldigt avancerat system som har byggts upp i USA med nätverk globalt som fanns redan på John D. Rockefellers tid som går att ta på och se på men några trådar går inte att dras på samma sätt lika lätt längre av olika skäl eftersom där inte finns samma mer öppna formnings process som går att se lika lätt längre.

Kompetensen bland akademikerna som under många år varit utsatt för socialkontroll och blivit lärda hur de ska tänka har minskat och det är inte lika lätt att hamna i en akademisk bana idag där man studerar makten som sitt fokus och eftersom systemet har blivit mer skickligt på att dölja sig självt.

Vad som dock studeras idag på löpande band även om det kan ta flera år innan nya studier kommer ibland där man lyckas dra lite trådar och granska makten är vad tankesmedjor och olika ekonomiska intressen och krigseliter samt globalistiska elitnätverk sysslar med.

Som Laurence H. Shoup skriver i Imperial Brain Trust: Council on Foreign Relations and United States Foreign Policy ”Som New York Times uttryckte det, ”med undantag för sina årliga offentliga Elihu Root-föreläsningar, så är rådets samtal och seminarier strikt utanför protokollet . En indiskretion kan vara skäl för uppsägning eller upphävande av medlemskap.” Trots denna avsiktliga sekretess är det möjligt att ta reda på något om vad rådet är och gör. Genom att sätta ihop bitar från många källor och söka referenser till rådets verksamhet i regeringens arkiv, har vi sammanställt en bild av rådets inre funktioner och betydelse. Våra slutsatser utmanar de konventionella interperationerna av en policyutformning som är spridd i en mängd olika grupper och eliter. I motsats till denna åsikt visar vi den ledande rollen spelad av rådet för utrikesrelationer och den samhällssektor som det representerar, den korporativa övre klassen. Vi tror att själva processen inte bara är odemokratisk, utan att resultaten har varit och strider mot intresset av både majoriteten av det amerikanska folket och av resten av världens människor.”

Ekonomen, historikern och den politiska teoretikern Murray N. Rothbard använde sig av en maktpolitisk analys för att undersöka förhållandet mellan pengar, makt och krig. Rothbard visar hur rika eliter bara kan manipulera världs affärer via sina förbindelser med statens makt. Han ger i boken Wall Street, Banks, and American Foreign Policy (1984) de grymma detaljerna om hur ett nätverk av banker, obligationshandlare och Wall Street-insiders både har understödjat krig och dragit nytta av krig. Rothbard visade att världsaffärerna inte är slumpmässiga historiska processer men konsekvenser av val och vägar som valts och tagits av verkliga människor.

Rothbard omfamnade ”historisk revisionism” som en motgift till vad han uppfattade vara det dominerande inflytandet som utövas av korrupta ”domstolintellektuella” över mainstream historiska berättelser. Rothbard skrev att dessa mainstream-intellektuella förvrängde den historiska redogörelsen till förmån för ”staten” i utbyte mot ”rikedom, makt och prestige” från staten. Rothbard karakteriserade den revisionistiska uppgiften som ” genomträngningen av dimman av lögner och bedrägeri av staten och dess domstolintellektuella och för att presentera för allmänheten den sanna historien.”

Rothbards historia om Federal Reserve beskrev rollen för en ny intellektuell klass, utan vilka bankerna inte hade kunnat bli framgångsrika. För Rothbard var systemet som bedrog den amerikanska allmänheten och fick dem att acceptera Federal Reserve representerande för en ”ny allians mellan Stat och Opinionsbildare” vilket var ett ”partnerskap mellan regering, affärsledare, intellektuell, och expert.” Inom denna allians, tjänade den intellektuelle två funktioner ”(a) att hjälpa driva och planera det nya statliga systemet; och (b) att ursäkta den nya världsordningen.” Om historiker var med i denna grupp av intellektuella som hjälpte till att skapa Federal Reserve, är det inte konstigt att Morgans och Rockefellers familjeintressen inte är vida förstådda idag.

I Fallet Mot Federal Reserve, avfärdade även Rothbard traditionell akademisk aversion mot den fruktade ”historiska konspirationsteorin.” Här var frågan ”inte någon slags ’teori om historien,’ men en villighet att använda sitt sunda bondförnuft. Allt som analytikern eller historikern behöver göra är att anta, som en hypotes, att folk i regering eller lobbygrupper för regeringspolicys kanske åtminstone har såpass stort egenintresse och profithunger som folk inom affärslivet eller det övriga vardagslivet, och att undersöka de betydande och avslöjande mönstren som han kommer att se inför sina ögon.”

För Rothbard, var det mest betydande mönstret inte så mycket som Demokrater visavi Republikaner, men ett utbyte eller konflikt mellan Morganfamiljen och deras allierade på ena sidan och Rockefelleralliansen på den andra.” De historiker som själva inte är böjda åt att betvivla de Federal Reserves riktiga verk missade betydelsen av Morgan/Rockefeller-modellen eftersom de inte var ”utrustade för en analys av makteliten eller den styrande klassen.” Etablerade historiker fortsatte således att fokusera på de traditionella, men godkända kunskapskanalerna – ytliga partiindelningar.

En av de mest välkända ekonomerna i USA har i modern tid riktat skarp kritik mot Federal Reserve systemet. Joseph Stiglitz – tidigare chefsekonom på Världsbanken och en Nobelpristagare i ekonomisk vetenskap – sa vid en konferens vid Roosevelt Institutet 2010, att strukturen av Federal Reserve systemet är så fylld av konflikter att det är korrupt och underminerar demokrati. Stiglitz betonade att Fed bankerna har tydliga intressekonflikter, eftersom bankerna i stor utsträckning styrs av en styrelse som omfattar tjänstemän i bankerna de är tänkta att övervaka.

Några böcker att rekommendera för de som vill sätta sig in i och förstå ekonomi bättre är:

Fragile by Design av Charles Calomiris
Money av Felix martin
The Nature of Money av Geoffrey Ingham
Money Free and Unfree av George Selgin
The End of Alchemy av Mervyn King
Paper Promises: Money, Debt and the New World Order av Philip Coggan
Gentlemen Bankers: The World of J. P. Morgan av Susie J. Pak
The Economy as a System of Power: Corporate Powers, Vol. 2 av Warren J. Samuels
History of Money and Banking in the United States av Murray N. Rothbard
Economic Democracy av J.W. Smith
The Blood Bankers av James S. Henry
Wall Street: A History av Charles R. Geisst
The Web of Debt av Ellen Hodgson Brown
Banking on the People: Democratizing Money in the Digital Age av Ellen Hodgson Brown

Världens demokratiska ideologier har växt fram som en följd av starka rasbiologiska intressen som har format USAs synliga och falskt demokratiska statsskick som inte är en ren demokrati utan är väldigt kontrollerad av finansiella intressen. Som den amerikanska politikern William Jennings Bryan skrev 1924 existerar det en osynlig regering som genom Wall Street utövar stor makt över de båda partierna, vilket i modern tid är bekräftat av insidern och den f.d. politikern inom kongressen i USA Mike Lofgren.

Även om sanna demokratiska processer blivit demonstrerade att existera i vis utsträckning i USA så är det en vetenskapligt ekonomiskt kontrollerad svag form av demokrati som fungerar som en täckmantel för den riktiga makten som är en form av vetenskaplig fascism som har blivit formad av en rashygienisk högre sammansvuren imperialistisk klass med ett järngrepp om storbankerna och den centrala banken som de privat äger.

Som president Kennedy förklarade är det ett system, som vi idag kallar för ett djupt politiskt system, som enligt Kennedy kombinerar, diplomatiska, ekonomiska, vetenskapliga, militära, underrättelse och politiska operationer genom dolda medel för att i Kennedys ord konspiratoriskt och manipulativt påverka politiken globalt och som enligt Kennedy var det största hotet mot världens frihet och som Kennedy lovade att han skulle använda alla sina tillgängliga medel för att bekämpa strax innan han blev mördad.

Kennedy sade 1961 ”Själva ordet sekretess är motbjudande i ett fritt och öppet samhälle. Och vi, som ett folk, är naturliga och historiska motståndare till hemliga förbund, till hemliga eder och hemliga förfaranden. Vi bestämde oss för länge sedan för att farorna med överdrivna och omotiverade hemlighållanden av relevanta fakta är långt större än de faror som det hänvisas till för att rättfärdiga det.

Just i dag finns det knappast något värde i att motsätta sig hotet om ett slutet samhälle genom att imitera dess godtyckliga restriktioner. Just i dag finns det knappast något värde i att trygga överlevnaden för vår nation om våra traditioner inte överlever med den. Och det finns mycket allvarlig risk för att ett aviserat behov av ökad säkerhet kommer att gripas av dem som vill utvidga dess betydelse till den yttersta gränsen för officiell censur och hemlighållande. Det tänker jag inte tillåta i den utsträckning det står i min makt. . . .
Vår livsstil är under attack. De som gör sig till vår fiende avancerar runt om i världen. Våra vänners överlevnad är i fara. Och ändå har inget krig förklarats, inga gränser har passerats av marscherade trupper, inga robotar har avfyrats. . . .

Om ni väntar på ett konstaterande om ”tydlig och närvarande fara,” då kan jag bara säga att faran aldrig har varit mer tydlig och att dess närvaro aldrig har varit mer överhängande. . . . För vi står runt hela världen emot en monolitisk och hänsynslös konspiration som förlitar sig främst på hemliga metoder för att utvidga sin maktsfär; på infiltration i stället för invasion; på omstörtande verksamhet i stället för val; på hot i stället för frihet; på gerillor på natten i stället för arméer på dagen.

Det är ett system som har kallat in stora mänskliga och materiella resurser i skapandet av en väl sammanhållen och mycket effektiv maskin som kombinerar militär, diplomatisk, underrättelse, ekonomisk, vetenskaplig och politisk verksamhet. Dess förberedelser är dolda, inte publicerade. Dess misstag är begravda, inte i rubrikerna. Deras oliktänkande är nedtystade, inte hyllade. Inga utgifter ifrågasätts, inget rykte trycks, ingen hemlighet avslöjas. Det för det kalla kriget, kort sagt, med en krigstida disciplin ingen demokrati någonsin skulle hoppas eller vilja mäta sig med. . . . Detta är en tid av fred och fara som inte sett sin like i historien.”

Kennedy hade helt rätt i sin varning att detta system av den fascistiska kabalen i USA var en klar och nuvarande fara och att faran aldrig hade varit mer klar och att dess närvaro aldrig hade varit mer överhängande. Den ”djupa staten” definierades av Storbritanniens nyhetsbrev On Religion som ”De inbäddade antidemokratiska maktstrukturerna inom en regering, något som mycket få demokratier kan hävda att vara fria från.” Termen originerades i Turkiet 1996 för att hänvisa till USAs stöttade element, främst i underrättelsetjänsterna och militären, som upprepade gånger använde våld för att interferera med och anpassa Turkiets demokratiska politiska process.

Efter andra världskriget har en sorts rasbiologisk ideologi om den vita demokratens fläckfrihet och djupare perfektion och högre ideologiska, sociala och moraliska värde i västvärlden smugit sig in i de flestas sinnen dock utan att direkt förvandla den vita populationen i västvärlden till direkt rasistiska och hatiskt ideologist extrema individer i det stora hela även om väldigt mycket hat finns i tider av extra förvirring som i krigstider.

Utan det handlar snarare om en i västvärlden ursäktande mentalitet och känsla av en högre vetenskap av den mer sofistikerade och civiliserade och fläckfria människan som då är de främst vita demokraterna i västvärldens som tillsammans uppnått en högre vetenskaplig sanning om hur världen enligt deras formade sinnen bör fungera och vad andra bör rätta sig efter.

Västvärldens vita populationers sinnen har scannat en rasbiologisk barcode av information av den härskande rashygieniska klassen i USA som genom sina institut och tankesmedjor indoktrinerat västvärldens demokrater och lärt oss att vi bara kan acceptera att vita kommunister i Ryssland kan uppföra sig ociviliserat i vår moderna värld utöver människor från arabländer i Mellanöstern, människor från länder i Latinamerika och Afrika, där USA alltid haft en dold hand och orsakat de flesta oroligheter.

För att försvara sig mot dessa mestadels påhittade hot har man aktivt föreslagit och försökt att lura västvärlden att gå med i ett internationellt militärt system som man kallar för Den nya världsordningen. Där det är tänkt att västvärldens alla demokratier ska rätta sig efter den ”största demokratin” som vet bäst och på ett odemokratiskt sätt föra över sina militära makter, strukturer och myndigheter till ett internationellt system av global militär styrning.

Som Anne-Marie Slaughter säger i hennes egna ord så är Den nya världsordningen redan här och hon ber oss att helt ompröva hur vi ser på den politiska världen. Det är inte en samling nationalstater som kommunicerar via presidenter, premiärministrar, utrikesministrar och FN. Det är inte heller ett kotteri av icke-statliga organisationer. Det är enligt Anne-Marie Slaughters akademiska bevisning och insider information styrning via en komplex global webb av ”regeringsnätverk.”

Denna nya världsordning har dock inte lyckats att få den formen av kontroll som man tidigare velat över världens alla militära strukturer och myndigheter som utåt har varit det främsta målet av Den nya världsordningen när man använt denna termen.

George H.W. Bush sa i en rapport från 1992 (Executive Research Project A25, Chinas Response to the ”New Word Order”.) att USA borde ta ledningen i Den nya världsordningen och inrätta ett nytt internationellt system. Laurence H. Shoup skriver i boken Imperial Brain Trust om Council on Foreign Relations (CFR) att CFR såg det som sin uppgift att skissa på en blueprint för en ny världs ordning när det andra världskriget hade startat, ”Rådets ledare trodde att det var nödvändigt att skissa på en blueprint för en ny världsordning och att det var precis den typ av verksamhet som rådet hade skapats för att genomföra”.

Den nya världsordningens imperialister anser att demokrati är skadligt och dåligt för imperialisering, som Zbigniew Brzezinsk skriver i sin bok The Grand Chessboard, som är mycket som neoconsens PNAC-dokument, ”Rebuilding America’s Defenses”, eftersom det i grund och botten är en blueprint för amerikansk hegemoni eller imperialism på global skala. Brzezinski menar att i en fullständig demokrati kan bara ett verkligt massivt och allmänt upplevt direkt externt hot få den amerikanska allmänheten beredd att offra sig för ”imperial mobilisering”.

Kampen under 1900-talet del 2 – Internationell rätt ett imperialistiskt projekt

Läs även del 1