Från Kennedymordet till 9/11

Det brukar sägas att alla som var i någorlunda vuxen ålder visste var de befann sig den 22 november 1963 när John F Kennedy mördades i Dallas, Texas och att detsamma gäller för motsvarande åldrar när det gäller attackerna mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001. Två datum som alla kan relatera till. Med undantag för en person. Han var i New York den 11 september, det minns han. Men han minns inte var han var den 22 november. Åtminstone inte från början. Senare har han försökt att lägga historien tillrätta genom att 15 år efteråt plocka fram ett brev som han påstår sig ha skrivit den dagen. 15 år senare. Minnet vaknade långsamt hos personen. Han heter George Herbert Walker Bush USA:s 41:e president 1988 -2002; CIA chef 1976 -1977; vice president till Ronald Reagan 1984- 1988 och far till George W Bush; USA:s :e president 2000-2008; och sittande president under 9/11.

Finns det något samband? Är man ”konspirationsteoretiker” finns det alltid samband.

Det märkliga i sammanhanget är minnesförlusten. Den verkar onekligen lite konstig. GHW Bush var vid denna tidpunkt ägare till ett oljeföretag med anknytning till Kuba. Han hade redan då ett aktivt nätverk gentemot CIA. På det sättet befann han sig i det kraftfält som under åren efter 1959 då Castro tog över Kuba verkade för att kommunistdiktatorn skulle störtas. Kennedy var den som såg till att den senaste planerade operationen inte skulle genomföras.

Varför kom han inte ihåg var han var? Eller var det bara så att han inte ville komma ihåg eller ville han dölja det. Det finns ett mycket känt fotografi som anses utvisa att GWH Bush stod precis nedanför Texas School Book Depository när skotten föll. Varför glömde han det? Det är klart att han visste, men med tanke på hans inblandning med CIA och planerna mot Castro var det kanske olämpligt.

Hur som helst är det klarlagt att denna person befann sig på bägge de platser som dagens vuxna människor runt om i hela världen kan relatera till. Sambandet är alltså klarlagt. Frågan är om det betyder något.

För att kunna svara på den frågan måste man titta litet på dels USA:s agerande i olika sammanhang och dels på GWH Bush:s roll där. Dessutom bör man klargöra huruvida det i övrigt finns några viktiga likheter mellan vad som utspelade sig i Dallas och New York.

Vi börjar med den senare frågan och återvänder till den förra senare.

Jag vill börja med att peka på några slående likheter: dels emellan dessa händelser sinsemellan, men dels också med andra liknande viktiga händelser i USA:s historia. Den övergripande gemensamma nämnaren går under beteckningen ”false flag operations”; som under USA:s korta levnad som nation utvecklats till mästerverk; inte minst genom CIA som blivit en mäktig stat i staten. Några exempel på dessa är Tonkinbuktsincidenten 1966 som fick USA att med full kraft att gå in i Vietnamkriget; revolutionen i Iran 1953 då presidenten Mossadeq störtades; gisslandramat i samma land 1978 som fick Jimmy Carter på fall. Det påstås också av vissa historiker att angreppet på Pearl Harbour var framprovocerat av Roosevelt för att han skulle få en ursäkt för att få USA att delta på Englands sida i kriget mot nazisterna. Det finns åtskilliga andra exempel också; både i Sydamerika och i Europa.

Det som framför allt kännetecknar dessa ”false flag” operationer är att man iscensätter en traumatisk händelse för att uppnå ett visst politiskt mål samtidigt som man kan skylla händelsen på någon annan. I skydd av denna falska flagga kan man få stöd av den egna befolkningen och en legitimitet för att ändra sin politik; framför allt gentemot annan makt.

Var då Kennedymordet en false flag operation? Lee Harvey Oswald var ju den som greps omedelbart efteråt och även om han aldrig erkände (tvärtom förnekade han ivrigt skotten innan några regelrätta polisförhör kunde komma igång). Det man kan peka på var att det fanns ett mönster i händelseutvecklingen av denna historia som är i stort sett är identiskt med motsvarande den 11 september.

Det som kan peka mot att det verkligen var en ”false flag” var att USA enligt många verkligen ändrade sin politik; framför allt i Vietnam efter Kennedys frånfälle. Kennedy hade många fiender; inte minst inom den organiserade brottsligheten. Hans dåliga relationer med EdgarJ. Hoover; den mäktige och paranoide FBI chefen var väl kända. CIA:s chef Allen Dulles sparkades av Kennedy (han återfanns sedan som en central spelare i Warrenkommissionen!). Det fanns många som hade skäl att vilja bli av med honom; även av rent inrikespolitiska skäl.

För att återvända till sambandet kan man peka på följande:

För det första hade man identifierat gärningsmannen (männen) enbart timmar efter det brotten ägt rum. Informationen om dessa spreds sedan mycket effektivt till allmänheten.

I Kennedyfallet tillsattes inom kort tid en kommission under ledning av presidenten i USA:s högsta domstol. Kommissionen blev uppkallad efter honom: Warrenkommissionen. Den bestod huvudsakligen av politiker som var lojala mot Lyndon Johnson. De fick i stort sett order av Johnson att inte undersöka några andra möjligheter än att LHO var gärningsmannen. Motivet var att om det skulle börja pratas om konspirationer av anti-Castro personer så skulle detta kunna leda till kärnvapenkrig med Sovjetunionen.

Trots en hel del oenighet inom kommissionen kom man enhälligt fram till att Lee Harvey Oswald var ensam gärningsman.

Helt klart var emellertid att det redan då fanns en hel del uppgifter om LHO:s samröre med CIA och FBI. Oswald hade lärt sig ryska under sin tid i den amerikanska marinen och också handhaft klassificerat material. Han reste också sedermera till Sovjetunionen där han fick asyl för att sedan återvända till USA. Hans handlande därefter tyder enligt många på att han hade ett verkligt samband med amerikansk underrättelsetjänst. Alla dessa uppgifter liksom en mängd vittnesmål som pekade mot att andra krafter kunde ha vart inblandade utreddes aldrig. Många vittnen försvann eller begick självmord.

De som ifrågasatte den sanning som Warrenkommissionen fastslagit stämplades som ”galningar” och ”konspirationsteoretiker”. Överhuvudtaget motarbetades alla krafter som på något sätt inte accepterade kommissionen på ett effektivt sätt. Inte minst såg man till att massmedia deltog i jakten på ”konspirationsteoretiker”. Detta pågår än idag.

För 9/11 tillsattes efter mycket motstånd från Bushregeringen en kommission som varken fick mycket tid eller pengar för att utreda händelserna. Enligt Bush var utredningen helt onödig eftersom man redan inom några timmar hade kunnat fastslå att det var Osama Bin Laden som låg bakom ”det är bara att ta tid och resurser från att bekämpa terroristerna”. (Det påpekas ibland att denna utredning fick 16 miljoner dollar att spendera medan Clintonutredningen vad gäller hans samröre med Monica Lewinsky fick 40.)

På samma sätt som Warrenkommissionen såg man till att bakbinda den så mycket som möjligt. Ingenting kontroversiellt skulle utredas eller ens nämnas i utredningen.

När Bush talade inför FN några dagar senare varnade han för att framföra avvikande uppfattningar om eventuellt andra gärningsmän. Det vore att ställa sig på terroristernas sida!

De tre viktigaste ingredienserna för att stänga vägen för spekulationer var alltså:

1. Snabbt finna en gärningsman och se till att hans version aldrig kom ut.
2. Undertrycka allt material som pekar åt annat håll.
3. Stämpla alla som ifrågasatte den officiella sanningen som konspirationsteoretiker (=någon som hänger sig åt alla möjliga konspirationsteorier).

9/11 skulle kunna vara ett exempel på en ”false flag operation” om Bushregeringen på något sätt medverkade i händelserna. Helt klart är att det redan fanns färdiga krigsförberedelser mot såväl Afghanistan som mot Irak. Bara några få dagar efter 9/11 hade USA fått med sig alla sina NATO allierade på operationen mot Afghanistan. I olika sammanhang framförde man också teorier om Saddams samröre med Al Qaida; något som de flesta amerikaner då tog för givet.

Media har spelat en viktig roll som grindvakter i 9/11 frågan. Att överhuvudtaget befatta sig med frågan har ansetts vara liktydigt med ”karriärsjälvmord”. Diskussionerna har därför förts helt utanför de vanliga medborgarnas normala informationskanaler.

Vad gäller ”the Bush connection” finns det mycket att tillägga; inte minst vad gäller familjen Bush:s nära samröre med de ledande figurerna i Saudi Arabien; det land som stod för det överväldigande flertalet av de påstådda flygplanskaparna; men det får jag återkomma till i en kommande artikel. Kanske nytt ljus kan komma att kastas över den frågan om de 28 förlorade sidorna i 9/11 kommissionens utredning släpps fria.

Olle Reimers, Från Kennedymordet till 9/11