Många som hör uttrycket ”kolloidalt silver” associerar det numera med de märkliga uttalanden som media och myndigheter gjort de senaste åren. Vi har genom dessa kanaler fått höra att silver är giftigt, skapar antibiotikaresistenta bakterier och är en fara för miljön. Uttalanden som genom medias försorg blivit ”sanningar” men som av olika skäl saknar grund i verkliga livet och som vi kommer utreda närmare i denna artikel. Vi kommer även titta på vetenskapen bakom kolloidalt silver samt förmedla en hel del erfarenheter kring behandling av olika sjukdomssymtom.

Grunden till de uttalanden som media och myndigheter gjort de senaste åren, ligger i det faktum att kolloidalt silver är så potent och användbart att det ofta inkräktar på områden där man i normala fall hittar olika patenterade läkemedel. Kolloidalt silver har nämligen en bred verkan på svampar, virus, bakterier och encelliga parasiter av typen amöbor och protozoer. Malariaparasiten plasmodium är ett bra exempel på en encellig parasit som kolloidalt silver effektivt eliminerar. Produkten börjar i allt större utsträckning användas i Afrika och ger snabba resultat på bland annat malaria. Kolloidalt silver är med andra ord ett stort hot mot de produkter som läkemedelsindustrin marknadsför och därför försöker man med alla medel få bort kolloidalt silver från marknaden.

Vad innebär då en kolloid? Jo det är när mycket små mikroskopiska partiklar befinner sig fritt svävande i vätska. Den extremt finfördelade formen skapar förutsättningar för att generera en mycket stor yta som effektivt attackerar inkräktande mikroorganismer. Mjölk brukar nämnas som ett exempel på en kolloid. Kolloidalt silver består av mikroskopiska silverpartiklar och silverjoner lösta i vatten. En partikel kan bestå av en eller ett flertal hopklumpade silveratomer, medan en silverjon är en silveratom som tappat en elektron och därmed även fått en positiv laddning. En silverjon är den minsta form silver kan anta. Man brukar tala om att silverjonerna är lösta i vattnet, eller rättare sagt ingår i en kemisk förening med vätet och syret som vattnet består av.

Ett modernt tillverkat elektrokolloidalt silver består av silverpartiklar och silverjoner som utsöndrats i vatten på elektrisk väg. Vattnet man använder är renat med hjälp av destillation eller genom omvänd osmos kompletterat med avjonisering. Genom själva avjoniseringen, så tar man bort de sista orenheter som det omvända osmosfiltret inte rår på – vanligen kalcium- och magnesiumjoner. Resultatet är ett mycket rent vatten som saknar föroreningar. Ett kolloidalt silver med styrkan 10 ppm (Parts Per Million eller miljondelar), innehåller 10 mg rent silver per liter. Det är nästan ofattbart små mängder. Ändå är produkten oerhört innehållsrik, då varje kubikmillimeter innehåller flera miljarder silveratomer i form av joner eller partiklar som alla har förmåga att hjälpa till att neutralisera svampar, virus, bakterier och även encelliga parasiter.

Är rent silver giftigt?
Våra myndigheter och media har senaste åren lagt mycket möda på att försöka få människor att tro att silver är giftigt. Sanningen är den att rent silver är ett för däggdjursceller ogiftigt mineral som varken är cancerogent eller mutagent. De som hävdar motsatsen – klarar tyvärr inte av – eller vill helt enkelt inte – skilja rent silver från de giftiga silversalter som framställs genom att man löser silver i salpetersyra (HNO3). Slutresultatet blir då silvernitrat, en giftig, färgande och frätande produkt. Toxiciteten kommer av naturlig förklaring från syrakomponenten och dess nitratjon (N). Elektrokolloidalt silver innehåller inte någon syra, utan tillverkas med hjälp av en elektrisk process.
Man hör ofta hur människor okunnigt hävdar att silver är en ”toxisk tungmetall”. Detta är helt fel. De flesta metaller är faktiskt per definition tungmetaller, men vem går och oroar sig för att vi innehåller zink, koppar och järn – vilka faktiskt också per definition är tungmetaller. Många kemister vill ha bort beteckningen ”tungmetall”, eftersom den inte säger något om ämnet ifråga och numera nästan uteslutande används för att skrämma människor med.

Man resonerar som så att det är metallens giftighet som istället ska klassificeras. Trots detta så envisas då vissa svenska forskare med att hävda att silver skulle vara en ”toxisk tungmetall”. Det forskarna helt ogenerat gör är att de sätter likhetstecken mellan rent silver och de toxiska silversalter man kan skapa genom att lösa silver i salpetersyra. De borde veta bättre tycker man. Silvernitrat, även känt som lapis, är en sådan silversaltprodukt som uppvisar starkt toxiska, färgande och frätande egenskaper.

En erkänd referens inom området toxiska metaller, Dartmouth Toxic Metals Research Program skriver följande om rent silver [1]: ”Unlike other metals such as lead and mercury, silver is not toxic to humans and is not known to cause cancer, reproductive or neurological damage, or other chronic adverse effects. Nor has normal day-to-day contact with solid silver coins, spoons or bowls been found to affect human health. This is because solid silver is almost completely biologically inert, and even if ingested, would pass through the human body without being absorbed into tissues.”

”Trace amounts of silver are in the bodies of all humans and animals. We normally take in between 70 and 88 micrograms of silver a day, half of that amount from our diet. Humans have evolved with efficient methods of dealing with that intake, however. Over 99 percent is readily excreted from the body.”

Wikipedia skriver [2]: ”Silver-ions and silver compounds show a toxic effect on some bacteria, viruses, algae and fungi typical for heavy metals like lead or mercury, but without the high toxicity to humans that is normally associated with them. Its germicidal effects kill many microbial organisms in vitro.” Man skriver vidare: ”Silver itself is not toxic but most silver salts are, and some may be carcinogenic.”

Rent silver är alltså enligt dessa källor konstaterat ogiftigt och kroppen innehåller ett effektivt utrensningssystem som ser till att vi inte samlar på oss för stora mängder silver. Detta är av någon märklig anledning precis tvärt emot vad myndigheterna försökt få oss att tro de senaste åren. Frågan är varför?

Silver är ett grundämne som finns i naturen och därför finns det även silver i maten vi äter och vattnet vi dricker. Det är en milsvid skillnad på de ogiftiga silverjonerna som genereras på elektrisk väg – och de giftiga läkemedelsklassade silverprodukter som fanns på 1900-talet och som byggde på salpetersyralöst silver.

Vi har alltid fått silver genom kosten. Det verkliga problemet – som aldrig lyfts fram, är att vi får en tiondel så mycket silver genom kosten idag, jämfört med 40 år sedan.

Påverkar inte kolloidalt silver de goda bakterierna i tarmen?
Många som oroas över hur ett användande av kolloidalt silver p