Många som hör uttrycket ”kolloidalt silver” associerar det numera med de märkliga uttalanden som media och myndigheter gjort de senaste åren. Vi har genom dessa kanaler fått höra att silver är giftigt, skapar antibiotikaresistenta bakterier och är en fara för miljön. Uttalanden som genom medias försorg blivit ”sanningar” men som av olika skäl saknar grund i verkliga livet och som vi kommer utreda närmare i denna artikel. Vi kommer även titta på vetenskapen bakom kolloidalt silver samt förmedla en hel del erfarenheter kring behandling av olika sjukdomssymtom.

Grunden till de uttalanden som media och myndigheter gjort de senaste åren, ligger i det faktum att kolloidalt silver är så potent och användbart att det ofta inkräktar på områden där man i normala fall hittar olika patenterade läkemedel. Kolloidalt silver har nämligen en bred verkan på svampar, virus, bakterier och encelliga parasiter av typen amöbor och protozoer. Malariaparasiten plasmodium är ett bra exempel på en encellig parasit som kolloidalt silver effektivt eliminerar. Produkten börjar i allt större utsträckning användas i Afrika och ger snabba resultat på bland annat malaria. Kolloidalt silver är med andra ord ett stort hot mot de produkter som läkemedelsindustrin marknadsför och därför försöker man med alla medel få bort kolloidalt silver från marknaden.

Vad innebär då en kolloid? Jo det är när mycket små mikroskopiska partiklar befinner sig fritt svävande i vätska. Den extremt finfördelade formen skapar förutsättningar för att generera en mycket stor yta som effektivt attackerar inkräktande mikroorganismer. Mjölk brukar nämnas som ett exempel på en kolloid. Kolloidalt silver består av mikroskopiska silverpartiklar och silverjoner lösta i vatten. En partikel kan bestå av en eller ett flertal hopklumpade silveratomer, medan en silverjon är en silveratom som tappat en elektron och därmed även fått en positiv laddning. En silverjon är den minsta form silver kan anta. Man brukar tala om att silverjonerna är lösta i vattnet, eller rättare sagt ingår i en kemisk förening med vätet och syret som vattnet består av.

Ett modernt tillverkat elektrokolloidalt silver består av silverpartiklar och silverjoner som utsöndrats i vatten på elektrisk väg. Vattnet man använder är renat med hjälp av destillation eller genom omvänd osmos kompletterat med avjonisering. Genom själva avjoniseringen, så tar man bort de sista orenheter som det omvända osmosfiltret inte rår på – vanligen kalcium- och magnesiumjoner. Resultatet är ett mycket rent vatten som saknar föroreningar. Ett kolloidalt silver med styrkan 10 ppm (Parts Per Million eller miljondelar), innehåller 10 mg rent silver per liter. Det är nästan ofattbart små mängder. Ändå är produkten oerhört innehållsrik, då varje kubikmillimeter innehåller flera miljarder silveratomer i form av joner eller partiklar som alla har förmåga att hjälpa till att neutralisera svampar, virus, bakterier och även encelliga parasiter.

Är rent silver giftigt?
Våra myndigheter och media har senaste åren lagt mycket möda på att försöka få människor att tro att silver är giftigt. Sanningen är den att rent silver är ett för däggdjursceller ogiftigt mineral som varken är cancerogent eller mutagent. De som hävdar motsatsen – klarar tyvärr inte av – eller vill helt enkelt inte – skilja rent silver från de giftiga silversalter som framställs genom att man löser silver i salpetersyra (HNO3). Slutresultatet blir då silvernitrat, en giftig, färgande och frätande produkt. Toxiciteten kommer av naturlig förklaring från syrakomponenten och dess nitratjon (N). Elektrokolloidalt silver innehåller inte någon syra, utan tillverkas med hjälp av en elektrisk process.

Man hör ofta hur människor okunnigt hävdar att silver är en ”toxisk tungmetall”. Detta är helt fel. De flesta metaller är faktiskt per definition tungmetaller, men vem går och oroar sig för att vi innehåller zink, koppar och järn – vilka faktiskt också per definition är tungmetaller. Många kemister vill ha bort beteckningen ”tungmetall”, eftersom den inte säger något om ämnet ifråga och numera nästan uteslutande används för att skrämma människor med.

Man resonerar som så att det är metallens giftighet som istället ska klassificeras. Trots detta så envisas då vissa svenska forskare med att hävda att silver skulle vara en ”toxisk tungmetall”. Det forskarna helt ogenerat gör är att de sätter likhetstecken mellan rent silver och de toxiska silversalter man kan skapa genom att lösa silver i salpetersyra. De borde veta bättre tycker man. Silvernitrat, även känt som lapis, är en sådan silversaltprodukt som uppvisar starkt toxiska, färgande och frätande egenskaper.

En erkänd referens inom området toxiska metaller, Dartmouth Toxic Metals Research Program skriver följande om rent silver [1]: ”Unlike other metals such as lead and mercury, silver is not toxic to humans and is not known to cause cancer, reproductive or neurological damage, or other chronic adverse effects. Nor has normal day-to-day contact with solid silver coins, spoons or bowls been found to affect human health. This is because solid silver is almost completely biologically inert, and even if ingested, would pass through the human body without being absorbed into tissues.”

”Trace amounts of silver are in the bodies of all humans and animals. We normally take in between 70 and 88 micrograms of silver a day, half of that amount from our diet. Humans have evolved with efficient methods of dealing with that intake, however. Over 99 percent is readily excreted from the body.”

Wikipedia skriver [2]: ”Silver-ions and silver compounds show a toxic effect on some bacteria, viruses, algae and fungi typical for heavy metals like lead or mercury, but without the high toxicity to humans that is normally associated with them. Its germicidal effects kill many microbial organisms in vitro.” Man skriver vidare: ”Silver itself is not toxic but most silver salts are, and some may be carcinogenic.”

Rent silver är alltså enligt dessa källor konstaterat ogiftigt och kroppen innehåller ett effektivt utrensningssystem som ser till att vi inte samlar på oss för stora mängder silver. Detta är av någon märklig anledning precis tvärt emot vad myndigheterna försökt få oss att tro de senaste åren. Frågan är varför?

Silver är ett grundämne som finns i naturen och därför finns det även silver i maten vi äter och vattnet vi dricker. Det är en milsvid skillnad på de ogiftiga silverjonerna som genereras på elektrisk väg – och de giftiga läkemedelsklassade silverprodukter som fanns på 1900-talet och som byggde på salpetersyralöst silver.

Vi har alltid fått silver genom kosten. Det verkliga problemet – som aldrig lyfts fram, är att vi får en tiondel så mycket silver genom kosten idag, jämfört med 40 år sedan.

Påverkar inte kolloidalt silver de goda bakterierna i tarmen?
Många som oroas över hur ett användande av kolloidalt silver påverkar oss, är oroliga över hur silver påverkar de goda tarmbakterierna. Studier visar faktiskt att silverjonerna i produkten inte påverkar de goda tarmbakterierna acidofilus och bifidus överhuvudtaget. Detta beror på att dessa grampositiva mjölksyrabakterier har en tjockare cellvägg än de patogena gramnegativa bakterier man vill åt. Det är mycket där skillnaden ligger. En amerikansk tillverkare av kolloidalt silver har gjort en studie som verifierar detta [3].

Andra källor har samma erfarenhet – ”Former teacher of physics and chemistry, Howard Mitchell of Virginia, recently conducted a series of experiments with colloidal silver. He found that colloidal silver has no effect on acidophilus, the ”good bacteria” found in the stomach. Mitchell used concentrations forty times higher than what might be expected to destroy other forms of bacteria. It shows that even in large dosages, the intestinal flora will flourish. In fact, there is speculation that the silver ions may be advantageous in stimulating a vigorous growth of beneficial bacteria, helping to boost the immune system.”

Även om de goda bakterierna skulle ha påverkats av silvret, så är det så små mängder silver det handlar om som når ner till området där de goda bakterierna finns. Därför påverkas inte den stora mängd goda bakterier som finns i tarmen. Silverjoner behöver även en kolloidal miljö i form av t ex blod eller intracellulär och extracellulär cellvätska för att fungera. När det handlar om en tarm som kantas av stora bakteriesamlingar, så kan inte silvret penetrera det tjocka plack med bakterier som befolkar tarmens insida. Detta är ännu en anledning till att dessa små mängder kolloidalt silver inte har någon negativ effekt på de goda tarmbakterierna.

Däremot så finns det mycket som talar för att kolloidalt silver kan hjälpa de goda tarmbakterierna genom att undanröja patogena bakteriestammar, som efter olika antibiotikakurer vuxit till sig alldeles för mycket – och mer eller mindre konkurrerat ut de goda bakteriestammarna. Många vittnar om en bättre effekt än till och med många probiotiska preparat och får ofta hjälp med långvariga diarréer och andra magbesvär.
För att nå så långt ner i tarmen som möjligt brukar användare blanda ut någon matsked kolloidalt silver i ett dricksglas med vanligt vatten. Detta dricker man sedan så snabbt som möjligt och den stora mängden vätska hittar i regel längre ned i tarmen än någon enstaka tesked kolloidalt silver gör.

Myndigheternas egna gränsvärden
WHO (Världshälsoorganisationen) och EPA (Amerikanska naturvårdsverket) har definierat en nolleffektdos för silver – och den motsvarar 350 mikrogram (mcg) silver per dag i 70 års tid. Detta motsvarar 7 teskedar per dag av en 10 ppm stark produkt. Håller man sig under nolleffektdosen, så finns det ingen risk att drabbas av den enda konstaterade biverkningen av ett alldeles för högt silverintag – argyri. Argyri är beskrivningen på ett tillstånd då huden antar en lite grå, eller till och med blå nyans. Argyri räknas som en enbart kosmetisk biverkning och den kan uppstå först efter att man samlat på sig mer än ca 10 gram silver i vävnaden. Det är dessa säkerhetsdata hela USA:s kolloidala silveranvändande lutar sig på.

Tar man sex teskedar per dag, så tar det över 80 år att konsumera 10 gram silver. 0.1 gram silver är vad man då konsumerar på årsbasis.
EPA har samtidigt konstaterat att silverjoner är så pass ogiftiga, att det krävs ett samtidigt intag av mellan 2 och 5 gram silver per kg kroppsvikt innan det blir giftigt. Det skulle innebära att en vuxen man på 80 kilo, skulle tolerera mellan 160-400 gram rent silver i silverjonform. Detta motsvarar mellan 16.000-40.000 liter kolloidalt silver. Observera att detta gäller ett intag vid en och samma gång. Man dör av själva vattnet redan efter 8 liter, eftersom så stora mängder vatten tunnar ut blodet så pass att man drunknar inombords. Vattnet kan därför sägas vara 2000 gånger giftigare än själva silvret i produkten.

Silver, ett historskt sett säkert och effektivt mineral
Skulle man vara rädd att vi kanske inte har tillräckligt mycket historisk erfarenhet av silver, så vet vi att silver som bakteriehämmande substans har använts sedan antikens dagar. De gamla grekerna strödde bland annat silverpulver i infekterade sår. Det vara faktiskt läkekonstens fader Hippokrates som spred detta användningsområde. Det finns dessutom rapporter om att man funnit amforor i sjunkna antika vrak, där rester av oliver funnits. Det man noterat är att man funnit ganska höga silvermängder i innehållet när man analyserat detta. Allt tyder på att man förmodligen använt silver som ett konserveringsmedel redan under antiken. Den persiska kungen Cyrus förvarade vatten och vin i silverklädda kärl, den tidens kylskåp skulle man kunna säga.

Kolloidalt silver, föregångare till antibiotikan
Första gången man hör talas om kolloidalt silver är egentligen i slutet på 1800-talet. Innan man uppfann penicillinet 1928, så var det silver som var den aktiva antibakteriella substansen i ett 90-tal olika mediciner marknadsförda av läkemedelsindustrin själva. Dessa mediciner var uppemot 30.000 gånger starkare (300.000 ppm) än dagens 10 ppm svaga elektrokolloidala silver. Medicinerna byggde ofta på en process där man löste silver i salpetersyra och fick fram silvernitrat som slutprodukt. Silvernitrat är tack vare syrakomponenten – konstaterat toxiskt, färgande och frätande. Kända namn på silverbaserade mediciner från denna era är bland annat Argyrol och Protargol.

I boken Colloids in health and disease som finns att läsa på Internet, kan man läsa om alla de användningsområden man på 1920-talet hade för Colossol Argentum (den tidens kolloidala silver), då boken skrevs [4]. Bland annat nämns ögon- och öronsjukdomar, näsa, hals, bihålor, acne, bensår, ringorm, eksem, gonnoré, dysenteri, tarmbesvär samt bölder – för att nämna några tillämpningsområden. Den gamla nu utdöda stammen med läkare som fanns då, hade god kännedom om hur man administrerade olika silverprodukter. Många var de som till slut räddades till livet av en intravenös injektion av kolloidalt silver.

De myndigheter och media som numera påstår att kolloidalt silver skulle vara farligt, känner oftast inte till skillnaden mellan ett modernt elektrokolloidalt silver och dåtidens ofta silvernitratbaserade 30.000 gånger starkare produkter. Skulle man känna till skillnaden, så låtsas man åtminstone inte om det – då man annars inte skulle kunna komma med osanna påståenden om skadliga effekter.

Studier visar att elektriskt genererade silverjoner inte bara är ogiftiga för däggdjursceller, de är dessutom betydligt mer effektiva än silverjoner som lösgörs ur silvernitrat. Kvävejonen i silvernitrat påverkar nämligen silverjonerna negativt. I en studie från 1992 konstaterar man att elektriskt genererade silverjoner dödar gramnegativa E.coli-bakterier 20% snabbare, Pseudomonas Aeruginosa 60% snabbare, samt att silverjoner genererade ur silvernitrat inte hade någon effekt alls på vare sig Candida Albicans (jästsvamp) eller Asperigillus Niger (mögelsvamp). Men det hade däremot elektriskt genererade silverjoner. Författarna sammanfattar med att ”Electro colloidal silver Ag(e) was significantly more effective than silver nitrate AgNo3” [5].

Under hela 1900-talet då man använde dessa starka silvermediciner, registrerade man inte mer än ca trehundra fall av den kosmetiska biverkningen argyri. Ändå försöker man nu påstå att en produkt som inte bygger på silvernitrat, består av tusentals gånger mindre partiklar, och som är 30 000 gånger svagare – skulle kunna ge upphov till en massa blåa individer… Syftet är naturligtvis att man vill skrämma folk från att förstå hur användbart kolloidalt silver verkligen är. Samtidigt går denna skrämselpropaganda tvärt emot de vetenskapligt grundade säkerhetsdata som både WHO och amerikanska naturvårdsverket EPA publicerat kring silver.

Sanningen är den att Världshälsoorganisationen WHO:s säkerhetsdata för rent silver, visar att man kan konsumera upp till 10 gram rent silver under en livstid utan att överskrida myndighetens nolleffektdos – NOAEL (No Observed Adverse Effect Level). Detta är fullkomligt säkra nivåer som inte ger den minsta oönskade biverkning från silverintaget. 10 gram rent silver motsvarar ettusen liter av ett 10 ppm starkt kolloidalt silver.

Myndigheten har även satt en lägsta gräns där man kan riskera att utveckla argyri. Den kallas LOAEL (Lowest Observed Adverse Effect Level) och är satt till 25 gram konsumerat silver. Det motsvarar tvåtusenfemhundra liter av ett 10 ppm starkt kolloidalt silver. Notera att det inte är förrän vid 25 gram konsumerat silver som det enligt myndigheterna överhuvudtaget föreligger en risk för argyri. Inte ens 25 gram konsumerat silver är alltså en garanti för att utveckla argyri. Dessa intagsdata tar heller inte hänsyn till kroppens naturliga evakueringsvägar för silver. Kroppen rensar nämligen ut silver hela tiden.

Myndigheterna själva konstaterar att 90-99 procent av intaget utsöndras redan inom något dygn. Intressant att notera är att många experter tror att det krävs att silvret som konsumeras är i form av ett silversalt (silvernitrat eller silverklorid t ex) för att det ska kunna ansamlas i vävnaden, för att sedan fotoreduceras och därmed ge den färgförändring som argyri innebär.

Med andra ord är gränsvärdena för NOAEL och LOAEL felaktigt satta eftersom de förutsätter att allt silver ansamlas. Samtidigt erkänner myndigheterna att merparten av silvret rensas ut mer eller mindre omgående…

Även säkert i modern tid
Silver har använts som ett säkert och effektivt vattenreningsämne under hundratals år. På senare tid har man utvecklat elektriska system som utsöndrar silverjoner i dricksvatten som man vill hålla fritt från mikroorganismer. Stora fartyg har sedan femtiotalet år utrustats med silverjonisatorer som hjälpt till att hålla dricksvattnet fräscht och drickbart och miljontals besättningsmän och passagerare har dragit nytta av silverjonernas effektiva hämmande av mikroorganismer.

Ute i rymden så valde NASA silverjonisatorer både i Apolloprogrammet på 1960-talet samt rymdfärjeprogrammet som följde det. Likadant gjorde Sovjetunionen i sitt rymdprogram. Att hävda då att silverjoner inte är säkra att använda, är ett slag i ansiktet på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det ställe där man sätter säkerhet i första rummet, är med all säkerhet i rymdprogrammen! Silver har sedan antikens dagar bevisats gång på gång att det är både effektivt och ofarligt för högre organismer.

Modernt kolloidalt silver bygger på nanoteknik
Kolloidalt silver är en produkt som verkligen kan klassas som nanoteknik, ett område där man utnyttjar de spännande egenskaper som framträder när komponenterna blir någon eller några nanometer stora. En effekt som kolloidalt silver utnyttjar, är den enorma totala yta av silver som miljarder av nanometerstora partiklar genererar. Det är denna stora ytas kontakt med mikroorganismer som ger effektiva resultat.

Ett korrekt producerat elektrokolloidalt silver brukar betecknas ”oligodynamiskt”. Ordet kommer från grekiskans oligos = liten, få och dynamis = kraft. Det syftar på att det behövs så pass lite av ämnet ifråga, att det inte får någon negativ effekt på högre livsformer (eukaryotiska livsformer, däggdjursceller), men har samtidigt en dödlig effekt på enklare framförallt encelliga varelser – mestadels så kallade prokaryotiska livsformer. Hit räknas framförallt bakterier.

Joner eller partiklar?
Det finns i princip två olika typer av modernt producerat elektrokolloidalt silver. Dels produkter som är huvudsakligen joniska med bara ett mindre inslag av silverpartiklar. Dessa brukar vara 80-90% joniska och resten partiklar. Den andra formen är molekylärt – eller icke joniserat kolloidalt silver. Här är det tvärt om – partiklarna står för 80-90 % eller mer av produkten och den joniska delen är näst intill obefintlig. Vilken är då den mest effektiva formen? Detta tvistar fortfarande olika tillverkare av produkterna om.

Det man dock med all säkerhet vet – är att det är den reaktiva silverjonen som står för den mest effektiva bakterie-, svamp-, och virusdödande effekten. Den positivt laddade silverjonen dras likt en magnet till de oftast negativt laddade patogena bakterierna. Väl i kontakt med bakterien orsakar de en så stor kemisk och elektrisk oreda att bakterien slutar fungera. För att få en dödande effekt måste silverpartiklar i en molekylär produkt – först övergå till jonisk form. Detta gör de i viss mån genom mekanisk friktion och genom kontakt med vätska, men en produkt som redan till merparten är jonisk, har ett stort övertag då den slipper konverteringsfasen från partikel till jon. Denna konvertering sker bara med en liten del av partiklarna och är jämfört med en redan jonisk produkt, inte speciellt effektiv.

Det är även stor skillnad storleksmässigt mellan partiklarna och jonerna. En silverjon är inte större än en kvarts nanometer (nm), medan silverpartiklarna kan vara allt från någon nanometer till något hundratal nanometer stora. I praktiken blir därför en produkt där merparten är jonisk redan från början, den mest effektiva produkten att använda.

Kroppen är inget provrör
Anhängarna av molekylärt silver brukar argumentera att joniskt silver inte klarar sig i kroppen utan att reagera med kloridjoner i magsäck och blod – och då skapa silverklorid. I ett provrör hade denna syn på saken varit helt korrekt, men kroppen är en komplex miljö som bland annat innehåller relativt stora mängder ammoniak. Ammoniak har den egenskapen att den löser silverklorid tillbaka till silverjoner igen. Sanningen är därför att det är en komplex pågående växelverkan som konstant pågår i kroppen. Dessutom innehåller vi en stor mängd speciella metalloproteiner, en speciell form av protein vars uppgift är att kapsla in och skydda reaktiva joner från att reagera med olika ämnen i kroppen.

Det innebär i praktiken fri lejd till cellerna, där mineralet sedan används av kroppen. Redan saliven innehåller en stor mängd av dessa proteiner. Även tarmen innehåller stora mängder metalloproteiner. Utan dessa metalloproteiner skulle kroppens kemiska system inte fungera – utan allt skulle börja reagera med vartannat i ett enda stort virrvarr. Blodets hemoglobin är ett exempel på en metalloprotein som kapslar in järn, som i sin tur hjälper till att binda syre.

Kolloidalt silver, klart oönskat från myndighetshåll
Ett säkert tecken på hur effektivt kolloidalt silver kan vara, är den häxjakt som myndigheterna utsätter produkten för. I USA där kolloidalt silver använts betydligt längre än i Sverige, där är man luttrade. Man är van vid de metoder vissa krafter använder för att försöka smutskasta produkten. Favoritgreppet är att skrämma folk från att använda produkten med motiveringen att man kan bli både grå och blå. Man går dock aldrig in på hur mycket silver eller ens vilken form av silver man behöver konsumera för att få en färgförändring – då skulle skrämseleffekten utebli helt nämligen.

Farbror blå i USA
Paul Karason brukar av media tas upp som ett varnande skräckexempel för att avhålla människor från att använda kolloidalt silver. Paul är världens nu enda levande blåa man och han har lyckats bli det genom att tillverka sin egen produkt, som han sedan drastiskt överkonsumerat. Källor som varit i kontakt med Paul konstaterar att han bryggt sitt eget silvervatten och felaktigt blandat salt i vattnet för att snabba på processen. Saltet ökar ledningsförmågan i vattnet och tillverkningsprocessen går snabbare då. Men istället för en produkt bestående av rena silverjoner i vatten, så har han som resultat fått silverklorid i vatten. Silverjonerna reagerar nämligen med kloridjonerna från saltet, och skapar då silverklorid som är en silverförening vars partikelstorlek ligger kring 200 nm i storlek. I förhållande till silverjonernas ynka 0.24 nm, så är det väldigt stora partiklar det rör sig om.

Pauls produkt beräknas dessutom ha varit 100-200 ppm stark och han har i fjorton års tid druckit ca 75 cl av denna förmodat murkiga vätska dagligen. Under dessa år så beräknas han ha konsumerat 35 gram silver i form av relativt stora partiklar – som genom sin storlek haft förmåga att fastna under huden. När man sedan vistas ute i solen så fotoreduceras silverpartiklarna på samma sätt som man framkallar en fotografisk film, de blir mörka och kan om de är tillräckligt många – ge upphov till en färgskiftning i huden. Denna kan upplevas som grå och rent av blå.

Utseendet till trots, så fick Paul en hel del positiva resultat av sitt silvervatten. Han konstaterar själv att hans magkatarr, bihålebesvär och reumatiska besvär förvann genom det kolloidala silvret: ”Because of some profound benefits that I had received from using it, like no more acid reflux, no more sinus troubles; my arthritis went away, he said.”.

En TV-kanal kostade på Paul en komplett läkarundersökning och konstaterade till sin stora förvåning att han var fullständigt frisk på insidan. Alla provsvar var normala. Han hade med andra ord bara drabbats av en kosmetisk biverkning orsakad av den form och stora mängd med silver han konsumerat. Paul fortsätter använda kolloidalt silver, numera en produkt utan saltinblandning och i lite mer normala mängder.

I USA räknar man med att det finns uppemot 10 miljoner användare av kolloidalt silver. Hade problemet med argyri varit utbrett, så hade det dykt upp nya fall lite då och då. Det gör det inte.

Vilka produkter borde egentligen förbjudas?
Läkemedelsindustrin och media gör vad den kan för att varna för användandet av kolloidalt silver, men lyckas inte hitta annat än en ensam blå man som lyckats göra alla möjliga fel när han producerat sin egen produkt. Han har dock blivit av med sina sjukdomssymtom, fortsätter använda produkten i mindre mängder och har bara drabbats av en kosmetisk biverkning. Ställ detta i relation till de hundratusentals döda människor som läkemedelsindustrin lyckas skapa varje år genom användandet av deras mediciner. Bara i USA dör 200.000 personer varje år av läkemedel utskrivna av en läkare och använda enligt ordination [6].

I USA säljs kolloidalt silver fortfarande som ett kosttillskott och i en sammanställning som gjorts av U.S. National Poison Data System 2011, konstateras att under hela 27 år så har inte en enda person i USA avlidit av kosttillskott [7].

Samtidigt visar officiella data att bland det farligaste man kan göra i USA, är att gå till en läkare. Chansen att man dör av en medicin eller blir felbehandlad till döds, är så pass överhängande – att det överträffar risken att dö av trafikolyckor, alkohol eller tobak.

Läkemedelsindustrin, känd för att ha tillgång till världens största lobbyistkår, verkar samtidigt aktivt för att förbjuda konkurrerande produkter i form av vitaminer, mineraler, spårämnen och andra livsnödvändiga ämnen. När man inte kan förbjuda det, så verkar man för att sätta ”säkra” intagsmängder som är så låga att ämnet i sig inte har någon effekt. Läkemedelsindustrin ligger även bakom den hetsjakt på kolloidalt silver som fick EU att förbjuda silver för bruk inom kosttillskott 2010. Samtidigt så är silver tillåtet i mat…

Kroppens naturliga utrensningsvägar
Kroppen har som nämnts tidigare en mängd så kallade metalloproteiner som kapslar in olika metalljoner och transporterar dessa till cellerna. De har också som uppgift att rensa ut överflödiga mängder. Kroppen har ett självreglerande system som strävar efter homeostas – jämvikt.

Utan metalloproteinerna så skulle kroppens intrikata kemiska system inte fungera, då alla metalljoner skulle reagera med bland annat kroppens kloridinnehåll. Redan saliven innehåller en stor mängd metalloproteiner som kapslar in och skyddar silverjoner från att reagera med den klorid som magens saltsyra innehåller.

Studie på utsöndring av silver
Forskaren Roger Altman har gjort en studie på intag och utsöndring av ett 10 ppm starkt kolloidalt silver. Han har i studien intagit 2000 mikrogram (2 mg) silver dagligen i flera månader. Detta motsvarar närmare sju gånger mer än de sex teskedar som var en vanlig rekommenderad daglig maxdos av ett 10 ppm starkt kolloidalt silver under den tid produkten var godkänd som ett kosttillskott. Altman mätte löpande upp hur kroppen gör sig av med silvret, både genom urin och avföring [8].

Roger Altman noterade att ju större intagsmängderna var, desto mer ökade kroppen utsöndringstakten. Inget silver verkade lagras upp i vävnaden – utan kroppen såg effektivt till att utsöndra överflödigt silver. I ljuset av detta så kan man flytta fram myndigheternas LOAEL och NOAEL rejält, förmodligen motsvarande tusentals år. Dessa intagsnivåer är ju grundade på det felaktiga antagandet att kroppen skulle ansamla allt silver som vi får i oss. Intressant att notera är att ju mindre silver kroppen har upplagrat, desto långsammare gör sig kroppen av med det – ett tecken på att kroppen vet att den behöver spara lite grann till olika biokemiska ändamål.

Var försiktig med egentillverkade produkter
De få fall som finns där man påstår att personen ifråga fått argyri av ett elektrokolloidalt silver – har alltid parametrar som avviker från det normala. Till att börja med har man bryggt sitt eget kolloidala silver i en enkel maskin för hemmabruk. Detta ofta utan att ha någon som helst kontroll på styrkan på den färdiga produkten. Det kan resultera i en produkt som innehåller många hundra ppm silver. Ofta har man adderat salt till processen för att snabba på den. Då har man skapat stora mängder med silverklorid. Sedan har man fått för sig att man ska dricka denna produkt i mängder motsvarande en liter eller mer per dag. Detta av en produkt som oftast är grågrumlig istället för helt klar – som en korrekt producerad produkt ska vara.

När man konsumerat flera tiotals gram silver denna väg under en period av många år, så kan man ha lyckats med att utveckla en färgförändring i huden, en kosmetisk biverkning. Bäst är därför att använda sig av en professionellt producerad kommersiell produkt som består till största delen av silverjoner. Då vet man styrkan och kan förvänta sig stabila och bra resultat av produkten. Se även till att använda en produkt som framställs utan inblandning av salt och se samtidigt till att inte under längre perioder överstiga de rekommenderade intagsdoser som WHO eller EPA rekommenderar.

Klar eller gul produkt?
Många källor på nätet pratar om att ett bra kolloidalt silver ska vara gyllengult, men det stämmer inte överens med verkligheten. Att produkten får färg har faktiskt inte någonting med att något i vätskan färgar produkten i sig. I själva verket rör det sig istället om en optisk filtereffekt som framträder när partiklarna blir tillräckligt stora för att kunna bryta ljuset. Den gula färgen skapas när partiklarna är tillräckligt stora för att kunna bryta det kortvågiga blåa ljuset. Resultatet blir ett sorts färgfilter som bryter det blå ljuset och som bara släpper ut rött och grönt ljus. Rött och grönt tillsammans blir gult – komplementärfärgen till blått. När man har ett kolloidalt silver som skiftar mot gult, så är det alltså ett tecken på att man har större partiklar i vätskan än vad som kanske är önskvärt. Produktens effekt bygger nämligen mycket på att partiklarna ska vara så små som möjligt. En färglös produkt består av så små partiklar att ljuset inte bryts – och bör därför ha en bättre effekt än en produkt som är gul.

10 ppm, 20 ppm eller kanske högre?
Många tror att ju högre ppm-halt man har i kolloidalt silver, desto bättre är produkten. Sanningen är den att ju högre koncentration, desto större benägenhet har silverjonerna att kollidera med varandra och slå ihop sig till allt större – och därmed mindre effektiva silverpartiklar. Ju fler silverpartiklar vätskan innehåller, desto större total yta kan produkten generera i kampen mot mikroorganismerna. Många experter talar om att man har en praktisk mättnadsgräns vid ca 13 ppm – där allt över 13 ppm i styrka, har en större tendens att bilda större partiklar än vad som kanske är optimalt. Eftersom stora partiklar bryter ljuset och skapar en optisk effekt som framkallar en gulaktig färg, så brukar många produkter som är över 13 ppm i styrka uppvisa en gulaktig färg.

Maxdos med dagligt kolloidalt silver under 80 år utan problem
Baserar man sig på myndigheternas egna säkerhetsdata och räknar lite grann, så konstaterar man snabbt att man kan ta hela sex teskedar av ett 10 ppm starkt kolloidalt silver – dagligen under hela 80 år – utan att man överskrider den fullkomligt säkra nolleffektdosen, NOAEL, motsvarande 10 gram silver över en livstid. Risknivån för att utveckla argyri går som tidigare nämnts vid 25 gram silver, LOAEL. Man kan med andra ord konsumera 6 teskedar om dagen i 200 år innan man närmar sig nivåer som inte skulle kunna resultera i annat än en smärre färgförändring av huden.

Vad menar då myndigheterna med att försöka inbilla människor att den minsta lilla konsumtion av kolloidalt silver skulle leda till att man blir grå och blå? Man blandar uppenbarligen ihop de gamla silvermediciner som fanns förr, med det svaga moderna elektrokolloidala silvret. Det är så stor skillnad i styrka mellan de gamla silverbaserade läkemedlen och ett modernt 10 ppm starkt kolloidalt silver – att slår man ut en dags intag av ett 300.000 ppm starkt läkemedel på konsumtionstakten för ett 10 ppm starkt kolloidalt silver, så räcker den dosen till hela 27 års daglig konsumtion. Detta säger en hel del om skillnaderna i styrka mellan produkterna.

Silver i den Ayurvediska traditionen
I Indien har man en lång Ayurvedisk tradition som förespråkar konsumtion av silver. Man uppskattar där att man äter uppemot 275.000 kg silver varje år. I Indien är det nämligen vanligt att få ett ark bladsilver, en bit ”Vark”, serverat på glassen, bakelsen eller till och med på vissa varmrätter. Under alla de tusentals år det varit tradition att använda silver på detta vis i Indien, så har man inte noterat några skadliga effekter. Rent silver kan därför konstateras vara fullständigt ofarligt [9].

”A recent paper by Das et al. Provides the remarkable datum that some 275,000 kg of edible metallic silver foil are consumed every year (in food) in India. No known adverse health effects have ever been recorded. This epidemiological evidence that silver as a metal is not toxic in any way needs no further comment. Further support for the obvious safety of consuming metallic silver (Ag0) is in the worldwide consumption of (so called) silver colloids, often made at home in primitive electrochemical cells by probably some millions of citizens, again with no ill effects.” [10].

Ätbart silver finns att köpa på ICA
I västvärlden finns det också traditioner som inbegriper att man äter rent silver. På ICA kan man köpa silver som är tänkt att ätas, och det i obegränsade mängder av vanligtvis barn. I livsmedelssammanhang kallas silver för E 174 (färgämne) och är godkänt att användas i hur stora mängder som helst. Tillverkare av dessa såkallade silverkulor är bland annat Santa Maria och Dr Oetker. De populära silverkulorna som säljs som bakverksdekoration, består av en sockerkula med en beläggning av rent silver. Varje kula innehåller motsvarande sex teskedar (300 mikrogram) av ett 10 ppm starkt kolloidalt silver.

Dessa kan tvååriga barn på barnkalas äta ett tiotal av på en tårtbit, utan att vare sig föräldrar eller myndigheter bekymrar sig om detta. Det är som att dricka 300 ml kolloidalt silver.

Om nu silver skulle vara farligt att konsumera, så skulle vi se skadorna lite var stans just nu. Silver finns i maten vi äter och vattnet vi dricker – idag kanske i lite väl små mängder för att kroppen ska fungera optimalt. Forskningen visar nämligen att sista åren så har silverinnehållet i både vatten och mat minskat radikalt. Detta beror på den kemiska konstgödningen som i stort sett bara innehåller kalium, kväve och fosfor. Alla andra ämnen urlakas därmed ur odlingsjorden genom växternas försorg – och jorden innehåller efter ca 10 år i princip inget annat än kalium, kväve och fosfor.

Kosttillskott = mat och tvärtom
Samtidigt kan man förundras över lagstiftningen som faktiskt likställer kosttillskott med mat. Ingetdera får enligt lagens mening ha någon effekt på sjukdomar eller ens kroppen – hur märkligt detta än kan låta. Trots att det är innehållet i maten i form av mineraler, spårämnen, fettsyror och vitaminer som bygger och underhåller våra kroppar – och att en avsaknad av dessa ämnen leder till olika bristsymtom. Lagstiftningen underhåller med andra ord den lögn som olika livsmedelsverk spritt i alldeles för många år nu – ”ät en varierad kost och du får alla näringsämnen du behöver”… Innehållet av mineraler och spårämnen i vår föda har reducerats med närmare 90 procent på 100 år.

Läkemedelsindustrin har lyckats muta in området ”bota”. Bara läkemedel får i lagens mening ha en fysiologisk eller metabolisk effekt på kroppen. I fallet med silverkulorna och kolloidalt silver, som tidigare var ett godkänt kosttillskott – så har vi nu den märkliga situationen att silver i silverkulor (mat) är godkänt att sälja, medan silver i form av kolloidalt silver inte får säljas som mat eller kosttillskott längre. Trots att mat och kosttillskott lyder under samma lagstiftning, så gör man nu skillnad på samma grundämne. Hur kan detta komma sig?

Kolloidalt silver får påhopp även i Sverige
I Rapport, på bästa sändningstid i november 2007 så kritiserade Rapport och Livsmedelsverket felaktigt företaget Ion Silvers produkt Ionosil under rubriken ”Farligt för hälsan och miljön”. Man påstod att man kunde bli blå av produkten, att den kunde skada inre organ och kunde framkalla antibiotikaresistens, samt att den var ett hot mot miljön. Detta är så långt från sanningen som man kan komma.

Produkten kan inte ge argyri då den består av rent silver i nanometerstorlek i väldigt låg koncentration. Enligt WHO kan man livslångt ta 6 dagliga teskedar livet ut av produkten utan att riskera minsta oönskade biverkning. Produkten har bevisats kunna döda antibiotikaresistenta bakterier och många kvinnor har mer silver i byrålådan än vad som används i hela årsproduktionen av Ion Silver (mindre än ett halvt kilo), så någon miljöfara utgör den knappast.

Varför inte elektrokolloidalt silver ger upphov till stora mängder resistenta bakterier
Silver har funnits vid vår sida sedan evolutionens begynnelse. Vi har smycken av silver, vi har ätit med silverbestick, våra amalgamfyllningar innehåller 35 procent silver och vatten och mat innehåller silver. Skulle silver kunna orsaka bråkdelen så många resistenta bakterier som antibiotikan nu har lyckats med – så hade vi sett detta för länge sedan.

Smittskyddsinstitutet håller inte med forskare som Melhus som varnar för att en bred silverresistens skulle kunna breda ut sig i samhället. Detta enligt svenska klädföretaget Haglöfs som använder silverklorid som bakteriehämmande substans i sina fritidskläder.

Vad gäller risken för resistensutveckling, så finns det vetenskapliga studier som visar hur multiresistenta bakterier som inte svarar på antibiotikabehandling – effektivt elimineras då man tillsätter silver i nanopartikelform. En indisk studie [11] samt en iransk studie [12] konfirmerar detta. Livsmedelsverket kan inte visa på studier som skulle kunna stödja påståenden om resistensutveckling och snarare motsäger man sig självt genom att skriva följande på sin hemsida: ” …är Livsmedelsverkets uppfattning för närvarande att det saknas dokumentation för bedömning om peroral tillförsel av kolloidalt silver i kosttillskott ger upphov till antibiotikaresistens”.

I artikeln ”The increasing use of silver-based products as antimicrobial agents: a useful development or a cause for concern?” konstaterar författarna att risken för resistensutveckling är låg om man använder tillräckliga mängder silverjoner i behandlingen: ”The clinical incidence of silver resistance remains low, and emergence of resistance can be minimized if the level of silver ions released from products is high and the bactericidal activity rapid.” [13].

Silver i denna form kan bevisligen avhjälpa de problem sjukvården har med resistenta bakterier. Det finns studier som visar att till och med MRSA, multiresistenta stafylokocker, som dödar 50 000 människor i Europa vart år – att dessa bakterier dödas på några minuter med hjälp av kolloidalt silver. Det är med andra ord inte som vissa svenska forskare hävdar – att silver i denna form skapar en massa resistenta bakteriestammar för ”att det är för lite silver” i produkten. Ett sådant uttalande från en forskare, visar hur lite man satt sig in i nanotekniken och det sätt den verkar på. De gånger forskare säger sig ha funnit resistenta bakteriestammar som inte svarar på behandling med silverjoner, så är det för att man använt silvernitratgenererade silverjoner, fått fram för lite aktiva silverjoner till bakterierna – samt att i många studier har man helt enkelt använt fel upplägg när man utformat studien.

Att användandet av ett elektrokolloidalt silver skulle kunna ge upphov till resistenta bakterier, finns inte visat i någon enda studie. Snarare så finns det mängder med fall då silver i denna form dödat antibiotikaresistenta bakterier. Forskare har även sett att ett elektrokolloidalt silver har upp emot 60 procent bättre förmåga att döda E. coli-bakterier än de traditionellt använda silversalterna. Det är oftast silversalter som används i läkemedelsprodukter och dessa har då en sämre avdödande förmåga och riskerar i högre grad att skapa resistenta bakterier – då de i vissa fall inte dödar alla bakterier.

Man har också sett att i de få fall av silverresistens som noterats, så tappar bakterien ofta resistensen mot silver bara på några få generationer – när bakterien inte har behov för resistensen längre. Man konstaterar att bakterien släpper denna funktion för att spara energi. Få forskare och experter tror därmed att en brett förekommande silverresistens någonsin kommer utvecklas till att bli ett stort problem. Alltsammans är bara baserat på spekulationer. Vi har under flera hundra år varit i daglig kontakt med olika silverföremål i form av till exempel bägare, smycken och bestick. Hade kontakten med silver i denna dagliga form skapat mängder av resistenta bakterier, så hade vi sett detta för länge sedan…

Det har gjorts en sammanställning av orsaker till upplevd silverresistensutveckling av den amerikanska expertgruppen IMREF. Det är en grupp forskare och läkare som har stor behandlingserfarenhet med kolloidalt silver, eller som de väljer att kalla det – silver hydrosol. De konstaterar att forskare världen runt enbart gjort studier på resistensutveckling orsakade av silvernitratbaserade behandlingslösningar, aldrig elektriskt genererat kolloidalt silver [14].

Man skriver: ”Instead, the experimental designs typically utilized silver salt compounds, which deliver poor amounts of bioactive silver. Another most common problem of these experimental designs was the inadvertent culture contamination with various salts, something which will reduce silver efficacy. The colloidal state and dynamics of living tissues is at odds with typical culture techniques and mediums, and brings about the unfortunately situation of requiring readers to compare apples to oranges.”

Företaget Ion Silver har i en laboratoriestudie visat att deras produkt Ionosil eliminerar MRSA på mellan 4-8 minuter. Man har också fallstudier som visar att det fungerar i kroppen också. Hade man anammat produkten lite bredare så hade många människoliv kunnat räddas [15].

En användare som själv upplevt vad effektivt kolloidalt silver var på hennes MRSA skriver: ”Jag opererades för bröstcancer för några år sedan. Man avlägsnade det ena bröstet och även lymfkörtlarna. Senare, för att vara helt säker på att få bort all eventuell malignitet, så valde jag att operera bort även det andra bröstet. Det var då helvetet började. I såret utvecklades nämligen en antibiotikaresistent infektion, sjukhussjukan – även känd som MRSA (Meticillin Resistent Stafylococcus Aureus).

Nu började långa dagar med ständiga omläggningar och dräneringar av såret. Detta i kombination med först en typ av antibiotika, sedan flera omgångar av två olika typer. Så fort jag ätit klart kurerna med antibiotika så blossade såret upp och blev än värre. Vissa dagar kunde det vara så mycket var i såret att det spände som en ballong och vissa gånger sprack såret och spred var ut över hela omgivningen. Till slut fick jag satt in dräneringsrör som inte var någon trevlig syn att hantera. På mornarna var det fullt med var som stockats i röret och det var ingen trevlig uppgift att försöka hålla röret öppet.

När jag hade det som värst, så var det två goda vänner som oberoende av varandra rekommenderade mig att testa kolloidalt silver. Jag tänkte att det måste vara en högre makt som ligger bakom att budskapet kom samtidigt från två olika håll. Jag gick därför in i en hälsokostbutik och köpte en liter Ionosil. När jag senare försökte komma till på sjukhuset för att få hjälp med såromläggning så hade man inte tid med mig utan jag blev uppmanad att söka kontakt med läkare på ”annat håll”. Som tur var fick jag tid för omläggning och dränering på Citykliniken här i stan. Med till kliniken tog jag flaskan med kolloidalt silver och krävde av vårdpersonalen att såret skulle tvättas med det kolloidala silvret – vilket man gjorde, om än ganska motvilligt. Man hade nämligen aldrig hört talas om kolloidalt silver.

Efter att jag kommit hem från mottagningen tog jag och drack några teskedar en gång under eftermiddagen och en gång strax innan jag gick till sängs. Döm om min förvåning när jag vaknade morgonen därefter. Såret som i vanliga fall putade ut, sprängfullt av var – visade nu inte tillstymmelse till att puta ut. När jag fick lossat lite av bandaget såg jag med förvåning att det såg lika fint ut som dagen innan. Det var som om infektionen var som bortblåst! Vilken lättnad, och detta av en rengörning och två omgångar med några teskedar via munnen.”

Danska forskare synade 2007 sitt lager av antibiotikaresistenta stammar med bakterier och kontrollerade om dessa stammar även var silverresistenta. Av 400 kontrollerade stammar så var inte en enda silverresistent [16]. Med andra ord så skulle användandet av silvernanopartiklar kunna vara en effektiv behandlingsform på dessa antibiotikaresistenta bakterier.

Att kolloidalt silver, eller ens silver i sig, skulle ge upphov till stora mängder silverresistenta bakterier får därmed sägas vara en grov vinkling som förmodligen har ekonomiska och politiska återkopplingar. Forskaren Åsa Melhus, som var den som 2007 varnade för bred silverresistens i samhället, har visat sig vara jävig. Melhus har nämligen utvecklat en sårkompress som bygger på björksockret Xylitol. Melhus har därmed ett ekonomiskt intresse av att få bort silverbaserade kompresser från marknaden – till fördel för sin egen produkt som hon sålt till Mölnlycke [17]. Det är Melhus verk att Sverige förbjudit användandet av många effektiva silverprodukter, produkter som är storsäljare i de flesta andra europeiska länder. Häribland silverplåster från Hansaplast samt Niveas storsäljande silverdeodorant ”Silver Protect”, som säljs i de flesta andra länder runt om i världen.

Melhus grova lögner rörande Ion Silvers produkt Ionosil 2007, ledde till att hon samma år tilldelades 2000-Talets Vetenskaps Folkvättepris, ett pris som tilldelas den som ”på ett dogmatiskt och ovetenskapligt sätt försvårar för människor att hitta egna vägar till hälsa” [18].

Att bakterier i undantagsfall kan utveckla resistens gentemot olika ämnen är känt sedan länge och beror ofta på användandet av subletala mängder av ämnet ifråga. Det är ingen skillnad vare sig man använder koppar, kvicksilver eller antibiotika – problematiken kvarstår.

Hur är det med produktens miljöpåverkan?
En 10 ppm stark produkt innehåller bara ett hundradels gram silver per liter. Det innebär att en samlad årskonsumtion om 25.000 liter använder 250 gram silver. En konsumtion av 50.000 liter använder 500 gram silver, och så vidare. Användandet av produkten är spridd jämnt över hela landet, så några stora samlade utsläpp kommer aldrig till stånd. De mängder som sipprar ut från användandet rör sig om miljondelar av gram. Även om utsläppen skulle ske i jonform ut i avloppet, så binder silverjonerna snabbt med smuts, organiskt material och framförallt svavel. När silverjoner binder till svavel så bildas silversulfid som är femtontusen gånger mindre giftigt för vattenlevande organismer – än vad rena silverjoner är. Silversulfid är klassat som ogiftigt för vattenlevande organismer.

Livsmedelsverket påstår att kolloidalt silver skulle vara en fara för miljön. Den totala mängd silver som Ion Silver använder till sin årsproduktion är mindre än ett halvt kilo – ännu ett bevis på hur lite Livsmedelsverket satt sig in i produkten innan man uttalat sig. Ion Silver har bett Livsmedelsverket gå ut i media och dementera sina uppgifter, men det vägrar man göra. När man insett sitt misstag så väljer man istället att lägga locket på. Att med osaklighet och osanningar oförskyllt kritisera ett svenskt företag som sålt ett EU-godkänt kosttillskott, är tydligen helt ok med andra ord. Detta utan att ens konsultera företaget innan man går ut i media dessutom.

Om nu myndigheterna fortsätter att hävda att kolloidalt silver skulle utgöra en fara för människor, djur och naturen, så är det i skenet av etablerad forskning – inget annat än bevis för hur korrumperade dessa myndigheter är.

Livsmedelsverket erkänner fel gällande kolloidalt silver
Efter utspelet i Rapport fick Ion Silver till en dialog med Livsmedelsverket där man lyckades visa myndigheten att de haft fel på alla de punkter man framfört kritik på – argyri, resistensutveckling, samt att produkten skulle innebära ett miljöhot.

Det resulterade i att Livsmedelsverket bad Ion Silver om ursäkt för att deras uttalanden uppfattats som en riskbedömning av deras produkt Ionosil. Det var aldrig menat som en sådan sa man. Man erkände också utan omsvep att man aldrig vetat hur mycket silver som behövs för att man ska kunna få argyri av ett kolloidalt silver. Myndigheten har alltså inte bemödat sig om att sätta sig in i vilken dos som behövs för att utveckla det man framförde som huvudargument i media. Att det är totalt omöjligt att utveckla argyri genom användandet av Ion Silvers produkt, kom tydligen som en komplett överraskning för verket.

Trots att Livsmedelsverket erkände sitt misstag och bad Ion Silver om ursäkt, så vägrade man att gå ut i media och rätta till sitt misstag. Det gjorde verkets chefjurist väldigt klart – utan att kunna motivera varför. Man envisades dessutom med att publicera gravt felaktig information om kolloidalt silver på sin hemsida, och fortsatte alltså att varna för kolloidalt silver.
Ion Silver har gjort en genomgång av Livsmedelsverkets påståenden, bemött dessa och publicerat hela genomgången. Trots kontakter med verket så har man vägrat rätta till informationen och säger att man tänker behålla den trots att produkten inte längre är ett kosttillskott.

Sedan 1 januari 2010, så lyder kolloidalt silver under Kemikalieinspektionens lagar och förordningar. Trots detta envisas alltså Livsmedelsverket med att ha kvar felaktig information om en produkt som inte har något med livsmedel att göra. Det är som att Livsmedelsverket skulle gå ut och publicera felaktig information om bensin och aceton, ämnen som inte kan räknas som livsmedel. Du kan läsa hela genomgången här [19].

Varför försöker myndigheterna förbjuda kolloidalt silver?
Myndigheterna är som nämnts tidigare – allmänt okunniga om vad ett elektrokolloidalt silver egentligen är. Man vet inte vilken form det rör sig om och absolut inte hur lite silver det egentligen rör sig om. Man verkar hellre vilja varna för produkten, än att sätta sig in i vad det egentligen rör sig om. De små mängder silver det rör sig om – 30-100 mg rent silver på årsbasis – är inget att hänga ut i media gång på gång. Ändå gör man just detta. De som uttalar sig från myndigheterna, pratar varje gång generellt om silver i höga doser och fel form. Man jämför äpplen med päron helt enkelt. Det är i realiteten som om man skulle försöka förbjuda Ramlösa – och samtidigt påstå att det är farligt.

Man anar att myndigheterna och media går storindustrins ärenden när man med skev rapportering som bygger på rena felaktigheter, söker få bort en produkt som rätt använd kan rädda liv och spara stora mängder pengar åt samhället.

Skeptikerrörelsen fortsatt skeptiska
Det finns i samhället ”skeptiker” som säger sig vara skeptiska till i princip allt som inte redovisas i form av forskning baserad på dubbelblindstudier. Många av dessa skeptiker tror inte kolloidalt silver har någon som helst effekt på mikroorganismer. För att hamna i en sådan förnekelsesituation så måste man i praktiken vara både döv och blind. Det existerar mängder med forskning som visar silverjonernas breda effekt på både svampar, virus, bakterier samt encelliga parasiter. När man redovisar detta så brukar man från skeptikernas sida ta fram argument i form av att det saknas dubbelblindstudier gjorda i kroppen.

Dubbelblindstudier i sig är ingen garanti för att forskningen är korrekt utförd, utan det förekommer mycket fusk och förvrängning av data även i den formen av studier.

Skeptikerna frågar sig varför kolloidalt silver inte är testat i dubbelblindstudier? Svaret på det är, dels för att det traditionellt sett varit klassat som ett kosttillskott och det finns ingen som vill finansiera en dubbelblindstudie beroende på att produkten går inte att patentera. Därmed så kan man inte få ensamrätt under lång tid på försäljningen av produkten.

Nya EU-regler 2010
Läkemedelsindustrin har länge verkat för att få bort naturliga preparat som kan konkurrera med deras egna produkter. Detta faktum har de senaste åren märkts rejält i utbudet av säkra kosttillskott. Man har obegränsade resurser att lägga på lobbyingaktiviteter och på EU-nivå har detta märkts rejält. Första januari 2010 införde EU nya regler för vilka ämnen man får använda i kosttillskott. Ett fyrtiotal mineraler och spårämnen blev över natten förbjudna att användas i olika kosttillskott. Däribland silver. Tillverkare av kolloidalt silver såg sig därför tvungna att hitta alternativa marknadsföringsvägar. Silver är en väldigt effektiv vattenreningsprodukt som effektivt eliminerar svampar, virus, bakterier och encelliga parasiter, så valet föll på att marknadsföra produkten som en vattendesinficeringsprodukt.

Vetenskapsradion gör en pudel
I september 2010 var det då dags att smutskasta Ion Silvers produkt ännu en gång. Denna gång i Vetenskapsradion i P1. Inslaget som trummades ut varje timme i radions nyheter löd – ”Farligt silver i kosttillskott”. Eftersom Ionosil redan 1 januari 2010 klassats om som en vattenreningsprodukt, så var detta en grav felaktighet. Radion ville skapa lite dramatik kring att man påstått sig ha hittat en återförsäljare på nätet som sålde Ionosil som ett förbjudet kosttillskott. Sanningen var den att man sålde den lagliga versionen av Ionosil, en vattenreningsprodukt, men återförsäljaren hade glömt att ändra beskrivningen av produkten i sitt faktureringssystem. På fakturan stod det att det var ett kosttillskott. Varan som kom visade klart att det var en vattenreningsprodukt man köpt. Rena rama julafton för en grävande journalist från Vetenskapsradion tydligen.

Trots att man från Ion Silvers sida, innan programmet sändes, tillbringade flera timmar med en journalist från programmet – där man förklarade hur produkten fungerade, redovisade forskning samt berättade om hur man brukar smutskasta produkten, så blev det ytterligare ett smutskastningsreportage från ”oberoende” svenskt public service-media finansierat med licenspengar.

Men det går inte att bortse från fakta ens om man heter Vetenskapsradion, så efter ännu en runda med redovisning av fakta, säkerhet och vetenskap från Ion Silvers sida, så fick radion dra tillbaka alla påståenden om att silver i den mängd och form det rör sig om – skulle vara det minsta farligt.

Efter en folkstorm mot radions utspel, så ändrade man dessutom rubriken på hela inslaget till ”Förbjudet silver i kosttillskott” – då det bättre speglade vad det rörde sig om. Silver var ju förbjudet att använda i kosttillskottssammanhang.

Efter en del turer fram och tillbaka, så slutade det med en ursäkt från ansvarig utgivare på radion. Man erkände till slut att silver i den form och mängd det rör sig om inte kunde anses vara farligt. I vanlig ordning så vägrade dock ansvarige utgivaren och chefsjuristen på radion att gå ut i media och berätta om sin helomvändning, då detta hade inneburit ett misslyckande gentemot sin uppenbara uppdragsgivare. Hela historien kan du läsa mer om här [20].

Silver, ett essentiellt spårämne?
Kroppen innehåller en mängd olika mineraler och vetenskapen har ännu inte identifierat hur alla dessa används. Mineraler som används i olika enzymer har man ganska bra koll på, men i fallet med silver, så hävdar man från Livsmedelsverkets håll att det inte används till något. Detta trots att varje människa innehåller silver i milligrammängder och att vi får silver i oss dagligen genom både vatten och mat. Generellt sett så har man i forskarvärlden hitintills tagit väldigt lätt på silver och den roll mineralet tycks spela för framförallt vårt immunförsvar.

Moder natur brukar vara ganska finurlig och det vore märkligt om evolutionen inte tagit tillvara på silvers unika egenskaper och införlivat dessa i olika varelsers fysiologiska funktioner. Silver har några unika egenskaper. Det är det ämne som leder värme bäst, har bäst ledningsförmåga för elektricitet av alla metaller och faktiskt kan verka som en effektiv syreackumulator. Silvernanopartiklar kan nämligen absorbera motsvarande tio gånger sin egen volym med syre och fungerar därmed som en alldeles utmärkt syrereservoar som immunförsvaret kan använda i sin kamp mot mikroorganismer.

Det är de vita blodkropparna som använder sig av syre då de oxiderar patogena mikroorganismer. I vetenskapliga sammanhang kallar man detta ROS, Reactive Oxygen Species, eller helt enkelt ”fria radikaler”. Kroppen är van vid att bekämpa mikroorganismer genom skapande av väteperoxid. Silver stödjer denna process. Den syreackumulerande egenskapen hos silver anses även kunna bidra till att få en bättre syresättning av kroppens vävnader.

Immunförsvaret stöds med kolloidalt silver
Många vittnar om hur man haft ett dåligt fungerande immunförsvar med nästintill månatliga antibiotikakurer. Med någon tesked kolloidalt silver om dagen så kvicknar immunförsvaret till och jobbar effektivare, med resultat att antibiotikakurerna inte längre behövs. Silver är ett fullkomligt naturligt inslag i vår kost. Studier från 1940 visar att ett intag från kosten på den tiden kunde vara upp till 88 mikrogram silver per dag [21]. Två teskedar av ett 10 ppm starkt kolloidalt silver motsvarar 100 mikrogram.

Idag hävdar Livsmedelsverket att vi får i medeltal 7 mikrogram silver per dag via kosten. En faktor tio mindre än vad som var brukligt förr alltså. Detta hör med all sannolikhet ihop med utarmningen av våra jordar, där vi odlar våra grödor år efter år och återbördar ofta bara kalium, kväve och fosfor. Växterna suger upp alla de 60-talet mineraler som finns i jorden från början och vi återbördar bara några få mineraler. Inte konstigt att jorden blir utarmad.

En faktor tio mindre med silver än för hundra år sedan, är helt i linje med den generella minskning av mineraler man sett. På hundra år har mineralhalten i våra jordar, och därmed i kosten, minskat med ca 85%. Man kan då konstatera att ett tillskott av två teskedar kolloidalt silver per dag, inte gör annat än återställer intagsmängden av silver till vad som var fullständigt normalt för mindre än hundra år sedan.

Effekt på cancer
Forskaren Robert O. Becker konstaterade i sin forskning redan i slutet av 1900-talet att cancerceller som utsätts för silverjoner, stannar upp i tillväxt. Han såg detta genom att på elektrisk väg injicera silverjoner i cancertumörer med hjälp av en liten silvernål.

”Just before our research group was disbanded, we studied malignant fibrosarcoma cells (cancerous fibroblasts) and found that electrically injected silver suspended their runaway mitosis.”

Han konstaterade även att silverjoner var ett effektivt sätt att skapa stamceller på och att regeneration av hela kroppsdelar borde vara möjligt även på människor:

”Most important of all, the technique makes it possible to produce large numbers of dedifferentiated cells, overcoming the main problem of mammalian re-generation—the limited number of bone marrow cells that dedifferentiate in response to electrical current alone. Whatever its precise mode of action may be, the electrically generated silver ion can produce enough cells for human blastemas; it has restored my belief that full regeneration of limbs, and perhaps other body parts, can be accomplished in humans.”

Inom skolmedicinen pratar man allt oftare om att många former av cancer orsakas av virus och svampar. Kolloidalt silver är en oöverträffad produkt när det gäller att döda virus och svampar, därav kan man dra slutsatsen att ett förebyggande intag kan kanske hjälpa till att minimera risken för olika canceruppkomster. Cancer i prostata, bröst, leukemi och livmoderhalscancer, är former av cancer som ofta är virusbaserade.

Läkaren och forskaren Alan Cantwell hävdar bestämt att de bakterier som ger upphov till tuberkulos också finns inblandade i så gott som alla former av cancer. Andra forskare har funnit att olika former av svampar är inblandade i uppkomsten av cancer. Kan vi då på ett naturligt sätt hjälpa immunförsvaret bekämpa dessa patogena mikroorganismer innan det är för sent, så kan vi hålla oss friska och få ett långt liv med hög livskvalitet.

En nylig mexikansk studie på bröstcancer, visar att kolloidalt silver mycket väl skulle kunna användas i behandling av bröstcancer i framtiden. Resultaten av studien visar att silverjonerna tar hand om och neutraliserar bröstcancertumörer. Man sammanfattar studien med: ”The present results showed that colloidal silver might be a potential alternative agent for human breast cancer therapy” [22].

Effektiv behandling av Hudcancer
Det finns faktiskt en fantastiskt effektiv behandling man själv kan göra på olika former av hudcancer. Detta helt utan några som helst kirurgiska ingrepp. Mest effektiv verkar behandlingen vara på basaliom, dvs basalcellscancer – men även aktinisk keratos, ett förstadie till skivepitelcancer – svarar många gånger också på behandlingen. Behandlingen går ut på att man gör en blandning av C-vitaminpulver (askorbinsyra t ex) och kolloidalt silver.

Gör blandningen i form av en lite lösare gröt. Denna appliceras sedan flera gånger per dag på hudcancern, som på några dagar kommer skrumpna ihop och börja falla av. Till slut kan man försiktigt massera bort resterna av cancern och finner då att huden läkt ihop utan att ett enda märke finns kvar. C-vitaminet oxiderar cancern och silverjonerna hjälper till att syresätta vävnaden, samt skapar stamceller som ser till att läkningen kommer till stånd utan ärrvävnad. Cancer kan inte existera i en syrerik miljö utan vill ha en sur och syrefattig omgivning.

Den ortomolekulära forskningsorganisationen Orthomolecular.org, har publicerat ett papper med forskning kring denna form av cancerbehandling [23].

Livmoderhalscancer
Livmoderhalscancer orsakas av olika former av HPV, Humant Papillomvirus – och det är uppkomsten av detta som man säger sig vilja förhindra med hjälp av vaccinet Gardasil. Problemet är bara det att själva vaccinet inte är långtidstestat och man kan inte säga hur man reagerar på vaccinet på lång sikt. Vaccinet innehåller olika hjälpämnen som i sig kan utlösa autoimmuna reaktioner som får kroppen att vända sig mot sina egna celler. Dessutom så sägs vaccinet bara vara verksamt mot några få procent av de olika HPV-stammar som förekommer. Har man dessutom utsatts för viruset innan vaccinationen, så har vaccinet ingen som helst effekt.

Hitintills har det rapporterats om mängder av biverkningar, däribland ett femtiotal dödsfall enbart i USA – efter vaccinering med HPV-vaccin. Samtidigt så rapporteras det om tiotusentals fall av allvarliga biverkningar. Med andra ord så kan det vara en betydligt säkrare väg att gå att ta lite kolloidalt silver i förebyggande syfte. Det finns anekdotiska berättelser som pratar om hur kvinnor med återkommande vävnadsförändringar som måste opereras – som efter att man börjat använda kolloidalt silver, inte längre har några cellförändringar som behöver opereras bort.

Modern medicinsk användning av kolloidalt silver
Det har publicerats en serie intressanta artiklar skrivna av två amerikanska läkare, infektionsläkarna Gordon och Holtorf. De har stor erfarenhet av kolloidalt silver som man i detta sammanhang kallar för ”silver hydrosol”. Man redovisar den effekt produkten har på bakterier, svampar och virus. Speciellt pratar man om problematiken kring infektioner i de övre luftvägarna, som ofta orsakas av virus. Trots det försöker skolmedicinen felaktigt behandla dessa infektioner med hjälp av verkningslös antibiotika. Ett bra fungerande kolloidalt silver är de båda läkarnas rekommendation istället. Även den positiva effekt silverjoner har på cancer berörs i artiklarna [24].

En annan intressant sammanfattande artikel är ”Ultradilute Ag-aquasols with extraordinary bactericidal properties: role of the system Ag–O–H2O” – En artikel som ger oss en överblick av användande och studier på silverjoner och silverpartiklars effekt på bakterier, svampar och virus.

”We first establish the literature on the use of ultradilute aquasols as extraordinary, powerful,bactericidal inorganic agents equal to most commercial antibiotics. These findings provide the rationale for a major role for inorganic materials scientists to contribute the insights unique to their field for new, safer health vectors. The focus of this preliminary paper is exclusively on the materials science of 2-phase stable sols at ultradilute concentrations near 1 at.-ppm. We analyze the solid and liquid phases for the first time in detail using standard materials science analysis tools. The solid phase is analyzed using DTA, TGA, XRD, SEM, and TEM, and the liquid water phase is analyzed using FTIR, UV–VIS, and Raman spectroscopy. There are at least three crystalline phases in the system Ag–O: Ag, Ag2O, and Ag4O4, which are stable in air. In an aqueous environment between 0 and 100 degrees C, there is evidence that various combinations of metal, oxides, and possible ‘oxy-hydroxide’ complexes exist. Similarly, data from Raman and UV–VIS spectroscopy show definite changes in the structure of the water host. These results, in a preliminary way, are parallel to the many empirical observations made by physicians for the last 100 years on the use of metallic silver and water in various combinations for human health” [25].

Sårläkning, vävnadsregenerering och brännskador
Robert O. Becker såg i sin forskning att silverjoner både accelererar läkningsprocessen samt skapar stamceller i sårområdet. Detta leder i slutändan till att såret ifråga läker 50% snabbare, med i princip ingen ärrvävnad som resultat. De som själva får uppleva dessa fantastiska resultat, är oftast väldigt förvånade över att man aldrig hört talas om detta förut.

”We ran a controlled study of the healing enhancement on pigs, their skin being physiologically closest to that of humans. Positive silver nylon accelerated the healing of measured skin wounds on the animals’ backs by over 50 percent as compared with identical control wounds made on the backs of the same animals at the same time.”

Kombinerar man dessutom detta med kosttillskottet MSM som ger ett tillskott av det strukturskapande mineralet svavel, så får man ytterligare uppsnabbning av läkningsprocessen. MSM omvandlas i kroppen till de svavelhaltiga aminosyrorna metionin, taurin och cystein. Cystein används för att stödja produktionen av proteinet kollagen, vilket är det protein som bygger hud, bindväv, muskler och annat av struktur i kroppen. Som en extra åtgärd för att se till att läkningen går så snabbt och smidigt som möjligt, så kan man kombinera alltsammans med LED-behandling, ett smart sätt att aktivera kroppens självläkande förmåga med rött och infrarött ljus. Ljuset aktiverar cellernas kraftverk – mitokondrierna, vilket även det accelererar läkningen och tar ned svullnader [26].

Då silverjonerna har en stamcellsgenererande effekt, så kan man få kroppen att med hjälp av silverjoner rekonstruera vävnaden – så att den i princip byggs upp helt utan ärrvävnad. I USA drar amerikanska försvaret nytta av produkten Silverlon, en silverkompress som utsöndrar silverjoner och som får till accelererad sårläkning. Man använder även LED-utrustning i fält, och den sätts in som en första hjälpen-aktivitet på olika former av skador.

Robert O. Becker forskade främst inom området regeneration av vävnad. I sin forskning upptäckte han hur man får omöjliga benbrott att läka med hjälp av en elektrisk process där man injicerar silverjoner i området med själva benbrottet. Jontofores kallas processen.

Becker upptäckte även ett sätt att få amputerade fingertoppar att växa ut igen genom att applicera silverjoner på själva sårområdet. Detta beskriver han i sin bok ”The Body Electric” som publicerades 1985. På sidan 156 kan man läsa följande: ”Fingertip regrowth is true multitissue regeneration. A blastema appears and redifferentiates into bone, cartilage, tendon, blood vessels, skin, nail, cuticle, fingerprint, motor nerve, and the half-dozen specialized sensory-nerve endings in the skin. Like limb regeneration in salamanders, this process only occurs if the wound isn’t covered by a flap of skin, as in the usual surgical treatment”. Boken kan läsas online här [27].

Sättet att få en amputerad fingertopp att växa tillbaka med hjälp av kolloidalt silver, är enligt många – att lägga på en kompress indränkt i kolloidalt silver och låta den täcka över skadeområdet. Byt kompress lite då och då, men behåll kompressen över området och håll den lagom fuktig i 2-3 månader. Se till att dagligen fukta kompressen med nytt kolloidalt silver. Redan efter någon vecka kan man se hur vävnad börjar återskapas. Benstruktur, hud, nagel och fingeravtryck återvänder och fingret växer faktiskt ut igen [28].

Brännskadevården är ett av få områden inom vården där man tagit tillvara på och använder silverjoner som en effektiv behandling av brännskadade. Som exempel kan Astrid Lindgrens barnsjukhus nämnas. I ett reportage 2009 i Rapport berättade man om följande resultat: