Den stora halvön, Krim som var en del av Sovjetunionen, var under slutet av Andra världskriget i fokus inte bara för sitt militärstrategiska läge, utan kom att hamna i storpolitiken av helt andra skäl. Sovjetunionens spionchef under hela Stalintiden, Pavel Sudoplatov, har i sin memoarbok, Direktoratet, skildrat hur Krim höll på att bli en judisk republik. Han skriver:
”Under 1944 och första hälften av 1945 utgjordes Stalins strategiska motiv av önskan att använda den judiska frågan som bete för att samla internationellt judiskt kapital som kunde återuppbygga det krigshärjade Sovjettunionen och påverka efterkrigstidens maktbalans i Mellanöstern. Stalin planerade att utnyttja judarnas strävan efter ett hemland för att attrahera västvaluta.”
Avsikten att grunda en judisk republik existerade verkligen och var baserad på ett brev Stalin fått från Judiska Antifascistiska Kommitten. Brevet till Stalin var daterat var daterat 15 februri 1944, alltså innan Krims slutliga befrielse från Nazitrupper i april samma år. Brevet överlämnades av den Judiska Antifascistiska Kommitens kontrollant Solomon Lozovskij till Vjatjeslav Molotov som redigerade brevet och det diariefördes som M-23314. Det kom sedan att visas för de absoluta politiska topparna.
Först 1993 publicerades ett stycke ur brevet i samband med Boris Jeltsins besök i Washington. Det lyder:
”Skapandet av en judisk Sovjetrepublik kommer en gång för alla, på ett bolsjevikiskt sätt och i den leninist-stalinistiska nationella politikens anda, att avgöra det judiska folkets statsrättsliga position och den fortsatta utvecklingen av dess månghundraåriga kultur. Detta är ett problem som ingen visat sig förmögen att lösa under många seklers lopp. Det kan lösas enbart i vår stora socialistiska republik.”
Av Berija informerades spionchefen Pavel Sudoplatov om att initiativet till brevet kommit från amerikansk-judiska organisationer. Avsikten med den plan som lanserades var att omvandla den autonoma sovjetrepubliken Krim till ett hemland för judar från hela världen – det nya Palestina, ett Heligt Land.
Tanken på ett judiskt Krim var inte en förflugen tanke endast, utan något som man arbetade intensivt med i mitten av 1940-talet. Sudoplatov fortsätter: ”Tanken på att upprätta en judisk socialistisk stat på Krim diskuterades öppet i Moskva, inte bara bland de judiska invånarna utan också inom stadsadministrationen”. Vice ordföranden för Gospan kunde på ett möte i mitten an 1944 säga: ”Våra resurser räcker inte…Vi har fått instruktioner att undersöka kostnaderna för att bygga upp infrastrukturen i en framtida judisk republik på Krim.” Stalins förhoppning var dock att få 10 miljarder i USA krediter för återuppbyggnaden.
Sudoplatov igen; ”Fram till juni 1945 tycktes planen vara operativ och på väg att förverkligas. Under förberedelserna för toppmötet på Jalta frågade Averell Harriman mig och Novikovs assistent hur stora framsteg som gjorts i planerna på att upprätta en judisk republik. Frågan ställdes i samband med en diskussion om framtida amerikanskt bistånd till projektet. Jag minns också att jag såg rapporter om att Stalin med en grupp amerikanska senatorer, som omedelbart efter kriget besökte Sovjetunionen diskuterade planerna på att upprätta en judisk republik på Krim och restaurera Gomel-distriktet i Vitryssland. Men Stalin bad dem samtidigt att inte inskränka möjliga västliga krediter och västligt tekniskt bistånd till de bägge områdena, utan göra biståndet obundet.”
Men varför skulle just Gomel-distriktet prioriteras vid återuppbyggnaden? Svaret är att där fanns då den största anhopningen av judar. Här någonstans gick det upp för Stalin vilka det var som hade att göra med. Ett lån stipulerades på villkor att judarna fick överta Krim. Samtidigt skulle lånekapitalet främst gå till upprustningen av Krim för judisk bosättning och av det av judar dominerade Gomel. ( Jämför; jag går in på banken och får ett lån för att rusta upp mitt hus. Jag får lånet under förutsättning att kapitalet används för att rusta upp bankhuset.)
Stalin hade dock ett mycket dåligt förhandlingsläge när de amerikanska krediterna skulle förhandlas fram och här någonstans vänder han på klacken. Jag tänker mej att villkoren för lånen var hutlösa och Stalin gav upp. Hans besvikelse kom sedan att vända sig mot det rysk-judiska etablisemanget och han övergav sin fundamentalt judevänliga politik. Den kom då istället att vändas till sin motsats med antisemitism och judeförföljelse som följd.
Det var synd att Krim inte längre var aktuell för alla dessa judar. Som Öststatsjudar eller Ashkenasim härstammade de från området i södra Ryssland där Krim var en viktig del. Ashkenasim-judarna, som utgör ca: 85% av hela judenheten, skulle då ha nått sitt hemland. Nu kom de i stället att söka sig till Palestina där de flesta av deras anfäder aldrig varit och där de inte har några rötter. Palestina-området där kristna, muslimer och judar levt fredligt tillsammans i mer än tusen år kom nu istället att bli det stora resmålet. Dit kom man nu och upprättade en rasistisk ockupationsmakt, som fick till följd att hela regionen destabiliserades. I Ryssland hade man gått i bräschen för en statskupp och ett perverst krig mot landets befolkning. Nu tog man sig vidare till Palestina och redan tre år efter stängningen av Auschwitz var man redo att genomföra det första folkmordet på palestinsk mark. Det gällde 700.000 oskyldiga palestinier i al-Nakba.
Hela denna Krim-operation har den stora betydelsen i det historiska sammanhang som jag beskriver, att den visar hur oerhört stort det judiska inflytandet var över Sovjetisk politik. Att över huvud taget kunna kliva in på Kreml och förhandla med Stalin om att få överta den bästa delen av Sovjet utan att bli likviderad flera gånger om, visar att intill mitten av 1940-talet var Sovjet ”der Judenstaat.”
Sudoplatov kastar även ett köttben till de läsare som har anlag för humor. Han berättar nämligen om en episod som inträffade i Odessa någon gång under 1920-talet. I staden fanns nämligen liksom i andra städer en judisk polisstyrka, ”Zions polis.” Vid ett tillfälle hade den lokala, Zion-polisen lurat in en grupp från säkerhetspolisen, NKVD, till en undanskymd begravningsplats för att ge dem stryk. Snart visade det sig dock att även dessa NKVD-killar också var judar. Men ger man ostraffat sovjetiska säkerhetspoliser på käften, då rör man sig obehindrad i maktens korridorer. Zions polis var en judisk organisation, som skulle övervaka att inga antisemiter gömde sig i buskarna. Den var alltså en föregångare till statsunderstödda svenska Expo.
Hans Myrebro
Om ni inte redan har läst Hans Myrebros böcker så gå gärna in på Historiskt Korrekt
