Marilyn: Död i Maryland – en uppvisning i forskarnas egna apkonster

Schimpansen Marilyn hölls fram som det ultimata beviset för att Aids-viruset härstammade från Afrikas djungler. Budskapet togs okritiskt emot av en samlad journalistkår. Även ”forskarna” stämde upp i hyllningskören. Den sanna historien om HIV-virusets ursprung är dock en helt annan…

Låt oss inleda denna granskning med en fiktiv deckarhistoria. En kvinna blir funnen liggande död i en strandvilla i ett semesterparadis i Florida. Hennes kropp är vanställd till följd av flera knivhugg och kroppen är nedsölad av intorkat blod. Vid identifieringen finner man att hon är gift med en högt uppsatt chef inom CIA, den amerikanska underrättelseorganisationen. FBI får därför ta över utredningen. I offrets kök finner man det förmodade mordvapnet, en nedblodad liten jaktkniv med rött skaft. Man samlar in lite blod för DNA-analys, och när man torkar av knivskaftet finner man intressanta uppgifter präglade på kniven. Där står ”Made in Sweden” och ännu mer finstilt står det ”KJ Eriksson, Mora”. En relativt ovanlig kniv i Florida.
Det enklaste hade förstås varit att också säkra eventuella fingeravtryck och undersöka var en sådan kniv kunde ha inhandlats i närområdet. Men icke så; offrets närmaste var alltför uppsatta personer för att hamna på listan över misstänkta. Förhören med maken var en formsak. Nu gällde det att agera snabbt. Ett larm gick ut till de internationella flygplatserna på Amerikas östkust. Fyra dagar senare hade det datoriserade söksystemet gjort sitt jobb. När Kjell Eriksson, semesterfirare från Nora i Sverige, checkat in i Washington för hemresa till Sverige, omringas han av tre beväpnade säkerhetspoliser och tas i fängsligt förvar. Enligt de nyinstiftade antiterroristlagarna nekas Kjell juridiskt stöd. Datasystemet kunde ”genomskåda” felstavningen ”Nora” och tolka det som ”Mora”. Den federala polisen visade stor handlingskraft på de presskonferenser som sedan avlöste varandra. Man förevisade såväl vapen som gärningsman. Nyheten slogs upp stort och Hollywood spädde på med ”dokumentärer” om gripandet och den fällande domen. Det viktiga var att en syndabocksstrategi hade knäsatts.

Schimpansen Marilyn
Nu lämnar vi det fiktiva fallet med Kjell Eriksson och övergår till schimpansen Marilyn. Likheterna mellan fallen är nämligen högst ppåtagliga. Schimpansen Marilyns kvarlevor hittades i en frysbox på Fort Detrick, Maryland, USA. När man testade hennes kvarlevor med avseende på virus, fann man det man sökte. Marilyn bar på ett mycket sällsynt virus, SIVcpz, mycket likt Aids-viruset HIV. De forskare som var inblandade i detekteringen av viruset, visste förmodligen vad som stod på spel. De sökte inte förklaringen till hur Marilyn kunde bära på ett HIV-liknande virus i den omedelbara omgivningen. De frågade sig inte vilket liv Marilyn haft under sin vistelse i USA. De redovisade inte heller vilka experiment Marilyn hade utsatts för under sin levnad. De nöjde sig med att hon en gång blivit infångad som liten unge i Afrika för att användas som försöksdjur i militära laboratorium. Det skulle följa filmer om att nu var HIVs ursprung klarlagt. De forskare som envist hävdat att Aids-viruset förmodligen hade stammat från den gröna markattan, övergav omedelbart sina gamla teorier och anammade okritiskt schimpansen som bärare av det virus som var förfadern till HIV. Slutsatsen blev att Aids-viruset måste ha haft sitt ursprung i den afrikanska regnskogen. Att Fort Detrick, i forskarmun kallat antraxfabriken, är det största centrat för biologisk vapenutveckling i USA, var inte intressant. Den vetenskapliga makten hade talat. Det ultimata vetenskapliga verktyget, logiskt, kritiskt tänkande, var som bortblåst.

 

I denna ansökan från den amerikanska militären anges i punkt 2 behovet av att ta fram en sjukdomsframkallande mikroorganism som inte skulle kunna slås ut av kroppens egna immunologiska och läkande processer. Nio år senare dök de första fallen av AIDS upp i New York.

Spekulationer om virusets ursprung
När Aids-epidemin var ung spekulerade många varifrån smittämnet, HIV-viruset, kunde komma. Vissa forskare och lekmän föreslog att viruset uppkommit i ett laboratorium när man samodlat olika tidigare kända retrovirus i en och samma cellkultur. Det kunde antingen ha skett medvetet eller genom slarv. De amerikanska Aids-experterna Robert Gallo och Max Essex räddade dock ansiktet på hela forskningssamfundet när de med ackuratess torgförde sin populära teori om att HIV måste ha sprungit ur apviruset ”SIVagm”, där agm står för ”african green monkey”, den gröna markattan. Denna teori passade de flestas särintressen även om den var felaktig. Teorin bestod fram till 1999 då den ersattes av teorin om schimpansviruset ”SIVcpz”. SIVcpz upptäcktes 1989 på två schimpanser som hade testats på en försöksdjursanläggning i Gabon. Men då aporna hade utsatts för otaliga experiment, saknade de bevisvärde i en evolutionär kedja. Vid tidpunkten för upptäckten var Gabon nästintill fritt från Aids. När man jämförde gensekvensen med viruset HIV, fanns slående likheter.

”Genombrottet”
Tio år senare kom det stora ”genombrottet”. Ytterligare en schimpans som bar på det HIV-lika viruset hade påträffats. Forskaren Beatrice Hahn slog fast att man nu hade klarlagt upphovet till den fruktansvärda Aids-epidemin. Bärare av viruset var schimpansen Marilyn!
Intressant i sammanhanget var dock att Marilyn inte var en vanlig apa. Som unge hade hon fångats in någonstans i Afrika i slutet av 1950-talet och transporterats till en apkoloni i New Mexico. Där hade hon använts som avelshona vid amerikanska flygvapnet. Vid 28 års ålder dog hon i barnsäng. Året var 1985. Hennes kvarlevor sparades i en frysbox. Först tio år senare skulle liket plockas fram ur frysboxen och i kvarlevorna fann Beatrice Hahn det HIV-liknande schimpansviruset SIVcpz. Men varifrån kom SIVcpz? Skulle man söka sig tillbaka till Marilyns barndom, till någon afrikansk savannskog, eller skulle man söka runt frysboxen där hon hittats? Frysboxen var belägen på Fort Detrick – centrat för amerikansk biovapenforskning.

Vad är Fort Detrick?
Här är lite bakgrundsfakta. Fort Detrick upprättades som centrum för biovapenframtagning strax efter Andra Världskriget. Inspirationen kom från föregångarna i Tyskland och Japan, som gjort medicinska försök på krigsfångar. Försökspersonerna var judar, zigenare, kinesisk landsbygdsbefolkning mfl. Men forskarna på Fort Detrick ville något mer än att bara ta reda på verkan av gamla kända virus och bakterier. Inför budgeten 1970 äskade militären tio miljoner dollar av den amerikanska Kongressen. Syftet med ansökan beskrivs i punkt 2 i det remarkabla dokumentet (se bild ovan). Citat: ”Inom de närmaste 5–10 åren skulle det troligen vara möjligt att framställa en infektiös mikroorganism. Den skulle skilja sig från varje känd sjukdomsframkallande mikroorganism i särskilda och viktiga avseenden; framförallt när det gällde att stå emot de immunologiska och terapeutiska processer, av vilka vi är beroende för att upprätthålla vår relativa frihet från infektionssjukdomar”. Nio år efter att denna ansökan lämnats in dök de första fallen med tecken på AIDS upp i New York och något senare i Los Angeles och San Francisco.

Epidemins startpunkt
Här borde AIDS-epidemins startpunkt tjäna som utgångspunkt. Epidemin började 1978–79 bland de homosexuella män som deltog som frivilliga försökskaniner för att prova ut ett vaccin mot Hepatit B i New York. Den afrikanska delen av epidemin startade 1982 i Uganda och Sydafrika, för övrigt samma år som den debuterade i Sverige. Beatrice Hahn valde likt sina föregångare Gallo och Essex att peka ut Afrika som geografiskt ursprung. Vi som ser på vetenskapen lite mer kritiskt, försökte finna en länk mellan Marilyn och Aids-upptakten i New York – och vi  fann den. Innan det experimentella vaccinet injicerades i människor hade man av säkerhetsskäl testat det på ett antal schimpanser. Detta borde ha lett till en öppen debatt om aidsepidemins ursprung. Eller som filmaren Roy Andersson uttryckt det:
”AIDSs är en sjukdom som smittar när vi älskar tillsammans. Om vi inte får en öppen debatt om dess ursprung kan det mycket lätt hända att nästa gång dyker det upp ett virus som är luftburet, och då blir det också livshotande när vi skrattar tillsammans.” Sedan detta sades har vi fått både SARS, fågelinfluensan och svininfluensan. Efter fyndet av det mycket märkliga HIV-liknande viruset har man fortsatt på den inslagna vägen och försökt spåra fler virus hos schimpanser i Afrika. Men här bör man vara oerhört försiktig med alla ursprungsteorier. I Liberias huvudstad Monrovia fanns exempelvis en anläggning där man höll apor, bland annat schimpanser. Det var en filial till forskningsstationerna med apor i både Europa och USA. När det blodiga inbördeskriget i Liberia pågick som värst, öppnade helt sonika de anställda burarna och släppte ut aporna i det fria. Om de själva blivit offer i striderna hade de iallafall gett aporna en rimlig chans att överleva. Vad man inte tänkte på i stridens allvar var att man då också släppte lös de experimentella virus schimpanserna bar på.

Viruset kan förändras fort i labbet
Genetiker har gjort jämförande stamträd utifrån RNA-sekvensbestämning av olika virus. När man börjar räkna årtal för när virusen delade upp sig i två nya arter, utgår man alltid från en och samma grundförutsättning. Man förutsätter att delningen har skett i naturen. I laboratoriet kan man dock skynda på processen genom upprepade odlingar i cellkulturer.
Ett mycket kraftfullt argument från etablerade virologer är att naturen har gjort dessa skutt över artbarriären förr, underförstått att man med dåtidens teknik på laboratoriet inte skulle kunna klara av att förändra ett apvirus så mycket att det skulle kunna ge upphov till en infektion hos en människa. Även här förtiger man en viktig sanning. När man på 1950-talet gjorde de första poliovaccinerna och odlade poliovirus, använde man sig av vävnad från afrikanska apor. I några av vaccinsändningarna hade apviruset SV-40 följt med i vaccinet. Man visste tidigt om detta, men lät det hela bero. Idag finner man SV-40 virus vid obduktion av avlidna människor med hjärntumörer. Virus kunde hoppa över artbarriären, men det underlättades genom de procedurer man genomförde i medicinteknikens namn.

Tre virus som brutit artbarriären
Den etablerade forskningen har påvisat ett annat fenomen som visar att virus kan överföras mellan olika arter (se Figur 1 på sid 17). Det gäller tre mycket snarlika virus, SIVsmm, SIVmaq och HIV-2. SIVsmm bärs av en del sotgrå mangaber, en apa vars naturliga habitat är Västafrikas savannskog och där viruset förekommer i den vilda populationen, dock utan att vara speciellt allvarligt för aporna. SIVmaq förekommer som ett sjukdomsframkallande virus hos makaker, en apa som lever i Asien. Den förekommer inte hos vildlevande apor, utan bara hos de makaker som lever i fångenskap. När forskarna såg att viruset framkallade allvarliga immunnedsättande skador på aporna, blev de så förtjusta att de såg till att viruset spreds i flera makakkolonier. På så sätt försäkrade man sig om riklig tillgång på forskningsobjekt.
HIV-2 finns hos människor och ger upphov till en immunbristsjukdom, även om den inte är lika dödlig som för HIV-1. Detta virus spårades först till ett antal patienter i Senegal i Västafrika. Den omedelbara slutsatsen från forskarna var denna:
Här finns tre snarlika virus som nyligen brutit artbarriären och därefter gett upphov till sjukdom. Naturen är farlig! Forskarna förutsatte att överföringen mellan de tre arterna skett helt naturligt. Men går man tillbaka till källorna så ser man att en specifik art, Homo sapiens, inte bara stuckit ned ett finger i denna virusexplosion, utan man hade stuckit ner hela handen!

Klartext om experimenten på apor
Ibland skriver en och annan forskare i klartext vad som skett. Så gjorde Michael Murphy-Corb. Han beskrev hur man hade isolerat ett virus från just de makaker som nämnts ovan i texten och som skulle få namnet ”SIVmaq”. Man visste också varifrån viruset kom. Det kom från just de apor som experimentellt hade injicerats med vävnadssubstrat från den sotgrå mangaben. Om detta skrev Murhy-Corb 1988 i tidskriften ”Nature”. Det var inte vilka mangaber som helst. Det var just de mangaber som en annan forskargrupp tidigare rapporterat hade fått spetälskebölder på huden, sedan de experimentellt injicerats med leprabakterien ”Mycobacterium leprae”. Om detta försök berättade två forskargrupper, den ena vid en apanläggning vid Tulaneuniversitetet i Covington, Lousiana. Den andra gruppen tillhörde USAs armé och höll till i Washington. Förstanamnet var Robert H Wolf.

Människans roll
Enklare kan det inte sägas. Det enda SIV-virus som ger upphov till immunbristsjukdom hos apor är SIVmaq. Det uppstod när man med människans hjälp överförde ett annat relativt harmlöst virus, SIVsmm, till dessa makaker. Där vet vi hur överföringen gick till. Den var experimentell, det vill säga iatrogen. Ingen forskare har skrivit om hur det gick till när SIVcpz bytte arvsmaterial och blev HIV hos människor. Ingen forskare har heller publicerat någon vetenskaplig rapport där man beskriver att HIV fanns först och sedan infekterade schimpanser. Analogin med SIVmaq contra SIVsmm gör att det borde hållas som högst troligt att detta också skedde som ett experiment. Det finstilta i Wolf Szmuness rapport på sid 834 kan ha visat hur det gick till (se referens nedan). I det finstilta framgår att innan det famösa hepatit-B vaccinet skulle testas på tusentals frivilliga homosexuella mänskliga försökskaniner, hade man vidtagit en försiktighetsåtgärd. I protokollet står det att man av säkerhetsskäl testade det på ett antal schimpanser och murmeldjur innan man satte sprutan i mänskligheten.

Av: Ingemar Ljungqvist, år 2013

almanova.eu

Figur 1. Detta diagram över släktskapet mellan fem apvirus och två virus som drabbat människan har ofta använts av dem som vill förlägga AIDS-sjukdomens ursprung till Afrika. Av diagrammet framgår överensstämmelsen i procent mellan virusens likheter när det gäller deras byggstenar, nukleotiderna i RNA. Men när man försöker få betraktaren att tro att detta är något som har att göra med ett naturligt förlopp, genom att man ska göra analoga tankeskutt, så har man tvingats utelämna vissa saker, samtidigt som man lekt med orden och förvillat. När man genomgående kallat apvirusen för SIV (Simian Immunodeficiency Virus) är detta en lek med ord. Fyra av de fem virusen orsakar nämligen inte någon immunsjukdom hos aporna ifråga. Det är bara ett av de illustrerade virusen som gör det – SIVmaq. Och det viruset i sin tur är det enda som är säkerställt hur det överfördes från släktingen SIVsmm. Överföringen skedde genom att lepravävnad från den sotgråmankaben (smm) injicerades, av mänsklig forskarhand, i makaken (maq). När vi sedan med diagrammet som hjälp ska förledas tro att det nära släktskapet mellan SIVcpz och HIV1 har att göra med ett naturligt förhållande mellan schimpanser (cpz) och männi skor, så måste man veta att just den schimpans som bar på isolatet SIVcpz var laboratorieapan Marilyn – som efter att ha fångats som liten unge i Afrika, levt största delen av sitt liv som försöksdjur hos USAs miltär. Det finns liknande jämförelser med andra virus som tillhör samma avdelning som lentiviruset HIV. Dessa var kända innan AIDS-epidemins utbrott. Det var fårets Visna-virus, hästens EIAV och getens CAEV. Till dessa hör också kons BIV (Bovint visnavirus) som detekterades i anslutning till att HIV kartlades. Dessa virus ger alla upphov till AIDS-liknande sjukdomar hos sina värddjur. Deras nukleotidöverensstämmelse med HIV är mycket stor. Inget av dem kan dock entydigt klassas som den enda förfadern till HIV. Men de flesta av oss har ju två föräldrar. Om man tar med i beräkningen att virus kan skapa hybrider om de odlas i exempelvis mänskliga cellkulturer, borde detta vara en utgångspunkt för att spåra HIVs stamtavla – om man nu inte låter nöja sig med sammanträffandet att HIV dök upp precis vid den tidpunkt då militären var sysselsatt med att tillverka en ny mikroorganism som skulle inrikta sig på människans immunförsvar. Den uppgiften är belagd med ett annat dokument.

Referenser:
Feng Gao, Beatrice Hahn et al. Origin of HIV-1 in the chimpanzee Pan troglodytes troglodytes. Nature 397 ; 436-441. 1999. Robert H Wolf, Chapman H Binford et al. Experimental leprosy in Three Species of Monkeys, Science 227; 529-531. 1985. Michael Murphy-Corb, Ronald C Montelaro. Isolation of an HTLV-IIIrelated retrovirus from macaques with simian AIDS and its possible origin in asymtomatic mangabeys. Nature 321; 435-437. 1986. Wolf Szmuness, Aaron Kellner et al. Hepatitis B Vaccine. New England Journal of Medicine 303; 833-841 (finstilt på sid 834). 1980. Ljungqvist, Ingemar. Aids Tabu, Carlssons förlag, Stockholm, 1992.

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here