Monsantos och bioteknikindustrins bedrägerier

0
3538
gmo

Arpad Pusztai

Biologen Arpad Pusztai hade givit ut fler än 300 artiklar och tolv böcker och var världens ledande expert inom sitt vetenskapsfält. Men när han råkade upptäcka att genetiskt modifierad mat var farlig blev han bioteknikindustrins spöke och blev ett avskräckande exempel för andra forskare som funderat på att komma med avslöjanden.

Under det tidiga 1990-talet blev doktor Pusztai belönad med 3 miljoner dollar i stipendier av den brittiska regeringen för att designa ett system varigenom man säkert kunde testa genetiskt modifierade organismer (GMO). I hans forskarlag ingick mer än 20 vetenskapsmän som arbetade på tre förläggningar, inkluderat Rowettinstitutet i Aberdeen, Skottland, Storbritanniens främsta laboratorium för näringsforskning och även Pusztais arbetsgivare de föregående 35 åren.

Resultaten från Pusztais arbete var menade att bli de nödvändiga protokollen för hur man i framtiden skulle testa GMO i EU. Men när han matade råttor med vad han trodde var helt ofarliga genmodifierade potatisar gick inte allt som planerat.

Inom bara 10 dagar utvecklade djuren cystor, mindre hjärnor, levrar, testiklar, delvis förtvinade levrar och skadade immunsystem. Orsaken var utan tvekan bieffekter av den genetiska modifikationsprocessen. Med andra ord, GMO i mat på marknaden som är skapat genom samma process kan ha liknande effekter på människor.

Med tillåtelse från sin chef intervjuades Pusztai på i TV och uttryckte sin oro över GMO. Han blev en hjälte på sitt institut – i två dagar.

Sen kom telefonsamtal från GMO-lobbyistens tillika premiärministerns kontor till institutets chef.
Nästa morgon fann Pusztais sig själv avskedad. Han blev tystad med hot om att stämmas, hans forskarlag upplöstes och protokollen blev aldrig implementerade. Hans institut, den biotekniska industrin och den brittiska regeringen gick samman i en smutskastningskampanj för att förstöra Pusztais rykte.

Slutligen, genom en inbjudan att tala inför det brittiska parlamentet lyftes hans order om tystnad och hans forskning publicerades i den prestigefyllda tidsskriften Lancet. Ingen lika djupgående studie har ännu testat GM-maten som amerikaner äter varje dag.

Irina Ermakova

Irina Ermakova, en äldre forskare vid Ryska Nationella Vetenskapsakademien. chockades av att upptäcka att mer än hälften av de nyfödda råttorna i hennes experiment dog inom tre veckor. Hon hade matat mödrarna med genmodifierat sojamjöl hon köpt på en stormarknad. De som föddes av mödrar som hade blivit matade naturlig soja hade bara 10% mortalitet. Hon repeterade experimentet tre gången med liknande resultat.

Doktor Ermakova rapporterade sina preliminära fynd på en konferens i oktober 2005 och bad forskarsamfundet att upprepa hennes studier. Istället blev hon attackerad och demoniserad. Hennes chef beordrade henne att avsluta sina studier på GMO. Prover blev stulna från hennes labb och ett papper blev t.o.m. antänt på hennes skrivbord. En av hennes kollegor försökte trösta henne genom att säga: ”Kanske kan GM-soja minska överbefolkningen.”

Av de olika slagen av kritik riktade mot Ermakova var en tillräckligt markant för att skapa tvivel angående orsakerna till dödsfallen. Hon hade inte genomfört en biokemisk analys av maten. Utan den vet vi inte om något avvikande gift hade kontaminerat sojamjölet. Men nyare forskning föreslår att vad som än orsakade den förhöjda mortaliteten inte var unikt för hennes påse med GM-sojamjöl.

I november 2005 började de som tillhandahöll råttor åt laboratorierna där Ermakov arbetade att använda GM-soja i basfödan. Alla råttor åt nu GMO. Efter två månader frågade Ermakova andra forskare om barnmortaliteten i experimenten. Den hade stigit raketartat till över 55%.

Fyra år har gått sedan dessa fynd rapporterades. Ingen har ännu repeterat Ermakovas studier även om det bara skulle kosta några tusen dollar.

Andrés Carrasco

Embryologen Andrés Carrasco berättade för en stor tidning i Buenos Aires om resultaten från hans forskning om Roundup, ett bekämpningsmedel som såldes i samband med Monsantos GMO ”Roundup Ready Crops”.

Doktor Carrasco som arbetar i Argentinas Vetenskapsministerium sa att hans studier på amfibier föreslår att bekämpningsmedlet kunde orsaka fel i härnan, tarmarna och hjärtat i foster. Vidare var den mängd Roundup som användes på GM-sojafält så mycket som 1500 gånger större än den mängd som i studien gav upphov till defekterna.

Tragiskt nog hade hans forskning inspirerats av upplevelser rapporterade av desperata bönder och infödingars samhällen där de led av att utsättas för de giftiga bekämpningsmedel som användes på GM-sojafält i Argentina.

Enligt en artikel i tidsskriften Grain satte den biotekniska industrin igång med ”en attack utan sin like mot Carrasco, förlöjligade hans forskning och utfärdade t.o.m. personliga hot.” Dessutom anlände fyra män oväntat vid hans laboratorium och var extremt aggressiva, de försökte förhöra Carrasco och mjölka honom på detaljer om hans studier. ”Det var en våldsam, oproportionerlig, smutsig reaktion” sa han. ”Jag hade inte ens upptäckt något nytt, bara bekräftat slutsatser andra hade dragit.”

Argentinas förening för miljöadkovater lämnade in en petition som bad om att förbjuda Roundup och försvarministeriet förbjöd GM-soja från sina fält.

Judy Carman

Epidemiologen Judy Carman brukade undersöka sjukdomsutbrutt för en statlig regering i Australien. Hon vet att hälsoproblem associerade till GM-mat kan visa sig vara omöjligt att spåra eller ta decennier att upptäcka. Dessutom, i de ytliga, kortsiktiga studierna i djurutfodring görs sällan några utvärderingar av ”biokemi, immunologi, vävnadspatologi, matsmältningsfunktioner, leverfunktioner och njurfunktioner” och är för korta för att hinna testa efter cancer, reproduktiva problem eller nästa generations hälsa.

Doktor Carman har kritiserat godkännelseprocesserna för GMO å Australiens Allmänna Hälsosamfunds vägnar och talar öppet om sin oro. Följdaktligen blir hon regelbundet attackerad. Forskare som är pro-GMO har hotat med disciplinära åtgärder via påtryckningar på hennes Vice-Kansler och spridit ett karaktärsmördande brev till regeringens och universitetens tjänstemän.

Carman blev prisbelönt med ett stipendium från Västra Australiens regering för att utföra några av de få långsiktiga studierna på djurutfodring med GMO. Uppenbarligen oroad över hennes eventuella fynd skrev GMO-supportrar brev till regeringen för att få stipendiet upphävt. En forskare försökte övertyga västra Australiens jordbruksminister att tillräcklig forskning om GMOs säkerhet redan hade utförts och att han därför borde upphäva stipendiet.

Dock förde han fram, som bevis på detta, rapporter som summerade endast 60 studier av GMO-djurutfodring – en infinitesimal mängd forskning för att rättfärdiga att utsätta hela befolkningen för GM-mat.

Vid en närmre undersökning visade det sig dock att de flesta av dessa 60 studier inte studerade faror eller säkerhet alls. De var studier i produktion och mätte exempelvis djurens dödvikt. Endast nio innehöll data som kunde relateras till mänsklig hälsa och sex av de nio visade motsatt effekt i djur som åt GM-mat.

Vidare fanns det flera andra studier med motsatta fynd som mystiskt nog saknades från samlingen. Carman menade på att rapporten ”inte stödjer påståenden om att GMO-grödor är säkra att äta. Tvärtom bevisar den att GMO-grödor kan vara skadliga för hälsan.”

När regeringen vägrade dra in stipendiet lyckades motståndarna så split i relationerna mellan Carman och hennes universitet där hon utförde studierna.

Terje Traavik

Namnkunnige virologen Terje Traavik presenterade preliminära data på ett möte i februari 2004 på FNs Konferens för Biosäkerhetsprotokoll vilka visade att:

1. Filipiner som bodde bredvid en GM-majsåker utvecklade allvarliga symptom medan majsen pollinerades.

2. Genetiskt material som blev injicerat i GMO-grödor överfördes till råttorgan efter en enda måltid.

3. Nyckelpunkterna bland de förhastade slutsatserna kring säkerheten i genetiskt manipulerade virus blev överröstade vilket direkt ifrågasatte säkerheten kring att använda dessa virus i vaccin.

Den biotekniska industrin anföll doktor Traavik skoningslöst. Deras ursäkt? Han presenterade opublicerat arbete. Men att presentera preliminära data på professionella konferenser är en lång tradition inom vetenskapen, någonting som den biotekniska industrin själv förlitade sig på 1999 för att försöka motbevisa att fjärilar var hotade av GM-majs.

Ironiskt nog, tre år efter att ha attackerat Traavik riktade samma biotekniska aktörer skarp kritik mot en granskning för att den inte citerade opublicerad data som hade presenterats på en konferens. Avhandlingen visade hur GM-majs som runnit ut i vattendrag kan döda ”stångflugor” vilket i sin tur kan orsaka allvarliga störningar i det marina ekosystemet. Studien satte igång en het debatt och verbala angrepp mot dess författare, ekologen Emma Rosi-Marshall som tidsskriften Nature beskrev i en artikel i deras septemberupplaga 2009 som ”hagel av förtal.”

Företag förhindrar studier på deras GM-grödor

När Ohio State Universitys växtekolog Allison Snow upptäckte problematiska bieffekter i GM-solrosor blockerade ”Pioneer Hi-Bred International and Dow AgroSciences” fortsatt forskning genom att dölja information om GM-frön och gener.

Efter att Marc Lappé och Britt bailey hittade markant sänkta nivåer av cancermotverkande isoflavoner i Monsantos GM-sojabönor sa försäljaren Hertz att de inte längre kunde förse forskningen med några prover.

Forskning utförd av en växtgenetiker på ett stort amerikanskt universitet blev också motverkat när två företag vägrade att förse honom med GM-majs. Faktum är att nästan inga oberoende undersökningar utförs som kan upptäcka problem. Enligt en mycket negativ opinionsundersökning utförd augusti 2009 av tidsskriften Scientific American:

”Jordbruksföretag har gett sig själva vetorätt över arbetet utfört av oberoende forskare… Endast studier som fröföretaget har godkänt ser någonsin refereegranskningens journalers ljus.”

En grupp bestående av tjugofyra majsinsektsforskare protesterade mot denna restriktion i ett brev skickat till USA:s miljöskyddsorganisation EPA. De varnade för att oförmågan att tillskansa sig GM-frön från biotekniska företag innebar att det i verkligheten inte kunde utföras några oberoende studier i kritiska frågor. Forskarna hemlighöll givetvis sina identiteter av rädsla för att råka ut för repressalier.

Begränsad åtkomst gäller inte bara i USA. När en japansk forskare ville genomföra djurutfodringsstudier på GM-sojabönor för granskning i Japan nekade både regeringen och böntillverkaren DuPont att ge ut några prover. Ungerska Prof. Bela Darvas upptäckte att Monsantos GM-majs skadade utrotningshotade arter i hans land. Monsanto ströp omedelbart tillgången på utrustning.

Doktor Darvas gjorde senare ett uttalande angående sina preliminära fynd och upptäckte att en falsk och förtalande rapport om hans forskning cirkulerade. Han spårade den till en av Monsantos PR-medarbetare som påstod att den dök upp mystiskt på hennes skrivbord – så hon faxade ut den.

GMO-kontaminering: Fråga inte och berätta definitivt inte.

Under 2005 hade en forskare samlar fröprover från hela Turkiet för att utvärdera utsträckningen av kontaminerat genetiskt material p.g.a. GMO-beblandning i beståndet. Enligt det Turkiska dagbladet; strax innan proverna färdigställdes blev hon förflyttad till en annan avdelning och hon nekades tillgång till hennes laboratorium .

Den oväntade förflyttningen kan ha rädda denna turkiska forksare från ett ännu värre öde utifall hon hade upptäckt och rapporterat kontamineringen.

Fråga Ignacio Chapela, en mikrobioteknolog från Berkeleys universitet. 2001 upptäckte han att den inhemska majsvarianten i Mexiko – världens källa för biologiskt mångfaldig majs – hade blivit kontaminerad genom korsbefruktning med GM-varianter.

Regeringen bannlyste GM-majs för att förhindra just att detta skedde, men uppenbarligen hade amerikansk majs importerat som föda blivit planterad hursomhelst.

Doktor Chapela lämnade in sina fynd till tidsskriften Nature och som en artighetsgest han senare ångrade informerade han den mexikanska regeringen om den stundande publiceringen. Han kallades in till ett möte med en rasande direktör för Kommissionen för biosäkerhet och GMO. Chapelas bekräftelse av kontamineringen skulle hindra introduktionen av GM-majs. Därför hade regeringens högsta tjänsteman för bioteknik krävt att han återkallade sin artikel. Enlig Chapela hade tjänstemannen hotat och trakasserat honom, t.o.m. gjort det införstått att ”Vi vet var dina barn går till skolan.”

När en traumatiserad Chapela inte ryggade tillbaka sände vice jordbruksministern honom senare ett fax som påstod att p.g.a. hans vetenskapliga dokumentation skulle Chapela hållas personligt ansvarig för all skada det orsakade jordbruket och ekonomin i övrigt.

Dagen som Chapelas artikel publicerades började Mary Murphy och Andura Smetacek posta meddelanden till en bioteknisk epostlista kallad AgBioworld vilken vidarebefordrade till fler än 3000 forskare. De anklagade falskeligen Chapela för att vara vinklad, att hans dokumentation inte hade blivit refereegranskad, att Chapela ”först och främst var en aktivist” och att hans forskning presenterades i samband med miljöaktivister. Strax därefter dök hundratals andra meddelanden upp som upprepade eller överdrev dessa anklagelser. Epostlistan startade en namninsamling och belägrade tidsskriften med en global kampanj som krävde att artikeln återkallades.

Berkeleys universitet mottog också brev från hela världen som ville övertyga dem om att inte ge Chapela någon fortsatt tjänst. Han hade ett övervägande stöd av sina kollegor och avdelning men den internationella biotekniska lobbyn blev för mycket. Chapelas nekades sin tjänst. Efter att han stämt universitetet ändrade de dock sitt beslut.

När utredare senare analyserade karaktären i mejlen som agitatorerna Mary Murphy och Andura Smetacek sänt ut visade det sig att de inte var det två helt vanliga medborgare de påstått. Enligt dagstidningen Guardian var båda påhittade namn använda av en PR-firma som arbetade för Monsanto. Några av Smetaceks mejl hade också samma IP som URL:en gatekeeper2.monsanto.com vilken givetvis ägdes av Monsanto.

Vetenskap och debatt tystas

Anklagelserna och utfallen riktade mot forskarna har kostat på. Enligt Chapela existerar de facto ett förbud mot forskare som ”frågar vissa frågor och kommer fram till vissa resultat.” Han säger: ”Det är väldigt svårt för oss att publicera något i det här studiefältet. Människor är rädda.” Han berättade för Nature att unga människor ”inte kommer att forska i den här riktningen just för att de är avskräckta från vad de ser.”

Nya Zeelands parlamentsledamot Sue Kedgley berättade för en Kunglig Kommission 2001: ”Personligen har jag blivit kontaktad per telefon och mejl av ett antal forskare som har allvarliga bekymmer över aspekterna av forskningen som äger rum … och de ökade kontakterna som utvecklas mellan forskning och affärer och som är övertygade om att om de uttrycker sin oro offentligt … eller om de frågade de jobbiga och svåra frågorna skulle de bli utfrysta från sina institutioner.”

På Minnesotas universitet vittnade biologen Phil Regal inför samma kommission: ”Jag tror att människor som underbygger genetisk ingenjörskonst måste förklara sig skyldiga och be om förlåtelse, liksom påven gjorde angående inkvisitionen.” Sue Kedgley har en annan tanke. Hon rekommenderar att vi ”sätter upp kliniska studier på människor med frivilliga som genetiskt modifierade forskare och deras familjer, för jag tror att de är så övertygade om säkerheten med produkterna de framställer och jag är säker på att de väldigt beredvilligt skulle ställa upp på att bli del av en sådan klinisk studie.”

För att lära dig mer om hälsoriskerna med GMO hur du kan göra något för att hjälpa till att få ett slut på genmodifikationen av vår föda, besök www.responsibletechnology.org.

För att lära dig mer om hur du väljer hälsosammare märken som är icke-GMO besök www.nongmoshoppingguide.com.

Om författaren

Den internationella bästsäljande författaren och filmskaparen Jeffrey Smith är den ledande talesmannen om hälsoriskerna med GMO. Hans första bok, Seeds of Deception är en bästsäljande och topprankad bok om ämnet. Hans andra Genetic Roulette: The Documented Health Risks of Genetically Engineered Foods förser läsaren med överväldigande bevis för att GMO är farligt och borde aldrig ha introducerats till miljön.

Smith är VD för Institutet för ansvarstagande teknologi (Institute for Responsible Technology) vars kampanj för hälsosammare matvanor i USA är formad för att skapa en vändpunkt av konsumenters avståndstagande till GMO och genom bojkott tvinga dem ut ur våra mataffärer.

Källor:

Chickens Not Fooled by GM Crops
Could Monsanto Be Responsible for One Indian Farmer’s Death Every Thirty Minutes?
Doctors Warn: Avoid Genetically Modified Food

Originalartikel

mercola.com