Efter det misslyckade invasionsförsöket av Kuba via exilkubaner stödda av USA 1961 diskuterade Kennedy Grisbuktshändelsen med en domare i högsta domstolen vid namn William O. Douglas. ”Den här episoden brände honom,” sa Douglas senare:
Han hade upplevt den extrema makt dessa grupper hade, de olika typer av smygande påverkan CIA och Pentagon hade på den civila politiken, och jag tror att det i hans sinne väckte farhågan: Kan Jack Kennedy, USA:s president, någonsin vara tillräckligt stark för att verkligen styra dessa två mäktiga organ? Jag tror att det hade en djupgående effekt … det skakade om honom!”1
Även om Kennedy var upprörd över vad som hänt insåg han mycket väl faran i situationen och vikten av att hålla huvudet kallt. Under ett samtal med marinministern Paul Fay gjorde han klart att ingen skulle få tvinga honom att göra något han inte tyckte låg i landets intresse: ”Jag kommer aldrig att kompromissa om principerna som detta land är byggda på,” förklarade Kennedy, ”men vi kommer inte att störta in i en oansvarig handling bara för att en fanatisk grupp i det här landet lägger så kallad nationell stolthet över nationella skäl.”
Fay behövde knappast betvivla att presidenten var benhård beträffande denna övertygelse. ”Tror du jag tänker ha det på mitt samvete att ansvara för det hänsynslösa lemlästandet och dödandet av barn,” utbrast Kennedy. ”Tror du att jag tänker starta ett kärnvapenkrig? Om du eller någon annan tror det så är ni galna.” Det hade även gått upp för honom att både militären och underrättelsetjänsten försökt måla in honom i ett hörn.2
”Nu i efterhand inser jag förbannat väl att de (Pentagon och CIA) inte hade någon avsikt att ge mig raka besked i den här frågan,” fräste Kennedy. ”De trodde att när vi väl blev inblandade så skulle jag bara säga: ’Varsågoda, nu kan ni kasta in alla våra krafter där och bara ta Kuba.’…Nå, från och med nu är det John Kennedy som tar besluten om vi ska eller inte ska göra dessa saker.”3
I ett samtal med medarbetaren Dave Powers sa Kennedy senare, apropå CIA och försvarsstaben: ”De var säkra på att jag skulle ge efter för dem och skicka klartecken för (hangarfartyget) Essex, De kunde inte tro att en ny president som jag inte skulle få panik och försöka rädda sitt eget ansikte. De hade räknat helt fel”.4
Drygt tio dagar efter den misslyckade Grisbuksinvasionen höll Kennedy ett tal kallat ”The President and the Press” på Waldorf-Astoria Hotel inför ”American Newspaper Publishers Association”. Talet torde vara ett av de mest sensationella som någonsin hållits av en amerikansk president eller politiker överhuvudtaget:
“Själva ordet ’sekretess’ är motbjudande i ett fritt och öppet samhälle”, förklarade Kennedy och konstaterade att amerikaner historiskt sett hade varit motståndare till hemliga sällskap, hemliga eder och hemliga göranden: ”Vi bestämde för länge sedan att faran med överdrivet och obefogat döljande av relevanta fakta är långt större än de faror som citeras för att motivera och rättfärdiga detta”, fortsatte han. ”Det finns mycket stor risk att ett aviserat behov av ökad säkerhet kommer att beslagtas av dem som är angelägna att utöka dess syfte till yttersta gränsen för officiell censur och hemlighållande”.5
Ord som känns precis lika aktuella idag, inte minst efter Patriot Act-lagen som instiftades efter 11:e september och upphävde, eller satte sig över, delar av den amerikanska konstitutionen. Det är förstås lätt att tänka sig att ett sådant utspel knappast applåderades av ledningen i CIA eller Skull & Bones.
Särskilt inte med tanke på att Kennedy sa att han inte tänkte tillåta det så länge det stod under hans kontroll att hindra det: “Ty vi är runtom i världen omgivna ”av en monolitisk och hänsynslös konspiration”, förklarade han, ”som förlitar sig på hemliga medel för att utöka sitt inflytande, genom infiltration istället för invasion, genom omstörtande verksamhet istället för val, genom hot istället för valfrihet, genom nattgerilla istället för arméer på dagen.”6
Även om just detta uttalande i hög grad får anses relaterat till det kommunistiska hotet kan det också appliceras på den hemliga verksamhet underrättelsetjänsten i USA sysslade med, precis som när Kennedy i resten av talet pratade om att det är ett system som samlat på sig enorma mänskliga och materiella resurser för att bygga en tätt sammansvetsad maskin som kombinerade militära, diplomatiska, underrättande, ekonomiska, vetenskapliga och politiska verksamheter och vars förberedelser var dolda och av misstag begravda.
”…. oliktänkande tystas, de lovordas inte. Inga utgifter ifrågasätts, inga rykten publiceras, inga hemligheter avslöjas. Ingen president borde frukta offentlig granskning av sitt program, för genom den kontrollen framkommer förståelse. Och från den kommer stödjande eller opposition och båda är nödvändiga.”7
Den 20:e september 1963 höll Kennedy ett tal inför FN där han signalerade en förhoppning om ytterligare avspänning mellan stormakterna. Han föreslog sedan att USA och Sovjet skulle samarbeta för att placera en människa på månen, något som överraskade många bland Washingtons toppar. Rymdkapplöpningen hade varit en viktig fråga för Kennedyadministrationen när man tog plats i Vita huset och tanken att USA skulle samarbeta med ryssarna om att skicka en man till månen verkade otrolig.
Kennedy hävdade dock att Sovjet och Förenta Staterna, tillsammans med sina allierade kunde uppnå ytterligare avtal utifrån sitt gemensamma intresse att undvika ömsesidig förstörelse. Han fick sedan till ett provstoppsavtal för kärnvapenprov med Sovjet.
I oktober 1963, en månad innan skotten i Dallas, utfärdade Kennedy National Security Memorandum 263 vilket innebar förberedelse för att ta hem de amerikanska trupper som fanns i Vietnam. Att upprätta ett program för att utbilda vietnameser så att väsentliga funktioner som nu utförs av amerikansk militär personal kan utföras av vietnamesisk i slutet av 1965. Det bör vara möjligt att dra tillbaka huvuddelen av amerikansk personal då.” (författarens understrykning).
Med anda ord: Helt i linje med vad Kennedy hade sagt till flera medarbetare och senatorer som Mansfield och Morse, så avsåg han att få hem de amerikanska soldaterna till 1965. NSAM 63 visar att Kennedy godkände att man skulle börja ta hem 1000 man från Vietnam redan i slutet av 1963 och att han räknade med att kunna ta hem resten till 1965. Han vill bara inte säga det offentligt. I samtliga fall kloka beslut, då det var rätt att ta hem trupperna och taktiskt riktigt att inte skylta med det innan han blivit återvald. Ur ett annat perspektiv var det måhända ett katastrofalt beslut, då tillbakadragandet kan ha varit en av orsakerna till hans död.
Och det är nu vi kommer till det verkligt intressanta:
Mindre än 24 timmar före mordet på Kennedy undertecknade Kennedys nationelle säkerhetsrådgivare McGeorge Bundy plötsligt ett utkast till ett nytt memorandum, NSAM 273, som ändrade policyn om USA:s utträde ur Vietnam.
I detta memorandum stod bland annat följande:
”Vi bör koncentrera våra egna ansträngningar … militärt … politiskt, ekonomiskt, socialt, utbildningsmässigt och informativt arbete. Vi bör sträva efter att vända inte bara striden utan övertygelsen … öka inte bara vår kontroll av mark, utan även produktiviteten i området ”.8
Bundy skrev dessutom att ”presidenten har granskat diskussionerna om Sydvietnam som hållits i Honolulu samt att han diskuterat frågan med ambassadör Lodge.” Båda dessa påståenden är bevisligen oriktiga. Majoriteten av dem som närvarade vid konferensen i Honolulu kom dit den 19 november, medan resten anlände tidigt följande morgon. Konferensen ägde sen rum den 20:e och 21:a november.
Eftersom Kennedy med sällskap hade avrest från Washington samma dag och Bundy skrev utkastet på kvällen den 21:a 9 är det uppenbart att Kennedy inte kan ha granskat några diskussioner som nyss hållits i Honolulu. Inte heller kan han ha hunnit haft något samtal med ambassadör Lodge om konferensen innan Bundys förslag för NSAM 273 skrevs. Den officiella dokumenteringen om konferensen sa dessutom att ”mötet slutade oklart,” trots att McNamara förklarat för deltagarna på konferensen att USA skulle ta hem trupperna från Vietnam, men att det gick för långsamt varför man också behövde påskynda processen.
Vidare skrev Bundy:
”Efter att Lodge några dagar senare hade diskuterat med presidenten i Washington försökte Vita huset dra samman några slutsatser och ge viss vägledning för vårt fortsatta och nu djupare engagemang i Vietnam.” 10
Läs den där meningen igen:
”vårt fortsatta och nu djupare engagemang i Vietnam.”
Med andra ord: Tvärtemot vad Kennedys förra memorandum sagt. Presidenten som det hänvisas till i detta dokument kan inte ha varit Kennedy, eftersom han aldrig kom levande från Dallas och följaktligen inte kan ha pratat med Lodge några dagar senare. Den enda person som utkastet kan syfta på är därför Lyndon Johnson, som bara var vicepresident när det skrevs.
Efter Johnsons möte med Lodge den 26 november undertecknade han den slutgiltiga versionen av NSAM 273.
Med andra ord:
Dagen efter att Kennedy begravdes, gjorde även hans plan på ett trupptillbakadragande från Vietnam detsamma.
Det finns dock fler bevis att beakta.
Analytikern Marjorie Alice Coolidge Judge arbetade i tjugo år hos den biträdande stabschefen, direkt under de förenade stabscheferna i Pentagon. I april 1963 fick hon order av president Kennedy att all amerikansk personal skulle vara ute ur Vietnam senast i december 1965. Coolidge Judge låg fem nivåer ovanför Top Security Clearence, var den högst betalda kvinnan av alla analytiker och hade till uppgift att göra beräkningar på övergripande nationella utkast till krigskostnader för fem år framåt. Under dessa tjugo år hade hon aldrig behövt ändra sina beräkningar inför framtiden. Sonen John Judge berättade många år senare:
”Innan Kennedys död, visste hon från dessa siffror och prognoser att Pentagon planerade ett trupptillbakadragande från Vietnam … att Kennedy skulle dra sig ur Vietnam.”11
När sonen frågade henne om när Pentagon hade berättat att de istället tänkte eskalera kriget, svarade modern att de hade sagt det på måndagen efter mordet i Dallas och att hon hade chockats över att försvarsstaben redan ett par dagar efter Kennedys död svängt hans Vietnampolitik med över 180 grader:
”Hon kunde inte tro siffrorna. Hon tog dem tillbaka till försvarsstaben och gjorde vad som måste ha varit den första civila protesten mot kriget när hon sa: ”Det här kan inte vara rätt”, varpå cheferna svarade att hon skulle använda siffrorna, att kriget skulle pågå i tio år, att förlusterna skulle uppgå till 57 000 man och att hon skulle ta med det i sina beräkningar”.12
Fortsättning följer…
Michael Delavante, Mordet på President Kennedy – Del 3
Källor:
- L. Fletcher Prouty ,“The Secret Team: The CIA and Its Allies in Control of the United States and the World,” Skyhorse Publishing, 2011, (sidan 500)
2. Antony Jay, “Lend Me Your Ears: Oxford Dictionary of Political Quotations,” OUP Oxford; 4 edition , 2010, (sidan 167)
3. Paul B. Fay, ”The Pleasure of His Company,” Harper & Row, 1966, (sidan 188)
4. Paul B. Fay, ”The Pleasure of His Company,” Harper & Row, 1966, (sidan 188)
5. President John F. KennedyWaldorf-Astoria Hotel, New York CityApril 27, 1961. http://www.jfklibrary.org/Research/Ready-Reference/JFK-Speeches/The-President-and-the-Press-Address-before-the-American-Newspaper-Publishers-Association.aspx
6. President John F. KennedyWaldorf-Astoria Hotel, New York CityApril 27, 1961. http://www.jfklibrary.org/Research/Ready-Reference/JFK-Speeches/The-President-and-the-Press-Address-before-the-American-Newspaper-Publishers-Association.aspx
7. President John F. KennedyWaldorf-Astoria Hotel, New York CityApril 27, 1961. http://www.jfklibrary.org/Research/Ready-Reference/JFK-Speeches/The-President-and-the-Press-Address-before-the-American-Newspaper-Publishers-Association.aspx
8. James G. Blight, Janet M. Lang, David A. Welch, “Virtual JFK: Vietnam If Kennedy Had Lived”, 2010, (sid.202-203) Se även: The Fourth Decade: A Journal of Research on the John F. Vol 1-2, University of Wisconsin, 1993, (sidan 30)
9. National Security Action Memorandum Number 273 – Intr0duktion. By Greg Burnham. http://assassinationofjfk.net/national-security-action-memorandum-number-273-introduction/
10. The Pentagon Papers, Volume 2 (Gravel Edition) https://www.scribd.com/document/156683848/The-Pentagon-Papers-Volume-2-Gravel-Edition
11. John Judge on C-Span’s ”JFK: Cinema as History” (Jan. 1992)
12. John Judge on C-Span’s ”JFK: Cinema as History” (Jan. 1992)