Det bästa sättet att lära sig är att glömma. Det viktigaste målet med lärande är att kunna återkalla tillfälligt glömd information. Inom hjärnan sitter minnen i ett nätverk av trådar som sammankopplad information. Som ett resultat av detta kan ett minne utlösa ett annat, vilket gör att de kan bubblar upp till ytan utan någon medveten ansträngning.
“När du får en påminnelse är sinnets automatiska svar att göra dig en tjänst genom att försöka leverera det som är förknippat med det,” säger Michael Anderson, neurovetenskapsman vid University of Cambridge.
Att dela ut ditt lärande i mycket mindre bitar under flera dagar eller veckor och på olika platser ökar informationsbevarandet över tid och ökar prestandan på lång sikt. “mellanrums effekten” är en av de mest konsekvent replikerade mentala processerna i psykologisk historia, med anor från Hermann Ebbinghaus, som observerade den 1885. Med lite mer planering och framsyn kan du utnyttja detta kognitiva fenomenet för att dra bättre nytta av hur din hjärna faktiskt fungerar.
Enligt Lila Davachi, en kognitiv neurovetenskap forskare från Columbia University som är specialiserad på minnen, ger mellanrum mellan studerandet dig extra lärande “gratis.” Du behöver inte studera mer, säger hon, och du kan kanske komma undan med mindre.
“Vi mäter experimentdeltagarnas hjärnaktivitet medan de lär sig, försöker ta in informationen och ber dem sedan vila,” säger Davachi om sin forskning. ”Icke känt till deltagarna tittar vi på deras hjärna under vilan. Och deras sinnen bara vandrar.” Det här stadiet är avgörande, förklarar hon. ”Vi ser att det finns ett fotavtryck av vad som hände under inlärningen; hjärnan fortsätter att repetera den tidigare informationen. ” Davachi har funnit att deltagare vars hjärnor visar mer uppspelning under den viloperioden gör bättre ifrån sig på återkallningstester senare. “Din hjärna gör ditt arbete för dig medan du gör andra uppgifter,” tillägger hon.
Enligt Dr. Veronica Yan, biträdande professor vid avdelningarna för psykologi och pedagogisk psykologi, använder vi ofta passiva strategier som gör att lärandet känns lätt utan att vi fördjupar oss i lärandet. Vanligtvis praktiserade studiemetoder – inlärningsstilar, betoning och omläsning – är faktiskt ineffektiva och skapar en falsk kunskapsupplevelse utan aktiv inlärningspraxis av information. Detta kan vara “katastrofalt eftersom eleverna slutar studera och öva på kunskap innan de verkligen behärskar någonting”, sa Yan.
Utbildningen är det som återstår efter att man har glömt allt som man lärt sig i skolan. Vårt snabbt rörande, informationsbaserade samhälle behöver starkt människor som vet hur man hittar fakta snarare än att memorera dem och som vet hur de ska hantera förändringar på kreativa sätt. Du lär dig inte de sakerna i skolan. Skolor gör i allmänhet ett effektivt och fruktansvärt skadligt jobb för att lära barn att vara infantila, beroende, intellektuellt oärliga, passiva och respektlösa mot sin egen utvecklingskapacitet. Våra stora skolor är organiserade som en fabrik från slutet av 1800-talet: top-down kommandokontroll hantering, ett system utformat för att kväva kreativitet och oberoende bedömning. Offentlig utbildning återspeglar vårt samhälls-paternalistiska, hierarkiska världsbild, som utnyttjar barn på samma sätt som det tar jordens resurser för givet.
Vilket är en ord för ord sammanfattning av vad tänkare som Albert Einstein, Seymour Papert, Wendy Priesnitz och David T Kearns säger om utbildningssystemet.
Allmänbildningen hjälper de flesta att träna in meningslös information i väldigt höga volymer istället för att glömma den. Allmän information som man efter att inte ha tänkt på den under de kanske senaste tio åren ändå lätt kan plockas fram som om man hade lärt sig det igår och kan göra på så vis med en hög mängd information, lite som ett mentalt bibliotek av vad man kallar för allmän information, är en förklaring bakom varför folk när de blir äldre inte lyckas att lära sig ny information.
Allmänbildningen är därför på sitt sätt ett av de största problemen i samhället och skapar på så sätt en illusion av god kunskap i den stora massan när de genom sina liv inte söker djupare kunskaper vilket då leder till felprioriteringar.
Att sedan ung ålder ha otroligt klara och tydliga minnen av vad man kallar för allmän information som man kan plocka fram när som helst utan ett ansträngande speciellt när det är minnen formade under perioder medans där inte har varit någon direkt utveckling alls av viktigare och mer meningsfulla och djupare nyckel detaljerade informations baserade kunskaper inom olika ämnen genom denna period fram tills det att man blivit äldre och denna förmåga av att plocka fram kanske enorma mängder av den allmänna informationen då istället är det enda som finns kvar när man blivit äldre då blir det speciellt svårt att lära sig något nytt om världen och sätta sig in i djupet i olika frågor som studier (Dr. Joe Tsien, 2013, och Paul Frankland, 2017) jag kommer att nämna senare stödjer.
Det är därför viktigt när man är ung att ha lärt sig att filtrera bort och glömma information och konsten att väcka information som man tidigare läst till liv igen och studera det på nytt igen och bygga vidare på tidigare kunskaps inhämtnings processer genom att på nytt börja att studera det man vid ett tidigare tillfälle studerat och har delvisa eller starka kunskaper om och nyckelinformation lagrad i sinnet om som skapar en bild av det stora hela som man dock kanske i visa fall inte alltid kan ha ett samtal på djupet om men ändå samtidigt i många fall i stort sätt fullt ut förstår och vid närmare överblick igen väldigt snabbt får resterande pusselbitar på plats.
Till skillnad från någon som inte tidigare studerat det specifika ämnet i fråga alls och i stunden är uppe i ett studerande och har svårare att ta ställning eftersom det rör sig om ett nytt territorium och man råkar hämta in alldeles för mycket information på en gång för att lyckas att självgranska det på korrekt sätt.
Vilket också blir svårare om man inte lyckats hitta en rätt självgranskade förmåga tidigare tillsammans med att man istället för att filtrera bort annan onödig information och begränsa tankeflödet och inte registrera det man inte är helt säker på som något allt för viktigt dragit för många trådar mellan olika ideologiska tankar, värden, och bitar av information vars sparande och registrerande i sinnet delvis styrs av dessa ideologiska tankar och värden som man egentligen inte har fullt grepp om vad de verkligen innebär och man sedan ställs inför något som skakar om ens definierade värderingar vilket givetvis kan leda till mer förvirring om man inte vill ta på sig uppdraget av en sann epistemofili kunskaps sökande människa.
Ett enkelt exempel av en brist i denna form av disciplin när man är äldre och lever med antingen för positiva eller felaktigt negativa mentala sinnestillstånd utan erfarenhet av den korrekt applicerade integrationen av det negativa visualiserandet inom ens personlighet tillsammans med förmågan av begränsningen av tankeflödet är hur utöver själva svårigheten av att lära sig ny information så kan denna brist i disciplin manifestera som en oförmåga av att kunna fånga upp små detaljer i vardagen som t.ex. andra människors kroppsspråk.
Ett exempel kan vara att man närmar sig ett övergångsställe med bilen och man ser att en man precis ska börja gå över och man då börjar att sakta ner farten ordentligt redan en bra bit ifrån övergångsstället och man färdas då fortfarande i en betydligt högre hastighet än mannen som precis ska börja att gå över övergångsstället och därav har man hunnit nästan precis fram strax innan det är dags för honom att börja gå i mitten av övergångsstället, mannen kan då uppleva stress av att han tolkar psykologin av chauffören som att chauffören överdriver och att det enligt chauffören är meningen att han ska vara trevlig tillbaka och raska på lite eftersom bilen har stannat innan han ens är helt framme vid mitten av övergångsstället och han då skakar lite med huvudet till vänster och höger och lyfter handflatorna upp och ner och sträcker ut de lite vid midjan direkt efteråt och sedan börjar att jogga lite smått några steg för att sedan när han börjat gå igen direkt skakar på huvudet till höger och vänster igen och vid båda tillfällena skapar ett stressat ansiktsuttryck grundat i lätt irritation som också går att se och fånga upp.
Alla dessa detaljer som precis blivit beskrivna ska direkt när de händer inom loppet av sekunder direkt lyckas att fångas upp och förstås omedelbart av ett sinne med vad som inte ens behöver vara speciellt ovanligt goda granskande processer men är väldigt möjliga att de inte fångas upp alls när man är överligt allmänbildad och positivt sinnad som nästan aldrig är lika med att vara rationellt sinnad utan snarare ofta förhindrar rationalitet och utveckling av de snabba uppfattnings- och inlärningsförmågorna och de självgranskande och introperspektiv baserade flödetillstånden som tillåter djupa former av kognitiv kontroll med begränsningar av tankeflödet efter egen vilja.
Med Mushin så måste man inte sträva efter mental perfektion som också för många betyder total personlig perfektion. Sanningen är att människan inte är perfekt och lusten att vara perfekt belastar många människor och ironiskt nog dömer dem till olycka. John Ruskin en framstående brittisk socialtänkare sade “Ofullkomlighet är i någon form väsentligt för allt vi vet i livet.”
I en milstolpe publikation breddar Alina Tugend-teorin och forskningen om mänskliga misstag. Tugends bok Better by Mistake antyder att omfamning av misstag inte bara kan göra oss lyckligare, men också friskare och smartare. Läsaren uppmuntras att skilja sig från tankemönstren som kopplar samman misstag med karaktärbrister, intimideranden, skam, misslyckande, straffåtgärder eller andra partiska missuppfattningar om ens inre natur, godhet och värde. I stället för de felaktiga trossystemen hävdar Tugend att misstag bör ses som möjligheter för tillväxt, upptäckt, förståelse och kraftfulla verktyg för att lära sig. När skam, förlägenhet och rädsla av misstag försvinner blir upplevelserna i samband med dem livliga, växande, underlättande och psykologiskt fördelaktiga.
Grundaren för den humanistiska psykologin Abraham Maslow fångade essensen av mänskligheten och “misstag” när han sade, “Jag har lärt mig att nybörjaren ofta kan se saker som experten förbiser. Allt som är nödvändigt är att inte vara rädd för att göra misstag eller att verka naiv.”
Det är istället en gåva att bejaka sin egen ofullkomlighet och sårbarhet. När vi försöker vara alla till lags och strävar efter att perfekta det-ena-eller-det-andra och man förnekar sin egna ofullkomlighet och sårbarhet så tappar vi ofta gåvorna av mod, medkänsla och samhörighet som förhindrar rädsla, fördömande och ensamhet.
Därför är det viktigt att slappna av med en god form av lättsamhet och att tillåta sig att gå mot det som skrämmer en och tala sin sanning och vara öppen med vad man tänker och känner samtidigt som man förstår att empatisk introspektion (som innebär att man kan sätta sig in i hur en annan person kan känna och tänka) är en viktig del av interaktionen så som sociologen och teoretikern Charles Horton Cooley lärde ut.
Istället för ett system av perfektion se på Mushin som ett verktyg för informationsbearbetning, även om det mentala tillståndet går ut på att göra sig fri från mental överfokusering av specifika tankar och utomstående störningar och de flesta endast använder det för spirituell skarphet och för att uppnå toppprestanda under olika sammanhang eller för att bättre lyssna på någon som man inte kommer överens med eller har en annan uppfattning än eller för att ta bättre beslut inom yrkeslivet.
Allt detta är bra men var Mushin verkligen skiner som jag tidigare nämnde och främst bör appliceras är för informationsbearbetning och granskning av mänsklighetens komplexitet där man med hjälp av Mushin uppnår sanna och djupa former av kognitiv kontroll.
Mushin sinnestillståndet hjälper en när ny information granskas att applicera stark kontroll och begränsning av tankeflödet som också kallas för kognitiv kontroll, vilket håller en objektiv och oberoende medans man är öppen för allt, vilket eliminerar chansen att känslor överlag är de som styr en när man granskar politiska frågor eller under andra omständigheter och situationer i ens vardag.
Att också kunna visualisera det negativa som man analyserar och verkligen lyckas identifiera det problematiska som kan skaka om ens definierade värderingar med en tydlig bild i sinnet så som stoicism lärde ut är en viktig del av det analyserande tänkandet för att få tydlig klarhet och inte riskera att den viktiga nyckelinformationen passerar sinnet utan att registreras.
Negativ visualisering leder också till mer klartänkta och faktabaserade tankar som den grekiska filosofen Aristoteles teoretiserade om och som har blivit bevisat med hjälp av modern vetenskap (Joseph P.Forgas, 2007).
Sedan är det viktigt att försöka koppla samman sitt medvetande med sitt undermedvetna. Det finns stora delar av våra hjärnor som inte gör det som är logiskt, människors känslor har sitt ursprung i de känslomässiga, undermedvetna delarna av deras hjärnor, som ofta blockerar logiskt tänkande.
Det undermedvetna sinnet är som en enorm minnesbank som lagrar all information du processar i ditt liv som dina tidigare politiska fördomar och din allmänna fördomsfullhet och dina förhandsdömanden och allt dåligt tillsammans med allt bra. Individer motstår ofta undermedvetet faktainformation som hotar deras definierande värderingar.
Många ser bara det medvetna sinnet och är inte medvetna om fördelarna med att ansluta det till det undermedvetna och tror istället att det rätta sättet att åstadkomma mer är genom att klämma in mer i det medvetna sinnet och få det att arbeta hårdare, men detta är ofta kontraproduktivt, att rensa huvudet är ofta det bästa sättet att göra framsteg och detta stöds nu av en ny studie (Paul Frankland, 2017).
Sedan rekommenderar jag att följa Buddhist formen av logiskt tänkande som är ett undersöknings-, autentiserings- och korrektionsverktyg som har inrättats för att upprätta giltiga kognitiva insikter från Buddhadharma. Buddhadharmas logik består av två pramanas som är uppfattning och induktion. Pramanas som betyder “bevis” och “kunskapsmedel” och omfattar ett eller flera pålitliga och giltiga medel för att få korrekt, sann kunskap.
Induktion är ett sätt som man drar slutsatser på. Man utgår från en stor mängd observationer (fakta) och drar sedan universella slutsatser utifrån den. Den viktigaste komponenten av uppfattningsförmåga är uppfattaren, en person som försöker bli medveten om något och kommer till en slutlig förståelse, utan någon dålig påverkan från motiverande och emotionella tillstånd som kan skapa ett perceptuellt försvar som kan skapa tendenser att se det som man vill se.
Därför är det viktigt att också ha förmågan av att kunna tänka med sina känslor när de uppstår utan att känslorna helt styr och tar över tankarna och att kunna känna andras tankar och tänka andras känslor och förstå dem med det erfarna Mushin sinnestillståndet av kognitiv kontroll och tomhet i bakgrunden, som inom Zen-buddhismen har benämningen sunyata, där sinnets tomhet är en förutsättning och grund för visdom och metoden de strävar efter vid meditation, som gör en tom och fri från störningar från utsidan som kan påverka ens jag-formande negativt som man istället kopplar bort sig från.
En ny studie 2017 av forskare Paul Frankland och Blake Richards från University of Toronto har visat att vår hjärna hjälper oss att glömma detaljer om tidigare händelser fast att den stora bilden fortfarande stannar kvar och att processen av att glömma information och akademiskt meningslöst men noggrann och detaljerad fakta gör dig smartare än om du har för mycket information lagrat som leder till att de akademiska exakta detaljerna som lagras i ditt minne påverkar och gör det svårare för dig att tänka tydligt och klart och fatta bra beslut.
Vilket innebär att desto mer information som du processar desto svårare blir det att glömma de onödiga detaljerna vilket ökar risken att man fattar dåliga beslut och har det svårt att navigera sig fram och ta rätt ställning i olika frågor.
Mer än tio år innan denna studien från University of Toronto släpptes så var detta den absolut mest självklara och viktigaste psykologiska sanningen om människan enligt mig. På grund av min förståelse för Mushin och hur ett ständigt flöde av information bestående av akademiska detaljer nästan alltid förhindrar ens möjligheter för självgranskning så har det inte funnits något inom människans psykologi som har stått ut mer tydligt än detta för mig under de senaste tio åren av mitt studerande av mänsklighetens komplexitet med hjälp av självgranskning från ett introperspektiv som utöver egna observationer av fakta och granskning av mina egna mentala processer samtidigt också har handlat mycket om att kunna sätta sig in i andras sätt att tänka och känna genom förståelse för hur bristande erfarenheter och kunskaper påverkar alla diverse sätt att tänka och känna.
En annan mycket kritisk faktor i allt detta är affektkognition, rollen som negativ affekt i informationsbearbetning har är också en mycket viktig del av mer klara tankar med inriktningen av identifiering av värdefull information och livslektioner, negativiteter som inte bara endast består av reflektioner av personliga problem utan även djupdykningar i sökandet efter problemen i det kollektiva sinnet och medvetandet påverkar den mänskliga bearbetningsstilen på ett skarpare sätt enligt vetenskapliga studier (Joseph P.Forgas, 2007) vilket resulterar i ett förstärkt minne och att det ger mer tydliga, konkreta och effektiva tankar och meddelanden som hjälper till att bygga starka och tydliga sociala värden som skapar ett fokus på dina positiva moraler och principer som i sin tur leder till välbefinnande och är en sorts skarpare bearbetningsstil och ett starkare välbefinnande som lättare uppnås genom negativ visualisering.
Det har varit förväntat att ackommoderande informationsbearbetning som främjas av negativ påverkan bör ge mer konkret och faktabaserat tänkande och resultera i överlägsna övertygande meddelanden. Denna förutsägelse är också oförenlig med mycket tidigt teoretiserande om retorisk effektivitet som går tillbaka till den grekiska filosofen och vetenskapsmannen Aristoteles (Cooper, 1932), liksom psykologisk forskning som tyder på att “resonerande information som är konkret tenderar att vara intressant och väl ihågkommen” (Sadowski, 2001, s. 25). 263). Människor med negativt humör är mindre benägna att döma fel (Forgas, 1998) och är mer motståndskraftiga mot ögonvittensförvrängningar (Forgas et al, 2005) och är mindre benägna att anta dysfunktionella strategier för självhandikapp (Alter & Forgas, i Tryck).
Mushin: Samla inte för mycket information inom sinnet – del 2
Läs även del 1
