En ny cancerteori baserad på Thomas Seyfried pionjärarbete börjar få fotfäste till och med inom de akademiska institutionerna. Först ut att på svenska att förmedla denna forskning i skrift var Bengt Larsson. Heders år pionjärerna. Både Seyfried och Larsson. Detta skedde tidigt våren 2015. Vi hälsar självfallet Seyfrieds teser välkomna. Men redan då var vi också sunt kritiska mot honom och den 9 december förmedlades en nyhet från kantarellskogen:
Seyfried har i sina böcker och uttalanden tagit upp många väsentligheter, men idag dök en liten nyhet upp i den svenskaskogs/klimatdebatten. Man gjorde ett nytt fynd när man mätte. I en gammelskog i Lakaträsk, Västerbotten så kan nettoproduktionen av CO2 vara positiv, dvs en viss skog kan avge mer CO2 än vad den tar upp och lagrar in i sina stammar. Man kom också på orsaken. Träden , förmodligen de äldre, lever i symbios med en spindelskivling och den svampen tar hand om det av barrträden producerade sockret och använder det för sin egen metabolism. Då bildas det mer CO2 än vad träden binder i fotosyntesen.
Analogin med en cancerpatient är helt på sin plats. Det är huvudsakligen svampen som förbrukar sockret (inklusive frilevande i vävnadsvätskan, mitokondrier, som lämnat celler med försurat inre) Visst kan förändrade cancerceller som övergått till jäsning bidra, men här är det viktigt att kvantifiera . Vad finns det mest av i ca-patient? Ca-celler eller svamp? Mina fynd vid mikroskopet säger att svampen är den dominerande , såväl i tumörens inre som vävnadsvätskan.
Det är en oerhört grov generalisering att då förklara dessa mätresultat enbart utifrån förändrade cancerceller. Det är som vid diskussion om växthusgaser bara skylla på CO2 och helt strunta i vattenånga resp kondensat av vatten i moln.
Dock kan man komma ihåg vad framlidne prof Jure Piskur vid Lunds Universitet sa: Det är svampen som äter upp cancerpatienten inifrån.
Dock kan vi nog vara eniga om att en strikt ketogen kost är en av de viktigaste baserna vid en naturlig cancerterapi då vare sig svamp eller cancerceller kan tillgodogöra sig fettsyror , senare ketokroppar ) för sina energiomsättningar.
Också en annan viktig faktor om cancerpatienten har en tumör som inte trycker på något livsviktigt organ, så är den inte i sig direkt farlig, (såvida man inte drar på med kemoterapi och dör pga av det) men utgången utan andra insatser då patienten efter ha drabbats av kachexi alt anergi dvs svälter ner sig till noll. OBS Detta fenomen har vad jag vet inte skolmedicinen någon förklaring till.
Kommentarer mottas med tacksamhet.
Primärorsaken till cancer är inte mutationer i onkogenerna. Dessa är istället en följd av skador som uppkommit i mitokondrierna. Cellerna kan då inte generera tillräckligt med energi via cellandningen, vilket kompenseras genom att glukos bryts ner till mjölksyra. I samband med denna omställning i ämnesomsättningen blir genomet (arvsmassan) labilt, vilket ger upphov till mutationer (förändringar i genomet) och de egenskaper som karaktäriserar cancercellen framträder.
Mutationsteorin håller inte
Enligt gällande dogmer orsakas cancer av mutationer i onkogener i DNA:t. Men stämmer detta eller är det ett villospår? Vad händer om cellkärnorna i normala celler respektive cancerceller byts ut mot varandra? I sluter av 1980- talet gjorde William Schaeffers forskningsgrupp vid University of Vermont ett elegant experiment för att få svar på frågan. De tog cellkärnan från en cancercell och inplanterade den i en normal cell vars cellkärna hade avlägsnats. Den rekonstruerade cellen (rekon) innehöll således DNA från cancercellen och cytoplasma med mitokondrier från en normal cell. Om orsaken till cancer finns i DNA:t skulle rekon ge upphov till cancer. Istället fann forskarna att när cellerna inplanterades i 68 möss växte tumör i endast en mus. Om cytoplasman bestrålades med radioaktiv strålning före inplantation av cellkärnan från cancercellen så utvecklades cellen som en cancercell, eftersom strålningen skadade mitokondrierna. När det omvända försöket utfördes dvs cellkärnan från en normal cell inplanterades i en cancercell, vars cellkärna avlägsnats, så utvecklade 97 procent av mössen tumörer efter transplantation. Ovanstående går ju inte att förena med teorin att mutationer är den primära orsaken till cancer. William Shaeffer fick inte fortsatta forskningsanslag från varken NIH (National Institute of Health), i USA eller NCI (National Cancer Institute). År 2005 startade The Cancer Genome Atlas (TCGA) projektet med syfte att kartlägga hur generna i cancercellen skilde sig från generna i normala celler. Man tänkte sig att korrelera olika stadier av bröst- och tarmcancer med förändringar i generna. När data från TCGA analyserades fann man ej de mutationer som förmodades visa hur cancer blev alltmer elakartad. Mer uppseendeväckande var bristen på ett enhetligt mönster. Istället uppvisades en hög grad av slumpmässighet. Varje persons tumör var på gennivå nästan lika unikt som fingeravtrycket. De mutationer som startade och drev cancerprocessen var högst olika från person till person. Inte en enda mutation, som var nödvändig för att starta sjukdomen, kunde identifieras. Ej heller kunde någon kombination av mutationer som initierade sjukdomsprocessen identifieras. År 2013 publicerades data från ett hundra prover av bröstcancer. 42 gener verkade vara inblandade i cancerprocessen. Störst antal mutationer –6 stycken –fanns hos en individ, medan 28 individer uppvisade endast en genförändring i en cancerdrivande gen. I fem fall kunde ingen mutation i någon cancerdrivande gen hittas. Samma typ av tumör hos olika individer uppvisar således stora olikheter på gennivå. Detsamma har konstaterats mellan den ursprungliga tumören och metastaser sa