FDA:s VAERS får varje år in ungefär 11,000 rapporter om svåra biverkningar efter vaccinationer, varav ungefär 1% är dödsfall, över 112. Denna siffra i sig är alarmerande, och ändå är den bara toppen av isberget. FDA beräknar att endast 10% av biverkningar rapporteras. Den medicinska litteraturen har dokumenterat ett förvånansvärt stort antal vaccinationsmisslyckanden. Fall av mässling, påssjuka, polio, smittkoppor och Hib har alla förekommit i fullt vaccinerade befolkningsgrupper.

”Vaccinerna är helt ofarliga.”

…eller, är de det?

FDA:s VAERS får varje år in ungefär 11,000 rapporter om svåra biverkningar efter vaccinationer, varav ungefär 1% är dödsfall (över 112). Det största antalet rapporter lämnas av läkare och det största antalet dödsfall tillskrivs kikhostevaccinet, ”Pö:et is DPT. Denna siffra i sig är alarmerande, och ändå är den bara toppen på isberget. FDA beräknar att endast 10% av biverkningar inrapporteras. Denna siffra bekräftas av de undersökningar som NVIC har gjort. Faktum är att NVIC rapporterade att ”I New York var det bara 1 av 40 läkarmottagningar (2.5%) bekräftade att de rapporterade dödsfall eller skador som följde efter vaccination. Det betyder att 97,5 % av dessa dödsfall och skador inte blir rapporterade. Läkarkårens integritet i all ära, (läkarna är enligt lag skyldiga att rapportera dessa allvarliga händelser) så visar dessa undersökningar att de årliga dödsfallen kan överstiga över 1,000_.

När det gäller kikhosta så ter sig antalet dödsfall från sjukdomen (10 årligen enligt uppgift från CDC, och endast 8 under 1993, året den sista epidemin härjade. Dessa epidemier återkommer regelbundet med 3-4 års mellanrum, medan vaccinering pågår jämnt) som obetydlig i jämförelse med de dödsfall som är orsakade av vaccinet . 1993 var den sista stora kikhosteepidemin. Enkelt uttryckt, vaccinet är 100 gånger dödligare än sjukdomen!! Hade det inte varit så att det har förekommit många fall där människor insjuknade trots att stor majoritet var vaccinerade (se Myt nr. 2), och faktumet att stora majoriteten smittosamma sjukdomar har stadigt minskat under denna århundrade (kikhosterelaterade dödsfall minskade med 79 % innan vaccinerna kom; se Myt nr. 3) förstår man att denna jämförelse är giltig. Det stora antalet dödsfall, för att inte nämna andra skador, kan knappast vara ett nödvändigt offer för att försöka få ett sjukdomsfritt samhälle.

Tråkigt nog så är inte detta slutet på berättelsen om vaccinrelaterade dödsfall. Både nationella och internationella studier har visat att vaccinerna kan vara orsaken till SIDS.

En studie visade att de flesta fallen av SIDS i USA inföll vid 2 och 4 månaders ålder, precis då de två första rutinmässiga vaccinerna gavs. En annan undersökning visade ett klart mönster som sträckte sig till tre veckor efter vaccinationen. Vidare, en annan undersökning fann att 3,000 barn i USA dör inom 4 dagar efter vaccinering (konstigt nog rapporterade undersökarna inget samband mellan SIDS och vaccinationerna), medan ännu en annan undersökning drog den slutsatsen att ungefär hälften av SIDS-fallen – vilket är 2,500 till 5,000 dödsfall bland spädbarn årligen i USA – är orsakade av vaccin.

Det finns också undersökningar som gör gällande att det inte finns något samband mellan SIDS och vacciner. Emellertid blev många av dessa ogiltigförklarade av ytterligare en annan studie som fann att vilseledande vinkling hade svängt över deras resultat till förmån för vaccinet.

Borde inte detta mana till försiktighet? Skulle inte blotta misstanken om att det finns ett samband mellan vacciner och spädbarnsdöd vara en berättigad orsak till en minutiös, världsvid undersökning av vaccinationsstatus hos alla fall av SIDS? I mitten av 70-talet höjde Japan vaccinationsåldern i från 2 månader till 2 år; förekomsten av SIDS föll dramatiskt. Trots detta har det medicinska etablissemanget i USA valt en hållning där man förnekar detta. Rättsobducenter vägrar att kontrollera vaccinationsstatus, så ovetande familjer fortsätter att betala priset, omedvetna om faran och nekade rätten att göra ett val.

Det låga antalet rapporterade fall av allvarliga biverkningar tyder på att det verkliga antalet som faktiskt sker kanske är mer än 100,000 årligen. På grund av läkarnas underlåtenhet att rapportera är det ingen som vet hur många av dessa fall blir permanent handikappade, men statistiken tyder på att antalet är flera gånger högre än antalet dödsfall. Denna oro är förstärkt av en undersökning som avslöjade att 1 av 175 barn som fick den kompletta serien av DPT vacciner led av ”allvarliga reaktioner och av en doktors rapport till en advokat att 1 av 300 DPT vaccinerade barn fick epilepsiliknande anfall.

I England blev det faktiskt en nedgång i dödsfall från kikhosta när vaccinationsfrekvensen sjönk från 80% till 30% i mitten på 70-talet. Den svenske epidemiologen Birger TrollforsÆ studie av kikhostevaccinets effektivitet och skadlighet runtom i världen fann att ”dödligheten förknippad med kikhosta är f.n. mycket låg i I- länderna”och att det inte gick att finna någon skillnad mellan länder med hög, låg eller ingen vaccinationsfrekvens när man jämförde dem.”Han fann också att England, Wales och Västtyskland hade fler kikhostafall med dödlig utgång på 70-talet när vaccinationsfrekvensen var hög än i den senare delen av 80-talet, när frekvensen hade gått ner.

Vaccinationerna kostar oss, förutom våra barns liv o