Definitionen av högerextremism som ”värderingar som ligger utanför vad som är förenligt med politisk demokrati” är för diffus för att vara vägledande. Att ordet ”höger” associeras med nazism och fascism, extrema auktoritära åsikter, när det i andra sammanhang och sett ur ett modernt politiskt perspektiv kan stå för individens frihet ger oss en värdelös karta som skapar förvirring och inbjuder till manipulation och leder oss in på villovägar.

En förklaring till denna historierevision kan vara att socialistpartier i Europa efter kriget fick ett starkt inflytande över samhället och medveten ville skapa en distans med tanke på släktskapen genom socialismen. En annan att länder vill dölja åsikter och planer för samhällsutvecklingen som i vissa delar tangerar nazismen men förpackat i andra ord.

”The welfare of humanity is always the alibi of tyrants”
— Albert Camus

För att förstå det politiska landskapet och i tid upptäcka nya former av auktoritära system måste vi kunna orientera oss och ha en klar uppfattning om var nazism och fascism hör hemma på den politiska skalan.

Vad är höger?

Den konventionella vänster-höger-skalan har sina poänger men haltar betänkligt när vi sätter in den i ett nutida perspektiv vilket bidrar till förvirringen kring nazismen.

För många inom vänstern är den troligen fortfarande aktuell. Karl Marx och kollektivism ses i ett positivt ljus, något gott och lösningen på samhällets problem medan höger är allt de avskyr och av ondo.

Marx teser kan i vissa stycken låta vettiga och lockande men är en paradoxal utopi. Individens påstådda frihet med hjälp av gruppens makt leder förr eller senare till en auktoritär ordning där individen blir sekundär till ett kollektivt medvetande som stryper människors kreativitet och motivation när det bryter mot gruppens vilja.

När grupptänkandet utgår från en förutbestämd strikt ideologi med givna ramar för vad individens roll och mening innebär får det som av en naturlag ett eget liv som ställer sig över individens fria vilja under ledning av en eller ett fåtal ledare som tar sig rätten att hålla övriga gruppen inom ideologins ramar.

Ett samhälle som bryr sig om de svaga och utsatta är ett medvetet och harmoniskt samhälle men det kan inte tvingas fram utan enbart nås via den fria individens mognad och medvetenhet genom full demokrati. En fantastisk idé sprungen ur en evig kamp för människors frihet som aldrig blivit förverkligad fullt ut.

Kapitalismen lider av samma villfarelse. Det sägs leda till välstånd för alla men några få individer utnyttjar friheten och roffar åt sig tillgångar och makt som sakta men säkert påverkar andras frihet negativt. Även om kapitalism hyllar frihet, klassisk liberalism är den beroende av en kollektiv samhällsordning under deras kontroll, en symbios mellan stat och företagsvärlden för att kunna roffa åt sig rikedom och makt.

Bristen på full demokrati och en av makten kontrollerad media som stoppar folket från att vara informerade och förstå det demokratiska underskottet leder förr eller senare leder till oligarki vilket kännetecknar flertalet av länderna i väst med USA i solklar tätposition. En mjuk form av fascism där näringslivet och statsmakten arbetar hand i hand utan demokratisk insyn.

Sverige och andra ”fria” länder har ett liknande upplägg om än inte är lika extremt. Folket tror sig leva i en demokrati när det i själva verket är mest fina ord på papper.

Kapitalismens överdrivna fokus på pengar och en kontrollerad media som inte agerar för folkets bästa har gett oss ett korrupt, odemokratiskt monetärt system där pengar skapas via lån och ägs av banker. Ett gigantiskt pyramidspel och med ökad digitalisering ett totalitärt kontrollsystem. Resultatet är en enorm skuldbörda som dränerar världen på livskraft.

Paradoxalt nog har socialistiska styren och västerländska demokratier med kapitalistisk prägel många likheter. De trollbinder ett kollektiv där individen är underordnad. Det saknas en tydlig beskrivning av människan och individens frihet som inte ges något politiskt värde vilket gör att den centrala dimensionen för att uppnå full demokrati försvinner.

Vi är här på denna jord som individer och grupp. Båda måste fungera. En politisk karta som leder oss på rätt väg representerar vänster en kollektiv ordning och höger individens frihet. Någonstans däremellan uppstår en fungerande demokrati så länge den kollektiva ordningen är underordnad individernas vilja, nyckeln till full demokrati och grundlagens ”all offentlig makt utgår från folket”.

Med denna definition av höger är kapitalism och moderat socialism, socialdemokrati inte varandras motpart även om de har olika tillvägagångssätt och metoder för att trollbinda massan.

Kapitalism och rådande oligarki, som folket tror är demokrati, är en mittenpolitisk ordning under kontroll av en osynlig hand, en elit av människor inom politiken och näringslivet som mångt och mycket styr samhällets kurs i samklang med en naiv och duperad vänsterrörelse som tror sig arbeta för det goda. Genom att förenas i samma språk och politiska frågor trollbinds massan från två olika håll.

Nazism är inte höger

Kampen för människans frihet från en elit som bestämmer över deras liv har varit en evig kamp. Denna självklarhet måste ligga i botten för en förklaring av nazismen som växte fram i en värld där man just börjat upptäcka och ana vad demokrati är.

Vi måste också förstå att en kraftig rörelse ofta väcker en lika kraftig motreaktion. Speciellt bland oinformerade människor som regerar känslomässigt. Till skillnad mot den tidens människor har stora delar av befolkningen idag en helt annan nivå av kunskap och med det lärt sig agera någorlunda rationellt och följsamt.

”Not many people seem to realize the extent to which Hitler was a corollary of the punitive clauses of the Treaty of Versailles.”
— Franz von Papen

I t