Här är en kort lista över föremål du bör ha i ditt överlevnadskit när du ger dig ut i vildmarken eller campar.
Förbränning och belysningsenheter
Detta inkluderar tändningsverktyg som gör att du kan tända en eld för matlagning, torka våta saker eller hålla dig varm.
Packa minst två olika typer av tändningsverktyg i din överlevnadsväska, såsom en ferroceriumstav och en tändare eller vattentäta tändstickor. Du behöver också något snabbtändande tändmaterial eller tändved (t.ex. bomullstyg, torrt gräs, löv, pinnar osv.) så att du enkelt kan få igång en ordentlig eld.
Personlig belysning, som ficklampor, pannlampor och väderbeständiga facklor, är livräddande verktyg för navigation (särskilt när mörkret är konstant) och andra grundläggande uppgifter, så snåla inte på dem.
Skydd och läger
Detta kommer att inkludera föremål som hjälper till att hålla din kärnkroppstemperatur runt 37 °C, vilka du också kan använda som en tillfällig skydd mot elementen (regn, sol, vind osv.) – en filt (en nödfilt, en klassisk yllefilt och/eller en Mylar-filt), en presenning (helst en 3×3 meter vattentät ripstop nylonpresenning med flera fästpunkter) och andra.
Kläder faller under denna kategori – toppar, byxor, skor, huvudbonader osv. Överväg – och snåla inte – på högkvalitativa, hållbara skor som passar dig ordentligt och erbjuder bra stöd när du är lastad med en ryggsäck och annan utrustning. Skaffa ett par som är optimerade för olika terräng – i syfte att skydda mot miljöns motgångar, som stabilitet på hal mark, temperatur och slitning från grov mark.
Rep och snören
Detta är några av de viktigaste resurserna du bär med dig och bör aldrig vara utan – klätterrep, naturrep eller nylonrep, paracord, snöre, bindgarn, UHMWPE flätade rep. Det finns oändliga användningsområden för dem, både för lättare och tyngre uppgifter.
Du kan också lära dig att tillverka naturrep av olika material, inklusive fibrer från olika vilda blommor, de inre fibrerna från agave eller yucca eller senor från stora vilt.
Inkludera också ett par rullar lasttejp eller vattentät silvertejp, som har fler än hundra praktiska användningsområden för överlevnad, inklusive första hjälpen-tillämpningar.
Bomullsbandanas och halsdukar
En bomullsbandana och större halsdukar används för dekorativa och skyddande ändamål. En halsduk kan användas på många sätt – bäras som ett evigt tillbehör eller för att skydda huvudet från överhettning och lungorna från damminhalation i torra regioner. Tvärtom, i kallt väder, kan en halsduk skydda ditt känsliga ansiktshudsvävnad och hålla ditt huvud, nacke och bröst varmt – förhindra värmeförlust.
Bandanas, halsdukar och scarves fungerar också som utmärkta hjälpmedel för en mängd olika första hjälpen-tillämpningar till vattenfiltrering och behandling och fungerar väl för signalering.
Karta och kompass
Med en topografisk karta och kompass (förutsatt att du vet hur man läser och använder dem) kan du med säkerhet fastställa din position eller plats och sätta kurs mot säkerhet. Utan dessa kan du vandra i cirklar eller gå åt fel håll. Dessa föremål är inte beroende av batterier eller satelliter eller har skärmar som går sönder.
Lär dig att använda en kompass och gå aldrig vilse igen. Om du skulle råka sönder din kompass kan du lära dig att skapa din egen med pinnar.
Inkludera signaleringsnödvändigheter i dina överlevnadsnödvändigheter, såsom en visselpipa, en signalpegel eller andra reflekterande material, osv., och lär dig sätt att signalera efter hjälp.
Vattenfiltrerings- och reningsmaterial
Du kan överväga bärbara filter som Life Straw Original (som kan filtrera cirka 40 gallon vatten eller ungefär två månaders dricksvatten), Lifestraw Filterflaskor (som gör att du kan transportera ditt vatten) eller Life Straw Gravity Filter (en ihopfällbar bärbar vattenpåse).
För vattenrening – men utan filtrering – behöver du jodtabletter, som Potable Aqua Plus med neutraliserande tabletter och/eller en bärbar SteriPen UV-penna som inte lämnar någon kemisk eftersmak.
Glöm inte dina behållare – helst av metall (eller rostfritt stål) som skulle vara ideala behållare som dina dricksbehållare och köksredskap.
Första hjälpen-kit
Anpassa dina första hjälpen- och traumakit så att de innehåller tillbehör för mindre och allvarliga skador och sjukdomar – en livräddande resurs när tillgången till professionell medicinsk hjälp eller ett sjukhus är begränsad.
naturalnews.com, Nödvändiga föremål för att söka skydd i vildmarken
Tack för intressanta inlägg i de områden du täcker. Beträffande prepper, betraktar jag mig själv som en sådan. Trots att jag är gammal nu och uppfödd i en stad, så har jag haft prepper-genen sedan tidig barndom.
Redan som 7-åring samlade jag pengar och köpte saker och lade i en låda, vilka jag skulle behöva om/när jag skulle bilda ett eget hushåll. Detta kom sig inte av någon önskan om att flytta hemifrån eller från någon yttre påverkan – det fanns bara där i mig.
Under livet i lägenheter och hus har jag haft förråd med mat och andra nödvändigheter om ”det blir krig”. Det hela har varit kopplat till att passa på att köpa saker när det var billigt. Så sent som för 5-6 år sedan hade t.ex. Coop en vecka ett erbjudande med 3 paket kaffe för 50:- per köptillfälle. Såklart man bunkrade upp kaffe för ett par år. Och när jag kunde köpa lyxfiltar i ylle som annars kostade 2000:-/styck för 200:-/styck så köpte jag 15 stycken. Osv. Så där ser min vardag ut.
Har även några plastbackar med mer påtagligt överlevnadsmaterial, som knivar, ficklampor, tändstål, vevradio, vattenfilter, jakt-cammo-kläder och vandringskängor och liknande. Det mesta köpt för upp till 20 år sedan.
Men just den biten du särskilt beskrivit de senaste dagarna, att ge sig av ut och leva i naturen, har jag aldrig varit särskilt attraherad av. Istället har jag de senaste 30 åren tänkt på att bo säkert, ha visst försvar och helst en alternativ och en för andra otillgänglig bostad att ta mig till.
Redan efter 1990-talets balkaninvandring kände jag hur Sverige förändrades och storstadens säkerhet och miljö snabbt försvann. Plötsligt kunde det dyka upp 5-6 ”spännblattar” (komikern Peter Wahlbecks beskrivning) på trottoaren som var uppkäftiga och i värsta fall ville råna och förnedra en. På trottoaren utanför lägenheten mitt i fina kvarteret i stadskärnan. Det var då vi beslutade oss för att skaffa hus i ett villkvarter i utkanten av stan.
Under det tidiga 2000-talet fortsatte osäkerheten och berikande ungdomar från ett närliggande miljonprogramsområde började dyka upp och råna de bättre bemedlade svenska barnen. Det var för 20 år sedan ungefär, som jag lite mer systematiskt började fundera på vilka scenarios som var möjliga och med vilken risk i % att dessa skulle uppstå, om våldet och osäkerheten skulle tillta.
För oss blev det att skaffa ett hus på landsbygden i början av 2000-talet (en BOL), vilket skulle ligga avsides och med odlingsmöjligheter. I två decennier har vi upprustat det gamla huset och planterat träd och buskar med ätbart. Där finns även en grävd brunn och vi har lärt oss lite om ätbara och medicinala växter, samt upprättat odlingsbänkar mm. Sedan var frågan om hur man vid en plötslig kollaps skulle ta sig till huset på landet.
De scenarion som jag funderade över för dryga 20 år sedan var hur snart samhällskollapsen skulle komma och med vilken sannolikhet. ”Best case” var att det inte ens skulle vara i närheten under min resterande levnad. ”Troligt case” var att det inom 10-20 år skulle vara 10% risk för en kollaps. Dvs en så stor nedgång att man inte skulle kunna bo kvar, ens i ett då lugnt villakvarter utan risk för home invasion. Denna procentsiffra ökade för varje år och idag ser jag det som närmare 50% risk inom 10-20 år för en rejäl samhällskollaps.
För knappt tio år sedan ansåg jag risken så stor för en kollaps under vår livstid att det skulle behövas mer än en ombonad ”sommarstuga” för att leva ett bra liv ”de sista ljuva åren”. Så vi började bygga ett åretrunthus med TEOTWAWKI-egenskaper vid sidan av det gamla huset. När så Covidpandemin slog till och sedan Ukraina-invationen kom slag i slag beslutade vi oss för att sälja huset i storstaden så snart som möjligt, även om det nya huset på landet inte fär färdigt.
Så nu bor vi vår BOL, där vi teoretiskt kan överleva de flesta scenarios. Här har det bott folk i årtusenden utan de moderna attiraljer som finns i ett modernt hem. Och huset är nu troligen i bättre skick än det varit de senaste 200 åren. Samtidigt som TEOTWAWKI-huset börjar bli inflyttningsfärdigt (till 90% självbygge). Det senare huset kommer ha solceller och kan kopplas bort från nätet om det försvinner eller blir för dyrt.
Jag kan inte se ett scenario där vi skulle behöva lämna BOL eller det nya huset. Mer än om staten skulle expropriera fastigheten. Jag tror att fastigheten var förskonad även innan Sverige blev en statsstat. Inte ens en storbonde eller adeln har krävt några dagsverken härifrån.
Min egen filosofi är alltså att undvika ett scenario där man måste ge sig ut i vildmarken för att överleva. Om man inte är ”en på miljonen” så är det inte ett sätt att leva mer än några veckor på sommarhalvåret här uppe i kalla Norden, sedan måste man ha något permanent (och hur har man det om man kommer vandrande med en ryggsäck och smutsiga kläder). Om man måste lämna sin permanentbostad för vildmarken är chansen inte stor att man kan återkomma i närtid. Oavsett scenario. Man måste alltså ha en BOL.
Att skaffa en helt egen BOL kanske inte alla har råd med. Men det bör vara möjligt för de flesta att skaffa sig en markplätt på en timmas bilväg från de flesta större städer i Sverige. Bor man i en mindre stad kan man hitta en mindre fastighet med någon form av byggnad för mindre än en halv miljon på det avståndet. Sedan får man bygga eller renovera de kommande åren. En halv miljon kan de flesta få fram om man prioterar om i livet. Därefter har man ett projekt som skapar mening och kunskap i livet, så småningom en BOL och i bästa fall en sommarstuga som troligen är en bra investering (den ökar i värde med renoveringen och kan säljas till ett högre pris om skiten aldrig träffar fläkten).
Så med min min filosofi är (var) fokus på att – i värsta fall – ta sig till sin BOL så snabbt och säkert som möjligt. Att se till att man hade en bil med tillräckligt bränsle, en BOL med förnödenheter och möjligheter och max en timmas bilfärd dit. I allra värsta fall skulle man behöva promenera till sin BOL och det skulle ta två dagar på fina vägar och kanske en vecka lite i skymundan.
Men mina SHTF-scenarios har till 99% varit kopplade till välfärdsstatens kollaps och kopplingen till uppror, rån och våld från berikande miljöer. Andra scenarios, såsom solstorm, vulkanutbrott och världskrig är mer oberäkneliga. Men välfärdsstatens kollaps har vi kunnat följa i trettio år och det är inte svårt att dra en rät linje och nu inse att det knappast finns någon återvändo. Kollapsen kommer. Och då behövs knappast vildmarksscenariot om man har tid på sig.
Min åsikt är alltså att det bästa är att skaffa en BOL eller att helt enkelt bosätta sig på landet. Om man har släktingar på landet kanske det kan lösas den vägen. Men man kan även föreställa sig att man går samman ett antal personer om en gemensam anläggning på landet. Fem potentiella familjer köper en fastighet på några hektar med en befintlig byggnad som man kan upprusta tillsammans. Parallellt eller efter hand kan familjerna bygga egna byggnader i anslutning till den gemensamma bostaden (som senare kan bli en gemensamhetslokal).