Det finns en hel del somt talar för att det förelåg en komplott att mörda Olof Palme den 28 februari. Samtidigt har vi en ensam figur som tycks stämma in närmast klockrent på mördaren. Finns det möjligen något sätt på vilket man kan få detta till synes motsägelsefulla scenario att gå ihop?

Låt oss börja med att titta på några faktorer som talar för en konspiration.

Våren 1984 befann sig Palme i USA och inbjöds hålla en föreläsning på Harvards Universitet. Via sin utrikespolitiske rådgivare i Statsrådsberedningen, Hans Dahlgren, meddelade Palme att han inte ville ha betalt men att äldste sonen Joakim var intresserad av att studera vid skolan. Några veckor senare erbjöds sonen ett stipendium. När Palme året därpå deltog i ett radioprogram dök Jan Guillou upp och konfronterade honom med uppgiften om att stipendiet var en kompensation för att Palme avstått sitt arvode och att Palme enligt skattereglerna i Sverige borde ha redovisat detta som lön.

Potentiellt var detta politisk dynamit. Sverige hade världens högsta skattetryck och Palme hade vid mer än ett tillfälle kritiserat klipparna på börsen och  andra  som försökt att smita undan skatten. Om statsministern själv framstod som en skattesmitare skulle det givetvis skada förtroendet för både honom och partiet. Taxeringsnämnden utredde saken och ansåg att stipendiet var att betrakta som arvode för föreläsningen.. Palme förmånsbeskattades och påfördes desutom ett skattetillägg. Han lämnade då in en överklagan om taxeringsbeslutet till Länsrätten den 26 februari 1986.

Därefter inträffar något besynnerligt.

När man två veckor efter mordet skulle lägga in en kopia i akten i arkivet på Länsstyrelsen, (en skatteprocess upphör ju inte bara för att någon har dött, eftersom dödsboet fortfarande påverkas) visade det sig att Palmes akt försvunnit från Länsrättens databas!? (1) Av de 34 mål som registrerats den 26 februari fanns 33 kvar i datorn. Det enda om saknades var Palmes. När Länsrätten kontaktade Dafa, det statliga bolag som skötte registerhanteringen med personuppgifter, fick de veta att någon raderat Palmes akt. Terminalen hade stängt 16.00 men varit öppen igen 18.23-18.30. Under denna tid försvann Originalinlagan med överklagan och  all information om Palmeärendet.

Det här skedde alltså knappt fem timmar innan mordet på Palme!

Det fanns inga spår av inbrott men ärendet polisanmäldes. Polisens förundersökning inleddes först den 25 mars och lades ner ett år senare. Granskningskommissionen konstaterade i sitt betänkande att utredningen kommit igång för sent och inte blev ”så grundligt genomförd som den borde ha blivit, bland annat inriktades den i stort sett bara på de personer som flexat ut efter kl. 18.23 (då raderingen skett). Men flexregistreringen kunde inte användas som grund för en sådan prioritering, eftersom det gick utmärkt att promenera både in och ut utan att använda flexkort”. (2)

Journalisten Lars Borgnäs har lyft hypotesen att raderingen av akten kan ha varit ”en alternativ plan att fälla Palme”(3) från två falanger, varav den andra bestod av en militant del. Notera att den 28:e februari var sista dagen för överklagan. Med akten borta så skulle taxeringsnämndens beslut ha vunnit laga kraft och Palme fått betala utan direkt möjlighet till någon formell upprättelse. Detta stärker tesen att det kan ha förelegat en konspiration mot Palme den 28 februari 1986. Alternativet är att det var en ren slump att den mystiska raderingen råkade inträffa precis på morddagen.

Den förre mordutredaren Arne Irvell hade fört anteckningar under de första månaderna efter mordet. Innan han dog bad han sonen lämna dessa till Borgnäs. Irvell var övertygad om att ledande personer inom SÄPO hade spelat en avgörande roll för planeringen och organiseringen av mordet.(4) Det baserades på fakta om mordet, mordplatsen, händelser på mordkvällen, spaningshaveriet på mordnatten och manipulationen av utredningen. Enligt Irvell hade SÄPO, där det fanns många  som starkt ogillade Palme, både övervakningsresurserna, våldskapaciteten, förmågan att lägga ut villospår och att kapa oönskade spår.. Det fanns med andra ord både kapacitet och motiv.

Låt oss nu studera vilka grupper rörde sig kring Sveavägen/Tunnelgatan på mordnatten.

Det är välkänt att en rad iakttagelser av flera oberoende vittnen tyder på att personer med Walkie-talkies vistades i centrala Stockholm och i närhet till mordplatsen på kvällen den 28 februari 1986. Uppgifterna kommer inte bara från ”medelsvenssons” utan även personer av ”högre dignitet”.(5)

Barbrogruppen var som tidigare beskrivits en enhet inom svenska Stay Behind och de spanade på tänkbara kommunister och andra eventuella hot mot landet. Den förre IB-agenten Donald Forsberg berättade i en intervju med Aftonbladet att han gjort iakttagelser som tydde på