Ett av problemen när man studerar något så komplext som Palmemordet är det faktum att han hade så många fiender. I egenskap av vasstungad socialistisk politiker med stort inflytande både på den inrikespolitiska och utländska arenan var han starkt avskydd i många kretsar, inte minst de politiskt högerextrema. Den inhemska vänsterpolitiken var provocerande och illa nog, enligt många, men en del menade även att Palme riskerade sälja ut Sverige till Sovjetunionen och kommunismen och därmed utgjorde ett allvarligt hot mot landet.
Det fanns även krafter inom väst och Nato som oroades över det faktum att man inom Palmes kommission talat om en kärnvapenfri zon i Norden, en idé Sovjet var positiv till. Dessutom var Palme i egenskap av medlare i Irak-Iran-konflikten en maktspelare som riskerat stöta sig med mäktiga krafter. Förutom de rent politiska fanns intressen inom vapenindustrin som kanske inte såg med blida ögon på de käppar Palme kunde tänkas sätta i hjulen, dels som internationell fredsmäklare men även i egenskap av Statsminister gentemot Bofors.
Samma dag som Palme mördades hade han haft ett möte med Iraks ambassadör, som tros ha klagat över att vapentillverkaren Bofors illegalt hade sålt vapen till Iran. Palme var mycket upprörd efter mötet. Han var själv inblandad i en av Bofors större affärer och hade tillsammans med Indiens regeringschef Rajiv Gandhi ordnat hem en order på 8,4 miljarder kronor. Gandhis krav var att Bofors inte fick använda mutor. När Palme fick veta att Bofors olagligt exporterat vapen till Iran fruktade han att företaget använt mutor i Indien. (1)
Senare uppdagades mycket riktigt att Bofors via välavlönade mellanhänder hade betalat flera miljoner i mutor till hemliga konton i Schweiz.(2) En teori går ut på att dessa mellanhänder kan ha legat bakom mordet eftersom Palme hotat dra tillbaka sitt stöd till vapenhandeln. Carl Fredrik Algernon var en krigsmaterielinspektör som i mitten av 80-talet utsetts till utredare av Bofors affärer. Algernon sägs ha stått på god fot med Bofors direktör Martin Ardbo och anklagades för att alltför lättvindigt ha godkänt Bofors önskemål om vapenexport till främst Singapore. Stora delar av denna krigsmateriel misstänktes ha hamnat i diktaturen Dubai.
Algernon omkom under märkliga omständigheter när han föll framför ett tåg vid T-Centralen i Stockholms tunnelbana 15 januari 1987. Tidigare samma dag hade han haft ett möte med Nobel Industriers koncernchef Anders G. Carlberg. Under samtalet hade Carlberg berättat om att en intern undersökning visat på smuggling. Eftersom Algernon var en nyckelperson i utredningen av Boforsaffären har det spekulerats i att det var mord och att han knuffats framför tåget. Polisensutredningen visade att tågföraren vittnat om att Algernon föll baklänges på spåret och andra vittnen hävdade att någon hade knuffat honom ner på spåret. (3)
Algernons död rubricerades emellertid som självmord.
Statsvetaren och den före detta politikern och handelsministern Björn Molin tror att både Algernon och Palme mördades på grund av Bofors illegala vapenaffärer: ”Jag tror inte på att Algernon var med i byken med vapensmuggling, sa Molin i en intervju med TT. ”Jag menar att han blev mördad på grund av vad han visste om saken.” Molin tror att Palme mördades för att han strax före sin död tagit initiativ för att få stopp på Bofors illegala vapenexporter. (4)
Men det finns även andra intressanta spår som tilldragit sig de öppensinnades nyfikenhet. Ett av dessa rör en mångårig svensk organisation som länge var okänd för de flesta.
Inga-Britt Ahlenius, tidigare chef för FN:s interna revision, satt med i den kommission som 1994 granskade Palmeutredningen. Hon anser att den hemliga motståndsrörelsen Stay behinds eventuella inblandning i mordet borde undersökas. Skandiahusets huvudkontor, tidigare säte för försäkringsbolaget Thule, (där de två första verkställande direktörerna var Palmes farfar och far) tjänstgjorde även som högkvarter för Stay Behind, en svensk motståndsrörelse som bildats efter andra världskriget och i hemlighet byggts upp med Natoländerna. (5)
Tanken var att Stay Behind skulle aktiveras i händelse av att Warzawapakten invaderade länder i väst. Stay Behind i Sverige leddes under många år av Alvar Lindencrona, styrelseproffs och vd för Thule. Flera av de anställda på Thule ingick i Stay behind och organisationen hade ett hemligt kontor med egen ingång från husets baksida mot Luntmakargatan. Fastigheten var svår att bevaka och lämpade sig för dold verksamhet då den hade många ingångar och underjordiska kulvertar till närliggande fastigheter. (6)
Lindencrona hade nära kontakter med höga militärer och bra relationer med alla partiledare, i synnerhet Tage Erlander. (7) Stay Behind låg initialt under inrikesministern men översågs från 1969 av försvarsministern. Motståndsrörelsen leddes från Lindencronas hem och ett hemligt kontor i Thulehuset, sedemera Skandiahuset. Bland dem som ingick i Stay Behind fanns ledande representanter för tjänstemän, poliser och militärer men även Televerket. (8) Vissa uppgifter tyder på att det även fanns trådar mellan Stay Behind och Skandia. (9)
Genom åren har flera vittnesmål berättat om mystiska walkie-talkiemän på mordkvällen. Gunnar Wall har spekulerat i att enskilda medlemmar i Stay behind kan ha sett Palme som en säkerhetsrisk och mördat honom utan vetskap av andra i rörelsen. Något även Ahlenius anser möjligt: ”Den här rörelsen startades av ledamöter i regeringen och av legitima patriotiska skäl,” skrev hon. ”Det var välmotiverat att skydda Sverige. Min teori är att ledningen tappade kontrollen så småningom, de kan inte hålla koll på vad alla gör längst ned i organisationen .” (10)
Det som, utöver Skandiamannen, spekulerades ha varit åklagarens lösning på mordet var det så kallade Sydafrikaspåret. Peterssons bisittare, Spaningsledaren och kommissarien Hans Melander ansåg att det innehöll en “stark motivbild”. (13) Palme var en uttalad motståndare till apartheid och hatad av regimen som lät infiltrera anti-apartheidorganisationen IUEF i Genève, (i mycket finansierad med svenska pengar) med hjälp av agenten Craig Williamsson. När Williamsson avslöjades återvände han till underrättelsetjänsten i Sydafrika och gav bland annat order om mordet på Ruth First, känd anti-apartheidaktivist (14) och vän till Palme.
I boken ” Stieg Larssons arkiv – nyckeln till Palmemordet” la journalisten och författaren Jan Stocklassa fram teorin att professionella mördare från Sydafrika i samarbete med svenska högerextremister legat bakom mordet. I boken beskrivs en känd svensk Palmehatare som trolig skytt samt även hans medhjälpare. Stocklassas tes byggde vidare på uppgifter som Milleniumförfattaren Stieg Larsson samlat in. Han trodde att Sydafrika kunde ha organiserat mordet med hjälp av en på Cypern bosatt före detta svensk officer som mellanhand. (15)
Redan 1994 besökte den svenske journalisten Boris Ersson Sydafrika och träffade en före detta teknisk expert för Sydafrikas säkerhetstjänst vid namn Riaan Stander. Han påstod att Williamson planerat Palmemordet samt att kodordet för operationen var ”Hammer.” Stander sa även att agenter vid svenska säkerhetspolisen deltagit genom att kartlägga Palmes rörelser och vanor. Mördaren uppgavs vara den sydafrikanske elitsoldaten Anthony White (16) och motivet Sveriges och Palmes aktiva kamp mot apartheidregimen i Sydafrika.
Det fanns mer som pekade i den riktningen. Under den så kalllade Sanningskommissionen i Sydafrika efter apartheidregimens fall vittnade den före detta översten Eugene De Kock 1996. Han hävdade att den sydafrikanska säkerhetstjänsten var inblandad i mordet och pekade även han ut Anthony White som en av de skyldiga. De Kocks utpekande av White bekräftades enligt uppgift även av andra som varit aktiva inom Sydafrikas säkerhetstjänst. (17) De Kock namngav dessutom den svenske officeren på Cypern som påtalas i Stocklassas bok.
Det spår som Chefsåklagaren presenterade som lösningen på Palmemordet var emellertid inte Sydafrika, utan den så kallade Skandiamannen, Stig Engström. Går man igenom några av de mest ansedda böckerna om mordet, exempelvis Lars Borgnäs, ”En iskall vind drog genom Sverige – mordet på Olof Palme,” och bröderna Poutiainens ”Inuti labyrinten: om mordet på Olof Palme,” samt de kommissioner som granskat Palmemordet, så ser man att en person lyser med sin frånvaro: Skandiamannen. I bästa fall nämns han med några rader.
Hur ska vi förstå att den som nu pekas ut som Palmes baneman förbigicks av flera polisutredningar, kommissioner samt några av de mest respekterade forskarna på området?
Svaret måste förmodligen sökas i Engströms personlighet och uppsökande av uppmärksamhet. En grå, oansenlig tjänsteman i övre medelåldern, utan någon känd historia av vare sig våld eller band till suspekta organisationer, som dessutom villigt paraderar i både tv och tidningar, förefaller onekligen rätt långsökt som statsministermördare. Inte minst med tanke på att det var han själv som tog kontakt med både press och polis.
2010 övertog den rutinerade Dag Andersson rollen som spaningsledare för Palmeutredningen. Han kom att leda utredningen fram till 2016 och den innefattade en faktiskt en granskning av Engström. Andersson noterade att hans vittnesuppgifter inte verkade stämma med andras: ”Det man reagerade på var att inget annat av vittnena lagt märke till honom på det sätt som han berättade om. Han visade hur han betett sig på platsen och det såg lite konstigt ut.” (18)
Andra spår ansågs dock som mer intressanta och Engström föll än en gång ur ramen.
Skandiamannen rörde sig “i vad man kalla Palmekritiska kretsar” (19) sa Chefsåklagare Petersson. Han hade viss vapenvana efter att ha varit medlem i en skytteklubb och var god vän med en vapensamlare. Man lyckades dock inte koppla något vapen till honom. Trots frånvaron av dna, mordvapen eller annan teknisk bevisning hävdade Petersson att det inte gick ”att komma runt Stig Engström som misstänkt gärningsman” och att det “fanns tillräckliga omständigheter för att han skulle ha blivit häktad” (20) om Petersson varit utredningens åklagare för 34 år sedan.
Redan 2016 hade privatspanaren Lars Larsson, en affärsman bosatt i Schweiz, gett ut boken ”Nationens fiende,” med tesen att Skandiamannen troligen var den skyldige. Larsson utgick ifrån brottsplatsen och vittnesmålen, såväl Engströms som andra, och tecknade en noggrann och intressant hypotes om vad som kan ha hänt på mordnatten. Den bärande kärnan i resonemanget var att Engström rimligtvis inte kunde ha sett vittnet Lars J från sin påstådda vittnesposition men ändå kunde peka ut honom som den han sett.
2018 publicerade journalisten Thomas Pettersson efter åratals efterforskningar ett antal uppmärksammade artiklar i tidningen Filter med samma tes, det vill säga att Skandiamannen var den som sköt Palme. Artiklarna rönte stor uppmärksamhet, inte minst för att man valde att namnge Engström, och gavs även ut i bokform med titeln ”Den osannolika mördaren : Skandiamannen och mordet på Olof Palme.”
Skandiamannens första kontakt med polisen var vid lunchtid (12:20) dagen efter mordet. Sett från Sveavägen fanns ett par tillfälligt uppställda byggbaracker på Tunnelgatans högra sida vid tiden för mordet. I förhöret berättade Engström att när han passerade gränden mot Tunnelgatan så tittade han inåt vid några arbetsbodar där och såg ”en man i 20-årsåldern iklädd mörkblå täckjacka.” (21) Det var vittnet Lars Jeppson som smitit in bakom en av barackerna där för att ta skydd när skotten föll. Strax efter det hörde Lars fotsteg och såg därefter mördaren passera och fortsätta uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan. Mördaren hade sen stannat till på toppen av trappan och tittat ner just när Lars klev ut och tittade upp mot krönet.
Lars J var inte känd via medias rapportering vid tidpunkten för Skandiamannens första förhör, ändå kunde han senare peka ut Lars som den han sett bland barackerna. Chefsåklagaren anser, i likhet med Lars Larsson och Thomas Pettersson, att observationen inte var rimlig att göra från mordplatsen utan att bara mördaren kan ha känt igen Lars J. Enligt Chefsåklagaren kan Lars alltså bara ha setts av någon som sprang in i gränden just då, det vill säga mördaren.
Trots att Skandiamannen enligt egen utsago bara sett silhuetten (22) av en man inne på den dåligt upplysta Tunnelgatan kunde han ändå identifiera honom senare. Detta, i kombination med flera osanningar från hans sida, exempelvis att han befann sig på jobbet hela kvällen, la grunden för en indiciekedja som enligt åklagaren talade för att han var mördaren. Eftersom Engström avled år 2000 beslutade Petersson att lägga ner förundersökningen.
Men var det ett rimligt beslut?
Många, däribland flera jurister, hävdar att så inte är fallet.
Finns det kanske mer vi borde veta om Skandiamannen och om andra minst sagt svårförklarliga saker i anslutning till mordet?
Saker som kanske pekar på en mer komplex förklaringsmodell?
Fortsättning följer…
Läs även: Palmemordet och Skandiamannen: Vad hände egentligen – Del 1
Michael Delavante
Källor:
(1) Vem mördade Olof Palme: Två teorier, Boris Koll, varldenshistoria.se, 26.2, 2016.
(2) Gunnar Wall, ”Mordgåtan Olof Palme:makten, lögnerna och tystnaden,” Semic, (sidan 230)
(3) Rolf Stengård, ”Polisen utreder Algernons död”, Dagens Nyheter, 17 januari 1987. Se även: Carl Fredrik Algernon – Vittnesmål: http://www.politiskamord.com/pindex.html
(4) Björn Molin tar åter upp ”vapenbyken”, hd.se, 31 oktober, 2020.
(5) Direktörens dubbelliv, Mikael Holmström, SVD, 2011-03-19.
(6) Direktörens dubbelliv, Mikael Holmström, SVD, 2011-03-19.
(7) Direktörens dubbelliv, Mikael Holmström, SVD, 2011-03-19.
(8) Direktörens dubbelliv, Mikael Holmström, SVD, 2011-03-19.
(9) Gunnar Wall: Är Skandiamannen lösningen på mordgåtan? efolket.eu, 25 maj, 2018
(10) Mäktiga nätverkets hemliga kontor inne i Skandiahuset, Arne Lapidus, Expressen, 21 juni, 2020.
(11) Här är succéförfattarens hemliga mordtips, Olle Bilger, SVD, 2014-02-24.
(12) Här är succéförfattarens hemliga mordtips, Olle Bilger, SVD, 2014-02-24
(13) TV: Se pressträffen om Palmeutredningen, Malin Johanson, Sydsvenskan, 10 juni 2020.
(14) Craig Williamson: the spy who came in for apartheid , Will de Freitas, theconversation.com, April 12, 2017
(15) Är nyckeln till Palmemordet funnen? Stieg Larssons detektivarbete stöder ny bok där Sydafrika och högerextremister utpekas, Charlotte Lindberg , Joakim Rundt , svenska.yle.fi 08.11.2018.
(16) Mordet på Olof Palme: Vittnesmål om koppling mellan Sydafrika och svenska Säpo, Tomas Widén, efolket.eu, 15 oktober, 2016
(17) Mordet på Olof Palme: Vittnesmål om koppling mellan Sydafrika och svenska Säpo, Tomas Widén, efolket.eu, 15 oktober, 2016.
(18) 17 nya förhör om Skandiamannen, Clas Pettersson, Expressen, 8 juni 2020.
(19) Mordet på statsminister Olof Palme – En sammanfattning av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme och den 34 år långa polisutredning som följde, Anders Norén, www.palmemordet.se, 2020.
(20) Mordet på statsminister Olof Palme – En sammanfattning av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme och den 34 år långa polisutredning som följde, Anders Norén, www.palmemordet.se, 2020.
(21) Stig Engström första förhör från 86030, http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/stig-engstrom-forsta-forhor-fran.html
(22) Stig Engström första förhör från 86030, http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/stig-engstrom-forsta-forhor-fran.html
