Palmemordet och Skandiamannen: Vad hände egentligen – Del 9

Olof Palme Skandiamannen Vad hände egenligen Palmemordet och Del 9

Såväl Gunnar Wall som Lars Borgnäs har fört fram tanken att Palme eventuellt kan ha stämt träff med någon på mordnatten, (det så kallade mötesscenariot) och att Palme och gärningsmannen kanske kände varandra eller var bekanta. Det har spekulerats i att Palme och mördaren utbytt ord innan skotten föll. Något som grundas på att några vittnen anser sig ha sett gärningsmannen och paret Palme gå som vore de i sällskap. Det finns flera problem med den här teorin. Även om ett planerat möte inte kan uteslutas så förefaller det minst sagt långsökt att statsministern skulle ha stämt träff med någon utomhus, till råga på allt mitt i stan, en kall februarinatt. I synnerhet en fredag när det var mycket folk i omlopp. Och varför skulle Lisbet i så fall inte ha nämnt något om det?

En teori som förts fram är att polisen eller SÄPO skulle haft någon slags ”hållhake” på Lisbet och att hon därför tvingats att hålla tyst. Även det tycks lite väl långsökt. Däremot var Lisbet troligen mer traumatiserad än vad både hon själv och polisen insåg. Det faktum att hon hävdade att mördaren stått på ett avstånd av tio meter och varit klädd i blå täckjacka tyder på det. Den hon sett var med all sannolikhet vittnet Anders Björkman som stod på just detta avstånd och var klädd i blå täckjacka. Dessutom låter det som ett illa planerat mord att stämma träff med Palme när frun är med.

Förutom Wall, Borgnäs och Olle Minell hörde som bekant även Sven Anér till de journalister som engagerade sig mest i Palmemordet. Liksom Minell fattade Anér tidigt misstankar mot Skandiamannens berättelse. I december 1989 skrev Anér därför ett brev som han skickade till honom med ett antal frågor som polisen självklart borde ha ställt men aldrig gjorde.

Det var dessutom den enda gång någon ställde tuffa och ifrågasättande frågor direkt till Skandiamannen.

Frågorna Anér skickade lyder:

  1. Exakt vad var det som du arbetade med på övertid fram till kl 23.19 fredagen den 28.2.86?
  2. Lämnade du ditt arbete till någon, eller fick det ligga kvar på ditt rum under din semester?
  3. Då du kom ut på Sveavägen och tog av åt vänster, upp mot Kungsgatan, hur tror du det kommer sig att du inte ser skymten av en gärningsman?
  4. Du nämnde vid vårt personliga samtal att, från Palmes fötter räknat, Glantz, du och Anna Hage arbetade med Olof Palme – är det rätt?
  5. Har du efteråt träffat någon person, t ex Glantz eller Hage eller Karin/ Johansson eller Delsborn eller Björkman eller Morelius etc (eller Lisbet Palme, inte att förglömma) som har erinrat sig att ni setts vid brottsplatsen, talat med varandra eller liknande?
  6. Jag har mycket distinkta uppgifter från Anna Hage – med ett mellanled – som pekar på att det endast var Glantz och Hage som arbetade med Palme – kan du kommentera?
  7. Du uppger mycket bestämt att du i ett skede (vilket skede?) ställer dig i ”vittneskö” hos en ung polis, med en person före dig i kön. Du hör då mannen före dig ge ett signalement på – ja är det på gärningsmannen? – som överensstämmer med ditt eget. Då du kommer fram till polismannen och ska rätta till detta med signalementet blir du avvisad – är det riktigt?
  8. Mot detta påstående står förhör som Palmespanarna hållit med dels polismannen i fråga, dels med mannen före dig i kön (eller i varje fall en person som stått i denna kö). Av dessa förhör ska framgå (jag har uppgifterna i andra hand) att varken polismannen eller mannen i kön säger sig ha hört talas om något sådant signalement, och polismannen, som alltså är klart identifierad, säger sig aldrig ha talat med dig. Kan du kommentera?
  9. Du uppger att du vid ett tillfälle (när ungefär?) springer in i Tunnelgatan för att lämna springande poliser, från Södermalmspiketen, en signalementsuppgift.

a/ Varför avbryter du språngmarschen i höjd med Luntmakargatan?

b/ Hur kan du förklara att inget vittne sett denna språngmarsch ca sju minuter efter skotten?

c/ Däremot är ju en sådan språngmarsch sedd, nämligen gärningsmannen omedelbart efter skotten – kan du kommentera?

  1. Det signalement som t ex SvD lämnar (se bif) är ju inte helt olikt ditt eget signalement. Är det det här signalementet du säger att du hör men försöker stoppa? Men du lämnar ju aldrig det signalementet? Eller korrigerar det? (1)

Efter att ha erhållit brevet ringde Skandiamannen upp Anér och förklarade att han snart skulle svara på frågorna.

Därefter begår Anér tyvärr ett stort misstag.

Han skriver ett nytt brev till Skandiamannen där han först tackar för samtalet men sen berättar att han fortsatt att forska i vad som verkligen hände vid och på den plats där Olof Palme sköts till döds:

”Jag har talat med folk som verkligen var på platsen, och jag har nu kommit till den absoluta slutsatsen att du inte var på platsen. Jag accepterar att du går ut genom Skandias port och att du därefter går Sveavägen mot Kungsgatan. Så långt stämmer din beskrivning. Men sen, Stig E, stämmer det inte. Sedan dess har ingen sett dig, och det går inte att uppehålla sig på en lokalt så begränsad plats – och dessutom utföra en massa saker! – utan att någon får syn på en. Det går inte. Och ingen har fått syn på dig”. (2)

Man önskar verkligen att Anér hade väntat med det här brevet. För nu fick vi aldrig se några svar på frågorna han skickat i det första. Istället kom ett ilsket brevsvar där Skandiamannen raljerade föraktfullt mot såväl Anér, som Gösta Söderström och Anna Hage:

”Efter ditt första brev med relevanta frågor runt Palmemordet kände jag mig mycket motiverad och skrev samma vecka ner tjugofyra A4 sidor utan att ens ha hunnit halvvägs. Men, julen närmade sig och jag blev tvungen att prioritera annat”, ”Eftersom jag ville leva upp till din zen ambition i ämnet, så skrev jag några rader till dig om att jag ville utnyttja mellan-dagarna till en fortsättning.”

”Sedan kom kallduschen i form av ditt nästa brev, strax innan du for söderut. Du ifrågasatte inte bara om jag verkligen hade vant på platsen vid tillfället, utan du på stod tom. att jag ljugit ihop en massa. Ingen som känner mig skulle någonsin påstå något sådant. Så kategorisk som du var i din formulering så kändes det helt meningslöst att fortsätta mitt skrivande runt dina frågor. Endast en kort summering:

 Jag var i högsta grad, närvarande vid mordet på Olof Palme och ända fram till att man hade spärrat av området med rödvita band. Samt, jag var inte på Grand vid det tillfället som du påstår. Om du nõjer dig med hustrun plus grannarna som alibi. I ditt ambitiösa forskningsprogram vill jag ändå ge ge dig några intressanta motfrågor att fundera på:

”Av vad jag kan förstå så tror du mera på Söderström och Anna Hage än på mig? Har det inte slagit dig att just dessa två försöker kamouflera ett felaktigt handlande i något så känsligt som sin egen yrkesroll?! Söderström stod kvar framför sin polisbil 25m bort. Ändå kunde han se på Palmes ögon att det var kört.” Men han kunde inte se mig trots att jag stod mellan honom och mordplatsen!?

Dessutom har han ju hört mig eftersom det är jag som ropar flyktvägen till pikepoliserng. -Stackars Söderström var inte i form. Snart härefter skulle han bli sjukpensionerad för dålig rygg och andra förslitningar. Visserligen var Lisbet upprörd men det var bara Söderström hon svor åt. Jag vet varför. Åsså har vi lilla Anna Hage med hjärtmassage på en person som hade andnings vägarna fyllda med blod. Då hjälper ingenting…”.(4)

Anér svarade i sitt nästa brev till Skandiamannen:

”Omdömet är enstämmigt: Stig E fanns inte där. Det var bara Anna och Stefan som arbetade med Olof Palme, medan Karin bl a försökte ägna sig åt Lisbet Palme. Du finns inte med i den bilden. Det är en enda lång kedja av påhittade händelser som du vill få oss att tro på: hjälpen åt Palme, samtalen med Lisbet, signalementet och vittneskön och den ovilliga polisen, språngmarschen en bit in i Tunnelgatan osy – allt detta har du hittat på, Stig E. Hittat på – tänk på det när du skriver till mig.

Varför har du hittat på? Det vet jag inte. Jag ser dig i samma ögonblick som skotten smäller snabbt försvinna från jordens yta; efter ca 20 minuter dyker du upp igen på Skandia. Vad har du gjort dessa tjugo minuter…? (5)

Chansen att få se Skandiamannens respons på denna eller Anérs övriga frågor var tyvärr förspillda.

Låt oss innan vi går vidare ta en titt på Skandiamannens bakgrund.

Skandiamannens farfar var en framgångsrik företagare inom glasindustrin i Småland och en profil i Nybro där han startat Sparkassan. Han satt även med i kommunstyrelsen och hade en nyckelroll i föreningslivet. Skandiamannens far skulle egentligen ha tagit över fabriken men blev istället maskinspecialist på en av Ivar Krügers Tändsticksfabriker, ett jobb som så småningom ledde till stationering i Indien. Sonen Stig föddes i Bombay 1934 och växte upp med tjänstefolk och barnflicka . Som barn brukade han gå klädd i militäruniform och lekte ofta med krigsleksaker.(6)

Vid tolv års ålder kom han till Sverige och fick bo med släktingar medan föräldrarna bodde kvar i Indien några år. Stig beskrev sig som ett oerhört blygt barn och berättade att han fick andnöd om när han skulle läsa högt i skolan. Han utbildade sig till grafiker och fick arbete på Sveriges Radios förlag. Efter ett kort äktenskap 1964 träffade han en ny kvinna och gifte sig 1968. Samma år fick han jobb som reklamkonsulent på Skandia med ett eget kontor med utsikt mot Luntmakargatan.

Skandiamannen var politiskt aktiv i Moderaterna i Täby där han bland annat producerade trycksaker och reklammaterial åt partiet. Under en artikelserie i SVD 1992 om manliga och kvinnliga egenskaper beskrev han sig som ”självständig, ärelysten, tävlingsinriktad, känslig för andras behov, mottaglig för smicker och med barnasinnet i behåll”. (7) Som exempel på sin självsäkerhet beskrev Skandiamannen bland annat hur han drivit en felaktig elräkning ända upp till vattenöverdomstolen.

Exfrun ger emellertid en helt annan bild. Enligt henne hade Skandiamannen under hela sitt liv dåligt självförtroende. (8).

Under en intervju med Expressen den 7 april 1986 påpekade Skandiamannen, att polisen måste ha fått fel signalement på gärningsmannen eftersom signalementet beskrev honom.

Men hade polisen verkligen fått fel signalement?

Låt oss studera vad de närmaste vittnena sa om mördarens klädsel:

Anders Björkman som gick söderut på Sveavägens östra trottoar endast strax bakom bakom gärningsmannen och paret Palme beskrev en knälånga mörk rock och mörka och stickad mössa med upprullad kant.

Inge Morelius som satt i sin bil på andra sidan Sveavägen gav en detaljerad beskrivning av gärningsmannens utseende. Mörk knälång rock och en mörk stickad mössa med upprullad kant.

Anders Delsborn, som körde taxi och såg gärningsmannen och paret Palme sekunderna före och under skotten sa att gärningsmannen hade en gråaktig längre rock med mörka inslag.

Ann-Charlotte Holmgren, som satt bakom Delsborn i taxin, sa att mördaren hade en knälång mörk rock.

Eva-Charlotte Liljedahl, som satt bredvid Ann-Charlotte, sa att mannen var helt mörkt klädd och bar en mörk knä- eller vadlång mörk rock som fladdrade något när han sprang. Möjligen bar han även en mörk huvudbonad.

Lars Jeppson som stod inne på Tunnelgatan när mördaren sköt beskrev hur den flyende mannen hade en mörk rock eller jacka på sig samt en keps. (9)

Yvonne Nieminen, som kom gående i sällskap  med en bekant längs David Bagares gata precis efter mordet och mötte en springande man, berättade följande:

”Mannen hade mörk rock,troligen svart som var uppknäppt och fladdrande.
Rocken var ungefär till knähöjd
Rocken måste ha varit av något tunt material, eftersom den fladdrade mycket.
Rocken var mörk även på insidan.
Något foder syntes ej.
I övrigt var mannen helt mörkklädd.
Yvonne N uppfattade det som om mannen hade en mörk tröja under rocken
Mannen hade huvudet nedböjt när han sprang
Han hade sin blick riktad mot väskan han höll på med
Yvonne N riktade sin uppmärksamhet mot mannens händer och vad han höll på med.
Yvonne N såg mannens haka.
Han hade inget skägg
Yvonne N såg inte om mannen hade glasögon
Hon reagerade inte för om mannen hade någon huvudbonad eller inte.
Åldersmässigt hänförs mannens ålder till 35-45 år
Mannen var inte tjock snarare satt eller grov.
Det verkade som det var jobbigt för mannen att springa.
Vid ett tillfälle verkade det som mannen halkade till.
Det var snömodd.
Mannen hade ljus hy på det lilla Nieminen såg av mannens haka
Han var 175-178 cm lång”. (10)

Nieminen beskriver att mannen var cirka tio meter ifrån henne när hon fick syn på honom. Hon får genast intrycket att mannen är jagad eftersom han vänder sig om flera gånger innan han passerar dem. Mannen springer inte speciellt fort och det verkar som det är jobbigt för honom, berättar Nieminen. Vid ett tillfälle verkar det till och med som om han halkar till i snömodden. Medan han springer försöker mannen stoppa ned något i en mindre väska, mörk och kring 15 gånger 20 centimeter, som han bär i sin vänstra hand. (11)

Ett av de argument som anförts för att Skandiamannen inte skulle kunna vara mördaren är att ingen på mordplatsen sett den handledsväska Skandiamannen brukade bära.

Men precis som journalisten Thomas Pettersson har påpekat så var den typ av handledsväska Skandiamannen ägde så mjuk att den gick att böja och fullt möjlig att stoppa ner i en rockficka. (12)

Ett annat motargument handlar om att handledsväskan var alldeles för liten för att kunna rymma en magnumrevolver.

Detta argument bygger på två antaganden:

Att det verkligen var en revolver som den springande mannen försökte stoppa ner i väskan.

Att en magnumrevolver alltid har en lång pipa. Så är bevisligen inte fallet. (13)

Nu tyder ju visserligen en del vittnesmål på att mördarens revolver faktiskt hade en lång pipa, men oavsett vilket så är det förmodligen irrelevant vad beträffar händelsen med handväskan.

Eftersom vittnesuppgifterna tyder på att mördaren hölstrade vapnet direkt efter mordet finns det ingen anledning att tro att han skulle plocka fram det igen strax därpå för att istället försöka stoppa ner det i en handledsväska. I synnerhet inte om han var på väg springande ifrån en brottsplats.

Hur ska vi då förklara att den springande mannen på David Bagares gata höll på med en väska?

Låt oss först konstatera att om mördaren hade en handledsväska så bör han rimligtvis ha stoppat ner den i ena rockfickan före mordet.

Men varför skulle han plocka upp den när han är befinner sig på David Bagares gata?

Om mördaren fruktade att han skulle tappa väskan under flykten och därmed riskera bli identifierad vore det inte särskilt konstigt om han tog upp den. En mjuk väska är ju enkel att hantera och hålla.

Om mördaren dessutom bar en mössa eller keps, vilket flera vittnen har hävdat, vore det inte heller märkligt om han ville avlägsna och stoppa undan den för att minska risken att bli igenkänd.

Följaktligen kan vi inte utesluta möjligheten att gärningsmannen var i full färd med att stoppa ner kepsen i handledsväskan i det ögonblick som Nieminen fick syn honom.

Sannolikt var han i den stressade situationen fullständigt omedveten om att han var iakttagen.

Den stora frågan är emellertid…vart tog han sedan vägen?

Avslutande del följer…

Michael Delavante, Palmemordet och Skandiamannen – Vad hände egentligen – Del 9

 

Källor:

(1) Korrespondens Stig Engström Sven Anér Gunnar Wall, https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E63-24.

(2) Korrespondens Stig Engström Sven Anér, Gunnar Wall, https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E63-24.

(3) Korrespondens Stig Engström Sven Anér, Gunnar Wall, https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E63-24.

(4) Korrespondens Stig Engström Sven Anér Gunnar Wall, https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E63-24.

(5) Korrespondens Stig Engström Sven Anér Gunnar Wall, https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E63-24.

(6) Skandiamannen växte upp i armékläder, Expressen, Claes Petersson, 23 maj 2018.

(7) Skandiamannen växte upp i armékläder, Expressen, Claes Petersson, 23 maj 2018.

(8) Skandiamannen växte upp i armékläder, Expressen, Claes Petersson, 23 maj 2018

(9) Här är alla vittnen runt mordplatsen. http://lennartremstam.blogspot.com/search?q=Palme

(10) Yvonne Nieminen: Vittnesmål, 860302, https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMaHRzcFA4dnEwT2s/view

(11) Så pekade vittnena ut Skandiamannen – redan på mordnatten, Kerstin Nilsson, Aftonbladet, 10 juni, 2020.

(12) ”Signalementet är grunden för misstankarna”, Thomas Pettersson, SVD, 26 juni, 2020.

(13) Review: Smith & Wesson Model 500 4-in. By Tom Beckstrand, gunsandammo.com December 14, 2018. https://www.gunsandammo.com/editorial/review-smith-and-wesson-model-500-4-in/329698  Se även: Classic Guns: The Smith & Wesson .357 Magnum Revolver By Jerry Lee, gundigest.com, August 2, 2017.

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here